"Så jag vill bara klargöra - din metodik skapar rollspel som vissa gillar, men klarar inte av att skapa rollspel som alla gillar. Det är sålunda inte ett fullgott alternativ till att skriva detaljerade, explicita världar eftersom en underförstått, eller pappersskissad, värld är äpplen medan detaljerade världar är päron. Du kan göra spel för folk som gillar att äta (spela) äpplen."
Gillar alla verkligen detaljerade, explicita världar då? Är det rimligt att överhuvudtaget ha som mål att alla ska gilla det rollspel man producerar även om det är kommersiellt?
Personligen blir jag mycket mer inspirerad av subjektiva reseskildringar som "Trakorien" eller de små inforutorna (Köpmannen tycker, krigare tycker etc) i den gamla Ereb Altor-boxen. Jämfört med Eons läroboksaktiga skildring av Mundana som innehåller vansinniga mängder information som jag aldrig kommer att använda och som sällan är mer spännande än att jag hade kunnat hitta på den själv (jaså, det finns motsättningar mellan alver och dvärgar minsann! Och smugglare och tjuvar i storstaden! Och en ond stat som planerar krig mot sina grannar!). Det är möjligt att jag då hamnar med ett tunnare rollspel men vad gör det? Om jag använder alla delar av det och sedan slutar med det när jag är mätt på världen så skadar det väl ingen?
Den subjektiva skildringen är också ett bra stöd för rollspelande eftersom det kan ge en fingervisning om var min rollpersons sympatier bör ligga. Jag får en uppfattning, ett synsätt, som jag antingen kan ta avstånd ifrån, stödja eller plocka element av. Bilden av Sverige är inte en uppräkning av några åar, namnet på några döda kungar och befolkningssiffor ifrån våra största städer, utan mycket mer än så. Precis som ett fiktivt land. Varför reducera en komplicerad verklighet till en handfull okontroversiella fakta? Usch så tråkigt. Sedan tror jag att det kan vara ett bra pedagogiskt verktyg också eftersom man antagligen minns den tendensiösa skildringen bättre än en (oftast rysligt torr) faktatext.
Därmed inte sagt att det i viss mån kan vara värt att blanda fakta och åsikter och även ha med flera skilda tolkningar.
Gillar alla verkligen detaljerade, explicita världar då? Är det rimligt att överhuvudtaget ha som mål att alla ska gilla det rollspel man producerar även om det är kommersiellt?
Personligen blir jag mycket mer inspirerad av subjektiva reseskildringar som "Trakorien" eller de små inforutorna (Köpmannen tycker, krigare tycker etc) i den gamla Ereb Altor-boxen. Jämfört med Eons läroboksaktiga skildring av Mundana som innehåller vansinniga mängder information som jag aldrig kommer att använda och som sällan är mer spännande än att jag hade kunnat hitta på den själv (jaså, det finns motsättningar mellan alver och dvärgar minsann! Och smugglare och tjuvar i storstaden! Och en ond stat som planerar krig mot sina grannar!). Det är möjligt att jag då hamnar med ett tunnare rollspel men vad gör det? Om jag använder alla delar av det och sedan slutar med det när jag är mätt på världen så skadar det väl ingen?
Den subjektiva skildringen är också ett bra stöd för rollspelande eftersom det kan ge en fingervisning om var min rollpersons sympatier bör ligga. Jag får en uppfattning, ett synsätt, som jag antingen kan ta avstånd ifrån, stödja eller plocka element av. Bilden av Sverige är inte en uppräkning av några åar, namnet på några döda kungar och befolkningssiffor ifrån våra största städer, utan mycket mer än så. Precis som ett fiktivt land. Varför reducera en komplicerad verklighet till en handfull okontroversiella fakta? Usch så tråkigt. Sedan tror jag att det kan vara ett bra pedagogiskt verktyg också eftersom man antagligen minns den tendensiösa skildringen bättre än en (oftast rysligt torr) faktatext.
Därmed inte sagt att det i viss mån kan vara värt att blanda fakta och åsikter och även ha med flera skilda tolkningar.
För att citera dig "Usch så tråkigt" 
). Nu inte sagt att bara explicita världar kan hantera detta.