TVserieklubben 2023 Q3

[Henke]

Eftersom jag kollat lite serier så öppnar jag en Q3 tråd (jul-sep)

Reglerna är de vanliga:
- Berätta om en tvserie du sett.
- Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig).
- Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp.
- Posta gärna en länk till var man kan se tvserien (inte till piratsajter). Eller berätta var man kan se den, som Netflix, HBO, SVT,...

Länkar till tidigare trådar:

TVserieklubben 2023 Q1

Vi kör ett nytt kvartal: jan/feb/mar-2023. Jag tyckte att förra tråden blev lagom lång (samt att animeserier kommer kvartalsvis). Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig). - Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder...

www.rollspel.nu

TVserieklubben 2023 Q2

Dags för den andra kvarten: apr-jun 2023 Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig). - Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp. - Posta gärna en länk till var man kan se...

www.rollspel.nu

 

[Henke]

Jag har kollat på första säsongen på den brittiska kriminalaren The Missing från 2014-2016 som finns på CMore.

Säsongen handlar om ett barn som försvinner på en semester i Frankrike och där scener växlar mellan tiden vid försvinnandet och hur allt utvecklats ett antal år senare. Den här serien hade egentligen alla parametrar för att jag skulle tycka den var spännande och säsongen var väl egentligen inte direkt dålig, men fortfarande inte tillräckligt bra för att hålla hela vägen (började snabbspola efter några avsnitt). Tycker att tidshoppen i den här typen av serier stjälper mer än de tillför.

Har börjar kolla på säsong 2, som har fått lite bättre betyg. Bara sett ett avsnitt hittills, och även om tidshoppandet är kvar så har jag inte börjat snabbspola... än...

EDIT: Såg också att CMore har säsong 3 och 4. Dessa är dock egentligen en fristående serie som heter Baptiste och betyger ligger för lågt för att jag skall orka bry mig om dem.

 

[Henke]

I skräckblandad förtjusning insåg jag igår att min gamla favoritserie Justified (2010-2015) precis fått en spinoff, Justified: City Primeval som släpptes i tisdags.

Seriens utspelar sig 15 år efter då originalserien slutade och protagonist Raylan Givens är tillbaka i sin roll som US Marshal. Har bara hunnit se ett avsnitt hittills, men såhär långt så är allt lovande och det verkar som serien lyckats behålla stilen från originalet. Jag hoppas verkligen att det håller hela vägen för originalet är en av de bästa crimecom-serierna jag vet.

 

[krank]

Jag har just sett färdigt S01 av Andor på Disney+.

Jag har sett den kallas "den bästa star wars-tvserien" och jag vet inte, jag. Den var helt duglig. I och för sig har den inte så mycket att tävla mot – Half man, half delorean tog sig ju lite under S02 men S01 var alldeles för episodisk för mig, och Boba Fett var ju hyfsat trist den också. Obi-Wan tyckte jag om, och… tja, den här var väl också bra. Den började trögt men tog sig med tiden. Jag gillade flera av karaktärerna. Däremot är jag inte riktigt kompis med klippningen alla gånger.

Men ja, specialeffekterna är snygga, storyn dugligt engagerande och överlag var den värd den tid jag lade på den.

 

[Henke]

Även om det här av olika anledningar blev en rätt dålig dag så är en ljusglimt att Futurama påbörjat en ny säsong på Hulu. Har sett första avsnittet och ser fram emot fortsättningen.

 

[krank]

Jag har sett klart Secret Invasion på Disney+.

Den var nog helt OK på det hela taget. En av de svagare Marvel-serierna. Dels för att den hade rätt knasig pacing och aldrig riktigt hittade sin ton riktigt, dels för att den schabblade bort sin premiss och inte riktigt tog tillvara på den, och dels för att… jag vet inte, är det Samuel L Jackson som börjat tappa det eller blev han bara tragiskt felregisserad här? Det var något som inte riktigt funkade iaf.

Min favoritkaraktär var såklart Sonya Falsworth, spelad av Olivia Coleman. Hennes sätt att spela den här karaktären, hänsynsläs men alltid med en "sunny disposition" tyckte jag funkade skitbra. Och det är nog inte bara för att jag alltid associerar Coleman till hennes roll i Hot Fuzz…

Det ska bli intressant att se vartåt Skrull-kriget tar vägen i kommande serier/filmer.

 

[JohanL]

Jag såg Silo (finns på Apple TV). Det här är en efter-katastrofen-dystopi i den isolerade enklav som byggdes i förhand, formad som insidan av en silo med 144 våningar och runt 10 000 invånare, stratifierade med ledningen på toppen och arbetarna längst ned (så att ingen riskerar att missa metaforen, alltså). Ingen riktigt vet något om sin historia, eftersom denna systematiskt blockeras och suddas ut. Den som går ut dör inom någon minut även med skyddsdräkt.

Handlingen börjar med några personer som väljer att gå ut "to Clean", som det heter, och ett mord kopplad till en gammal artefakt. Det spelas sedan upp parallellt som en mordgåta, försök att förstå hemligheterna i silon, och någon sorts uppror.

Jag är litet ambivalent till betyget. Å ena sidan är det generellt välgjort, och min käpphäst om illa strukturerade säsonger får inget utlopp här. Säsongen är välkonstruerad, och slutet gör det en säsongsavslutning ska - faktiskt löser upp en del av sakerna vi undrade över, förändrar status quo, och sätter upp nya saker att tänka på. Det märks att det är baserat på en bokserie - handlingen och världsbygget håller ihop mycket bättre än när tv-författare ska göra saker själva. Folk som läst böckerna säger att tv-serien lägger sig nära. Skådespelarna är överlag bra, även om det skaver litet att Rebecca Ferguson hela tiden ser ut mer som en supermodell än en grovarbetare även när man sätter henne i overall (de borde nog ha bett henne lägga på litet mer muskler inför rollen).

Men det finns ett gäng problem också. Handlingen går alldeles för långsamt. Färgsättningen är aptråkig - allt är betonggrått, beige och brunt, upplyst av ett blåtonat ljus som nästan aldrig förändras. Jag förstår poängen, men man blir otroligt trött på det. Det här är den sorts tv som får dig att undra om du borde skruva på bildinställningarna. Som bekant fanns det inga färger på Medeltiden (The Last Duel, till exempel), och tydligen gäller det även framtiden.



Musiken är enklaste och billigaste sorten. Delar av handlingen är det mest dystopi-klyschiga som går att föreställa sig. Där det i början av serien beskrivs som att det tar en halv till en dag att gå från toppen till botten och vara något av ett projekt, slutar det ta någon tid alls så fort det kommer i vägen för handlingen.

Det jag tyckte bäst om var hur serien illustrerar hur man kan tänka sig en väldigt trång rollspelsvärld, som en mer lågteknologisk och gråtrist Mutant: Elysium. Världsbygget är den klart bästa delen.

3/5, typ? Helt OK om man gillar genren, men inget att stå jättemycket efter. Ska man skaffa Apple TV för något är det fortfarande tveklöst ypperliga serien For All Mankind i stället.

 

[krank]

Jag har sett sista säsongen av His Dark Materials.

Det är alltså en TV-serie som bygger på samma bokserie som den gamla filmen The Golden Compass – jag har inte läst böckerna, så jag kan bara utgå från filmen och serien.

Så: fantasy i pseudonutid med typ religionskritik och stundtals intressant världsbygge som tyvärr faller ihop lite mot slutet. Det börjar med Lyra, 13-årig föräldralös tjej som ränner runt i ett alternativt Oxford i en typ tidigt-1900-talig värld där en ond kyrka styr allting. Ska jag vara helt ärlig så var det så länge sedan jag såg början av serien, eller filmen, att jag inte längre minns exakt hur det eskalerar – men det blir i varje fall en massa resande mellan världar i andra säsongen och tredje säsongen fokuserar huvudsakligen på Lyras pappas krig mot Metatron, ängeln som tagit makten i himlen. Världsbygget är ju typ att det finns en Auktoritet, som egentligen bara är en helt vanlig ängel, som tagit rollen som "skapare" och influerat onda kyrkor och så i hela multiversum…

Hur som helst, såhär i tredje säsongen känner jag mig egentligen rätt klar med Lyra. Hon är envis och ganska dryg, gör ofta saker på känn och vägrar ta in input från andra. Menm okej, säsongens olika bistories flödar ganska bra och även Lyras lilla sidequest till dödsriket, som hon gör av helt irrationella och egocentriska skäl (hon vill prata med sin döde kompos Roger resulterar i positiv förändring och en rätt bra slutkläm.

Tyvärr lägger jag den här serien i kategorin "serier som fuckas upp av sina sista avsnitt". Det är också mer abrupt än det varit i en del andra – Battlestar Galactiva genomled ju något slags verkligen kaotisk gradvis försämring hela sista säsongen till exempel. Det här är ändå en helt duglig serie så länge man helt och hållet skippar sista avsnittet. Så det är min rekommendation: Se alla avsnitt utom det sista. Du får leva med att ha typ 2–3 trådar som inte knutits ihop, men det är ändå bättre än det här.

Det här är mina problem med det:

Spoiler

Hela serien har Will och Lyras relation varit tämligen platonisk. Det har för all del märkts att Will har känslor för Lyra, men han har hållit dem i schack och det har ärligt talat varit ganska skönt med ett huvudrolls-par som inte varit ett kärlekspar.

Sedan plötsligt i sista avsnittet, efter ett kort samtal med en äldre kvinna som berättar om hur fint det är med att ha erfarenhet av kärlek, så blir de sådär älska-dig-resten-av-livet-kära. De genomgår på kort tid flera riktigt pinsamma trevande-kärlek-scener och sedan hånglar de loss och lovar evig trohet. Det här känna abrupt, out-of-character och rätt onödigt. Även om jag fattar symboliken – För all dess religionskritik är serien ännu en som inte riktigt vågar hålla sig till sin rationalitets-premiss utan jollar ner sig i profetior och mysticism. Kvinnan de pratade med hade fått i uppdrag att "spela orm", det hade pratats om att en profetia sagt att Lyra är "nya Eva", och så vidare.

Så symboliken är lättgenomskådad: De erbjuds ett (kärleks)äpple, de gör slag i saken, och woho, världen är räddad och all "dust" (typ livskraft, mana) återvänder till multiversum. För att två typ vaddå, 15-åringar hånglade. Så visst, om de ville köra på eva/ormen/äpple/etc-symboliken som de lagt grunden för hela säsongen så var det här väl i princip ett måste. Men jag hade klarat mig jättebra utan.

Framför allt på grund av nästa helt onödiga grej: Jag är osäker på om det hintats tidigare pga länge sedan och har glömt allt, men i den här säsongen nämns att man inte kan leva permanent i en annan värld än ens egen, för då dör ens daemon (typ själ, fast i Lyras värld har de extern form, i form av talande djur). Det här är en regel som kommer ganska mycket out-of-the-blue och egentligen inte passar in i något annat i världsbygget.

Och sedan i sista stund, precis efter att Lyra och Will räddat världen genom att hångla, så introduceras ännu en arbiträr bullshitregel. Plötsligt måste alla sluta åka mellan världar. Det spelar ingen roll om det finns en portal eller sex biljarder; finns det minsta lilla sätt att åka mellan världar så kommer "dust" att gradvis läcka ut ur multiversum. Det här har, vad jag vet, aldrig nämnts tidigare.

Så med andra ord; efter den enormt krystade och framskyndade romansen så hittar de på en total bullshitanledning till varför huvudkaraktärerna inte ska kunna vara tillsammans.

Och som grädde på moset antyder de i efterordet att båda fortsatte tråna efter den andre, istället för att (som normala, vuxna människor) släppa det och gå vidare och hitta nån ny att hångla med (om man nu behöver nån).

Så nej, det här slutet funkade inte alls för mig.

Det är synd, för det är en duglig serie annars. Daphne Keen är bra som Lyra, Ruth Wilson är fantastisk som Mrs Coulter och James McAvoy funkar perfekt som Lord Asriel. Det var också kul att här i tredje säsongen stöta på Adewale Akinnuoye-Agbaje, som jag ju mest tänker på som Adebisi i Oz (en av få saker eller karaktärer jag minns från den serien). Specialeffekterna är top notch överlag, framför allt djuren, daemonerna, tycker jag funkar ruskigt bra. Isbjörnen också; pansarbjörnen Iorek Byrnison är i en helt annan klass här än han var i filmen.

 

[Mundo]

För ett halvår sedan ungefär såg jag första säsongen av The bear och skrev av mig om den här. Eftersom jag var så begeistrad så var jag givetvis redo att se säsong 2.

Mindre spoilers för säsong 1, av naturliga skäl.

Eftersom serien har ett tajt narrativ och följer upp från säsong 1 vill jag inte prata alltför mycket om vad som händer utöver att vi fortsätter följa karaktärerna från säsong 1 och deras ambitioner om att driva en restaurang tillsammans. Säsong 1 var extremt stark så den stora frågan är väl om man lyckas följa upp lika väl än en gång? I min mening har säsong 2 djupare dalar men den har också otroligt höga toppar. Högre sådana än säsong 1, som var en extremt tajt serie.

Avsnitt 6, "julavsnittet", är ungefär dubbelt så långt som seriens typiska avsnitt (en timme mot standarden på runt 30 minuter) och det kan vara den bästa timmen av TV-serie jag har sett på många, många år. Skådespelet, dramat, stressen och karaktärsdyken är så intensiva att jag märkte när avsnittet var över att jag hade suttit och spänt mina händer genom hela rasket. Dialogen är så satans naturlig - de styltiga sättet som karaktärer ofta talar i på TV/film är som bortblåst.

Det här är en serie för alla som gillar drama, ångest, karaktärsporträtt, svart humor och starkt skådespel.

Säsong 2 av The bear får en tveklös 5/5.

 

[Mundo]

Jag har sett den första säsongen av Good omens (2019), en tv-serie från Prime video baserad på boken med samma namn skriven av Pratchett och Gaiman. Det är en komediserie som handlar om sonen till satans födelse på gjorde samt den eviga konflikten mellan demonerna i helvetet och änglarna i himlen samt deras krigsskådeplats - jorden.

I denna stora, episka konflikt finns demonen Crowler (spelad av David Tennant) och ängeln Aziraphale (spelad av Michael Sheen) som i hemlighet har gått och blivit vänner och är ganska nöjda med status quo situationen. Problemet är att iom sonen till satan föds på jorden så kommer den lågintensiva konflikten bli ett storskaligt krig som ska leda till Armageddon, hela världens förintelse och pånyttfödande. Det uppskattar såklart inte de två vännerna, som i hemlighet och mot viljan av de organisationerna de tjänar arbetar för att förhindra armageddon.

Serien har lite sidokaraktärer också som ibland är roliga, ibland är okey, men serien bärs helt och hållet av Tennant och Sheen som spelar av varandra mycket väl. Tv-serien har också en narrator som pratar en del och citerar bokens fantastiska prosa.

Sugen på Pratchett? Då kan jag inte annat än rekommendera Good omens. Säsong 2 ska ses snarast. 4/5.

 

[Conan]

Har sett det första avsnittet av två kritikerrosade serier.

The Bear - på alla sätt uselt första avsnitt även om premissen känns okej. Ska absolut inte se mer av. Extremt töntig och med usel humor och kassa karaktärer.

The Boys - ser lovande ut. Ska se mer av.

 

[Mundo]

Jag har sett den första säsongen av Skull island (2023) som finns på Netflix. Om ni inte kunde gissa det från namnet så är det en TV-serie om King Kong, eller snarare, om några människor som på ett eller annat vis hamnar på Skull island och springer på alla de monster och fasligheter som bor där.

Det här var definitivt "one of the TV-shows that was ever made". Karaktärer var okey, action var okey, spänning var okey. Jag kommer inte precis komma rusandes när säsong 2 kommer ut.

Gillar du animerat, action och spänning? Se Arcane istället lol. Svag 3/5.

 

[krank]

Alltså, om jag skulle välja något ur Monsterverse att göra en film om så skulle jag absolut inte välja den tråkiga jäkla apan, det ska jag väl säga. Skull Island var visserligen bra, men det var ju verkligen trots King Kong, inte tack vare.

 

[Mundo]

Alltså, om jag skulle välja något ur Monsterverse att göra en film om så skulle jag absolut inte välja den tråkiga jäkla apan, det ska jag väl säga. Skull Island var visserligen bra, men det var ju verkligen trots King Kong, inte tack vare.

Vill understryka här att man gör i princip ingenting nytt med apskrället som redan är mycket väl utforskad vid detta lag. Ingen kommer väl bli chockad över att King Kong faktiskt inte är elak utan hade en människokvinna som han tycker om och måste slåss mot större, elakare monster liksom.

 

[Mundo]

Jag har sett den senaste säsongen (säsong 5!) av The Dragon Prince, Netflix stora animerade show från en av skaparna bakom Avatar: The last airbender. Jag vill understryka endast en av skaparna, för promotion vinklar det ibland som att det är ATLA-gänget, men så är inte fallet, det är en av två huvudaktörer bakom den älskade gamla tv-serien.

(Spoilers, obviously, eftersom det är en trailer för säsong 5).

Serien bibehåller samma styrkor som den alltid haft, men dras också med samma problem som den länge lidit av.

Styrkor

• Cool worldbuilding, både i folkslag och miljöer. Särskilt alverna och deras design är häftiga!
• Mestadels roliga och färgstarka huvudkaraktärer. Claudia, Viren, Janai, Amaya, Callum är alla karaktärer jag vill spendera mycket mer tid med.
• Spännande, tredimensionella skurkar. Tv-serien slutar med att man tycker synd om skurkarna, trots att det gått bra för hjältarna, vilket är sjukt snyggt.

Svagheter

• Animeringen är enkel kan vi väl kalla den för. Det är svårt att få den där cellshading-animeringen att se snygg ut, men den hjälps inte av att animeringstricken oftast är mycket billiga. Karaktärer "flyter" fram istället för att gå och verkar ofta sakna egen vikt. Det är särskilt tydligt i scener där kameran "zoomar ut", om man sneglar på karaktärerna så är det ibland som om man helt enkelt tagit modellen och drag-and-droppar den på sin destination. Walkcyckles? I barely know her!
• Dialog blir ofta mycket styltig. Förra säsongen så fick tv-serien mycket hyllningar för att en av karaktärerna genomled en ganska så realistisk panikattack. Man följer upp detta med att ha med ångest, men pratar om ångest på ett väldigt stelt vis, dialogen blir väldigt onaturlig. Det har förmodligen att göra med att det är en barnserie, men jag tror man hade kunnat komma runt det ändå. Det finns gott om media gjord för barn som inte förlitar sig på att stelt överförklara symptomen av ångest.

Säsong 5 är bättre än säsong 4, men det är mest för att jag tyckte att säsong 4 var en katastrof.

Jag kommer givetvis se säsong 6 när det barkar sig, man vill ju veta hur det hela slutar. 3/5.

 

[Luftslottet]

Jag har sett special avsnittet Atom Eve från serien Invincible.



Såg första säsongen av Invincible för ett tag sen och gillade den skarpt. Finns säkert någon som redan skrivit om den men för mig var det en klar 4 av 5. Jag har inte läst serierna men tänker att jag kanske borde göra det. Konceptet är superhjältar och man kanske ändå bör nämna att både serien och detta avsnittet har en nära på gore känsla över sig.



Eftersom man i Invincible tidigt får stifta bekantskap med Atom Eve så är de egentligen ingen skräll att de görs ett avsnitt på 56 minuter om henne.

Man får följa hennes uppväxt och se förklaringen till varför hon får sina krafter.

Den (enligt mig) bästa biten är samspelet med omvärlden och föräldrarna. Hur det sociala samspelet är svårt för henne både innan och efter hennes krafter kommer fram.



Avsnittet är bra men det hade nog kunnat vara lite längre och man kanske kunde ha gått på djupet i några ytterligare detaljer.

Hursomhelst klart sevärt. Tycker nog ändå att de landar på en 4 av 5.

 

[JohanL]

För omväxlings skull helt utan nördanknytning har jag sett The Lincoln Lawyer s01. Det här är en tv-version av böcker av samma författare som för Bosch (Michael Conelly), så jämförelsen är oundviklig, särskilt som de existerar i samma universum i böckerna (men inte, verkar det som, i tv-serien eftersom det är skilda rättigheter, Amazon respektive Netflix). Det finns förstås oändligt mycket såväl polis- som advokatserier, så allt beror på hur man gör det. Där Bosch lever främst på sina roller och skådisar (Titus Welliver gör sitt livs roll), är den delen mindre imponerande här (inte defekt, bara inget särskilt) och det är i stället manus och plott som bära upp det hela (men sådant gillar jag, så det är inget problem).

Mickey Haller är andra generationens försvarsadvokat, som när serien börjar varit utan jobb sedan en surfningsolycka och beroende av smärtstillande. Hans tillnamn kommer från att han tycker om att jobba från sin bil, en intensivt produktplacerad Lincoln Navigator. Det hela börjar med att en annan advokat mördas, och Haller får (på den avlidnes instruktion) ta över hans byrå, inklusive ett fall för att försvara om inte en techmiljardär så åtminstone en tech-multimiljonär. Det är en väldigt lyckad start där en hel hög bollar kastas upp i luften på gång, och serien måste jonglera dem - det finns en massa mindre fall att ta hand om, och så det stora fallet med dataspelsmiljonären som ska ha mördat sin fru och har en massa konstiga krav på hur processen ska skötas, och så att försöka ta reda på vad som hände med föregångaren, och utöver det att försöka få ordning på Mickeys sista tidigare mordfall som gick åt skogen i samma vända som hans olycka, och dessutom fallet som hans ena exfru driver som åklagare. Ocgh utöver det hans privatliv och relationen till exfru och dotter, och om han riskerar att återfalla i missbruk, och... det är mycket, alltså. Det är inga avsnitt med A- och B-plott här, utan allt måste hanteras hela tiden, men det knyts ihop väl på slutet (jag hade inte trott att säsongen skulle knyta ihop praktiskt taget allting, och om något är det nästan för mycket ihopknytning). Mordgåtan är välgjord, och det andas litet noir av och till med korruption överallt.

Gillar man Bosch eller bara smart (men mindre realistisk) advokatserie borde det här också fungera. 4/5. Säsong två har just kommit också.

 

[Bifur]

Säsong 1 var extremt stark så den stora frågan är väl om man lyckas följa upp lika väl än en gång? I min mening har säsong 2 djupare dalar men den har också otroligt höga toppar. Högre sådana än säsong 1, som var en extremt tajt serie.

Jag som såg båda säsongerna typ i följd nu i sommar kan flika in att sedd så upplevde jag övergången från säsong 1 till 2 som väldigt mjuk, och har svårt att peka på någon stora skillnader i kvalité. Framför allt tycker jag serien är bra på att med väldigt lätt hand fördjupa sina karaktärer utan att kasta in dem i massa konstlade konflikter eller pådyvlade relationer med andra karaktärer utan allt känns oerhört organiskt. Utmärkt TV.

 

[Mundo]

har svårt att peka på någon stora skillnader i kvalité.

Jag tycker framförallt att det handlar om högre toppar. "Julavsnittet" är mästerklass i TV, helt enkelt.

 

[Bifur]

Jag tycker framförallt att det handlar om högre toppar. "Julavsnittet" är mästerklass i TV, helt enkelt.

Jo absolut. Enskilda avsnitt står ut, men även så i säsong 1 (som korvgrillningen på barnkalaset, som jag gillade mycket).