Zimeon
Magister Katt
På den obskyra sajten videogamegeek finns det en fantastiskt rolig tråd om just det som rubriken säger: Rollspelsartade TV-spel där händelseförloppet är så dumt att det bara inte skulle funka i ett riktigt rollspel. I tråden skriver folk det som en dialog mellan spelarna och den något knasiga spelledaren. Det blir ofta hysteriskt roligt.
Vore kul om vi kunde ha en sån tråd på wrnu också. Jag inleder med en av mina egna:
SILENT HILL 2
SL: Okej, du är i en hemskt otäck stad vid en sjö. En väg leder ut från staden, och vindlar sig fram till andra sidan sjön, och där ligger hotellet som din (avlidna) fru bad dig att komma till.
Spelare: Okej. Jag går igenom staden och följer vägen.
SL: Det är ett meterhögst stängsel i vägen.
Spelare: Jag klättrar över det.
SL: Tyvärr, det går inte. Men precis bredvid finns det en jätteläskigt hus, som ser VERKLIGEN ut som om det är hemsökt, och det är en dörr där. När du går in så hör du jämrandet av odöda, osaliga andar, och onämnbara fasor i mörk....
Spelare: JAG SA INTE ATT JAG GICK IN! Jag klättrar över stängslet, det är ju för fan bara en meter högt!
SL: Nä, du har vrickat foten och kan inte klättra.
Spelare: JAG SPRANG JU NYSS!
SL: Sluta gnälla. Nu går du in.
Spelare: Ja ja, okej då.
[Lite senare]
Spelare: Alltså nu har jag gått i alla rum, och alla är låsta, och inga monster är kvar, och det enda jag har är en låst dörr, ett kvastskaft, ett sopnedkast och ett jäkla sexpack med cola som jag har FÖRSÖKT ge till miffot som sitter och spyr på toa, men alltså... VAD SKA JAG GÖRA? KAN JAG BARA FÅ KLÄTTRA ÖVER STÄNGSLET?
SL: Nänä. Sandlåda, sandlåda. Vad gör du?
Spelare (uppgiven): Jag skiter i det här. Jag sular ner sexpacket cola i sopnedkastet.
SL (förtjust): JA! Du hör att något klinkar till och dråsar ut.
Spelare: MEN JAG HAR JU FÖRSÖKT ATT PILLA I SOPNEDKASTET MED SOPKVASTEN!
SL: Ja ja.... men det här satt fast på ett.... sätt som var format som ett sexpack cola! Sura inte nu, nu har du nyckeln och kan komma ut...
Spelare: ...på andra sidan det meterhöga stängslet, ja tack.
[lite senare]
SL: Och när du följer vägen vidare, så kommer du fram till en spricka som löper rakt över hela vägen. Vinden ylar och det är mörkt. Överallt runt dig hör du stönande och suckanden av de odöda.
Spelare: Hur bred är sprickan?
SL: Någon meter.
Spelare: Jag hoppar över den.
SL: Det går inte. Du har ju vrickat foten, eller hur? Men precis bredvid sprickan ligger ett nedblodat lik, och en ihopskrynklad bit papper. Du tittar på pappret och ser att det är en karta över staden. En massa saker är överkryssade, men sjukhuset är inringat och där står det "GÅ INTE DIT".
Spelare: Bra, för jag vill inte dit, det är inte dit jag ska och jag har redan gått förbi det. Jag försöker gå runt sprickan.
SL: Sprickan går ända in i skogen.
Spelare: Jag går in i skogen.
SL: Det går inte.
Spelare: Vadå går inte?
SL: Det bara går inte!
Spelare: Vadå, är det farligt, eller är det för tätt med träd, eller vaddå?
SL: Nä nä nä, inga monster. Inte så mycket träd. Men det måste vara din vrickade fot.
Spelare: *suck* Och till höger är sjön, eller hur? Jag letar efter ett båthus.
SL: Du hittar ett rangligt gammalt båthus i trä, och en lika ranglig trädörr. Men den är låst.
Spelare: Jag slår in dörren.
SL: Det går inte. Du vet, din vrickade fot. Och du vet inte hur man slår på ett dörrlås.
Spelare (efter att ha letat precis överallt): Okej, får jag gissa? Dörren till sjukhuset har en enda stor "VÄLKOMMEN IN!"-sklt i neon, och inifrån hör jag vrålande och suckandet av odöda, och det finns för mig ingen annan anledning att gå dit än att det är det enda stället som du inte säger nej till?
SL: Helt korrekt.
[en hel del tid senare]
SL: Och i rummet hittar du ett skrin. Det är låst, omvärvt av 3 kedjor med lås, och har två kombinationslås och tre hänglås dessutom.
Spelare: Wow, det där låter viktigt.
[ännu mer tid går]
SL: ...och du öppnar skrinet och hittar... ingenting! Jo vänta, du ser ett litet hårstrå därinne.
Spelare: Oj, det måste vara något för en ritual. Kanske voodoo.
SL: Nä. Inget sånt.
Spelare: Något gammalt minne som spelar roll.
SL: Nä. Men du kan använda det som en tråd till den där fiskekroken du hittade, så du kan få upp nyckeln från vattenlåset.
Spelare: Du skämtar, va?
SL: Nej vadå, hårstrån är starka, vetdu!
Spelare: Alltså, har jag inte hår PÅ MITT EGET HUVUD!?
SL: Nej! Du är... flint! Och vrickad fot!
Spelare: Men hela sjukhuset är ju helt raserat! Ingen liten bit sytråd någonstans på hela stället?
SL: Nej. Bara det här hårstråt.
Spelare: Vem i hela fridens namn skulle ta ett vanligt jävla hårstrå och lägga in det i ett låst skrin med 3 hänglås, två kombinationslås och tre kedjor?
SL: Jag?
Vore kul om vi kunde ha en sån tråd på wrnu också. Jag inleder med en av mina egna:
SILENT HILL 2
SL: Okej, du är i en hemskt otäck stad vid en sjö. En väg leder ut från staden, och vindlar sig fram till andra sidan sjön, och där ligger hotellet som din (avlidna) fru bad dig att komma till.
Spelare: Okej. Jag går igenom staden och följer vägen.
SL: Det är ett meterhögst stängsel i vägen.
Spelare: Jag klättrar över det.
SL: Tyvärr, det går inte. Men precis bredvid finns det en jätteläskigt hus, som ser VERKLIGEN ut som om det är hemsökt, och det är en dörr där. När du går in så hör du jämrandet av odöda, osaliga andar, och onämnbara fasor i mörk....
Spelare: JAG SA INTE ATT JAG GICK IN! Jag klättrar över stängslet, det är ju för fan bara en meter högt!
SL: Nä, du har vrickat foten och kan inte klättra.
Spelare: JAG SPRANG JU NYSS!
SL: Sluta gnälla. Nu går du in.
Spelare: Ja ja, okej då.
[Lite senare]
Spelare: Alltså nu har jag gått i alla rum, och alla är låsta, och inga monster är kvar, och det enda jag har är en låst dörr, ett kvastskaft, ett sopnedkast och ett jäkla sexpack med cola som jag har FÖRSÖKT ge till miffot som sitter och spyr på toa, men alltså... VAD SKA JAG GÖRA? KAN JAG BARA FÅ KLÄTTRA ÖVER STÄNGSLET?
SL: Nänä. Sandlåda, sandlåda. Vad gör du?
Spelare (uppgiven): Jag skiter i det här. Jag sular ner sexpacket cola i sopnedkastet.
SL (förtjust): JA! Du hör att något klinkar till och dråsar ut.
Spelare: MEN JAG HAR JU FÖRSÖKT ATT PILLA I SOPNEDKASTET MED SOPKVASTEN!
SL: Ja ja.... men det här satt fast på ett.... sätt som var format som ett sexpack cola! Sura inte nu, nu har du nyckeln och kan komma ut...
Spelare: ...på andra sidan det meterhöga stängslet, ja tack.
[lite senare]
SL: Och när du följer vägen vidare, så kommer du fram till en spricka som löper rakt över hela vägen. Vinden ylar och det är mörkt. Överallt runt dig hör du stönande och suckanden av de odöda.
Spelare: Hur bred är sprickan?
SL: Någon meter.
Spelare: Jag hoppar över den.
SL: Det går inte. Du har ju vrickat foten, eller hur? Men precis bredvid sprickan ligger ett nedblodat lik, och en ihopskrynklad bit papper. Du tittar på pappret och ser att det är en karta över staden. En massa saker är överkryssade, men sjukhuset är inringat och där står det "GÅ INTE DIT".
Spelare: Bra, för jag vill inte dit, det är inte dit jag ska och jag har redan gått förbi det. Jag försöker gå runt sprickan.
SL: Sprickan går ända in i skogen.
Spelare: Jag går in i skogen.
SL: Det går inte.
Spelare: Vadå går inte?
SL: Det bara går inte!
Spelare: Vadå, är det farligt, eller är det för tätt med träd, eller vaddå?
SL: Nä nä nä, inga monster. Inte så mycket träd. Men det måste vara din vrickade fot.
Spelare: *suck* Och till höger är sjön, eller hur? Jag letar efter ett båthus.
SL: Du hittar ett rangligt gammalt båthus i trä, och en lika ranglig trädörr. Men den är låst.
Spelare: Jag slår in dörren.
SL: Det går inte. Du vet, din vrickade fot. Och du vet inte hur man slår på ett dörrlås.
Spelare (efter att ha letat precis överallt): Okej, får jag gissa? Dörren till sjukhuset har en enda stor "VÄLKOMMEN IN!"-sklt i neon, och inifrån hör jag vrålande och suckandet av odöda, och det finns för mig ingen annan anledning att gå dit än att det är det enda stället som du inte säger nej till?
SL: Helt korrekt.
[en hel del tid senare]
SL: Och i rummet hittar du ett skrin. Det är låst, omvärvt av 3 kedjor med lås, och har två kombinationslås och tre hänglås dessutom.
Spelare: Wow, det där låter viktigt.
[ännu mer tid går]
SL: ...och du öppnar skrinet och hittar... ingenting! Jo vänta, du ser ett litet hårstrå därinne.
Spelare: Oj, det måste vara något för en ritual. Kanske voodoo.
SL: Nä. Inget sånt.
Spelare: Något gammalt minne som spelar roll.
SL: Nä. Men du kan använda det som en tråd till den där fiskekroken du hittade, så du kan få upp nyckeln från vattenlåset.
Spelare: Du skämtar, va?
SL: Nej vadå, hårstrån är starka, vetdu!
Spelare: Alltså, har jag inte hår PÅ MITT EGET HUVUD!?
SL: Nej! Du är... flint! Och vrickad fot!
Spelare: Men hela sjukhuset är ju helt raserat! Ingen liten bit sytråd någonstans på hela stället?
SL: Nej. Bara det här hårstråt.
Spelare: Vem i hela fridens namn skulle ta ett vanligt jävla hårstrå och lägga in det i ett låst skrin med 3 hänglås, två kombinationslås och tre kedjor?
SL: Jag?
Last edited:
