Hur det skiljer sig
Tja, framförallt så är det väl det att den är skriven på allvar, så att säga. Jag menar inte att 20-talsäventyren är oseriösa eller så, men det är ändå ganska svårt att bli rädd när Baba Yagas stuga börjar jaga en i Horror on the Orient Express. Det är iofs ett skräckexempel (no pun intended), men ni förstår kanske vad jag menar. Många (men långtifrån alla) äventyr som utspelar sig på 20-talet har en viss stämning. Den är svår att sätta fingret på, men den romantiserar världen kan man väl säga, på ett lovecraftianskt sätt. Unseen Masters tar upp många psykologiska aspekter som andra äventyr endast snuddar vid (och detta har den ju fått pris för). Karaktärerna är också oerhört välskivna, även relativt oviktiga SLP. Alla har sitt spcifika agenda och de är inga stereotyper.
Jag mumlar på rätt friskt känner jag. Bottenlinjen kan väl sägas vara följande: jag har spelat CoC i ungefär tio år nu och även om det fortfarande är ett av mina absoluta favoritspel så är det sällan jag sällan jag blir överraskad när jag läser ett nytt äventyr eller liknande. De kan givetvis vara suveräna än då, men jag kan CoC så att säga. Det "ska" vara på ett visst sätt och är det också. Unseen Masters tillför några nya dimensioner och förvånar både mig som spelledare och det kommer definitivt förvåna mina spelare. UM inför även mer "grit" i spellvärlden. Något som ofta saknas i andra äventyr. Man kanske skulle kunna säga att man har slängt in en nypa Kult, men då kommer folk missförstå vad jag menar så det säger jag inte.
Call of Cthulhu är ett av de bästa rollspelen, men ofta saknas den jordnära realism som kanske krävs för att det verkligen ska bli otäckt. Unseen Masters tar ett steg ifrån den cthulhuromantiska (i brist på bättre ord) parallelvärld som de flesta andra äventyr utspelar sig i och kliver in i vår egen.
/Mr G
