Nekromanti TV-serier och rollspelsäventyr?

[krank]

Jag har nyligen köpt på mig en massa TV-serieboxar som jag kollar igenom medan jag går på mitt löpband. Mest serier jag sett förut och gillat (Buffy, Torchwood, Dawson's creek). That got me thinking...

Vissa TV-serier, som Stargate SG-1 till exempel, känns som att de skulle bli jävligt sunkiga rollspelskampanjer. Äventyren är helt separerade, plotten är rak och dra-i-näsringen-rälsade, väldigt mycket beror på lite tjatiga mcguffins och deus ex machina, många av "lösningarna" luktar starkt av "a wizard did it". Stargate SG-1 skulle kunna bli ett roligt rollspel, såklart, men inte med de stories som berättas i serien. SG-1 är helt klart en riktigt sunkig tradspels-SL som inte låter spelarna ha så mycket att säga till om alls.

(Och jag ska försöka motstå frestelsen att börja snacka om vilken sorts spelare som skapar de olika rollpersonerna...)

I skarp kontrast står True Blood, till exempel, som känns extremt mycket som en kompetent Vampire-SL som är lyhörd och låter storyn gå i de riktningar spelarnas dåliga beslut tar dem. Och en spelgrupp med folk som medvetet tar kassa beslut ibland, helt enkelt för att det är roligare.

Buffy känns som något indieartat; själva striderna och det är så totalt irrelevanta större delen av tiden, utom när något verkligen står på spel. Det som är viktigt är karaktärernas val, och deras relationer.

Supernatural känns som en bättre tradspelskampanj än Stargate. Kanske för att hela kampanjupplägget känns mer traditionellt skräckaction/deckaräventyr. Inte undra på att det blev ett riktigt schysst rollspel också.



Hur känner ni? har ni TV-serier som klockrent känts som en viss typ av rollspel eller kampanj?

Vilka BRA tradspels-TV-serier finns det? Finns det TV-serier som får dig att direkt känna att "de här plottarna skulle jag kunna sno rakt av och göra tradkampanj av"?

Motsvarande på indiesidan? Vilka TV-serier är resultatet av att nördar spelar Primetime Adventures?

 

[Anon]

Jag tycker att Xena skulle göra sig bra som rollspel. Inte för att jag egentligen tycker serien är så bra teve, men det skulle funka i rollspel.

 

[Arfert]

Nya Smallville-rollspelet ska vara bra, har jag hört.

Firefly är ett riktigt schysst SF-spel, som funkar. Mycket för blandningen SF och "western".

Lite märkligt att Xena inte är rollspel. Vad jag vet.

Legend of the Seeker borde funka. Speciellt som tv-serien är bättre än de rätt kassa böckerna.

Macgyver! Eftersom det handlar om problemlösning.

Kvinnofängelset kanske? Ett givet indie-spel.

Dark Angel?

Fringe? Dollhouse?

Kommer på fler senare.

 

[krank]

Nya Smallville-rollspelet ska vara bra, har jag hört.

Det har jag också, men oaktat den faktiska produkten: Är Smallville TV-serien ett bra rollspel? Jag vettefan. Liter rätt mycket av samma sak som SG-1 tycker jag, plotten känns alltid oerhört linär, väldigt få egentliga "val" vare sig för spelare eller rollfigurer. Rätt förutsägbart, med en smula "a wizard did it".

Firefly är ett riktigt schysst SF-spel, som funkar. Mycket för blandningen SF och "western".

Återigen oaktat den faktiska produkten, som jag ignorerar i den här tråden, så känns faktiskt TV-serien Firefly som ett rätt bra rollspel. Karaktärsfokuserat men med ett "problem of the week"- tänk jag känner igen från en del sköna kampanjer jag kört.

Macgyver! Eftersom det handlar om problemlösning.

Mjaoo, kanske, men TV-serien verkar ju mer vara bara SL och en spelare. Nåtslags singleplayerspel, där man mer bollar idéer mellan sig än egentligen löser problem i tradspelsmening?

Fringe? Dollhouse?

Båda har slagit mig som bra tradspel, kanske med inslag av indie eller åtminstone i WW-storyteller-anda, dvs rätt så karaktärsfokuserat och mycket med relationer och så, men ganska traddigt i äventyrsupplägget och så, hyfsat klassisk "lösa öppna problem"-grej.

 

[Spitfire]

Vissa TV-serier, som Stargate SG-1 till exempel, känns som att de skulle bli jävligt sunkiga rollspelskampanjer. Äventyren är helt separerade, plotten är rak och dra-i-näsringen-rälsade, väldigt mycket beror på lite tjatiga mcguffins och deus ex machina, många av "lösningarna" luktar starkt av "a wizard did it". Stargate SG-1 skulle kunna bli ett roligt rollspel, såklart, men inte med de stories som berättas i serien. SG-1 är helt klart en riktigt sunkig tradspels-SL som inte låter spelarna ha så mycket att säga till om alls.

Inte för att det hindrade Alderac Entertainment Group att göra ett försök 2003

Det är en D20 Spycraft variant med levlar och feats och hela tjottaballongen.
Som alla D20 (dungeons & Dragons) äventyr handlar det om att balansera spelarnas level med challenges och därför finns det rätt roliga tabeller för hur man översätter Väder och sjukdomsepidemier till Challenge ratings. (så att man inte behöver lösa allt med strid)

Ett helt avsnitt om hur man designar utomjordiska världar och civilisationer med slumptabeller.

Utrustning löses genom att "du har den här klassen och är av den här leveln, du skickas ut på uppdrag av den HÄR typen. Du får standardpaket 7 med två valfria extra prylar"

 

[Christoffer]

Det är rätt svårt tycker jag, eftersom det rör sig om färdig fiktion. För mig handlar inte skillnaden mellan indie och trad, så som jag får intrycket att det gör för dig, om en skillnad i sorts fiktion, i stämning och innehåll. Det handlar bara om skillnaden mellan en färdig plot och den totala avsaknaden av en plot annat än en backstory.

Buffy eller True Blood, skillnaden dem emellan är bara en skillnad i färg och stämning, om vi spelar dem med färdiga plots med Buffy rollspelet eller utan plot med Primetime Adventures går för mig inte att uttala mig om när man ser på den färdiga fiktionen. Det är i hur fiktionen skapas, om den görs utifrån en plot, eller om ploten spinns runt karaktärerna och spelarnas val, som skillnaden finns.

 

[Ram]

Det är rätt svårt tycker jag, eftersom det rör sig om färdig fiktion. För mig handlar inte skillnaden mellan indie och trad, så som jag får intrycket att det gör för dig, om en skillnad i sorts fiktion, i stämning och innehåll. Det handlar bara om skillnaden mellan en färdig plot och den totala avsaknaden av en plot annat än en backstory.

Kanske lite OT, men... Detta får du mycket gärna utveckla. Som jag läser det kranks grundtanke så menar han "detta skulle kunna vara resultatet av en session i ..." där punkterna är indie eller trad alternativt ett eller några givna spel. Man kan troligen också titta på när man befinner sig på givna punkter i serien och se på de situationer och dilemman man står inför och hur man lämpligen hanterar dem.

Att kolla på om de respektive serierna skulle passa att spela i ett spel tycker åtminstone inte jag är lika intressant. Men jag kan mycket väl ha fel.

 

[Ram]

Babylon 5 är en serie som jag upplever som en kanonbra kampanj för... Well, nästan alla spel beroende på hur man väljer att sätta fokus. Om man fokuserar på relationernas utveckling och låter politiskt spel och intriger vara fluff och färg så funkar det (fast inte optimalt skall erkännas), om man hanterar de mysterier som man ställs inför som upptakt till strider så kan man spela stridsorienterat och det är väldigt lämpligt för undersökande och politiskt spel.

 

[krank]

För mig handlar inte skillnaden mellan indie och trad, så som jag får intrycket att det gör för dig, om en skillnad i sorts fiktion, i stämning och innehåll. Det handlar bara om skillnaden mellan en färdig plot och den totala avsaknaden av en plot annat än en backstory.

Jag ser det som mer multidimensionellt; inte bara en axel.

Buffy eller True Blood, skillnaden dem emellan är bara en skillnad i färg och stämning

"Bara" och "bara"... Jag vill hävda att stämning och "färg" är för viktiga för att kallas "bara".

om vi spelar dem med färdiga plots med Buffy rollspelet eller utan plot med Primetime Adventures går för mig inte att uttala mig om när man ser på den färdiga fiktionen.

Det håller jag inte alls med om. Det här är en åsikt jag hört uttryckas flera gånger i indiesammanhang, men jag tycker inte att den stämmer det minsta. Vilket regelsystem och spelsätt man har påverkar hur spelare och därmed rollpersoner agerar, vilket förändrar slutresultatet. Man kan inte tala om att "serien X är helt klart trad" eller så, men man kan tala om sannolikheter. Trad spelas oftast som undersökande actionäventyr, skulle jag vilja påstå, och om en serie då har förhållandevis "realistisk" action kombinerat med ett mycket svagt fokus på saker som karaktärsutveckling eller ens personligheter, viktiga val, relationer etc så skulle jag säga att serien sannolikt (inte garanterat) mer är att betrakta som resultatet av just ett tradspel.


Så; det går inte att uttala sig om bergsäkert, men det har jag inte efterfrågat heller.

Sedan får du fett IG för att du inte ens försöker svara på det tråden är tänkt att handla om. Jag ställer tydliga frågor, och inbillar mig att jag är hyfsat tydlig med att jag är ute efter exempel på tv-serier och liknande som för er känts som en viss typ av kampanjer.


Så; om du då tycker att den huvudsakliga skiljelinjen går mellan färdig plot och inte - ge exempel!

 

[krank]

Inte för att det hindrade Alderac Entertainment Group att göra ett försök 2003

Jag vet, men det är rätt ointressant i den här tråden... =)

 

[krank]

Jag ska nog förtydliga trådens syfte lite. Tydligen var jag för dålig för att skriva tydligt.

- Jag är INTE intresserad av vilka TV-serier som blivit rollspel. Det var ett misstag att nämna Supernaturalspelet. Förlåt. Den delen av inlägget är att betrakta som OT.
- Jag är heller INTE intresserad av vilka TV-serier som skulle bli bra rollspel. De flesta TV-serier värda namnet skulle funka som rollspel, så länge man är villig att ta grundkonceptet och bygga rollspel av, men inte försöker översätta avsnitt till äventyr.
- Inte heller är jag intresserad av att diskutera "vilket som är bäst" av trad och indie etc. Mitt spels pappa är starkare än ditt spels pappa, liksom. Helt ointressant.
- Jag är inte det minsta intresserad av "du har fel". Alltså, det här är tänkt, för mig, som en inspirerande diskussion där vi tipsar varandra om TV-serier man kan kolla på för direkt, rakt av inspiration till egna plottar resp. avskräckande så-ska-man-inte-göra. Plus diskussion kring upplevelser och erfarenheter. Den som ger sig in i den här tråden med målet att visa hur fel nån annan tänker har inget här att göra.


- Det jag ÄR intresserad av är, sett till specifika avsnitts plottar, vilka skulle funka som rollspelsäventyr - och av vilken typ?
- Det jag ÄR intresserad av är, om ni suttit och kollat på en TV-serie och tänkt "hey, det här avsnittet är som ett schysst Vampireäventyr" eller "Hm, det här blev nog en ganska träig PTA-kampanj som aldrig riktigt lyfte" - vilka serier? Och vilka spel?

 

[Mogger]

Avatar, den teknade som användaren Anon har som avatar ovan. Jag har sett mer eller mindre hela med mina barn och vi älskar den alla. Den kompromissar fan inte, och det är intressanta karaktärer, riktiga konsekvenser, dielmman. Det här är ett spel som jag skulle vilja skriva. Jag tänker på det varje gång jag ser på den. Det finns en, eller egentligen flera, riktiga story arcs sammanvävda med flera karaktärsdrivna plotter. Det här är bra skit, för alla åldrar. För bra antagligen, eftersom serien lades ner...

Sedan gillar jag Deadwood. Riktigt fisktankspel, med skitiga regler för allt otäckt som finns. Karaktärerna har ofta drivkrafter, men det är omgivningen - Deadwood - som dikterar vad som ska hända, och när. Det här spelet skulle jag också vilja skriva. Och spela. Varje dag.

Båda de här är dock indie i min mening, eftersom de lutar sig mot ett dramaparadigm som helt saknas i tradspel. Men jag har en.

Band of Brothers. Rollpersonerna följer med, tvingas kriga, får skador, plundrar lik, får tokiga order, åker till coola platser, krigar ännu mer, får nya order, dör...O.s.v.

 

[Svarte Faraonen]

Avatar, den teknade som användaren Anon har som avatar ovan. Jag har sett mer eller mindre hela med mina barn och vi älskar den alla. Den kompromissar fan inte, och det är intressanta karaktärer, riktiga konsekvenser, dielmman. Det här är ett spel som jag skulle vilja skriva. Jag tänker på det varje gång jag ser på den. Det finns en, eller egentligen flera, riktiga story arcs sammanvävda med flera karaktärsdrivna plotter. Det här är bra skit, för alla åldrar. För bra antagligen, eftersom serien lades ner...

Lades ner? Blev klar, snarare. Tre säsonger var allt som var planerat.

 

[Gurgeh]

Mitt svar handlar inte om tv-serier, utan om film, men det känns som om det är tillräckligt nära för att inte bli OT. Min ursäkt är att vi oftast spelar ganska korta rollspelskampanjer som till upplägg och innehåll mer påminner om en avslutad film än om en evighetslång tv-serie.

De spel vi brukar spela är till exempel In a Wicked Age och Haragada, där det inte finns någon uttänkt handling, eller någon stark spelledare. Istället finns det ett antal rollpersoner med helt egna mål som försöker samarbeta med, eller motarbeta, varandra. I bästa fall blir en sådan spelomgång helt perfekt -- de olika personernas mål och spelarnas nycker samverkar till en historia som blir riktigt intressant och känns genomtänkt, trots att den inte är det. Ibland blir historien spretig på det sätt den riskerar att bli när olika viljor drar åt olika håll och nya handlingstrådar poppar upp från ingenstans.

En film som känns som den senare typen av kampanj är den avslutande delen av Pirates of the Carribean. Det finns ingen sammanhängande handling i den, bara en massa slumpmässiga händelser. Nya karaktärer och trådar introduceras och blir plötsligt viktiga, medan gamla glöms bort eller avfärdas i förbifarten. Det är helt enkelt ganska osammanhängande och inte speciellt njutbart för publiken. Att en grupp rollspelare som sitter och improviserar kan få ihop en sådan historia är väl acceptabelt, men när den kommer från professionella manusförfattare är det pinsamt.

Betydligt bättre fungerar det i en film som Burn After Reading. Även där drivs handlingen av ett antal olika personer som interagerar med varandra på slumpmässiga och oväntade sätt, men resultatet blir ett antal underhållande situationer, precis som när en improviserad rollspelskampanj fungerar som bäst.

Orsaken till att jag nämner just de här två filmerna är att jag medan jag såg dem tänkte att de kändes som en rollspelskampanj, på ett negativt respektive positivt sätt.

/tobias

 

[Mogger]

Lades ner? Blev klar, snarare. Tre säsonger var allt som var planerat.

Åh! Vi har inte sett så mycket på säsong 3 så allt jag har att gå på är något nerd rage jag läste för ett tag sedan. Men det var ju bra. Nu blev jag glad.

 

[Christoffer]

Åh, håll på ditt IG till jag hinner fram dit. Mitt inlägg var ett sätt att närma sig exakt vad du vad ute efter och hur du närmade dig det hela, för att själv kunna göra detsamma. Mitt inlägg var inte en kritik riktad mot dig så som i att säga "du har fel för du kan inte avgöra det på ett sådant vis..." utan en reflektion utifrån mig själv och hur jag känner när jag närmar mig din fråga. Men, jag ber om ursäkt om det blev något annat än just ett sätt för mig att närma mig frågan på.

"Bara" och "bara"... Jag vill hävda att stämning och "färg" är för viktiga för att kallas "bara".

Min poäng med bara är att skillnaden dem emellan är inte i hur de är skrivna, hur fiktionen i dem är skapad. Jag kan mycket väl se True Blood-avsnitt så som färdigskrivna Vampire-äventyr. Men jag kan också se dem så som tydliga skapelser utav Story Now! som mål vid spelbordet. Samma sak med Buffy.

Det här är en åsikt jag hört uttryckas flera gånger i indiesammanhang, men jag tycker inte att den stämmer det minsta. Vilket regelsystem och spelsätt man har påverkar hur spelare och därmed rollpersoner agerar, vilket förändrar slutresultatet.

Åh, fast det menar jag inte heller. Helt klart, regelsystem påverkar massor. Annars skulle jag inte föredra de spel jag föredrar. Dock, färdig fiktion innehåller inget om hur och varför val och skeenden inträffar.

Men, strunt samma.

Det tråkigaste svaret på din fråga är nog detta:

Alla moderna tv-serier i stil med The Wire, Lost, Battelstar Galactica, Six Feet Under, True Blood, osv - Primetime Adventures. PTA har så tydliga regler för allt sådant som vi ser i moderna tv-serier så det är svårt att inte koppla allt till PTA. Men det är rätt trist.

Battlestar Galactica - Jag har en dröm om att spela The Mountain Witch med BSG-färg, det skulle vara hur bra som helst.

Twin Peaks - Skulle mycket väl kunna komma ur spel med Sorcerer, men det skulle nog bli mer fokuserat och bättre.

Pokemon - Lätt Sorcerer. Rakt av.

 

[Christoffer]

Det finns väl ett Apocalypse World-hack för att spela just, Deadwood. Tror det passar som handen i handsken.

 

[Möller]

The Sporanos!

Den serien är definitivt ett resultat av en episk rollspelskampanj med simulalistiska trad-regler i grunden, med indieaktiga inslag som relationer och rullande rollpersoner.

 

[peterb]

Sopranos?!

Alltså, en lönnfet, inte helt super klipsk maffia boss, med psykiska besvär, som har underdogs som inte ens fixar en beskedlig vinter, utan irrar omkring i en mindre skog, går vilse och inte ens vet hur man gör eld (Pine Barrens). Vad mer kan man önska??

 

[solvebring]

Fullmetal Alchemist (animen)
... Faktum är att jag vill ha ett tradspel som är precis så.

Buffy

Lost (ogillade det lilla jag såg men vore fett som rollspel tror jag)

Angel

Andromeda

Merlin (den som SVT körde rätt nyligen)

Robin Hood (den som TV4 körde)

NCIS

Trasdockorna

Ghost Wisperer

Avatar (animen)

Johnny and the Bomb (miniserie i två avsnitt liksom Colours of Magic och Hogsfather)
... Discworlds finns ju redan så varför inte en annan cool setting märkt av Pratchett.

Lloyd in Space (som Disney channel kör... Skitdålig men lite kul setting)

Rötter (indie?)

That 70's Show (kanske ett bra, lättsamt indiespel?)

Kvinnofängelset (definitivt indie)

Oz (yeah, skulle nog också bli bra som indie)

Walker Texas Ranger (hahaha!)

Vi fem

... Well, faktum är att jag suger på TV-serier och har sett rätt lite så...

P. S. Synd att det blir svårt med så centrala huvudpersoner för annars diggar jag gamla TV-serien om Hulken rätt hårt. D. S.