Nekromanti Unik utformning

[Muggas]

Rollspel är ofta väldigt teknik- och processorienterade, vilket representeras av att makare ofta refererar till sina projekt som just "system" (kanske beror detta på att de flesta nördar har en naturvetenskaplig bakgrund- åtminstone är det min stereotypa (van)föreställning). Som jag nämnt i tidigare inlägg är ordet system för mig aningen negativt laddat, även om det kanske är helt rätt definition med hänvisning till ens regelmotor. När jag hör ordet system tänker jag på diagram, tabeller och multiberoenden där jobbiga beräkningar och massiva rollformulär är en nödvändighet. Ordet "koncept" (som en helhetsbeskrivning av ens alster) är för mig mer träffande och lockande. Koncept låter som något unikt och fräscht i motsats till matematiskt och trist.

Men det är ändå så att, för att få ihop en riktig fullängdare så måste man presentera samband och beroenden, i värsta fall i form av tråkiga tabeller snickrade i excel eller annat bajsstatistikprogram. Har ni någon gång funderat på om ni genom en unik layout kunde locka folk att läsa era rollspel? Att mer se varje sida som ett slags konstverk, än en "optimal balans mellan bilder och text"? Jag har några enskilda uppslag som jag tror skulle göra sig bra i tryck t ex:

* Tabeller som är personliga

Alltså, inte snickrade i excel, utan målade i photoshop eller dylikt program, men oregelbundna kanter och intressanta färgtoner, möjligtvis med nedtonade bilder i bakgrunden. Tabeller som visuellt är anpassade till det de är tänkta att förmedla snarare än en enhetlig tråkig jävla gråvit standardlösning för allesammans.

* Text och bild i en oskiljaktig sammanslagning

Istället för tydliga avgränsningar innehållande "stämningshöjande" bilder enligt klassiskt koncept med insprängda "rutor" eller dylikt, låta varje sida vara en "tavla" där bilderna talar nästan lika mkt som texten. Alltså, förmedla sitt koncept mer genom bildsammansättningar än alltför uttömmande akademiska texter som utvecklar aspekter och beskriver ointressanta detaljer in absurdum. Minimalism och konkretism, snarare än detaljutvecklande av varje regelaspekt.

Jobbigt inlägg, jag förväntar mig egentligen inga svar utan ville mer få ur mig lösa tankar jag fått, efter över 10 timmar konstant skrivande på mitt examensarbete.

Vad har ni tagit för beslut i era avvägningar gällande vad ni vill presentera och hur ni framställer det rent visuellt för att göra era alster mer tilltalande och intressamta?

 

[Jarl]

Skicklighet och arbetsinsats

Visst, det vore trevligt om allt i ens rollspel kunde vara snyggt, unikt och intressant. Men tyvärr känns det som att verkligheten snabbt kommer och knackar på...

* Tabeller som är personliga

Alltså, inte snickrade i excel, utan målade i photoshop eller dylikt program, men oregelbundna kanter och intressanta färgtoner, möjligtvis med nedtonade bilder i bakgrunden.

Vore inte det som att... tja, sitta och handmåla alla bokstäver i texten? Okej, inte riktigt, men en tabell måste ju gå att ändra i utan större problem, och man vill ju också att den är lättläslig. En bakgrund till tabellen skapad i PS är ju trevligt, men hela tabellen? Visst, det går att snickra med en skruvmejsel, men är det värt besväret i slutändan?

* Text och bild i en oskiljaktig sammanslagning

Istället för tydliga avgränsningar innehållande "stämningshöjande" bilder enligt klassiskt koncept med insprängda "rutor" eller dylikt, låta varje sida vara en "tavla" där bilderna talar nästan lika mkt som texten.

Sure. Om man kunde rita/måla/teckna och hade oändlig tid på sig. Tavlor tar tid och skicklighet, och om man varje sida ska vara en tavla, ja då blir den redan fnuttiga chansen att bli färdig ännu mindre.

Ja det som du skriver vore coolt. Och snyggt. Etc. Men vad ska vi dödliga göra, som knappt kan rita? Sedan tycker jag det är lite orättvist mot existerande rollspel också, inte är de så bajstråkiga, trots "regelsystem" och enklare tabeller?

 

[Krille]

Ett stort problem med rollspel är att den där biten som du kallar för system är faktiskt ganska nödvändig för spelet. Det är faktiskt en process att slå en T20 och lägga till en klase bonusar och avdrag och jämföra med en svårighet. Ska det beskrivas så behöver man text, en matematisk formel eller ett diagram, även om det inte nödvändigtvis är särskilt krångligt eller jobbigt. Jag kan inte komma på något bra sätt att trixa fram den beskrivningen med en snoffsig layout eller illustration. Det kan bara hjälpa till med hur man presenterar det.

Så länge som innehållet är av sådan art att texten är det viktigare så anser jag att en formgivning bör hjälpa läsbarheten i första hand. Om en tabell är så oviktig att läsbarheten är sekundär så anser jag att tabellen inte har i spelet att göra över huvud taget.

En sak som bidrar till rollspels tråkighet är amatörnivån på dem som sätter och formger spelen. Det är så att säga ont om formgivare i den här branschen. Lägg därtill att riktigt bra layout tar tid, tid som de flesta inte är villiga att lägga ner.

Ytterligare ett problem är att de flesta inte har möjlighet att ha textförfattare, sättare och illustratör i en och samma person, och skulle de ha det så är det tre talanger som ska klämmas in i samma person. Jag tror att det är såpass ovanligt att hitta någon som behärskar alla tre till fullo lika bra som tre enskilda expertiser att kvaliteten på sammanslagningen oftast blir lidande. Inte att undra på, liksom: om det krävs tio år för att bli bra på ett ämne så borde det krävas trettio år att bli bra på alla tre. Och har man inte en person som behärskar alla tre, så krävs tre olika personer. Då uppstår koordinationsproblemet, med att få formgivaren, textförfattaren och illustratören att tillsammans sätta sig ner och arbeta med varje sida. Jag tror inte att det är rimligt.

Tittar jag i min rollspelssamling så är det faktiskt bara två spel som får med berömt godkänt för sammanslagning av innehåll och form. Det ena är Jorges Bestiarium. Det andra är Engel.

Just genom att Jorges har en så tydlig uppdelning av ämnen som avhandlar (ett antal olika monster) så är det möjligt för illustratörerna att arbeta med varje avsnitt för sig utan att hänga över axlarna på textförfattare och formgivare. Det torde ha underlättat samarbetet under designen tämligen mycket. Ändå är den förhållandevis enkel: en pergamentbakgrund, två kolumner, eventuellt tvåkolumnersboxar, relativt konventionella tabeller, snygga anfanger och en klase monsterillustrationer. Det är den produkt som närmast ligger det du kallar "tavla" och som fortfarande funkar. Det som ligger närmast "tavla" i övrigt är Lord of the Rings RPG, och det är snudd på oläsbart på sina håll.

Engel visar på den raka motsatsen: hur ofantligt mycket man kan göra med så oerhört lite. En snygg montering, tvåfärgstryck, två kolumner, lite illustrationer här och var (tämligen ofta som helsidesplattor) och ett eget rubriktypsnitt. Det verkar vara så lite, men ändå så är det den näst snyggaste rollspelsboken i min samling. Den visar den andra extremen: man behöver inte krångla till det för att det ska bli snyggt.

I det här läget kommer säkert någon gnälla på att jag inte nämner Nobilis, men jag har inte Nobilis och det närmaste jag har varit det är ett inplastat ex på EB Games i Femmanhuset i Göteborg. Så det kan jag inte uttala mig om.

 

[Rising]

En av anledningarna till att Eskapix förmodligen aldrig kommer att bli klart är att jag tidigt bestämt mig för att formge det ungefär som ett konstmagazin; liksom så att formgivningen blir mer än ett hantverk med syftet att få ihop text och illustrationer på sidorna.

Det finns exempelvis en sorts väsen som kallas för Kakofonixer; de är de väsen som ingen någonsin kunnat drömma fram, helt enkelt för att de är för komplexa, motsägelsefulla, översinnliga och ofattbara, och min idé var att visa dem på ett uppslag med ett fulllkomligt myller av textsnuttar och ord som fullkomligen skulle översvämma sidorna och där enbart knappa brottstycken skulle vara begripliga och meningsfulla. När man först tittade och läste på vänster sida av uppslaget så skulle bokstäverna bara likna kryllande insekter på väg att ringla sig runt i en ellips som, allteftersom man fortsatte läsa, fick en att hamna på högersidan, och ju längre åt höger man kom, desto större skulle bokstäverna bli, desto begripligare skulle fraserna bli, osv, tills de allihop möttes i mittpunkten; ansamlade i ett litet svart klot, som man då skulle se var en pupill i ett jättestort öga som tog upp hela uppslaget.

Att möta kakofonixer gör att man ofta drabbas av ett fenomen som kallas för apokrytin; en sorts överladdning av ens sinnen som gör att man bl.a. ser helheter där de kanske inte finns, eller att man gör verklighet av de analogiska sammanhang man kan finna i ens vardag; man gör helt enkelt världen systematiserad. Detta skulle illustreras med Escher-liknande flätverk av hypnotiska mönster som väcktes till liv á la hans klassiska schackmönster med ödlor som börjar leva och vandra ut ur mönstret.

Andra varelser, som mestadels var uttryck för känslor, de skulle förmedlas med expressionistiska bilder och stämningstexter av väldigt konkretistisk lyrik, osv.

Det låter högtravande, men skulle förmodligen bli rätt lättsmält ändå, just för att det skulle bli så mycket stämningstexter och beskrivande textstycken som kunde läsas i vilken ordning som helst. Bläddervänligt, helt enkelt. Man skulle kunna bläddra fram till något uppslag som väckte ens nyfikenhet och kunna börja läsa just där, liksom, och skita i resten av sidorna tills vidare. När man skriver ett rollspel på ett sånt sätt så är det bra om man direkt kan få en känsla för vad texten kommer förmedla, både vad gäller illustrationer och formgivning.

 

[quetzalcoatl]

Jag håller helt med om vad Krille säger.

Jag läser mycket hellre ett rollspel med nonexistent layout och exceltabeller (föredrar dock tabellösa system) än ett wordartbombat dito med sneda blyertstabeller.

Krille, du glömde Nobilis!

 

[quetzalcoatl]

James Joyce-rollspel?! Awesome! [ANT]

Det där låter ju helt underbart!

 

[Dimfrost]

Om du vill se hur layouten i Nobilis ser ut:

http://www.guardiansorder.com/pdfs/Nobilis_Introduction_sample.pdf

Det är alltså inget speciellt, inget lika originellt som Engels skumma typsnitt eller så.


/Dimfrost

 

[Quadrante]

Text och bild har ett oskiljaktig sammanhang.

Här dryftar jag något om bildens betydelse som informationsbärare.

och

I det här inlägget presenterar jag en "personlig" tabell.

Var det något sådant du tänkte på ?

 

[Quadrante]

Varför göra rollspel om ambitionsnivån är lägre ?

Det där var vackert, jag skulle betala för det där spelet även om jag så skulle svälta.
Antar jag i alla fall, ambitionsnivån borde inte sättas lägre.

 

[Muggas]

Re: Skicklighet och arbetsinsats

Hehe, jag var lite otydlig, och kanske t o m lite provocerande... Självklart är textens innehåll i rollspel det viktigaste i slutändan, det andra är mer en första-intrycket grej. Sen har jag mycket hellre ett väldesignat och personligt utformat rollspel i hyllan, även om det inte ersätter ett väl sammansatt (jaja, jag använder väl ordet då. det är bra egentligen) system. Allt behöver inte "målas", nej. Inte siffror och bokstäver... Varje tabell behöver inte ens vara unik. Men om man sätter en personlig touch på sådana saker förstärker det konceptet. Enbart ramar och linjer i svart och grått ger ett mekaniskt intryck (tycker jag).

Sedan tycker jag det är lite orättvist mot existerande rollspel också, inte är de så bajstråkiga, trots "regelsystem" och enklare tabeller?

Nejnej, bara de flesta... Om makaren bakom ett jättebra rollspel har utformat det trist, är chansen mindre att jag tittar närmare på det, om jag inte känner personen, eller läser en intressefångande synopsis för spelet. Så är det för mig (tyvärr)...

 

[Muggas]

Den var snygg! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Muggas]

Ett stort problem med rollspel är att den där biten som du kallar för system är faktiskt ganska nödvändig för spelet.

Ja, den är svår att rationalisera bort... Jag menar mer att ordet ger mig en något negativ association, eftersom det används för jämnan. Men det handlar mer om att jag är trött på det, snarare än att det är dåligt. Jag måste försöka komma över det...

I övrigt har du rätt i det du skriver. Allt handlar egentligen om vad man utgår från när man sätter ihop allt, men i slutändan är det hur innovativt man presenterar innehållet (där processer såklart är en del av innehållet) som fångar läsarens intresse.

Ytterligare ett problem är att de flesta inte har möjlighet att ha textförfattare, sättare och illustratör i en och samma person, och skulle de ha det så är det tre talanger som ska klämmas in i samma person. Jag tror att det är såpass ovanligt att hitta någon som behärskar alla tre till fullo lika bra som tre enskilda expertiser att kvaliteten på sammanslagningen oftast blir lidande.

Helt klart, och om man som spelskapare har en vision så är det såklart lättare att vara den trogen om man gör allt själv. Annars blir den oundvikligen anpassad enligt hur andra inblandade ser på konceptet (vilket inte nödvändigtvis behöver göra saker och ting sämre). Men att ha gjort allt själv, från början till slut... Vilken skön grej (en känsla som du redan har upplevt, flera gånger).

Och Jorges har jag sett. Det mest tilltalande jag sett layoutmässigt.

 

[Muggas]

Experimentiellt [ANT]

Jag tror jag har några vaga minnen av att du gjort inlägg som tar upp det här och det var nog en av de sakerna som fick mig att posta ursprungsinlägget. Om du någonsin får ihop ngt konkret, tveka inte att visa upp det här isf

 

[Quadrante]

(ändrad) Då gillar du den här också [NT]

Ett diagram

 

[gråhök]

Så länge som innehållet är av sådan art att texten är det viktigare så anser jag att en formgivning bör hjälpa läsbarheten i första hand. Om en tabell är så oviktig att läsbarheten är sekundär så anser jag att tabellen inte har i spelet att göra över huvud taget.

Precis, läsbarhet är viktigt. Läsbar text bör dock inte vara ful , det blir obra.

En sak som bidrar till rollspels tråkighet är amatörnivån på dem som sätter och formger spelen. Det är så att säga ont om formgivare i den här branschen. Lägg därtill att riktigt bra layout tar tid, tid som de flesta inte är villiga att lägga ner.

Jo. Jag fuskar, jag låter andra göra det "tunga jobbet". Genom att skriva all text i LaTeX automatsätts det, det enda jag gör är att se till att slippa Computer Modern (snyggt, om man ser till enstaka bokstäver, men en katastrof i text) och att stycke/sektions/kapitelindela min brödtext (och, till viss, men ganska liten bit, bygga tabeller). Omdömet från en "sub editor" (vad heter de på svenska?) för/hos Financial Times var "skitsnygg layout", så helt fel kan det inte vara. nackdelen är att det ser ut som en vetenskaplig rapport.