Nekromanti Umgängesrelationer

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
"...som velat vara fadern med sina två söner och kusinen..."
Far för sin kusin? Hur gick det till? /images/icons/wink.gif

"...och vi spelar även en kort episod med varje rp där han får "träffa" sin familj innan vi går vidare med det egentliga spelandet."
Man skulle ju ganska lätt kunna baka in familjehändelser, saker som du ger förslag på.. Ta tv-serien Sopranos t.ex.
Där händer det ständigt bisaker inom familjen som Tony (maffiabossen) får ta hand om..

/[color:448800]Han</font color=448800> som valde Sopranos som exempel, för att det är ett jobb nära familjen
 

Tippis

Warrior
Joined
17 Oct 2001
Messages
356
Location
Uppsala (ina da Flogsta Ghetto)
Re: Värdshusvärd... [OT/2]

<blockquote><hr>Jag tror att du med flit missuppfattade mig här<hr></blockquote>Va? Vem? Jag? Näääääää... Oskyldig! /images/icons/grin.gif

I alla fall inte helt - jag menade framförallt att om spelarna gör något så oväntat och karaktärsdanande som att öppna ett eget värdshus, skall spelledaren belöna dem genom att visa upp en värld där det GÅR att driva ett värdshus, med allt vad det innebär. En av de (t)roliga scenarier som kan uppkomma på värdshuset är ju att en gammal man kommer in och delar ut skattletaruppdrag... Det är bara det att för en gångs skull har spelarna något vettigare att göra än att drälla ut i vildmarken på vinst och förlust.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Jupp, ätit upp. (inte NT)

Jupp. Ätit en CoC-handout. I det där WWI-äventyret som Chaosium gav ut står det att en besatt NPC ber om att få se pappret där den hemliga banishmentritualen står, och om han får det så äter han upp sagda papper. Så jag drog en liten vals, småpratade som NPCn och sedan höll jag ut handen och frågade snällt om jag kunde ta en titt, kanske jag skulle kunna tyda de latinska orden?
Sen tog jag och knöglade ihop pappret och vips, in i brödinkastet med det och sen tugg tugg.
Citat spelare: "Han... han äter vår handout!"
TIll slut blev jag övermannad och spotade ut pappret.
Citat samme spelare: "Fan! De e ju blött ju! Och han har tugga sönder bitar också! Vafaaan..."

Jag rekommenderar inte denna procedur, det smakar apa och spelara är ofantligt försiktiga med att visa papper för en igen. Men sen får man ju ett visst rykte också... /images/icons/blush.gif


Storuggla, det var länge sen...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Lite umgängesblabb

Åååh, här är man borta en helg å så missar man såna här fina diskussioner!!!
Kunde ni inte passat på att diskutera om vampire är ett riktigt skräckrollspel eller om en kvast får +100 skada om man byter ut alla strån mot drakhår, eller något annat nipprigt medans jag var borta!? :^)

"Nu ska vi bara vänta på när Rising berättar om alla flickvänner han och hans grupps rp haft. Och alla fyllevänner i Chronopia."

Well, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right?

Den största anledningen till att vi gillar väldefenierade släktband är för att vi tycker det är svårt att hitta på rollpersoner som kan komma in i spelargruppen utan att det blir krystat och dumt.

Ofta gör ju inte alla rollpersoner samtidigt, utan det är en person vars RP har dött/flyttat/försvunnit/skaffat barn och slutat äventyra eller liknande som skapar en ny rollperson, och då gäller det att motivera varför denna, helt nya okända främling ska få komma in och bli en naturlig medlem i äventyrargruppen. Varför skall de andra lita på honom/henne?

Eftersom relationer mellan rollpersonerna är så viktigt för oss, så beslutade vi på ett tidigt stadie att vi var tvungna att brodera ut varje rollpersons relationer "utanför spelgruppen" när man skapade dem. Vad kommer han ifrån för familj? Var har han arbetat? Vilka platser har han besökt? Tidigare flickvänner? Barndomskamrater? Till de viktigaste personerna skriver vi också korta beskrivningar, (eller skapar rollformulär på en gång åt dem!) så att vi vet ungefär vad det är för sorts personer som han/hon bekantat sig med.

På så vis så kan man på ett mycket naturligt och friktionsfritt sätt introducera nya karaktärer till spelgruppen. "Hej vänner, det här är en vännina till mig; Novaressa! Ni vet, ni kommer väl ihåg att jag har berättat för er om när jag var med i gycklargruppen Ruter Sju? Ha ha, ja, det var Novaressa här som såg till att vi upplöstes! Ha ha, jo, det var det visst! Hon skulle jonglera med fyra ägg och en krökt dolk samtidigt som hon skulle cykla på en enhjuling baklänges genom ett helt långbord utan att röra någon tallrik eller några bestick. Hon var framme vid baronessan Crimilda och alla applåderade, men när hon såg att baronessan satt och kikade in under hennes kjol, då tappade hon koncentrationen och föll omkull, rakt på den vackra bröllopstårtan i nio etage och... tja... Det hela hade varit mycket komiskt om det bara hade varit något av äggen som landade i skallen på baronessan..."

..eller nåt. Nya rollpersoner flyter obemärkt in i spelargruppen. Faktiskt är det så att vi ibland sitter och nästan längtar efter att någon spelare skall ta mod till sig och göra en rollperson av någons släkting/barndomsvän/arbetskamrat som vi hört mycket gott om.

Sedan älskar vi att skaffa vänner. Jamenar, alla dessa gånger man startar på ett värdshus och frågar spelledaren vad det finns för andra gäster... Det är iofs kul, men när man kommer in på ett värdshus och spelledaren säger "vid deras vanliga bord sitter Emli och Fnoob och bälgar i sig mjöd från Rödskäggs. (någon spelare säger "ha! som vanligt...") Vid Emlis sida sitter det dessutom en liten dam, en rosenkindad dvärgflicka med honungsblonda flätor... (spelarna busvisslar) Framme vid baren sitter en stupfull drakonit i trasiga kläder och gråter ut för Karnov, som skyndsmat passar på att hälsa er välkomna med en kort nickning (spelarna nickar tillbaka. Någon andas förnöjt ut och sträcker lite på sig, för att markera sitt välbehag). Vid barens andra ände ser ni självaste Took Bredbälte (höjda ögonbryn) som tittar upp från sin ölmugg och flinar ett tandlöst leende mot er. (någon spelare tar omedelbart över och springer mot Took för att omfamna honom och be honom berätta om allt han varit med om sedan de sågs senast, de börjar beställa drinkar, Took kommer presenteras för Emli och Fnoob, en djeflarns massa öl & mjöd kommer drickas och den stackars rödgråtne drakoniten kommer ofrivilligt att dras in i en massa dvärgiska öldrickarsånger och man kommer efterhand att försöka hitta en ny flickvän åt honom, eller (om man blir riktigt fulla) försöka vinna den gamla tillbaka, genom någon hemskt korkad plan. Kort sagt; det kommer bli en höjdarkväll!!!) :^)

Det blir aldrig riktigt lika kul om man bara kommer in i en massa värdshus fulla med främlingar, hela tiden. Som spelare tycker jag att det är trist, som spelledare är det fullständigt bedrövligt.

Allihopa: Skapa familjemedlemmar och skaffa bekanta! Det finns inget som är så trist som ett relationslöst rollspel. IMHO, naturligtvis.

/Rising
som springer iväg och svarar på andra trådar
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Lite umgängesblabb

*tårögd* Så vackert!

Jag/vi har aldrig lyckats åstadkomma något sådant. Nu blir jag nästan inspirerad ^_^
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Lite umgängesblabb

Det är nästan så att man blir lite avundsjuk, att ha sådarna spelare, vilken dröm... /images/icons/sad.gif


Storuggla, som lade märke till Insignias japanska smiley
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Lite umgängesblabb

"Det är nästan så att man blir lite avundsjuk, att ha sådarna spelare, vilken dröm..."

Exakt! ;_;


Insignia, som lade märke till att Storuggla lade märke till hennes japanska smiley ^_~
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Lite umgängesblabb

Ska vi kidnappa dem och klona dem?


Storuggla, som såg TVÅ Japanska smileys i ett meddelande nu o.o
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Behövs inte

...vill man omvandla sina unkna prestationsspelare till duktiga, fina rollgestaltare så är det först och främst en fråga om motivation!

Problemet är att ni baserar edra äventyr på brädspelsutmaningar som "kan jag döda monstret?", "kommer jag kunna klättra över muren?" och "är jag tuff nog att spöa alla stormtroopers i universum?" Detta leder till att spelarna försöker förbereda sig inför prövningarna och skaffar treuddar med draktänder, slår ner bönder för att få XP, sjunger opera i duschen, klättrar uppför träd för att "leta efter skatter", jagar land och rike runt efter en +8 bronsgaffel osv...

Dålig cirkel!

Genom att skriva äventyr som koncentrerar sig på annat tänker spelarna "vad nu, jag har ett +12 slayersword of doom, men det finns ju inga horder av orcher att dräpa? Istället tycker alla att jag ser töntig ut med ett flammande magiskt svärd i handen, när alla andra har roligt på dansgolvet och hånglar med varandra i myshörnorna. Nu kommer någon och frågar om jag vill ha en drink. "Nä, alkohol försämrar min SMI och alla SMI-baserade färdigheter." Va? Vad var det han kallade mig? "Torrboll"? Och vad var det de där två heta alvbrudarna viskade till varandra om min frisyr?"

Osv osv osv, Spelarna tar omedelbart och ändrar attityd, för alla vill ju ha så roligt som möjligt i äventyret, eller hur? Därför börjar folk istället att förolämpa värdinnan, tävla i fylleslag, se hur mycket man kan reta upp trollvakterna innan de slänger ut en osv. Sakta men säkert börjar spelarna att växa sig in i den sociala strukturen och värdesätta relationerna med varandra och dina SLP. I början kanske de är lite tafatta, men snart vill alla förföra herrar/damer, kasta sig in i svartsjukedramer, leva ut galna planer eller starta sina egna värdshus, osv.

Snart kan du till och med börja med FRIFORM!

Moa ha ha ha haa!
/Rising
som passar på att säga att hela den här tråden är ett skämt. Spelare som gillar prestationsrollspel gör det inte för att de är dumma, utan för att de föredrar svärd och EP framför den smått pinsamma upplevelsen att slösa sina raggrepliker på en töntig snubbe som gömmer sig bakom en spelledarskärm och pratar med sina tärningar. Eller nåt. Jag vet inte. Vad som däremot är säkert är att allt det här är på skämt.
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Behövs inte

"Problemet är att ni baserar edra äventyr på brädspelsutmaningar som "kan jag döda monstret?", "kommer jag kunna klättra över muren?" och "är jag tuff nog att spöa alla stormtroopers i universum?" Detta leder till att spelarna försöker förbereda sig inför prövningarna"

Men jag gör ju inte det! o_O Jag kan spela i timmar utan en enda mordisk orc, men jag tror inte mina spelledarpersoner är tillräckligt intressanta för att umgås med...
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Behövs inte

Snart kan du till och med börja med FRIFORM!

Neeeeeej! ;_; Allt utom det! *Storuggla kramar sitt CoC krampaktigt* Snälla... ;_;


Storuggla, gullar med tärningarna
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Behövs inte

men jag tror inte mina spelledarpersoner är tillräckligt intressanta för att umgås med...


Menmenmen... gör det MIG till en av dina spelledarpersoner? o_O Nu blev jag rädd.
Nåja, jag måste iallafall hålla med, mina spelare bryr sig inte om slp, förutom i L5R, där är de jättenoga om vad folk tycker om dem och allt. Kanske det är nyckeln, ett rigidare samhällssystem (eller smaurajer med vassa svärd som gör hackffärs av en om man förolämpar dem).


Storuggla, en slp?
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Behövs inte

"Menmenmen... gör det MIG till en av dina spelledarpersoner? o_O Nu blev jag rädd."

Med dig som SLP skulle allt ordna sig, det är jag säker på.

*börjar planera en talande uggla till AD&D (vilken tur att de redan finns med i reglerna)*
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Behövs inte

Med dig som SLP skulle allt ordna sig, det är jag säker på.


Now there's a new subject if I ever saw one: Om du var en SLP, vad skulle du vara då? ^^;


Storuggla, undrande
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Behövs inte

"Om du var en SLP, vad skulle du vara då?"

Om jag var en SLP skulle jag förmodligen vara en inkompetent bard (kan inte sjunga) o_O
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Behövs inte

Men om du inte kan sjunga, skulle du verkligen bli en bard då? o_O


Storuggla, SYO-konsulent
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Re: Behövs inte

"sjunger opera i duschen"

Skulle det vara något fel på det eller? Jag sjunger opera(och en massa annat) i duschen och utanför. Eller försöker iallafall. Eftersom jag aldrig lär mig mer än cirka tre ord i refrängen och dessutom ofta uttalar dessa fel så brukar det leda till de mest märkliga versioner av orginalsångerna.

Det största problem som jag har med att slänga in 800 släktingar och vänner är att de är väldigt lätt att glömma bort dem. Detta gäller både mig och spelarna. Hade jag kastat in en massa löst folk i spelet så hade det blivit såhär.

SL: Ni går in i baren och ser att Fnuppe och Belok sitter och dricker öl. Fnuppe höjer sitt glas när han ser er.

Spelare 1. Det jävla aset! Jag trodde att vi hade dödat honom i Fnuggelmurrs skogar. Jag drar mitt svärd och hoppar på honom.

SL: ...??? Öh, Fnuppe är din bror.

Spelare 1. Hette inte han Frappe?

SL: Nej. Frappe var den hemske demonen som lurade er för tre veckor sedan.

Spelare 1. Jaha

Spelare 2. Vad gör Petzik? Han har varit väldigt tyst den senaste tiden.

SL: Eh...Pretzik? *börjar bläddra i sina papper*

Spelare 2. Du vet, Ptretzik den alviske hallicken ifrån Finnboda. Han har inte gjort ett skit på jättelänge.

Spelare 1. Ja. Var fan var han när vi blev överfallna av sju rövare och nästan dog??

Osv, osv
Hur löser ni detta egentligen? Även om vi antecknar skriver vi sällan mer än "Pretzik=Alv" eller något i den stilen. Vilket innebär att avbrott i spelandet lätt leder till att personer och namn glöms bort.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Förgät mig ej

"Hur löser ni detta egentligen? Även om vi antecknar skriver vi sällan mer än "Pretzik=Alv" eller något i den stilen. Vilket innebär att avbrott i spelandet lätt leder till att personer och namn glöms bort."

Bra fråga. Det här är något jag har haft otroligt mycket problem med när jag kört långa kampanjer, men under tiden har jag också lyckats snappa upp ett par tips:

Dels gillar jag att ge spelarna små kort och lappar med namn, bild och kort beskrivning på de spelledarpersoner som är extra viktiga för äventyret. På så vis lär man sig oerhört snabbt vem som är vem, eftersom hjärnan alltid kan sätta ihop ett namn med en bild. Problemet med denna taktik är att spelarna instinktivt vet om en person de möter är "viktig" eller inte. Ett sätt att undvika deetta problem är att låta spelarna fylla i korten själva. Då kan jag som SL rita ansiktsporträtt åt korten mellan äventyren.

Ett annat tips är att ge varje SLP ett mycket karaktäristiskt namn. Att variera sig över stavelser, ljud, bokstäver och liknande så att man nästan HÖR på namnet vad det är för en sorts person, det brukar hjälpa. Om det finns en person som heter Glam i äventyret, och en annan som heter Glem, då borde de höra ihop på något sätt, annars blir det lätt mycket förvirrande. Jag gillar att ge folk namn som nästan omedelbart är en beskrivning i sig om hur personen är och ser ut: Slokhatt Jacques, Vildblomma, Djärvtass, Svarte Blaargh, Idira den sköna, Ramona Calvadore, Broder "Stora Trumman", osv...

Ett annat steg är att överdriva karaktärerna. Du har ofta så kort tid på dig att etablera dem i äventyret att du tjänar på att hårddra några utav dem och driva dem till sin spets. Spelarna skall inte hålla reda på "fyra alver och tre dvärgar", de skall hålla reda på "en fräck lustigkurre till alv, en dryg och arrogant alv, en osnuten juvenil bortskämd alvyngling, en melankolisk ångestfylld alv, en alkoholiserad småfull gladlynt dvärg, en pessimistisk butter dvärg och en hetlevrad excentrisk dvärg." Genom att göra spelledarpersonerna till karikatyrer blir de lättare att komma ihåg för spelarna, och de slp som spelarna gillar kan du sedan brodera ut till mer mänskliga personporträtt.

Sedan brukar jag underlätta lite som spelledare också. Istället för att säga "ni möter Phemia och Jorr" så säger jag kanske "ni tror knappt det är sant, men i hörnet sitter tjejen som lurade av er era första surt förvärvade silvermynt; den fagra Phemia och hennes harmynte läderbeklädde bror; Jorr!!!" eller nåt. Då trillar poletten ner.

Hoppas det gav lite tips.

Jag tror dock att största anledningen till att vi kommer ihåg alla slp (vilket vi inte gör, vi glömmer någon då och då, vi med) är att vi inte gör så mycket annat än att umgås med dem. De är lixom inte ute på tjugo äventyr i främmande land innan de återvänder för att träffa familjen, utan de spenderar en hel del med äventyrstid genom att träffa sina vänner och verkligen få arbeta med sina relationer. På så vis hålls minnet igång, antar jag.

/Rising
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Tussilago

"Dels gillar jag att ge spelarna små kort och lappar med namn, bild och kort beskrivning på de spelledarpersoner som är extra viktiga för äventyret. På så vis lär man sig oerhört snabbt vem som är vem, eftersom hjärnan alltid kan sätta ihop ett namn med en bild. Problemet med denna taktik är att spelarna instinktivt vet om en person de möter är "viktig" eller inte. Ett sätt att undvika deetta problem är att låta spelarna fylla i korten själva. Då kan jag som SL rita ansiktsporträtt åt korten mellan äventyren."

En underbar idé. Förutsätter förstås att man kan rita något mer än steckgubbar och karikatyrer så där rann det ut i sanden. Jag tror att jag ska surfa in på WotC hemsida och sno lite bilder i stället.

"Ett annat steg är att överdriva karaktärerna. Du har ofta så kort tid på dig att etablera dem i äventyret att du tjänar på att hårddra några utav dem och driva dem till sin spets. Spelarna skall inte hålla reda på "fyra alver och tre dvärgar", de skall hålla reda på "en fräck lustigkurre till alv, en dryg och arrogant alv, en osnuten juvenil bortskämd alvyngling, en melankolisk ångestfylld alv, en alkoholiserad småfull gladlynt dvärg, en pessimistisk butter dvärg och en hetlevrad excentrisk dvärg." Genom att göra spelledarpersonerna till karikatyrer blir de lättare att komma ihåg för spelarna, och de slp som spelarna gillar kan du sedan brodera ut till mer mänskliga personporträtt."

Problemet är förstås att inte alla SLP:s kan vara lustiga karikatyrer. Det funkar lixom dåligt att köra seriöst om rollpersonerna möter "den hysteriskt fnittrande dvärgkungen och hans 35 toksteppande livvakter".
Ytterligare exempel:

SL: Du tror att du är kär i Ysandra.

Spelare: Ysandra, alven som skriver poetiska oden till solljuset, vägrar gå ut när det är mörkt och bryter ihop och börjar gråta varje gång hon ser färgen svart?

SL: Jepp.

Spelare: Jippie.

Ibland är en dvärg bara en dvärg. Stereotyper har ju inte uppstått ur tomma intet.
 
Top