TVserieklubben 2023 Q4

[Mundo]

Eftersom jag kollat lite serier så öppnar jag en Q4 tråd

Reglerna är de vanliga:
- Berätta om en tvserie du sett.
- Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig).
- Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp.
- Posta gärna en länk till var man kan se tvserien (inte till piratsajter). Eller berätta var man kan se den, som Netflix, HBO, SVT,...

Länkar till tidigare trådar:

TVserieklubben 2023 Q2

Dags för den andra kvarten: apr-jun 2023 Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig). - Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp. - Posta gärna en länk till var man kan se...

www.rollspel.nu

TVserieklubben 2023 Q3

Eftersom jag kollat lite serier så öppnar jag en Q3 tråd (jul-sep) Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig). - Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp. - Posta gärna...

www.rollspel.nu

 

[JohanL]

Jag såg den nya säsongen av Futurama, säsong 8. Vid det här laget vet man nog om man gillar Futurama eller ej, och det här är mer Futurama, helt enkelt. Som alltid skiftar kvaliteten mellan avsnitten, men särskilt det sista avsnittet är riktigt bra och riktig Science Fiction (det kan man se på att, spoiler, lösningen är samma som Neal Stephenson använder i Fall, or Dodge in Hell). Andra ämnen som tas upp är vaccination och Dune.

 

[krank]

Jag har sett The Swarm, efter tips från @Dilandau . Jag hade ingen relation varken till boken eller filmen innan. Tyvärr blev jag ju spoilad på förhand vad den skulle handla om, men det var nog också det som krävdes för att jag faktiskt skulle prioritera att se den – det är ett evigt dilemma, det där. Många grejer med schysst twist/plot som man helst upptäckt själv skulle man ju kanske inte ens tittat på om man inte redan visste om den.

Men okej. Jag borde ha sett den här tidigare eftersom den är typ Rotsystem till sjöss. Jag funderade medan jag såg den vad en havsmotsvarighet till Grönskan egentligen skulle heta – jag landade i att "Sjön" nog funkat rätt bra.

Så – det här är en rätt bra serie i 8 delar vars grundhandling innefattar att en massa havsdjur börjar bete sig konstigt. Man bör se den om man gillar liksom serier om kompetenta människor som undersöker saker, samarbetar och Löser Mysterier. De har en massa personliga relationer också, och de tar en del plats i serien – men inte på ett störande sätt, och sällan på ett sätt som hindrar de kompetenta människorna från att agera någorlunda rationellt i förhållande till mysterierna. Så det funkar väldigt bra, på det hela taget.

Det är en internationell samproduktion och det pratas ett gäng olika språk. Den ende svenske skådisen jag känner igen är Alexander Karim, som aldrig får prata svenska men som däremot gör en överlag bra, ganska återhållen insats. Det är nog bara två karaktärer som talar svenska, och den ene är en fullständigt vidrig idiot som tyvärr överlever. Hans största talscen spenderar han med att typ prata om att "leva i nuet" och "ingen vet hur framtiden ska bli" och så vidare. Gud vad trött jag blev på honom direkt.

What else… Dugliga specialeffekter, bra ljudjobb, plot som rör sig framåt.

Jag hade gärna sett lite mer sciency bits, nu kändes en del av det vetenskapliga framför allt kring kontaktförsöken etc väldigt flummigt. Det blev lite för mycket "jag kände på mig det", och ganska lite "det här är en hypotes baserad på X och Y och nu testar vi hypotesen". Men här inser jag att vi som vill se mer folk i vita rockar som vetenskapar sig är ganska få, jämfört med de som bara vill ha lite momentum framåt och drama. =)

Hur som helst. Finns på Viaplay, värd tiden det tar att titta på den.

 

[Dilandau]

Kul att du gillade den!

 

[Mundo]

Jag har sett Who is Erin Carter (2023) som finns på Netflix.

Typisk varning för småspoilers i trailern.

Jag blev i princip intresserad av serien pga Evin Ahmad som innehar huvudrollen, och jag har ju tyckt väldigt mycket om henne sedan jag såg Snabba Cash.

Serien följer Erin Carter, en lärarvikarie på en skola för brittiska expats i Barcelona med ett mystiskt förflutet. En stor del av serien handlar om att nysta i hennes bakgrund och manusförfattarna ger tittarna sakta men säkert mer och mer pusselbitar att lägga, samtidigt som hon hamnar i mitten av en polisutredning och strular med sina hemmaförhållanden och vänner (såklart!).

Skådespelet från några av huvudkaraktärerna är mycket starkt, särskilt Evin Ahmad (såklart) men också hennes dotter Harper, som gör en riktigt starkt insats (utan tvekan med hjälp av starkt manus). Där finns också ett par bra twists som känns rätt och riktiga när de sker.

Det är upplagt för en den typ av stories som jag gillar, men det gör inte serien felfri, inte alls faktiskt.

Skådespelet från några biroller är svajigt och det är något som är konstigt med ljuddesignen. Jag kan inte riktigt sätta ordet på det, men det känns som om somliga karaktärer är dubbade i efterhand, ljudet har en viss "studio"-feeling som är extremt awkward. Evin Ahmad ska också spela en brittisk kvinna - och ibland märks det att hon inte är brittisk, hon är en svenska.

En mer personlig smakfråga är också angående

Spoiler

att serien vill vara mer action än vad jag vill. Jag skulle föredra om Erin hade varit en mer 'realistisk' kämpe och mindre av en 'John Wick'-kämpe som plöjer sig genom motståndare på löpande band. Seriens generella ton passar bättre för realistiskt våld, så att säga.

Jag kände också att storyn var helt avslutad och färdig när de i sista sekunden öppnar för att göra fler säsonger, vilket också känns som något typ Netflix slängt på dom ifall det går bra för serien.

Who is Erin Carter får 3/5. Den är okey. Kul att internationell publik får sig en smak av Evin också.

 

[Rickard]

Who is Erin Carter får 3/5. Den är okey. Kul att internationell publik får sig en smak av Evin också.

Recensioner sade att serien inte tog fart förrän avsnitt 4, men jag gillade verkligen setupen - i de tre första avsnitten - i hur de hintade om mystiska saker.

Egentligen kändes det som att serien kunde ha varit en film i stil men hade då konkurrerat med suveräna filmer som The Long Kiss Goodnight och möjligtvis True Lies. Det är knappt att jag förstår hur de kunde göra så många avsnitt av så lite material.

Bästa skådespelarinsatsen gör dottern. Hon äger varenda scen hon är med i.

 

[Mundo]

Jag har sett Castlevania: Nocturne (2023) som finns på Netflix.

Typisk varning för småspoilers i trailern.

Detta är en andlig uppföljare till Castlevania (2017-2021) som fick fyra säsonger på Netlix. Serien utspelar sig runt 300 efter händelserna i Castlevania och vår nya huvudkaraktär, Richter Belmont (super-anime killen i trailern ovan) är barnbarnsbarnsbarnsbarns--- ja, ni fattar. Man måste inte se Castlevania för att kunna se Nocturne, du kommer fatta det mesta ändå (men det är ett dumt beslut, för Castlevania är en riktigt bra serie).
Istället för att utspela sig med östeuropa som bakgrund för vampyrjagande så utspelar sig Nocturne istället i revolutionära Frankrike och vampyrerna är givetvis nära allierade med den välbärgade, landägande aristokratin och arbetar därför hektiskt för att tillintetgöra revolutionen.

Det är en mycket cool backdrop generellt och i synnerhet för vampyrjägande. En annan grej serien gör bra är att visa hur kaotisk revolutionen är, att ingenting förändras på en gång. Ja, Paris kontrolleras av revolutionärer, men ute på landsbygden styrs vissa områden av revolutionärer, andra av aristokratin, osv. Det gör världen mer dynamisk.

Serien är snyggt animerad, har många coola karaktärer och har emellanåt fantastisk action.

Den lider dock av det där lite konstiga röstskådespelet som även Castlevania hade, av att den verkar känna sig stressad av att hela tiden ha stora stakes snarare än att ge tid åt sina karaktärer och dess relationer, etc. Manuset generellt lider av att saker och ting måste ske väldigt snabbt för så mycket ska hända hela tiden. Vår grupp av huvudpersoner i tv-serien når inte upp på samma nivå som the original squad, men Anette är cool. Grymt sätt att inkorporera Haiti också i storyn.

Favoriterna är Olrox, Anette och abotten.

Castlevania: Nocturne får en svag 4/5. Den får förhoppningsvis bättre grepp om sig själv i säsong 2.

 

[Mundo]

Recensioner sade att serien inte tog fart förrän avsnitt 4, men jag gillade verkligen setupen - i de tre första avsnitten - i hur de hintade om mystiska saker.

[...]

Bästa skådespelarinsatsen gör dottern. Hon äger varenda scen hon är med i.

Jag läste samma sak och kan inget annat än att hålla med dig, de första avsnitten, när det är så mycket mysterie som möjligt, är de bästa. Och Harper är helt fantastisk!

 

[Mundo]

Jag glömde en sak med Castlevania. Manusförfattarna är övertygade om att ju oftare en karaktär säger fuck, ju vuxnare och mer mogen är din produkt. Så givetvis svär karaktärer i tid och otid, även sådana karaktärer som kanske inte borde svära jätteofta. Detta skedde i första serien också, så det är inget nytt såklart.

 

[krank]

Jag har sett klart S03 av The Mandalorian.

Half man, half DeLorean är fortfarande ett väldigt roligt skämt.

Jag har valt att inte läsa något om vad andra tycker om den här säsongen på förhand. Star Wars-fans är, som bekant, sämst. Eller, det är orättvist,d et finns många vettiga och bra Star Wars-fans. Men det finns också ganska många som egentligen inte är Star Wars-fans utan… jag vet inte, fans av… episod 4 och 5 och kanske 6? Och som verkar hysa ett extremt starkt hat mot alla andra saker som skapats. Framför allt då de delar som har kvinnor i sig, innehåller någrta överraskningar, eller upplevs "politiska" (för episod 4-6 är ju… helt opolitiska…).

Nå; jag tycker att S03 var riktigt bra. S01 var osammanhängande och för mig egentligen inte så intressant. Det var ju mest en throwback till the dark ages of television när varje avsnitt av serierna var helt standalone. Jag har förstått att många gillade det, och fair enough, man gillar vad man gillar. Men för mig gjorde det S01 svag. S02 kändes inte heller så stark, kanske för att den spenderade lite för mycket tid med att etablera andra karaktärer och vara lite backdoor pilot till andra serier (Ahsoka, Boba Fett).

S03 känns i sammanhanget väldigt mycket mer sammanhängande. Det finns en röd tråd som framför allt handlar om, tja, den här serien och om Mandalore och Mandalorierna. Det är välkommet. Det enda som kändes liiiite B var nog "kändisar på besök"-avsnittet, men även det fyllde en funktion i den övergripande berättelsen – och många annars seriösa serier slänger in ett skojjigt avsnitt här och var. Jag missunnar inte serien det. Dessutom var jag ju förvarnad…

Nå, jag tyckte rätt mycket om den här säsongen. Jag gillar fördjupningen av Mandalorians kultur och olika fraktioner, jag gillar storyn om Mandalore.

Jag är fortfarande liiite bitter om att Dark Troopers inte är samma som i Dark Forces-pcspelet, men ända sedan Rogue One har jag ju tyvärr fått acceptera att det bästa spelet med Kyle Katarn är helt och håller utsparkat ur kanon (jo, han var mycket coolare innan han blev force user). Och Moff Gideon är faktiskt rätt cool, det är han.

Nu får vi se om jag hoppar direkt på Ahsoka eller om det blir något helt annat…

 

[JohanL]

S03 känns i sammanhanget väldigt mycket mer sammanhängande. Det finns en röd tråd som framför allt handlar om

Intressant, jag tyckte att säsongsstrukturen var helt bisarr. Först ett par avsnitt utan stakes, och senare ett helt avsnitt med rehabilitering av kejserliga och och republikens tortyrcentral.

 

[krank]

Intressant, jag tyckte att säsongsstrukturen var helt bisarr. Först ett par avsnitt utan stakes, och senare ett helt avsnitt med rehabilitering av kejserliga och och republikens tortyrcentral.

Jag köper att det avsnittet var lite lösryckt, absolut. Även om det ju knöt an till den större berättelsen om Moff Gideon och om Rådet som ju fortfarande är en grej även i slutet av säsongen. En del av en större berättelse så att säga. Jag tycker bara att föregående säsonger kändes mer spretiga. Hela första säsongen var ju som sagt typ bara lösryckta stories där typ ingenting som hände i dem spelade roll eller knöt an till säsongens övergripande plot.

Jag stör mig nog helt enkelt mer på säsonger där det saknas övergripande röd tråd än på avsnitt där det "saknas stages". Jag är helt OK med att man lägger ett par (sammanhängande) avsnitt på buildup/scaffolding. Enskilda avsnitt behöver inte vara kompletta historier i sig själva egentligen.

Sedan håller jag ju inte heller med om att de första avsnitten var "utan stakes". Hela grejen där handlar ju om Din Djarins förhållande till och acceptans från mandalorier-gruppen han tillhört. Avsnitten bygger också upp inför säsongens större stakes: Mandalore.

 

[Bolongo]

Visst har s3 mer av en story. Men det är en Filoni-story. Alltså kass. Då föredrar jag faktiskt monster of the week-upplägget.

 

[Mundo]

Visst har s3 mer av en story. Men det är en Filoni-story. Alltså kass. Då föredrar jag faktiskt monster of the week-upplägget.

Filoni är extremt bra på scener. På dramatiska vinklar och en cool snubbe med ett coolt svärd som slår ned en cool onding med ett ännu coolare svärd. Men han är tveklöst sämre på story. Monster of the week passar honom som handen i handsken.

 

[JohanL]

Både The Witcher och The Mandalorian tycker jag visade att Bounty of the Week kanske inte är så dumt i alla fall. I vilket fall om man är för dålig författare för att skriva något annat bra, som i bägge de fallen.

 

[krank]

 

[Franz]

Både The Witcher och The Mandalorian tycker jag visade att Bounty of the Week kanske inte är så dumt i alla fall. I vilket fall om man är för dålig författare för att skriva något annat bra, som i bägge de fallen.

Säsong 2 av Witcher hade ju en längre handling som sträckte sig över flera avsnitt och hyllades mer eller mindre unisont när den släpptes? (Personligen tycker jag att första säsongen var den bästa men den åsikten verkar jag vara rätt ensam om)

 

[Mundo]

Säsong 2 av Witcher hade ju en längre handling som sträckte sig över flera avsnitt och hyllades mer eller mindre unisont när den släpptes? (Personligen tycker jag att första säsongen var den bästa men den åsikten verkar jag vara rätt ensam om)

Min heta take är att folk hyllar Mando säsong 2 för de gillar slutet extremt mycket.

 

[Franz]

Min heta take är att folk hyllar Mando säsong 2 för de gillar slutet extremt mycket.

Jag kommer inte ihåg slutet förutom att det var nåt med en mörkersabel som Mando fick för att han dödade nån med den. Det som verkligen fastnade i säsong 2 för mig var när de skulle hjälpa den där fisktanten med äggen till nån plats och Baby Yoda åt upp en massa egg. Minns inga detaljer, men det var ett bra avsnitt (eller om det var ett dubbelavsnitt)!

 

[JohanL]

Säsong 2 av Witcher hade ju en längre handling som sträckte sig över flera avsnitt och hyllades mer eller mindre unisont när den släpptes? (Personligen tycker jag att första säsongen var den bästa men den åsikten verkar jag vara rätt ensam om)

Det jag verkligen tycker är bra är Buffy-lösningen, att man har en tydlig Monster of the Week samtidigt som plotten förs framåt. Jag tycker själv inte att varken The Mandalorian eller The Witcher når över "rätt bra", och att många av de individuellt avslutade avsnitten i The Witcher var bra (som e01s02 som var hela säsongens bästa, tycker jag). Man måste vara väldigt duktig för att ro hem vad som hos Marvel kallats en "åtta timmars film" , och som de numera har bestämt sig för att ge upp för att det blir så dåligt att bara bygga för nästa film hellre än att faktiskt göra något i tv-serien.

Till och med en absolut mästare som JMS höll sig till faktiskt avslutade avsnitt i Babylon 5.

(Andor var snarare en trilogi filmer inom en säsong, vilket var et fräckt grepp och funkade för att den var så extremt kompetent gjord.)