Nekromanti Under a nightsky lit by soft black stars – Tatters of the King!

[.Per.]

Ah cool, bakgrund på samma universitet (Oxford) och del av den brittiska eliten på det sättet är ju ett smart upplägg.

Ja, jag är på 1925!

Det låter kul!

Kan bli skoj!

Allt är öppet!

Några få meningar om Tatters of the King och hypen började rassla igång i våra speltrådar. Sökt upp och läst Kranks precisa inlägg om vissa NPC´s och hur de kan funka på andra sätt o.s.v. Men saknar några övergripande tankar om hela kampanjen, lämna den en bra eftersmak, någon del ni byggde om för att få det mer intressant, båtresan t.ex? Min spontana reflektion efter att ha skummat lite är att det inte finns så många ”små encounters” och därmed mycket utrymme att göra något av ett fascistiskt Milano o.s.v. Det är väl en av de största lärdomarna från Masks of Nyarlathotep, att spelarna verkligen uppskattade de olika platsernas unika geopolitiska karaktär. Om inte annat placera ut några NPC´s som spelarna känner längs resans gång kanske kan vara en idé? En kampanj värd sin tid?

 

[krank]

Några tankar:

Första delen är överlägset bäst. Många stickspår och en ordentlig spindelnätsstruktur att gröta runt i, precis så som jag vill ha det. Första delen av Tatters har fått agera modell för hur jag vill att äventyr ska se ut och fungera, så bra är den.

Den enda riktiga svagheten är egentligen Carcosa-delen i slutet, som är sådär larvigt 90-talsrälsad a' "spelarna ska tro att de har frihet men egentligen spelar inget de gör någon roll; X, Y och Z kommer att ske i samma ordning ändå".

Den här senaste gången jag spelledde så skapade jag ju en egen struktur för Carcosa - en "ologisk labyrint" med egna regler kring hur man tog sig till olika ställen. En karta och stödord etc. finns här.

Del 2 är... jätte-jättekort och helt linjär. Råttan på repet, repet på hunden. Resa->samtal->ledtråd->resa->samtal->ledtråd->resa. Inget spindelnät. Och dessutom känns hela andra delen ganska malplacerad. Den blandar in helt nya delar av mythosen på ett sätt jag inte tycker funkar så jättebra.

Nästa gång jag spelleder den så kommer jag att vilja göra mer av kyrkorna i London, tror jag. Bygga lite eget spindelnät.

Del 3 är precis lika illa vad gäller strukturen, men är betydligt längre. Jag byggde ut Milano betydligt och slängde in ett mordmysterium centrerat kring Villiers och hans byakhee, flera grupperingar inom det Gula Tecknets Brödraskap, etc. Mina halvsorterade anteckningar, min strukturkarta och mina stödord finns här.

Indien-delen och resan upp till Drakmar tror jag blir mer linjär även för mig, tyvärr.


Jag planerar ju att skriva en serie artiklar, en artikel per kapitel, där jag noterar lite problem, fällor och feltryck (feldaterade tidningar t.ex.) samt föreslår olika möjliga lösningar. Skissen till min första artikel är här.


Jag har egentligen jättemycket att skriva och tala om i anslutning till den här kampanjen, men det får nog räcka så den här gången. Ack, tiden!

 

[krank]

Båtresan kommer jag nog inte spela ut så mycket av, f.ö. Det är astråkigt med båtresor. Jag kör nog lite översiktligt, slänger in några korta scener, och lägger kanske mer vikt vid tilltagande mardrömmar och liknande. Kutulus vansinnessystem lägger ju en del jobb vid mina fötter där, så att säga.

 

[.Per.]

Mycket nytt och kul här:

https://yawningportal.org/nordic-role-playing-games/

Fusion lät som en dansk rollspelsvariant av Pusher+ockulta drag.

Draug = Norges svar på Chock?

Men i alla fall så fastnade jag såklart för spelet Itras som spelas med två olika resolution cards lekar, istället för att slå drar du ett kort och allt möjligt kan hända. Beställt och fått hem dem, tänkte därför övergå till dessa kort när spelarna är i Carcosa för att öka på den surralistiska effekten. Att de inte kan använda sina färdigheter på samma sätt. Tänkte även plocka bort några av dem som inte passar, kanske göra en ”lyckas ja/ ja, men även något negativt händer” hög och en mer händelsekort-lek. Detta för att skapa oväntade och drömska situationer som bryter upp railroaden:

Här går det se några utdrag:

http://www.vagrantworkshop.com/files/itras_by_chance_cards.pdf

 

[P.eLL.e]

Draug är ett riktigt mysigt spel där nya versionen inte kommit än vad jag sett. https://norwegianstyle.files.wordpre...e_playtest.pdf Flera av deras spel: Archipelago, Itras by, Draug och säkert något mer har ungefär samma kort. Här finns svensk version av korten till Love in the time of Seid: https://norwegianstyle.wordpress.com...-surstromming/

@Krank; verkar på väldigt många som Tatters ändå är det bästa som gjorts till Cthulhu-mytoset?

 

[Nässe]

Vi spelar och sänder Tatters i podcasten Podcon. Tyvärr spelade vi inte in del 1 utan börjar mitt i del 2. Just nu är vi mitt i Nepal.

 

[.Per.]

Spännande, då måste du ju ha massa att säga om del I, II och III.

De skeppscenarion jag kan komma och tänka på är: The mauretania, The shadow on the sea och The Scuttling. Sista får byggas om en del för att passa rätt årtionde. Det är ju en rätt lång kampanj som det är, men hade inte velat hoppa över en så mysig plats som en lyxkryssare. Alla minns vi slutet av PodCon-avsnittet som var till havs: "Hör upp nu krympling 1 och 2!". Så en vill ju inte spola förbi allt härligt kaotiskt som kan hända på en sådan färd.

 

[krank]

verkar på väldigt många som Tatters ändå är det bästa som gjorts till Cthulhu-mytoset?

Många brukar prata om Masks of Narlathotep som det allra bästa, men av vad jag hört så är den kampanjen ganska långt från min föredragna spelstil. I dunno, jag har inte läst den ännu. Andra pratar om Horror on the Orient Express.

Men ja, Tatters är bland det bästa jag läst/spelat, trots dess skavanker.

 

[.Per.]

Masks blev något av helt annan ball game med en companion på 682 sidor. Vi spela igenom alla delar på 13 spelmöten ca. 75h.

 

[.Per.]

Tycker Villers ateljé låter spännande, spanat på Kranks utkast till Milano som länkas här ovan. Är målet här att peka mot Indien-resan och resan upp mot Drakmar?

Tänker spontant att här kanske det finns chans för:

En mer konfliktorienterad scen för att komma bort från byakhees, kulten i Milano? Byakhees är väl inte det lättaste att rollspela som fiender så att säga? Dessutom lätt övermäktiga.

Göra mer av tavlorna: finns risk att fastna i en av dem alt. blåser av halva din san, men trade offen är att de ser en annan plats, ett berg, en väg eller liknande som guidear dem rätt i sin färd mot Drakmar.

Här finns det ju chans med gömt kassaskåp eller liknande om spelarna har svårt att betala för resan.

Gillar överlag om det går att få en bild av Viller själv här, borde han inte ha en och annan flaska rött Brunello di Montalcino?