Nekromanti Typ av rollspel en åldersfråga?

[walium]

"Jag tror att det är en naturlag som säger att Dungeon Crawl är det enda roliga när man blir över 30!"

Så till och med sex förlorar alltså sin glans?

 

[Ram]

Din slutsats om att man går tillbaka till dungeoncrawl när man blir äldre må vara sann eller inte, men det här kan knappast vara anledningen. En omgång InSpectres tar typ en och en halv till två timmar, The Shab al-Hiri Roach drar igenom en kanpanj på sex timmar speltid, och så vidare. Två av de absolut största kännetecknen av indiespelen är att de tar kort tid att spela och att de inte kräver så mycket förberedelser (ofta inga alls).
Att spela indiespel är helt enkelt otroligt mycket mer tidseffektivt än dungeoncrawl. Och anledningen till det är antagligen att majoriteten av de som är inbegripna i indiespelsvågen är väl över 30 och familjefäder och inte har så mycket tid längre.

Tidseffektivitet är nog relativt tror jag. Jag för min del är inte ute efter kampanjer på två till sex timmar utan föredrar långa kampanjer. Det är för mig mycket mer "effektivt" och tillfredsställande att spela ett scenario uppdelat i många små delar delar som det är att spela en kampanj på sex timmar. Men det är säkert en smakfråga.

Att de som är med i indie-vågen skulle i huvudsak vara de över 30 och familjefäder stämmer som jag sagt tidigare inte alls med mina erfarenheter, men på flera sätt är det iofs logiskt då de är de som var drivande och i den mest intensiva fasen av sin rollspelskarriär när vågen började. Det skulle vara intressant att veta hur de som spelar indie nu började spela och hur fördelningen ser ut (indiebörjare som spelar dungeon crawl och crawlbörjare som spelar indie). Spontant känns det som om de som spelar dungeon crawl i dag är fler, men det kan mycket väl bero på att det var där de började...

 

[Arfert]

...har rollspelare sex? Med andra människor då? ;-)

 

[Ram]

Jag tror att det i första hand handlar om något som sker när man spelat rollspel under en längre period; man får vissa insikter och gör nya erfarenheter, varpå saker och ting ställs i annat ljus och ens preferenskompass vrids ett par grader. För många sker detta dock vid samma ålder men det har nog mest med att göra att dessa även ofta började spela vid samma ålder varpå deras spelstil ändras i ungefär samma veva.

Kanske, men på vissa sätt tycker jag att det känns lite udda... OM min tes stämmer så skulle det betyda att de som har gjort sin resa genom de olika stegen av rollspelande skulle tycka att det var dungeon crawl som var det som var det "bästa" och jag är över lag lite tveksam till det. Jag tror mer på "effektivitets"-teorin, att det lmpar sig väl för kortare spelpass.

 

[Ram]

Jag tror att det handlar mest om tillgången på tid. Varken grottkrälande eller fokuserade indiespel kräver särskilt mycket förberedelser, fördjupning eller ledig tid. Perfekt för vuxna människor med heltidsarbete, familj och andra intressen.

Jo, det är nog kanske huvudet på spiken och vilken väg man väljer (dungeon crawl, indie eller för all del någonting annat) beror nog endast på smaken. Mer fokuserat helt enkelt.

 

[Ram]

Jag tror att du har helt rätt, eftersom jag har gjort ungefär samma resa själv. Min tidslinje är ungefär såhär:
84-90 DoD2/Expert, Mutant, Paranoia och Basic D&D
90-92 Palladium, AD&D och en gnutta Rolemaster (töntigt att spela svenska spel )
93-97 Mycket sporadiskt rollspelande bestående av blandat flum (t.ex. WoD, CoC och friform) samt faktiskt några slängar Eon
98-99 Helt rollspelsfria år
00- Dungeons & Dragons för hela slanten!

Jag tror att det är en naturlag som säger att Dungeon Crawl är det enda roliga när man blir över 30!

Då är min tes vidimerad och därmed en absolut sanning! Jag visste väl det!

 

[Arfert]

Tror det kan vara så att det inte är förberedelserna som är grejen (en hel del dungeon crawl kräver ju faktiskt rejäla förberedelser, utan att man blir mindre intresserad av att utforska sina mörka sidor via rollspel (man ha rätt bra koll på dem IRL i min ålder, om man säger så.. been there, done it), utan man vill ha den avkopplingen ett dungeon crawl ger.

 

[Ram]

Tror det kan vara så att det inte är förberedelserna som är grejen (en hel del dungeon crawl kräver ju faktiskt rejäla förberedelser, utan att man blir mindre intresserad av att utforska sina mörka sidor via rollspel (man ha rätt bra koll på dem IRL i min ålder, om man säger så.. been there, done it), utan man vill ha den avkopplingen ett dungeon crawl ger.

Inte alls omöjligt. Jag har tidigare jämfört dungeon crawl kontra emo med Die hard kontra någon tung fransk film. Det är helt enkelt en fråga om vad man är sugen på...

 

[Genesis]

Tidseffektivitet är nog relativt tror jag. Jag för min del är inte ute efter kampanjer på två till sex timmar utan föredrar långa kampanjer. Det är för mig mycket mer "effektivt" och tillfredsställande att spela ett scenario uppdelat i många små delar delar som det är att spela en kampanj på sex timmar. Men det är säkert en smakfråga.

Men, alltså ... Va? Du säger att dungeoncrawling passar bättre för folk som har ont om tid för att det är mer tidseffektivt, och du orkar inte komma in i karaktärerna. Men samtidigt vill du ha långa kampanjer. Så min fråga är nu: på vilket sätt är dungeoncrawling mer tidseffektivt än indiespelen? För såvitt jag kan se, så:

* kräver dungeoncrawling en hel del förberedelser (både för spelledare och i form av rollpersonsgenerering), medan indiespel kräver få eller inga förberedelser
* har dungeoncrawlingspel stora regelsystem som tar tid att lära sig, medan indiespelsystem kan läras in på några minuter
* kräver dungeoncrawlingspel en hel del tid till sina regelmekanismer, som då tar upp en hel del av speltiden, medan indiespelsystem inte tar lika mycket tid i anspråk
* tenderar indiespel att spelas i sessioner på runt två timmar, medan dungeoncrawling brukar ta tre till fyra timmar per session i anspråk (jag har spelat InSpecres-scenarion på 45 minuter).

Så på vilket sätt är dungeoncrawlingspelen mer tidseffektiva?

Att de som är med i indie-vågen skulle i huvudsak vara de över 30 och familjefäder stämmer som jag sagt tidigare inte alls med mina erfarenheter, (...)

Dåligt uttryckt av mig. Jag menade att de som skriver indiespel ofta är det, och att det är därför som spelen är såpass tidseffektiva. Hur de som spelar indiespel är vet jag inte, för jag har bara träffat en handfull.

Spontant känns det som om de som spelar dungeon crawl i dag är fler, men det kan mycket väl bero på att det var där de började...

Eller på att 90% av alla rollspelare i alla åldrar spelar dungeoncrawl och aldrig provat något annat .

 

[Arfert]

jag har inget emot att SE tunga franska drama-filmer. Däremot vill jag inte vara MED i en.

 

[Ram]

Men, alltså ... Va? Du säger att dungeoncrawling passar bättre för folk som har ont om tid för att det är mer tidseffektivt, och du orkar inte komma in i karaktärerna. Men samtidigt vill du ha långa kampanjer. Så min fråga är nu: på vilket sätt är dungeoncrawling mer tidseffektivt än indiespelen? För såvitt jag kan se, så:

* kräver dungeoncrawling en hel del förberedelser (både för spelledare och i form av rollpersonsgenerering), medan indiespel kräver få eller inga förberedelser

Njä. Det beror på spelstil och detta är till skilnad från allt annat som jag säger ingen universell sanning men för en spelare så kräver dungeon crawl ingen förberedelse alls inför ett spelmöte (om man inte får för sig att levla eller liknande) när väl karaktären är framtagen. Spelledarens förberedelser är åtminstone för mig mycket enkla. Man vet var spelarna ska och skummar igenom det hela lite innan.

* har dungeoncrawlingspel stora regelsystem som tar tid att lära sig, medan indiespelsystem kan läras in på några minuter

Om man inte redan kan det...

* kräver dungeoncrawlingspel en hel del tid till sina regelmekanismer, som då tar upp en hel del av speltiden, medan indiespelsystem inte tar lika mycket tid i anspråk

Det är en del av spelet, inte en overhead.

* tenderar indiespel att spelas i sessioner på runt två timmar, medan dungeoncrawling brukar ta tre till fyra timmar per session i anspråk (jag har spelat InSpecres-scenarion på 45 minuter).

Du ser problem där inga finns. Det är en bonus och inte ett hinder att ett scenario tar tid i anspråk och sträcker sig över flera spelmöten. Korta miniscenarior ger mig ingenting.

Så på vilket sätt är dungeoncrawlingspelen mer tidseffektiva?

Det börjar bli nonsensfrågor och skyttegravskrig av detta. De är effektiva så til vida att de är lätta att avbryta och spelas i kortare sjok. Om man spelar med ett lägre karaktärsdjup så spenderas ingen tid med att komma i stämning osv. För dig är säkert dina indiespel effektivare för det du vill uppnå. För mig troligen inte.

Dåligt uttryckt av mig. Jag menade att de som skriver indiespel ofta är det, och att det är därför som spelen är såpass tidseffektiva. Hur de som spelar indiespel är vet jag inte, för jag har bara träffat en handfull.

Ah, ja det kan jag bara hålla med om. Åtminsone de flesta bra Indiespel...

Eller på att 90% av alla rollspelare i alla åldrar spelar dungeoncrawl och aldrig provat något annat .

Kanske, men det stämmer inte heller med mina erfarenheter, åtminstone inte vad gäller äldre spelare. Alla (undantagslöst faktiskt) de som jag känner som är 30+ har provat flera olika typer av spel och spelstilar. Jag tror att det är lite inskränkt att generalisera på det viset. Det kan faktiskt finnas sådana som testat både det ena och det andra och inte gillat det...

 

[Genesis]

Så på vilket sätt är dungeoncrawlingspelen mer tidseffektiva?

Det börjar bli nonsensfrågor och skyttegravskrig av detta. De är effektiva så til vida att de är lätta att avbryta och spelas i kortare sjok. Om man spelar med ett lägre karaktärsdjup så spenderas ingen tid med att komma i stämning osv.

Inga skyttegravskrig här, inte. Jag menar att jag ser logiska luckor i dina argument, så antingen förstår jag inte vad du menar, eller så har du en felaktig bild av indiespelen. Dessutom har jag svårt att hänga med när du blandar personliga preferenser och generella slutledningar. När du skriver "kortare miniscenarier ger mig ingenting", skall jag tolka detta som att detsamma gäller för de flesta i den grupp du talar om? För annars har det väl inget med saken att göra?

"Lätta att avbryta" har jag svårt att förstå. Varför är det lättare att avbryta D&D än, säg, Dogs in the Vineyard?

Vad gäller att "spendera tid med att komma i stämning" så tycker jag mig se en missuppfattning av indiespelen. Det finns sällan något som helst utrymme för inlevelse i rollpersonen eller stämning eller liknande i indiespelen. Det är faktiskt en av de saker jag tycker är något tråkigt med dem. Jag har spelat en hel del indielir och lyssnat på en massa Actual Play-inspelningar och jag har aldrig sett en stämningsfull beskrivning eller någon inlevelse att tala om. Spelen själva uppmuntrar ofta till skitsnack under spel. Spelexemplen ser ofta ut såhär:

"Din karaktär är ju en skitstövel!"
"Håll käften, han gör ju vad han tycker är rätt. Dubbelsexa! Ha, nu sitter du i skiten!"
"Nä, jag eskalerar konflikten. Jag drar min pistol."

Och så vidare. Att skämta och käka chips är en grundbult inom många indiespel.

För dig är säkert dina indiespel effektivare för det du vill uppnå. För mig troligen inte.

Men nu har du väl diskvalificerat dig själv ? Du säger först att grottkrälarspelen spelas av folk med barn och ont om tid för att de är tidseffektivare, och sedan att indiespelen kan vara effektivare om man vill uppnå något annat. Då är det ju inte det faktum att grottkrälarspelen är tidseffektivare som gör att man spelar dem (för det tycker jag att jag har visat att de inte är), utan att man vill uppnå något annat.

Men återigen så är det personliga preferenser, vilket gör att jag har svårt att tolka. Det enda jag argumenterar mot, och har gjort från början, är att grottkrälarspel inte är tidseffektivare än indiespel. Att du föredrar att spela grottkrälarspel är jag fullständigt övertygad om, och det är klart att det finns fler som gör det. Men det var inte det tråden handlade om.

 

[Ram]

Inga skyttegravskrig här, inte. Jag menar att jag ser logiska luckor i dina argument, så antingen förstår jag inte vad du menar, eller så har du en felaktig bild av indiespelen. Dessutom har jag svårt att hänga med när du blandar personliga preferenser och generella slutledningar. När du skriver "kortare miniscenarier ger mig ingenting", skall jag tolka detta som att detsamma gäller för de flesta i den grupp du talar om? För annars har det väl inget med saken att göra?

Hur menar du? Vilken sak har det inte med att göra?

Det som jag har gjort är egentligen att lägga fram en teori. Jag tycker mig se att flera äldre spelare tenderar att gå tillbaka till dungeon crawl när de blir äldre. Jag har sedan med den teorin som bakgrund, felaktig eller ej, teoretiserat vidare att detta beror på att dessa spel är lämpliga för kortare spelmöten därför att man kan avbryta dem på kort varsel, att återuppstartstiden är kort därför att man inte spenderar alltför mycket tid med att komma in i karaktären då siffrorna i ganska hög grad är karaktären samt att det wargame- och strategimässiga/stridsfokuserade i dessa spel tenderar att göra situationen mer lättöverskådlig.

Vad gäller att "spendera tid med att komma i stämning" så tycker jag mig se en missuppfattning av indiespelen. Det finns sällan något som helst utrymme för inlevelse i rollpersonen eller stämning eller liknande i indiespelen.

Well, här kan säkert vara en pudelkärna. Jag har säkert en felaktig bild av indiespel eller åtminstone en bredare defenition av begreppet än det som du har. Vem bestämmer egentligen vad som är "indie"? Var hör extremt karaktärsrollspelande hemma t.ex? Vi kanske kan sträcka oss så långt som att enas om att vi inte kan enas om det och i stället försöka oss på en annan kategorisering? Karaktärsrollspel för de spel som har stort fokus på karaktärs/personlighetsspelande (immersionsim?)? Du får själv hitta på namn på de spel som du talar om. Sedan får vi lösa eventuella problem alteftersom?

Men nu har du väl diskvalificerat dig själv ? Du säger först att grottkrälarspelen spelas av folk med barn och ont om tid för att de är tidseffektivare, och sedan att indiespelen kan vara effektivare om man vill uppnå något annat. Då är det ju inte det faktum att grottkrälarspelen är tidseffektivare som gör att man spelar dem (för det tycker jag att jag har visat att de inte är), utan att man vill uppnå något annat.

Hur kan du tycka att du visat det? Du presenterade en rad missuppfattningar och jag förklarade för dig varför de inte stämmer. Jag kan för all del förstå att vår syn på tidiseffektivitet går isär då du verkar mena att tidseffektivitet är mängd äventyr/scenarior per speltillfälle och där det inte intresserar mig det minsta. Det känns mer och mer uppenbart att du inte har din allra största erfarenhet innom den typ av rollspel som jag pratar om. Du ser aspekter av system som hinder i stället för att se dem som en del av spelet och med en sådan grundsyn så förstår jag att dina argument blir därefter.

Inget ont i det, preferensskilnader är helt ok, men det komplicerar diskussionen...

 

[Genesis]

Den här diskussionen är egentligen inte så viktig, och det verkar inte som om vi kommer någon vart, så jag skall försöka mig på ett sista svar.

Som "indiespel" räknar jag de små, egenhändigt producerade spel som började dyka upp runt 2000, med Ron Edwards Sorcerer som antagligen första spel. En bra definition som jag tycker funkar är spel som ägs av skaparen. Alltså, om den som hittade på spelet har möjligheten att ta vilka beslut hon/han vill, utan att någon annan i produktkedjan har något att säga till om, så tycker jag att det är ett indiespel. Exempel på klassiska indiespel är Dogs in the Vineyard, InSpectres, The Shab al-Hiri Roach, The Shadow of Yesterday och Polaris.

Majoriteten av dessa spel (Polaris är väl undantaget) lägger liten vikt vid stämning och inlevelse; snarare uppmuntras man ofta till att prata med varandra under spel, föreslå saker som skall hända, säga vad man tycker och dra skämt och äta chips. Väldigt många av dem kännetecknas även av att de kräver liten eller ingen förberedelse.

Du menar att grottkrälarspel är attraktiva för spelare som börjar komma upp i åren eftersom de inte kräver så mycket tid. Jag menar att indiespelen åtminstone inte kräver mer tid. I vissa fall (ofta till exempel under rollpersonsskapandet) kräver de mindre tid.

På grund av detta så ser jag inte att du kan anföra tidseffektivitet som en anledning till att man skulle välja grottkrälarspel över indiespel. Det faktum att man inte tycker att indiespelen är roliga, att man inte känner till dem och andra faktorer kan jag acceptera, men jag har svårt att se hur man kan välja bort dem på grund av att de tar för mycket tid i anspråk.

Man kan säkert välja bort "karaktärsspel" som Vampire eller, öh, andra spel med detta argument, men inte alla spel utom grottkrälarspelen, eftersom det finns spel som åtminstone matchar dessa i fråga om tidseffektivitet.

Så som jag har uppfattat det har dina svar på detta varit baserade på egna preferenser, och dessutom orelaterade till den faktiska frågan: huruvida grottkrälarspel är mer tidseffektiva än andra typer av spel. Jag uppfattar det som om du har talat en hel del om personliga preferenser i den här diskussionen, men varken dina eller mina personliga preferenser har något att göra med den faktiska frågan ovan.

Som exempel, så sade jag att man kan spela en hel kampanj The Shab al-Hiri Roach på 6 timmar, vilket jag ansåg vara tidseffektivt, efter hur jag uppfattat termen. Ditt svar var att du gärna spelade långa kampanjer, men det är en personlig preferens, och har inget med frågan huruvida äldre spelare i allmänhet väljer grottkrälarspel eftersom de är tidseffektivare att göra, eftersom 1) du endast är en person, och inte alla äldre spelare, samt 2) du väljer bort det av en annan anledning än att det är tidsineffektivt, även enligt det sätt du senare definierar uttrycket på: att det är lätt att starta upp och avbryta, då The Roach är väldigt lätt att starta upp och avbryta. Dessutom ser jag inte varför spelare som kommer upp i åren och har ont om tid skulle föredra långa kampanjer. Det är ju en rent personlig preferens från din sida.

Observera att jag inte uttalar mig negativt om grottkrälarspel. Jag har bara kort provat på ett uns av D&D, men spenderade de första fem åren av min rollspelskarriär med grottkrälarscenarier i Drakar och demoner. Det enda jag vänder mig mot, och det enda jag någonsin vänt mig emot i den här diskussionen, är påståendet att grottkrälarspel skulle vara tidseffektivare än andra spel. Jag går definitivt med på att det är tidseffektivare (i den definition jag uppfattat att du använt dig av, alltså hur lätt det är att sätta igång och avbryta) än spel som förlitar sig på immersionism, men inte tidseffektivare än alla andra spel, såsom spel som fokuserar på berättelsen.

Nu har jag klargjort min ståndpunkt så klart jag klarar av det, och kommer antagligen inte att fortsätta den här diskussionen. Jag hoppas att den har fört oss närmare förståelse av varandras synsätt . Peace out, Moongl... jag menar Ram.

//Simon "Jag har hittat ett nytt sätt att signera mina inlägg" Pettersson

 

[Ram]

Du menar att grottkrälarspel är attraktiva för spelare som börjar komma upp i åren eftersom de inte kräver så mycket tid. Jag menar att indiespelen åtminstone inte kräver mer tid. I vissa fall (ofta till exempel under rollpersonsskapandet) kräver de mindre tid.

På grund av detta så ser jag inte att du kan anföra tidseffektivitet som en anledning till att man skulle välja grottkrälarspel över indiespel. Det faktum att man inte tycker att indiespelen är roliga, att man inte känner till dem och andra faktorer kan jag acceptera, men jag har svårt att se hur man kan välja bort dem på grund av att de tar för mycket tid i anspråk.

Återigen; Min defenition av inide skiljer sig från din. De spel som du beskriver är sådana spel som jag spelat tidigare och valt bort därför att de inte uppfyller mina önskningar på ett rollspel. Det som jag har argumenterat emot (felaktigt enligt din defenition) är de spel som kräver ett större känslomäsigt engagemang i sin karaktär. De spel som du tar upp har över lag mycket lite med det som jag talat om att göra.

Man kan säkert välja bort "karaktärsspel" som Vampire eller, öh, andra spel med detta argument, men inte alla spel utom grottkrälarspelen, eftersom det finns spel som åtminstone matchar dessa i fråga om tidseffektivitet.

Sant som du säger. Bristen med en alltför svepande beskrivning och dåligt av mig.

Så som jag har uppfattat det har dina svar på detta varit baserade på egna preferenser, och dessutom orelaterade till den faktiska frågan: huruvida grottkrälarspel är mer tidseffektiva än andra typer av spel. Jag uppfattar det som om du har talat en hel del om personliga preferenser i den här diskussionen, men varken dina eller mina personliga preferenser har något att göra med den faktiska frågan ovan.

Som exempel, så sade jag att man kan spela en hel kampanj The Shab al-Hiri Roach på 6 timmar, vilket jag ansåg vara tidseffektivt, efter hur jag uppfattat termen. Ditt svar var att du gärna spelade långa kampanjer, men det är en personlig preferens, och har inget med frågan huruvida äldre spelare i allmänhet väljer grottkrälarspel eftersom de är tidseffektivare att göra, eftersom 1) du endast är en person, och inte alla äldre spelare, samt 2) du väljer bort det av en annan anledning än att det är tidsineffektivt, även enligt det sätt du senare definierar uttrycket på: att det är lätt att starta upp och avbryta, då The Roach är väldigt lätt att starta upp och avbryta. Dessutom ser jag inte varför spelare som kommer upp i åren och har ont om tid skulle föredra långa kampanjer. Det är ju en rent personlig preferens från din sida.

Well, det är en av fördelarna med att vara trådstartare; Jag väljer problemformuleringen och har tolkningsföreträde.

Nej, det är ingen personlig preferens från min sida, det är den teori som jag för fram baserat på mina ovetenskapliga observationer. Så länge som ditt enda argument är "det tror inte jag" så får vi stå kvar på agree-to-disagree.

Rörande tidseffektivitet så får du om du så önskar se på mina tidigare defenitioner. Spelmöten kan genomföras med en förhållandevis hög effektivitet beroende på yada-yada-se-ovan-dravel-om-avsaknad-av-känlomässig-koppling-lätt-att-starta-stoppa-et-al.

Jag går definitivt med på att det är tidseffektivare (i den definition jag uppfattat att du använt dig av, alltså hur lätt det är att sätta igång och avbryta) än spel som förlitar sig på immersionism, men inte tidseffektivare än alla andra spel, såsom spel som fokuserar på berättelsen.

Då skall jag använda en annan utrikisk term som är vanlig innom mitt gebiet; Good enough. Det var i princip min poäng då min syn på berättarorienterat rollspel är... Jag hittar inget bra ord för att beskriva det. Inget för mig i alla fall och därmed givet bristande uppmärksamhet i min "analys".

Nu har jag klargjort min ståndpunkt så klart jag klarar av det, och kommer antagligen inte att fortsätta den här diskussionen. Jag hoppas att den har fört oss närmare förståelse av varandras synsätt . Peace out, Moongl... jag menar Ram.

Lev länge och i välmående!

 

[Foggmock]

Jag hoppas jag aldrig fyller trettio!

 

[krank]

Jag hoppas jag aldrig fyller trettio!

Jag har inte många år kvar. Ska jag börja bli orolig? Kommer jag att vända mig emot allt jag någonsin hållit på med inom rollspel och börja digga fantasy, svärd och grottröj?

 

[Ond bråd död]

Intressant tråd.

Jag började själv med Mutant 87 och spelade främst äventyrsspels rollspel förrutom Skuggornas Mästare.
I tidiga tonåren spelade jag mycket Western.
Sena tonåren och framåt spelade jag nästan inget alls.
20+ så spelade jag en del Vampire och Eon.
På slutet spelade jag en del D&D.
Idag är jag sugen på D&D, samt Indie, men spelar inget.

 

[Johan K]

Hur fel har jag?

Skulle vilja säga att du är ganska rätt på det hela faktiskt. Känner igen mig i mångt & mycket här..
Den enda skillande är väll nog här att du är pappa, det är tyvärr inte jag.. & att jag inte kör grottröj så mycket alls.

/ Johan K, som med glädje minns den goda tiden när man kunde köra heldyngs-scenarion

 

[Ram]

Jag har inte många år kvar. Ska jag börja bli orolig? Kommer jag att vända mig emot allt jag någonsin hållit på med inom rollspel och börja digga fantasy, svärd och grottröj?

Statistiskt sett bör du oroa dig...