gitarrpoet
Veteran
tänkte att man skulle spela en samlad grupp med spelarna, som ett gäng dvärgare ett gäng alver etc etc. nåt logiskt hur går det att tvinga spelarna till sånna val?
Nekromanti Tvinga spelare att spela!!
- Thread starter gitarrpoet
- Start date
Krille
Super Moderator
Förutom att jag avskyr sådana påhitt, gör ett äventyr med förskapade rollpersoner. Säg att det är speltest för ett konventsäventyr om de frågar.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Man skall inte tvinga folk...
...utan istället fresta
Mitt förslag är att säga att du skall spelleda ett äventyr där äventyret är byggt från att man måste vara en viss ras (t.ex. dvärgar). Vill man vara med på det så får man anpassa sig. Tala dock gärna på förhand med några av spelarna så att du har med dig några i alla fall så du inte står där utan spelare i slutänden.
Vill ingen spela ett sådant äventyr, ja då är det nog bara att lägga ned den idén.
...utan istället fresta
Mitt förslag är att säga att du skall spelleda ett äventyr där äventyret är byggt från att man måste vara en viss ras (t.ex. dvärgar). Vill man vara med på det så får man anpassa sig. Tala dock gärna på förhand med några av spelarna så att du har med dig några i alla fall så du inte står där utan spelare i slutänden.
Vill ingen spela ett sådant äventyr, ja då är det nog bara att lägga ned den idén.
Pom
Swashbuckler
Det är inte alls dumt med apartheid i sällskapen. Jag kör flera kampanjer som startat så. Man får större frihet som SL att utforma de andra raserna exakt som man vill ha dem utan att behöva ta hänsyn till om individuella spelare skall få tillgång till hemligheter som bör förbli hemliga ett tag till.
Standardmetoden är att helt enkelt starta i en trakt där det bara bor folk av den typ som gäller. Så har jag gjort med ett gäng alver (de började i en xenofobisk alvstad), ett gäng människor (de kom alla från samma människoby), och ett annat gäng alver (de var alla besättningsmän på en örlogsman i kejserliga alvflottan.
Men Krille har en poäng med sitt spontana obehag, iallafall om det gäller vad jag tror: tvinga inte spelarna att göra saker de inte vill göra. Tala om ditt koncept i förväg, sälj det för all del med så mycket reklam och övertalning som möjligt, men låt i någon mån spelarna välja om de vill vara med på det hela eller inte. Ställ dem inte inför fullbordat faktum innan du har sonderat om de är villiga att spela den ras det gäller.
Standardmetoden är att helt enkelt starta i en trakt där det bara bor folk av den typ som gäller. Så har jag gjort med ett gäng alver (de började i en xenofobisk alvstad), ett gäng människor (de kom alla från samma människoby), och ett annat gäng alver (de var alla besättningsmän på en örlogsman i kejserliga alvflottan.
Men Krille har en poäng med sitt spontana obehag, iallafall om det gäller vad jag tror: tvinga inte spelarna att göra saker de inte vill göra. Tala om ditt koncept i förväg, sälj det för all del med så mycket reklam och övertalning som möjligt, men låt i någon mån spelarna välja om de vill vara med på det hela eller inte. Ställ dem inte inför fullbordat faktum innan du har sonderat om de är villiga att spela den ras det gäller.
Piska med morötter
Jag tycker att det låter tråkigt med ordet "tvinga". Om du ska sälja det till spelarna måste du övertyga dem att du har ett jättespännande äventyr, men för att det ska fungera måste de spela alver/dvärgar/riddare/köpmän.
Bäst blir det naturligtvis om ni skapar kampanjen tillsammans. Låt spelarna berätta vad de vill spela och förklara själv vad du tänkt dig för stil. Se till att alla blir nöjda med den inriktning ni valt innan ni börjar spela.
Själv brukar jag glatt lyssna på spelledaren om han säger att man måste spela X, speciellt om det är en annan typ av spel än standardfantasy. Jag har till exempel inga problem om spelledaren i Vampire säger att vi måste spela vampyrer.
Om spelledarens krav blir för specifika och om det inte verkar finnas någon bra förklaring till varför de finns där skulle jag bli mer tveksam.
Dvärg spelar jag alltid högst motvilligt. Jag kan inte tänka mig dvärgar som något annat än buttra öldrickare, så det kommer bara leda till att jag sitter och grymtar enstaviga ord hela spelmötet.
/tobias
Jag tycker att det låter tråkigt med ordet "tvinga". Om du ska sälja det till spelarna måste du övertyga dem att du har ett jättespännande äventyr, men för att det ska fungera måste de spela alver/dvärgar/riddare/köpmän.
Bäst blir det naturligtvis om ni skapar kampanjen tillsammans. Låt spelarna berätta vad de vill spela och förklara själv vad du tänkt dig för stil. Se till att alla blir nöjda med den inriktning ni valt innan ni börjar spela.
Själv brukar jag glatt lyssna på spelledaren om han säger att man måste spela X, speciellt om det är en annan typ av spel än standardfantasy. Jag har till exempel inga problem om spelledaren i Vampire säger att vi måste spela vampyrer.
Om spelledarens krav blir för specifika och om det inte verkar finnas någon bra förklaring till varför de finns där skulle jag bli mer tveksam.Dvärg spelar jag alltid högst motvilligt. Jag kan inte tänka mig dvärgar som något annat än buttra öldrickare, så det kommer bara leda till att jag sitter och grymtar enstaviga ord hela spelmötet.
/tobias
Att tvinga sina spelare att göra nått de inte vill göra vet jag inte om jag tycker är en så bra idé. Varför inte börja med att pejla av läget med ett enkelt: "Jag har funtat på att göra ett äventyr som passar bäst med RP som är dvärgar. Vad skulle ni säga om det?" Om spelarna svarar nått i stil med (eller varianter av): "Öhhh...ja vill ju spela alv å ingen jäkla skäggtomte ju!" eller "Herregud! Om du begränsar min valfrihet så sätter du strypkoppel på min kreativitet och det kan jag inte acceptera på några som helst vilkor" ja, då kanske du får hitta andra spelare om du prompt vill köra ditt dvärgäventyr och/eller skriva nått annat som passar dina mer motsträviga spelare bättre. Mina erfarenheter är dock att spelarna vanligtvis accepterar de begränsningar SL sätter upp. Fast det kanske är så att jag haft tur och bara haft med ovanligt medgörliga medspelare att göra.
/Anders
/Anders
Örnie_UBBT
Swordsman
Precis som flera andra har sagt är det väl bättre att säga något i stil med "Jag har en skitkul kampanj på G där grejen är att alla spelar dvärgar, vad säger ni om det?" Om dina spelare oroar sig för att de ska tvingas pensionera sina braiga RP de redan har så kan du ju säga att dvärgkampanjen är en helt ny kampanj och när den är klar går ni helt enkelt tillbaka till att lira med era vanliga gubbar.
Ett annat tips: om du förbereder lite material som visar vad coolt det är att spela dvärg och delar ut det till spelarna innan så blir det kanske lättare. Ge dem en lapp med det dvärgiska alfabetet och sedan kan de skriva hemliga meddelanden till varandra som inga människor (och särskilt inga alver) kan förstå. Känner du dej generös kan du ju kanske göra en slumptabell eller lista på "Special abilities" som spelarna får slå på när de gör sin RP, de kan t ex få "Mästarhantverkare: juvelslipning" eller "Hatar orcher, +1 på alla attackslag mot orcher" alldeles gratis (exakta specialförmågor bör givetvis anpassas till de dvärgstereotyper just du kör med).
I själva kampanjen kan du ju ta fasta på vad det är som gör det annorlunda att spela dvärg - mår man dåligt till havs men bra i grottor? Hur är det att besöka människornas värld där alla möbler är gjorda för folk som är större? Begriper människor sej på att man måste hämnas på orchen som höll lillfingernageln av ens brylling även om det kräver att man reser över hela den kända världen? Etc.
hälsar
Örnie
Ett annat tips: om du förbereder lite material som visar vad coolt det är att spela dvärg och delar ut det till spelarna innan så blir det kanske lättare. Ge dem en lapp med det dvärgiska alfabetet och sedan kan de skriva hemliga meddelanden till varandra som inga människor (och särskilt inga alver) kan förstå. Känner du dej generös kan du ju kanske göra en slumptabell eller lista på "Special abilities" som spelarna får slå på när de gör sin RP, de kan t ex få "Mästarhantverkare: juvelslipning" eller "Hatar orcher, +1 på alla attackslag mot orcher" alldeles gratis (exakta specialförmågor bör givetvis anpassas till de dvärgstereotyper just du kör med).
I själva kampanjen kan du ju ta fasta på vad det är som gör det annorlunda att spela dvärg - mår man dåligt till havs men bra i grottor? Hur är det att besöka människornas värld där alla möbler är gjorda för folk som är större? Begriper människor sej på att man måste hämnas på orchen som höll lillfingernageln av ens brylling även om det kräver att man reser över hela den kända världen? Etc.
hälsar
Örnie
Tveksam till tvång...
Alltså, är ruggit neggativ till att tvinga folk att lira karaktärer. Det blir inte bra av det. Tror inte att man får till den rätta känslan omm an är tvingad att lira något som man inte vill, risken att det blir lite grinigt i gruppen är nog stor då..
Låt dem skapa sina egna karaktärer, få till en bra historia till varför de har träffats & lirar tillsammans...
Alltså, är ruggit neggativ till att tvinga folk att lira karaktärer. Det blir inte bra av det. Tror inte att man får till den rätta känslan omm an är tvingad att lira något som man inte vill, risken att det blir lite grinigt i gruppen är nog stor då..
Låt dem skapa sina egna karaktärer, få till en bra historia till varför de har träffats & lirar tillsammans...
Re: Man skall inte tvinga folk...
Om de nu inte är totalt sjåpiga och då kan man ju fråga sig varför lira med dem över huvudtaget
C.
PS. Inget ont menat med detta på något sätt även om jag ser att det kan uppfattas som ett lite "elakt" eller "hårt" inlägg. DS.
Det är ju precis samma sak eller bara en rent semantisk skillnad. För hur *tvingar* du vuxna människor till att spela en viss RP. Vill de inte så lägger de ju bara ned helt enkelt?!
Om de nu inte är totalt sjåpiga och då kan man ju fråga sig varför lira med dem över huvudtaget
C.
PS. Inget ont menat med detta på något sätt även om jag ser att det kan uppfattas som ett lite "elakt" eller "hårt" inlägg. DS.
Rising
Vila i frid
En sång för tvång
Undrar hur många gånger man orkar läsa floskeln att det är fel med tvång innan man ledsnar.
Två ggr, typ, för mig. Vanligtvis så tvingar jag på mina spelare massor. Jag skriver äventyr med sånt jag kommer på, sånt som inspirerar mig och sånt som jag känner mig driven till att brodera ut till ett helt äventyr. Jag konsulterar inte alltid mina spelare med frågor i stil med "nästa äventyr kanske kommer att utspelas i sydamerika. Är det okej med er, eller tycker ni att ni får en kontinent påtvingad er om jag skulle göra så?", "här, i rum tre, tänkte jag låta två minotaurer lura i bakhåll. Är det okej med er, eller känner ni att ni blir påtvingade ett bakhåll om jag skulle göra så?" och "i den här kistan tänkte jag att det skulle ligga tio guldmynt. Tycker ni att ni får tio guldmynt påtvingade er om jag gör så? Kanske tycker ni att det känns bättre med ett par magiska stövlar?" osv.
Man kan inte alltid kompromissa. Det blir ingenting gjort på det viset. Ibland får man säga; "det här är vad jag kunde komma på" och så får man köra på det. Det är bra att foga sig för ens spelares önskningar, men man kan inte driva det hur långt som helst.
---
Är det bra att tvinga spelarna att spela hela kampanjer med karaktärer man har hittat på själv? Nej, det tycker jag låter som ett övertramp.
Är det bra att spelarna ska få bestämma vad varenda äventyr skall handla om? Nej, jag tror inte det går att skriva äventyr på det sättet i det långa loppet.
Så vad säger jag? Jo, att rollspelande till stor del handar om samarbete och deltagande. Ibland så kan spelledaren spinna vidare på spelarnas önskningar, medan man vid andra tillfällen kan göra så att spelarna får foga sig för de regulationer som spelledarens äventyr kräver.
Ta upp det med dina spelare. En gång då och då så är det faktiskt inte så farligt om man tvingar spelarna att lira som vissa typer av rollpersoner. "Tvinga" är ett ord som har ful klang i dessa tider, men för guds skull, tänk som en desillusionist ett tag och ta ordet för vad det egentligen betyder. Det är inte så dumt när allt kommer kring.
/Rising
som påtvingar sina spelare en hel del ibland, och som vid andra tillfällen låter sig påtvingas helt av sina spelare.
Undrar hur många gånger man orkar läsa floskeln att det är fel med tvång innan man ledsnar.
Två ggr, typ, för mig. Vanligtvis så tvingar jag på mina spelare massor. Jag skriver äventyr med sånt jag kommer på, sånt som inspirerar mig och sånt som jag känner mig driven till att brodera ut till ett helt äventyr. Jag konsulterar inte alltid mina spelare med frågor i stil med "nästa äventyr kanske kommer att utspelas i sydamerika. Är det okej med er, eller tycker ni att ni får en kontinent påtvingad er om jag skulle göra så?", "här, i rum tre, tänkte jag låta två minotaurer lura i bakhåll. Är det okej med er, eller känner ni att ni blir påtvingade ett bakhåll om jag skulle göra så?" och "i den här kistan tänkte jag att det skulle ligga tio guldmynt. Tycker ni att ni får tio guldmynt påtvingade er om jag gör så? Kanske tycker ni att det känns bättre med ett par magiska stövlar?" osv.
Man kan inte alltid kompromissa. Det blir ingenting gjort på det viset. Ibland får man säga; "det här är vad jag kunde komma på" och så får man köra på det. Det är bra att foga sig för ens spelares önskningar, men man kan inte driva det hur långt som helst.
---
Är det bra att tvinga spelarna att spela hela kampanjer med karaktärer man har hittat på själv? Nej, det tycker jag låter som ett övertramp.
Är det bra att spelarna ska få bestämma vad varenda äventyr skall handla om? Nej, jag tror inte det går att skriva äventyr på det sättet i det långa loppet.
Så vad säger jag? Jo, att rollspelande till stor del handar om samarbete och deltagande. Ibland så kan spelledaren spinna vidare på spelarnas önskningar, medan man vid andra tillfällen kan göra så att spelarna får foga sig för de regulationer som spelledarens äventyr kräver.
Ta upp det med dina spelare. En gång då och då så är det faktiskt inte så farligt om man tvingar spelarna att lira som vissa typer av rollpersoner. "Tvinga" är ett ord som har ful klang i dessa tider, men för guds skull, tänk som en desillusionist ett tag och ta ordet för vad det egentligen betyder. Det är inte så dumt när allt kommer kring.
/Rising
som påtvingar sina spelare en hel del ibland, och som vid andra tillfällen låter sig påtvingas helt av sina spelare.
Re: En sång för tvång (OT)
[ QUOTE ]
Som nybyggaren i "Blazing Saddles" säger:
REWWRED!!!
[/ QUOTE ]
Är det verkligen det han säger? Jag tycker det låter mer som "Rhubbderrd". Det här har förövrigt alla förutsättningar att utvecklas till en mycket givande deltråd.
/Anders (Vars defekta minneskretsar säger att nybyggaren i fråga heter "Gabby Johnson". Kan det stämma?")
[ QUOTE ]
Som nybyggaren i "Blazing Saddles" säger:
REWWRED!!!
[/ QUOTE ]
Är det verkligen det han säger? Jag tycker det låter mer som "Rhubbderrd". Det här har förövrigt alla förutsättningar att utvecklas till en mycket givande deltråd.
/Anders (Vars defekta minneskretsar säger att nybyggaren i fråga heter "Gabby Johnson". Kan det stämma?")
Krille
Super Moderator
Re: En sång för tvång
Du är ibland bara för förutsägbar, Rising. "Å, titta, alla hatar tvång, då måste jag vara totalt motvals och hävda att tvång minsann är bra för hobbyn! Nu måste jag visa det med så absurda exempel som möjligt!"
Sen har du fel, inte i slutsatsen utan i orsaken. Det handlar inte om kompromisser, samarbete eller deltagande. Det handlar om det som rollspel i grund och botten egentligen är: ett nöje.
Väldigt få personer tycker att något som de gör mot sin vilja är särskilt kul. Du tycker inte att det är kul att tvingas fråga spelarna om nästa äventyr ska utspelas i Sydamerika, eller om det är okej att bli överfallen av minotaurer (tja, annat än som samberättarparodi, möjligen). Jag tycker inte att det är kul att spela en rollperson som jag inte kan identifiera mig med. Så om det där puckot till spelledare tvingar mig att spela skäggtomte när jag inte vill, då gör han spelet tråkigt för mig.
Så det du säger är rätt, men av fel skäl.
Du är ibland bara för förutsägbar, Rising. "Å, titta, alla hatar tvång, då måste jag vara totalt motvals och hävda att tvång minsann är bra för hobbyn! Nu måste jag visa det med så absurda exempel som möjligt!"
Sen har du fel, inte i slutsatsen utan i orsaken. Det handlar inte om kompromisser, samarbete eller deltagande. Det handlar om det som rollspel i grund och botten egentligen är: ett nöje.
Väldigt få personer tycker att något som de gör mot sin vilja är särskilt kul. Du tycker inte att det är kul att tvingas fråga spelarna om nästa äventyr ska utspelas i Sydamerika, eller om det är okej att bli överfallen av minotaurer (tja, annat än som samberättarparodi, möjligen). Jag tycker inte att det är kul att spela en rollperson som jag inte kan identifiera mig med. Så om det där puckot till spelledare tvingar mig att spela skäggtomte när jag inte vill, då gör han spelet tråkigt för mig.
Så det du säger är rätt, men av fel skäl.
Rising
Vila i frid
Re: En sång för tvång
Men att vara följsam behöver inte betyda att man gör det mot sin vilja. Jag har slagit fram gubbar och fått helt andra värden än jag tänkt mig. "Bara 5 i SMI? Tja, en tjock och klumpig alvkvinna kanske kan vara kul det med?" och medan vi väl spelar så tycker jag ju det är roligt att ibland följa vad tärningarna och slumpen har att säga. Visst, det blir inte alltid vad man själv tänkt sig, men det kan vara roligt att få ta sig an utmaningar också.
Att bara spela friform och att bara gestalta just exakt de roller som man själv vill spela, och att bara få sina egna önskemål uppfyllda... det tycker inte ens jag är roligt. Lite utmaning, lite regulationer, lite oberäknerlighet... Det kan vara mycket roligare.
Så, ja. Ibland kan jag tycka att det blir roligare när ett äventyr verkligen tvingar mig att spela på ett visst sätt. Så det här med att tvång automatiskt leder till tråkigheter, det köper jag inte alls.
Att göra något man inte vill är inte kul, nej. Det är inte ett särskilt djärvt uttalande.
Men att vara följsam behöver inte betyda att man gör det mot sin vilja. Jag har slagit fram gubbar och fått helt andra värden än jag tänkt mig. "Bara 5 i SMI? Tja, en tjock och klumpig alvkvinna kanske kan vara kul det med?" och medan vi väl spelar så tycker jag ju det är roligt att ibland följa vad tärningarna och slumpen har att säga. Visst, det blir inte alltid vad man själv tänkt sig, men det kan vara roligt att få ta sig an utmaningar också.
Att bara spela friform och att bara gestalta just exakt de roller som man själv vill spela, och att bara få sina egna önskemål uppfyllda... det tycker inte ens jag är roligt. Lite utmaning, lite regulationer, lite oberäknerlighet... Det kan vara mycket roligare.
Så, ja. Ibland kan jag tycka att det blir roligare när ett äventyr verkligen tvingar mig att spela på ett visst sätt. Så det här med att tvång automatiskt leder till tråkigheter, det köper jag inte alls.
tänkte att man skulle spela en samlad grupp med spelarna, som ett gäng dvärgare ett gäng alver etc etc. nåt logiskt hur går det att tvinga spelarna till sånna val?
Hejsan!
Det gäller ofta att veta vad man vill uppnå, du talar om ett gäng dvärgar, ett gäng alver eller nått liknande.
Självklart kan man göra det!
För mig är det viktigt att det finns gränser i en spelvärld, man kan inte spela astronaut om man spelar i tolkiens midgård, man kan inte.....
Här har du smalat ned ytterligare, men tryck inte på att dom tvingas, visa på möjligheterna.
Visa att det finns massa olika dvärg alternativ, (bilbo till exempel med 12 dvärgar, och en hobbit en trollkarl förvisso).
Låt friheten inom dvärggruppen bli stor.
Jag skulle tycka det var häftigt om spelledaren sa
"hejsan svejsan jag har en jättehäftig kampanjide, vi kör bara med dvärgar som spelarfigurer"
Det skulle få mig att tänka, coolt då har sl tänkt ut massa häftiga dvärgiska koncept, massa roliga saker som dvärgar kan göra.
Så för mig skulle en sån kampanj vara jättehäftig.
Vi spelar ju människor i de flesta nutidsrollspel.
Men det ställer ju krav på dig som SL, du måste prestera en del dvärgiskt, måste vara bered att vara flexibel med dvärgarna, alla kanske inte kommer vara stereotypa öldrickande yxmördare.
Alla tycker det är självklart att pengar är centralt, men lite olika mycket.
Människorna verkar så oansvariga som inte håller koll på sin ekonomi ordentligt. Man får ett förskutet spektrum vad som är normalt.
Men du ska gärna ha tänkt igenom varför och vilka koncekvenser det kan ha och uppmuntra spelarna att tolka konceptet "dvärg" själva.
Det blir ju jättetråkigt om du förväntar dig 6 spelare spela klischedvärgar, men om de får ha lite egenheter och varianter så kan det bli väldigt kul.
Men kalla det inte tvång, använd en mer diplomatisk formulering annars ber du ju nästan om att det ska bli en maktkamp mellan dig och spelarna, det brukar inte ge nått kreativt.
Heja och lycka till
Bombu
Hejsan!
Det gäller ofta att veta vad man vill uppnå, du talar om ett gäng dvärgar, ett gäng alver eller nått liknande.
Självklart kan man göra det!
För mig är det viktigt att det finns gränser i en spelvärld, man kan inte spela astronaut om man spelar i tolkiens midgård, man kan inte.....
Här har du smalat ned ytterligare, men tryck inte på att dom tvingas, visa på möjligheterna.
Visa att det finns massa olika dvärg alternativ, (bilbo till exempel med 12 dvärgar, och en hobbit en trollkarl förvisso).
Låt friheten inom dvärggruppen bli stor.
Jag skulle tycka det var häftigt om spelledaren sa
"hejsan svejsan jag har en jättehäftig kampanjide, vi kör bara med dvärgar som spelarfigurer"
Det skulle få mig att tänka, coolt då har sl tänkt ut massa häftiga dvärgiska koncept, massa roliga saker som dvärgar kan göra.
Så för mig skulle en sån kampanj vara jättehäftig.
Vi spelar ju människor i de flesta nutidsrollspel.
Men det ställer ju krav på dig som SL, du måste prestera en del dvärgiskt, måste vara bered att vara flexibel med dvärgarna, alla kanske inte kommer vara stereotypa öldrickande yxmördare.
Alla tycker det är självklart att pengar är centralt, men lite olika mycket.
Människorna verkar så oansvariga som inte håller koll på sin ekonomi ordentligt. Man får ett förskutet spektrum vad som är normalt.
Men du ska gärna ha tänkt igenom varför och vilka koncekvenser det kan ha och uppmuntra spelarna att tolka konceptet "dvärg" själva.
Det blir ju jättetråkigt om du förväntar dig 6 spelare spela klischedvärgar, men om de får ha lite egenheter och varianter så kan det bli väldigt kul.
Men kalla det inte tvång, använd en mer diplomatisk formulering annars ber du ju nästan om att det ska bli en maktkamp mellan dig och spelarna, det brukar inte ge nått kreativt.
Heja och lycka till
Bombu
Tvång och Tving
Äh sådär gör jag hela tiden och spelarna känner sig inte tvingade. Jag bestämmer förutsättningarna för mitt äventyr och presenterar dem för spelarna ("okej nästa gång ska ni vara ett gäng terrorister") som sedan får göra karaktärer efter dessa förutsättningar. Om de vill avvika från dessa förutsättningar får dom övertala mig och jag kan gå med på en hel del men det får inte sabba grundtanken.
Exempelvis. I en Västmark kampanj så är spelgruppen uppbyggd såhär: En spelare är en baron och de andra spelarna är på ett eller annat sätt i tjänst åt denne. En person ville göra en fredlös karaktär, men jag kom på att nä det skulle inte fungera eftersom baron-karaktären i princip skulle bli tvingad att ha ihjäl henne.
Det gäller att balansera mellan de förutsättningar du har tänkt dig och spelarnas frihet.
Äh sådär gör jag hela tiden och spelarna känner sig inte tvingade. Jag bestämmer förutsättningarna för mitt äventyr och presenterar dem för spelarna ("okej nästa gång ska ni vara ett gäng terrorister") som sedan får göra karaktärer efter dessa förutsättningar. Om de vill avvika från dessa förutsättningar får dom övertala mig och jag kan gå med på en hel del men det får inte sabba grundtanken.
Exempelvis. I en Västmark kampanj så är spelgruppen uppbyggd såhär: En spelare är en baron och de andra spelarna är på ett eller annat sätt i tjänst åt denne. En person ville göra en fredlös karaktär, men jag kom på att nä det skulle inte fungera eftersom baron-karaktären i princip skulle bli tvingad att ha ihjäl henne.
Det gäller att balansera mellan de förutsättningar du har tänkt dig och spelarnas frihet.
w176
Förlorad dotter
Rösta med fötter
"Players vote with their feet."*
Tvingar man folk för mycket och fel så att folk har tråkigt eller att det inte fyller deras behov så kommer de att rösta med sina fötter, antingen genom att de slutar spelgruppen eller att närvaron, engagemanget och uppslutningen blir sämre.
Tvång är inte fel i sig själv, men det kan leda till negativa effekter om det görs fel, och det finns olika grader av tvång som folk kan tolerera.
Bestämmer du en startpunkt till exempel: att alla är dvärgar, eller personal på en ubåt eller fyra åringar som går hos samma dagmamma. Så kan det hända att antingen att spelarna accepterar att prövar det eller att det inte gör det. Någon som spelar mest för att vapennörda och inte alls gilla det sociala bitarna kanske totalvägrar ur sig på att spela en fyra åring, och antingen får man ta att den spelaren väljer att inte vara med eller så får man välja ett förslag.
Bestämmer man både en start och en slutpunkt, blir det rälsning av olika garder och antingen tycker spelarna att rälsning kan vara kul eller så gör de inte det. Och tycker de inte i längden att något i kul kommer de leta upp en annan spelledare att spela med eller sluta.
Även om man inte kanske bestämmer en exakt start och slutpunk, kanske man sätter en hage inom vilket område spelarna som får röra sig. Hagen kan vara så stor som en hel spelvärld (Mudana, nutid eller en specifik sf värld), eller så kan den antingen vara mer begränsad till en specifik stämning eller genre (skräck, diskbänk realism, episk hjältesaga) och till specifik miljö (diskbänkrealism i ryssland på 40 talets Moskva, en episk hjältesaga på en asteroid, eller en skräckhistoria i splatterfilmsstämmning). Här begränsar man inte exakt varken utgångspunkt eller slutpunkt men man tvingar ändå spelarna att hålla sig inom en viss rörelsefrihet.
Så oavsett vad man gör så finns hela tiden valet för spelarena att antingen kan de spela vad sl och resten av gruppen vill eller så kan de dra åt fanders. Vill man spela något antingen att gruppen kommer överens eller du som sl själv bestämmer så kan du inte tvinga någon faktiskt, antingen kan de vara med och leka eller så kan man strunta i det eller komma överens om att leka något annat. Det värsta som kan hända om du försöka tvinga folk att spela är att du får stå utan spelare.
*(Egentligen ska det vara students och yttrat av min visa sensei på grötig irländska)
"Players vote with their feet."*
Tvingar man folk för mycket och fel så att folk har tråkigt eller att det inte fyller deras behov så kommer de att rösta med sina fötter, antingen genom att de slutar spelgruppen eller att närvaron, engagemanget och uppslutningen blir sämre.
Tvång är inte fel i sig själv, men det kan leda till negativa effekter om det görs fel, och det finns olika grader av tvång som folk kan tolerera.
Bestämmer du en startpunkt till exempel: att alla är dvärgar, eller personal på en ubåt eller fyra åringar som går hos samma dagmamma. Så kan det hända att antingen att spelarna accepterar att prövar det eller att det inte gör det. Någon som spelar mest för att vapennörda och inte alls gilla det sociala bitarna kanske totalvägrar ur sig på att spela en fyra åring, och antingen får man ta att den spelaren väljer att inte vara med eller så får man välja ett förslag.
Bestämmer man både en start och en slutpunkt, blir det rälsning av olika garder och antingen tycker spelarna att rälsning kan vara kul eller så gör de inte det. Och tycker de inte i längden att något i kul kommer de leta upp en annan spelledare att spela med eller sluta.
Även om man inte kanske bestämmer en exakt start och slutpunk, kanske man sätter en hage inom vilket område spelarna som får röra sig. Hagen kan vara så stor som en hel spelvärld (Mudana, nutid eller en specifik sf värld), eller så kan den antingen vara mer begränsad till en specifik stämning eller genre (skräck, diskbänk realism, episk hjältesaga) och till specifik miljö (diskbänkrealism i ryssland på 40 talets Moskva, en episk hjältesaga på en asteroid, eller en skräckhistoria i splatterfilmsstämmning). Här begränsar man inte exakt varken utgångspunkt eller slutpunkt men man tvingar ändå spelarna att hålla sig inom en viss rörelsefrihet.
Så oavsett vad man gör så finns hela tiden valet för spelarena att antingen kan de spela vad sl och resten av gruppen vill eller så kan de dra åt fanders. Vill man spela något antingen att gruppen kommer överens eller du som sl själv bestämmer så kan du inte tvinga någon faktiskt, antingen kan de vara med och leka eller så kan man strunta i det eller komma överens om att leka något annat. Det värsta som kan hända om du försöka tvinga folk att spela är att du får stå utan spelare.
*(Egentligen ska det vara students och yttrat av min visa sensei på grötig irländska)
morkbollen_UBBT
Warrior
Som många redan sagt, prata med spelarna om vad du tänkt dig till nästa äventyr, förmedla vad det är som du tror kommer göra det så bra. Kanske inte ens behöver säga att det är två grupper(eller förstod jag det fel?).
Sen om du kan fritt placera spelare i olika grupper så kan du ju kolla vad folk helst vill spela. Jag tycker att ofta i rollspel finns det några spelare som älskar att spela dvärgar och några som älskar att spela alver. Så kanske inte behöver tvinga in dom i nått.
Jag skulle också säga att allt som sköts snyggt blir bra. Om jag tvingas spela en lite fluffig alv tös(som jag inte gillar) så kan jag gott och väl komma in i den rollen om konceptet är intressant och givande. Om min roll passar in med resten av karaktärerna.
Så gör det bra så tror jag ingen klagar, bara se till att dom ser det hela på samma sätt som du gör...
Sen om du kan fritt placera spelare i olika grupper så kan du ju kolla vad folk helst vill spela. Jag tycker att ofta i rollspel finns det några spelare som älskar att spela dvärgar och några som älskar att spela alver. Så kanske inte behöver tvinga in dom i nått.
Jag skulle också säga att allt som sköts snyggt blir bra. Om jag tvingas spela en lite fluffig alv tös(som jag inte gillar) så kan jag gott och väl komma in i den rollen om konceptet är intressant och givande. Om min roll passar in med resten av karaktärerna.
Så gör det bra så tror jag ingen klagar, bara se till att dom ser det hela på samma sätt som du gör...
Re: En sång för tvång
Sen är det väl så att alla genre, forum, åsiktsområden osv. behöver något som är tvärs? Var skulle vi ha varit idag om alla bara höll med varandra på 1600-1700 talet, eller om ingen hade varit tvärt emot toppskiktet och ordnad kvinnlig rösträtt 1921... the Show can go on.
Visst håller jag inte alltid med Rising, men det är väl lite där som är poängen. Säger alla att "det här går inte därför att..." så kommer rising och säger "men om man gör såhär så går det, enligt mig"... eller så säger alla "självklart kan man..." och rising säger "Då får man passa sig för..."... jag blir i alla fall inspirerad av sådant.
Visst är det ingen som blir kär i tvärskärringen, men skulle vi klara oss lika bra utan den?
Det kanske du skulle Krille, för du har en erfarenhet som erbjuder ett vidare synsätt än vad många andra har. Det var kanske självklart för dig det Rising sade här, kanske var det så att du inte ens ansåg att det behövde sägas... det var ju trots allt egentligen bara en diskussion om terminologi och inte huruvida man skulle göra si eller så som SL.
Men vi andra... vi behöver våra "Risingar" där på ett hörn. Det är mer än en gång som det har dykt upp nya idéer efter att ha läst hans inlägg, eller de diskussioner som dykt upp ikring dem.
Det känns faktiskt skönt att den som är "tvärs" här på forumet är så pass vältalig och tydlig i sina utlägg... annars hade det inte varit så bra...!
Sen är det väl så att alla genre, forum, åsiktsområden osv. behöver något som är tvärs? Var skulle vi ha varit idag om alla bara höll med varandra på 1600-1700 talet, eller om ingen hade varit tvärt emot toppskiktet och ordnad kvinnlig rösträtt 1921... the Show can go on.
Visst håller jag inte alltid med Rising, men det är väl lite där som är poängen. Säger alla att "det här går inte därför att..." så kommer rising och säger "men om man gör såhär så går det, enligt mig"... eller så säger alla "självklart kan man..." och rising säger "Då får man passa sig för..."... jag blir i alla fall inspirerad av sådant.
Visst är det ingen som blir kär i tvärskärringen, men skulle vi klara oss lika bra utan den?
Det kanske du skulle Krille, för du har en erfarenhet som erbjuder ett vidare synsätt än vad många andra har. Det var kanske självklart för dig det Rising sade här, kanske var det så att du inte ens ansåg att det behövde sägas... det var ju trots allt egentligen bara en diskussion om terminologi och inte huruvida man skulle göra si eller så som SL.
Men vi andra... vi behöver våra "Risingar" där på ett hörn. Det är mer än en gång som det har dykt upp nya idéer efter att ha läst hans inlägg, eller de diskussioner som dykt upp ikring dem.
Det känns faktiskt skönt att den som är "tvärs" här på forumet är så pass vältalig och tydlig i sina utlägg... annars hade det inte varit så bra...!
Dial C for Chubby
Jag håller med, man bör utgå från att spelarna är inriktade på att tillsammans med spelledaren skapa ett intressant spelande... om nu en spelledare som lagt ner en massa tid på en kampanj ber spelarna att skapa en grupp pirater av dess olika slag eller kanske en grupp olika sorters tjuvar i ett tjuvgille så borde det falla sig ganska naturligt att man slipper höra om att folk vill spela alvrangers med två långsvärd RAAAGHAHGHAGHGAHAGHGHGHHAAAAA DIEEEE!!!
Jag håller med, man bör utgå från att spelarna är inriktade på att tillsammans med spelledaren skapa ett intressant spelande... om nu en spelledare som lagt ner en massa tid på en kampanj ber spelarna att skapa en grupp pirater av dess olika slag eller kanske en grupp olika sorters tjuvar i ett tjuvgille så borde det falla sig ganska naturligt att man slipper höra om att folk vill spela alvrangers med två långsvärd RAAAGHAHGHAGHGAHAGHGHGHHAAAAA DIEEEE!!!