Ugglornas skriftpråk

[Sinisa_]

Kort fråga om ugglor. Om man tänker sig att korpar har en sorts germansk, nordisk kultur, präglad av stränghet, katalogisering av kunskap och minnen, och ett stort universitet, och en lite typ pseudo-judeo-kristen tro på en Fader som skapat allt och som kommer att döma i synnerhet huruvida korparna har följt sina många lagar kring hur de ska medla mellan döda och levande och vilka sorters inälvor och as och nedlagda byten de får äta och inte, och så vidare; med en och annan apokalyptisk sekt antagligen;

och så lägger man det åt sidan,

och så tänker man på ugglorna, istället. De har en shamanistisk grundton, men ändå en komplex civilisation, som jag tror är lite rysk-mongolisk, popkulturellt, med en känsla av Baba Yaga, Dracula och Wendigo, med smycken av snidat ben och rasslande, hemska instrument som kallar på andarna, och en sagoskatt med en känsla både av persiska sagor och sibiriska och nordamerikanska urfolks skapelseberättelser, och en religion eller urmyt i vilken de stal magins eller tystnadens eller dödandets hemlighet från Modern Med Klor, den stora jägarinnan. Och om man tänker sig ugglorna så — hur ser deras böcker ut då? För ugglor måste ju också ha ett sätt att spara kunskap. Och å ena sidan har de mindre, privata bibliotek i de där blixtskadade ekarna de bor i, där de väl har en del böcker och skriftrullar om trolldom som de har kommit över genom eonerna — också böcker stulna ifrån människornas värld — kanske till och med en kopia av Pnakotiska manuskripten eller Necronomicon — alltså inte riktigt, men nästan — ja, och även då böcker som korpar och andra ugglor har skrivit; men -- har de inte också en motsvarighet till korparnas universitet? En samlingsplats där de sparar och utbyter kunskap? Ett skrämmande ställe fullt av krökta klor och stirrande tefatsögon. Inte ett bibliotek, utan — jag tänker mig nästan nåt i stil med Drömmarnas Grotta som ligger i en rämna i ett av storskogens bergssluttningar långt i öster, där de flyger in och virvlar runt, runt i en otäck dans. Nåt åt det hållet. Där de målar och skriver på grottväggarna, förstås. Jag ska läsa om nomadiska bibliotek, om sådana finns. Kultplatser. Men på nåt sätt vill jag nästan ha typ — att ugglorna inte skriver böcker utan sparar kunskap inuti hologram i bärnsten, eller att deras böcker är telepatiska, svarta monoliter; inte de två grejerna, men åt det hållet, alltså nåt som får dem att plötsligt kännas superavancerade och magiska här man upptäcker det. Jag vet inte, jag famlar efter en sak som jag inte vet vad det är. Inte sci-fi, inte alls det, och inte heller bara handwave:a något och låta det vara magi, men -- nåt. Slavar med fotografiskt minne. Nej. Mja. Ugglor har ju fruktansvärt skarp syn och otrolig hörsel — kan man göra nåt med det? Viskande stenar? Minatyriserad skrift? Detta är frågor jag tänker på just nu.

 

[Man Mountainman]

Om man vill ha något som är "whoa" men varken är science fiction eller magi kan man kanske vända sig till den västerländska metafysikens historia av bananas idéer.

Exempel: Gottfried Wilhelm Leibniz förfäktade teorin att materien är strukturerad på godtyckligt små storleksskalor. Materien hade med andra ord inga atomära beståndsdelar. Oavsett hur långt man zoomade in på ett föremål skulle man aldrig nå en minsta storlek där tingen blev "pixliga", utan man skulle bara hitta idel nya nivåer av struktur, som när man zoomar in på en mandelbrotmängd. I princip skulle det kunna finnas hela världar, hela universum gömda i min lillfingernagel eller i dammkornen som svävar i morgonsolen. Kanske bygger ugglornas skriftspråk på den principen på något sätt? De där grottmålningarna gömmer lager på lager på lager av struktur, på allt mindre storleksskalor? Ett universum av kunskap i det minsta penseldrag.

 

[Rymdhamster]

Min spontana tanke hade varit hieroglyfer. Kanske kombinerat med aboriginiska målningar. Vilket också skulle passa bra ihop med viskande stenar då just aboriginerna kör mer med muntlig historia också.

 

[Rickard]

Ugglor är någonting man återuppstår som när livet ändat. Som vandöda befinner de sig på vårt plan med skimrande ögon som ser mer än vad verkligheten kan avslöja, rakt igenom mus som mullvad. Deras kunskap sparas i spindelväven i deras håligheter i stora ekar och det kan hända att man ibland ser dem insvepta i nystan av väv för att lättare få inblick i vad den forna kunskapen har i sitt sköte.

(Ja, jag är inspirerad av Secrets of Nihm-ugglan)

 

[Cybot]

Får känslan att ugglorna bevarar sin kunskap i benen från sina offer, genom att genomsyra benen med sin kunskap innan den stöter upp dem så kan de skapa ett kunskapsrepositorium. Med klorna ristar den sedan in en kort beskrivning av den kunskapen som benen innehåller.

 

[God45]

Får känslan att ugglorna bevarar sin kunskap i benen från sina offer, genom att genomsyra benen med sin kunskap innan den stöter upp dem så kan de skapa ett kunskapsrepositorium. Med klorna ristar den sedan in en kort beskrivning av den kunskapen som benen innehåller.

Ohhhh! Ooohhh! Är det därför ugglorna gör spybollar? De kräks upp bokstavligt talat bara upp kunskapen? Det kan ju göra grejen att ugglorna kommunicerar information snabbare (de behöver inte skriva den) men all kunskapen är direkt färgad av ugglan som kräktes upp den! Så du har lore, inte data.

 

[Gamiel]

Har inte läst vad andra har skrivit å det går kanske emot ditt grundkoncept men för mig är det första som dycker upp att blinka till att ugglor är Athenas djur och ha dem skriva på grekiska, med en förkärlek för skriftrullar.

rysk-mongolisk, popkulturellt, med en känsla av Baba Yaga, Dracula och Wendigo

Vill bara nämna att varken Dracula eller wendigo är rysk-mongolisk.


Har du sett någon av filmerna Rock-A-Doodle och Nimhs hemlighet? Båda har väldigt dramatiska ugglor.

Sedan om vi talar ugglor så måste man ju i svensk kontext nämna att vi har ju ugglan Helge i Från a till ö

 

[TobiasEkwall]

Jag tänkte också på ben, att ugglorna viskar sina hemligheter till benbitar, alternativt att de tar till vara på de hemligheter varelsen hade i livet, som de sedan kastar de in benen i elden och låter dem krakelerar. Som såna kinesiska orakelben. Sprickorna i benen bildar sedan text som endast de som är bevandrade i konsterna kan läsa. Eller så krävs det att benen beskådas genom ett förhöxat bärnstens hänge för att man ska kunna skiljasprickor från text.
Ugglors bibliotek ser alltså ut som stora benhögar.


Min andra tanke är att biblioteken/kultplatserna är vindlande magiskt skapta grottor där ekon kan fångas i evinnerlig tid. Så ugglorna viskar sina hemligheter in i tunnlarna och sen studsar visningarna omkring för för alltid, så när man får genom tunnlarna så hör man nya hemliga viskningar för varje steg, och allt man säger hör bevaras då för evig tid. Det sägs också att vissa av dessa ekon viskats på sådant vis att de slutar genljuda när de hörts för första gången

 

[Genesis]

Men liksom, de minns väl sakerna? Långa, episka dikter, citerade från minnet. Kunskap som går i arv från generation till generation. De kan ju till och med ha ett litet sokratiskt bokförakt. Böcker och skrift är för lägre varelser som inte ids att lära sig saker, utan istället skriver ned dem och övertalar sig själva att det betyder att de har kunskap.

 

[Leon]

Är det inte så att fåglar alltid skriver med runliknande skrift? De behöver ju inga pennor, de har sina klor (och för den delen massa pennor...) och ristar därför sin skrift.

Tycker att iden med ben/benbitar för ugglor är klockren. De kanske ristar in något oghamliknande

 

[Gamiel]

En något annan tanke, mest baserad på hur ugglan i Nimh presenteras: ugglor är småfolkets drakar.

De är gamla och kunniga, stora som hus, och äter småfolk! Man kan få kunskap från dem om, men först måste man överleva länge nog för att kunna öppna munnen och visa att man är något värt att bli tillgiven ugglornas kunnande.

 

[Deodanders]

Jag tänker att de skulle kunna ha motsvarande inspelningar, i.e de ho-ho-hoar in i ögonhålorna på skallar, ev med någon magisk kloristning i kraniet. Sedan ekar det ut från skallen för den som har rätt lösenord.

 

[Sinisa_]

en mandelbrotmängd. I princip skulle det kunna finnas hela världar, hela universum gömda i min lillfingernagel eller i dammkornen som svävar i morgonsolen. Kanske bygger ugglornas skriftspråk på den principen på något sätt

Jag tycker om detta. I islams mystik finns föreställningen att hela koranen finns "ihoprullad" eller vikt in i första suran på nåt sätt, ungefär som att en helt kultursfär med uppfattninar om tid, meing, död, etc, kan finnas i ett begrepp som -- jag vet inte, "bråttom" eller "diplomati". Och att hela denna första sura finns ihoprullad i surans första ord, och sen i den första bokstaven, "ba", B.

Jag tror att jag gillar tanken på att ugglarnas skriftspråk rent konkret har två nivåer, så att varje skrivtecken i sig är ett kryllande, just "mandelbrotmängdaktigt" mönster. Då kan de också ha en sorts medeltida ryska "illuminerade" bokstäver på nåt sätt.

Och det finns en myt om att i vissa gamla böcker finns en tredje, ännu djupare, mer mikroskopisk nivå, där de största hemligheterna är bevarade.

 

[Sinisa_]

Min spontana tanke hade varit hieroglyfer. Kanske kombinerat med aboriginiska målningar. Vilket också skulle passa bra ihop med viskande stenar då just aboriginerna kör mer med muntlig historia också.

Jag tycker om idén med de aborginska målningarna. Det finns ju något nästan psykedeliskt i en del aborginsk konst som man kanske kan inspireras av?

 

[Sinisa_]

Ugglor är någonting man återuppstår som när livet ändat. Som vandöda befinner de sig på vårt plan med skimrande ögon som ser mer än vad verkligheten kan avslöja, rakt igenom mus som mullvad. Deras kunskap sparas i spindelväven i deras håligheter i stora ekar och det kan hända att man ibland ser dem insvepta i nystan av väv för att lättare få inblick i vad den forna kunskapen har i sitt sköte.

(Ja, jag är inspirerad av Secrets of Nihm-ugglan)

Älskar idén att de skulle kunna vara vandöda, spöken, av några andra varelser. Men jag tror att det bara är en myt som smådjuren berättar. "När en orm eller varg eller björn varit väldigt ondskefull i livet, och ätit efter att den varit mätt, eller dödat de mycket unga, eller brutit mot några andra av den gamla lärans tabun som alla djur måste följa, inte bara de som tror på Barfotakungen -- det där som de korplärda alltid pratar om -- då vill jorden i ha dem när de dör, så då vaknar de igen, och rister till, och återföds som ugglor." Oooh, det blir också en tematisk länk till vampyrism och Dracula som ju jag vill åt med ugglorna.

 

[Gamiel]

Jag tänker att de skulle kunna ha motsvarande inspelningar, i.e de ho-ho-hoar in i ögonhålorna på skallar, ev med någon magisk kloristning i kraniet. Sedan ekar det ut från skallen för den som har rätt lösenord.

ju större skalle ju mer kan man hoa in i dem.

Uggleskallar har den bästa resonansen och du kan få in så mycket mer än bara ord i dem.

 

[Sinisa_]

Får känslan att ugglorna bevarar sin kunskap i benen från sina offer, genom att genomsyra benen med sin kunskap innan den stöter upp dem så kan de skapa ett kunskapsrepositorium. Med klorna ristar den sedan in en kort beskrivning av den kunskapen som benen innehåller.

Ohhhh! Ooohhh! Är det därför ugglorna gör spybollar? De kräks upp bokstavligt talat bara upp kunskapen? Det kan ju göra grejen att ugglorna kommunicerar information snabbare (de behöver inte skriva den) men all kunskapen är direkt färgad av ugglan som kräktes upp den! Så du har lore, inte data.

Tycker att iden med ben/benbitar för ugglor är klockren. De kanske ristar in något oghamliknande

Älskar idén att använda de där spybollarna till nåt magiskt. Men jag undrar om det måste ha att göra med deras skriftspråk på ett direkt plan, mest för att det har kommit massa andra idéer för skriftspråk också. Spybollarna är kanske en sorts magi, där ugglorna animerar benen de spyr upp och skapar små tjänare av dem? Inte nödvändigtvis i samma konstellation som benen befann sig i när varelsen levde. Skelettmutanter, typ -- ett muskraine på en snoks kropp, etc. Öppnar inte det upp många kusliga och trevliga möjligheter?

 

[Sinisa_]

Har du sett någon av filmerna Rock-A-Doodle och Nimhs hemlighet? Båda har väldigt dramatiska ugglor.

Nimhs hemlighet är fantastisk. Jag tror att den är en av de där filmerna jag såg snuttar av som mycket liten, som ligger kvar som ett urberg under allt jag skriver och fantiserar fram.

 

[Sinisa_]

Min andra tanke är att biblioteken/kultplatserna är vindlande magiskt skapta grottor där ekon kan fångas i evinnerlig tid. Så ugglorna viskar sina hemligheter in i tunnlarna och sen studsar visningarna omkring för för alltid, så när man får genom tunnlarna så hör man nya hemliga viskningar för varje steg, och allt man säger hör bevaras då för evig tid. Det sägs också att vissa av dessa ekon viskats på sådant vis att de slutar genljuda när de hörts för första gången

Älskar detta. Det får ihop ugglornas superhörsel, deras ho-ho-hoande och något shamanistiskt med grottor där man går in och har en psykedelisk upplevelse. Det ska jag definitivt använda i en eller annan form!

 

[Sinisa_]

Men liksom, de minns väl sakerna? Långa, episka dikter, citerade från minnet. Kunskap som går i arv från generation till generation. De kan ju till och med ha ett litet sokratiskt bokförakt. Böcker och skrift är för lägre varelser som inte ids att lära sig saker, utan istället skriver ned dem och övertalar sig själva att det betyder att de har kunskap.

Jag har en ofärdig tanke om att både korparna och ugglorna har två "nivåer" i sin civilisation. Så korparna har dels en uråldrig kultur av just versepos, som likna isländska sagor och i väldigt hög handlar om att dokumentera blodshämnd, arvsrätt, krig och död. Men de har också en -- kanske senare tillkommen -- skiftkultur, med universitet, en känsla av "präster" och professorer och sådär. Det intuitiva är ju att det finns en konflikt mellan de moderna och de gammalmodiga i det här, men jag drar mig för att föra in den dynamiken hos fåglarna, för jag vill på nått sätt att också deras insitututioner, deras universitet och böcker, ska kännas uråldriga.

Men detsamma är kanske sant om ugglorna också. Och möjligen kan det där med det sokratiska bokföraktet vara en nyckel till något. Man kanske förlorar något när man skriver ner saker och lär sig läsa. Något vilt och djuriskt, förmågan att flyga mellan världarna. Så det finns sällskap bland både korpar och ugglor som är analfabeter med flit, för att kunna -- ja, något?