Jag har tittat TV-serier som fan, så det får bli en dubbelpost. Täcker de två senaste jag sett färdigt.
Jag har sett
Cyberpunk: Edgerunners på Netflix.
Edgerunners är baserad på ett spel som släpptes för två år sedan, Cyberpunk 2077, och utspelar sig i samma dystopiska värld, den så kallade Night city. TV-serien följer till en början en ganska så normal ung man och hans mamma men tröttnar ganska snabbt på att representera hur vanliga människor lever och fokuserar istället stenhårt på
cyberpunks, vilket är ett smeknamn för cybernetiskt moddade yrkeskriminella som ofta hyrs av stora företag för smutsiga jobb.
När de först använde ordet cyberpunks i serien flinade jag rejält, det var ganska onaturligt. Detta är inte den första serien som Netflix släppt som baserar sig på ett TV-spel. Vi har fått Arcane, Castlevania, Tekken och Resident evil också. Som ni säkert redan känner till så varierar kvalitén avsevärt häromkring, så var hittar vi Cyberpunk?
Cyberpunk har en ganska så generisk cyberpunk plotline, tidvis mycket billig animeringsteknik (flera scener är stillbilder på karaktärernas ryggar medan de pratar med varandra) samt en
extremt generisk huvudperson. Han är verkligen every single bland animé MC-dude ever made. Nu kanske det låter som att jag hatade serien, men det gör jag inte. Det var bara 'one of the animés ever made'. Settingen är cool och speciellt de första avsnitten presenterar utmärkt hur dystopiskt cyberpunk ska vara som genre.
För de som gillar sifferranking så ger jag den
3 av 5. Jag blev bortskämd av Castlevania och Arcane och förväntade mig mer.
Man släppte dessutom en musikvideo som tar plats i samma setting och som är animerad bättre och en mer intressant huvudperson. Tänk hur bra serien hade kunnat vara om vi fått följa den här storyn istället?
Jag har även spanat in säsong 2 av
Snabba cash på Netflix.
För de som bott under en sten så är det en svensk tv-serie som på ett rått och brutalt vis skildrar gängbrottslighet i Stockholms förorter. Efter en uppskattad första säsong, på sex avsnitt a 40 minuter, så kom som förväntat säsong 2. Precis som i första säsongen så är karaktärerna välskrivna och intensiva, särskilt våra huvudkaraktär Leya och Revy har en enorm scennärvaro och är starka huvudkaraktärer. Dialog, särskilt hos de yrkeskriminella karaktärerna, är mycket stark och konversationerna flyter på ett naturligt vis där man snabbt avbryter varandra snarare än att snällt och dramatisk invänta sin tur på att tala.
I säsong 2 plockar vi upp storyn ungefär där vi lämnade den men eftersom en del folk dör (sånt händer ju i serier om yrkeskriminella...) så tvingas vi introducera lite nya karaktärer, inkluderat en ny antagonist. Till en början var jag skeptisk då tv-serien gör sitt bästa för att understryka hur ond vår nya onding är (varje scen han är i åtföljs av kuslig musik!) men Zaki växte på mig, särskilt mot slutet. De nya kidsen är bra också, undantaget en av dom som antingen verkligen inte kan skådespela överhuvudtaget eller har fått tydliga instruktioner från regissören att aldrig visa någon form av känsla.
Tajt manus, bra dialog, brutal verklighet. Evin Ahmad som spelar Leya gör en grym insats, precis som i första säsongen. Snabba cash får
4 av 5.
Starkt intro har den också.