Nekromanti Uppbrott från jorden

[Äventyr]

Skulle bara skriva att jag på det glada åttiotalet läste en bok som fortfarande är stark i mitt minne, kanske beroende på att jag läste de fem delarna i serien en sisådär tjugo gånger, ungefär.
Böckerna är en ungdomsserie och handlar om en förorenad jord, en Andromeda galax och rymdskepp, förutom ett intelligent svart hål och en fraktare på egen skuta. Nu låter kanske min beskrivning inte alldeles för intressant, men sanningen är att det är nog så spännande.
Jag slukade böckerna i min ungdoms glada dagar, och kan inte annat än rekomendera dem för de som idag är i tonåren. Klart bra böcker som förtjänar en plats i bokhyllan.
George Johansson heter författaren, och böckerna i tur och ordning: Uppbrott från jorden, Planetjakten (utgått i nyrevideringen), På okänd planet, Datorernas död (som är klart bäst i serien) och Barn av Andromeda.
This is writer daniel signing off.

 

[Krille]

Nostalgi!

Fast faen vete om den var bra, egentligen. Nåja, jag placerar den i ungefär samma fack som "Det Var En Gång...Rymden": den klump SF som tände min låga.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Rosen]

Re: Nostalgi!

<I>Fast faen vete om den var bra, egentligen.</I>

Jag läste bara första delen. Minns att den kändes mindre som en roman och mer som ett inlägg i kärnkraftsdebatten...

--
Åke

 

[Ximnipot69]

Det låter intressant. Har inte hört talas om dom tidigare, men ska nog ta en sväng förbi bibliotket snart och se om jag kan hitta dom där.



Ximnipot - the missing cluster...

 

[hatten]

*hååå* nostalgi *ler* jag har läst hela serien när jag var ung och *suck* det är en härlig nybörjar bok.

Underskatta aldrig en människas förmåga till aktiv dumhet !

 

[Äventyr]

Re: Nostalgi!

Om den tände din låga så måste den väl ändå ha varit bra då?
Eller?

 

[Äventyr]

Vad SF handlar om

Tja, den innehöll en del samhällskritik. Sånt älskar jag, och anser att det är en av SF-genrens huvudsakliga uppgifter. Ta t.ex. Gråskägg (Aldiss), O-zonen (Theroux) och Denna sagolika tid (Syk), tre av mina absoluta favoritböcker inom genren, förutom Nilsons rymdepos.
Bra SF (enligt mig) belyser och funderar över andra möjligheter, frågeställningar och aktuella problem vi har runtomkring oss idag, eller funderar kring hur världen kan komma att se ut i förlängningen av den tillämpade tekniken.
Visst är inte Space Opera att förringa, men den griper mig aldrig lika djupt som ovanstående författare.

Daniel

 

[Krille]

Re: Nostalgi!

"Om den tände din låga så måste den väl ändå ha varit bra då?"

Inte nödvändigtvis. Det räckte med att den var annorlunda.

Jämför med Drakar&Demoner version 1. Inte faen är den bra, men den tände rollspelslågan.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Äventyr]

Re: Nostalgi!

Hm. Jag håller inte riktigt med. För att ta ett exempel: Dungeons & dragons var det första rollspel jag tittade på. Riktigt uselt. Ingen låga tändes. Drakar och demoner följde. Och vips! Lågan flammade upp.
Men det är väl olika, antar jag.

 

[Kitzune]

Det är väll så ...

<I>
"Men det är väl olika, antar jag."</I>

Jo, vissa diggar den där dungeoncrawlingen som presenteras
i de första D&D, för det är väll det allting handlar om
antar jag. Det kändes för mig som ett upphottat HeroQuest
fast ändå inte. Jag gillade HeroQuest mer än D&D på den
tiden - Nu är jag frälst på annat håll - främst på grund
av att jag och kompisarna satt och tillverkade egna figurer
och skrev episka kampanjer till ;-)

/Alexander Gyhlesten - Älskar små plastgubbar

"Det du inte vet har du ingen aning om"

 

[Rickard]

Re: Det är väll så ...

"<EM>vissa diggar den där dungeoncrawlingen som presenteras
i de första D&D</EM>"
Är väl rätt mkt dungeoncrawling i de första DoD-äventyren också om jag vill minnas rätt.

/[color:green]Han</font color=green> som ibland tar fram de gamla äventyren och tittar nostalgiskt på dem

 

[Douggie]

Nedbrott framför datorn

Måste hålla med. De böckerna är underbara. Simply greatest.

Douggie

 

[Nightowl]

Re: Vad SF handlar om

Bevare mig för genrer som har en inbyggd UPPGIFT! Inklusive "förströelse"...

Nightowl, som också gillade "Universums Öde", som han vill minnas att serien hette.

"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus

 

[Rosen]

Re: Vad SF handlar om

<I>Bevare mig för genrer som har en inbyggd UPPGIFT! Inklusive "förströelse"...</I>

Inte så farligt... <I>Läbbigt</I> blir det när de utger sig för att ha en annan uppgift (t.ex roa barn och ungomar) än den de egentligen har (t.ex lära barn och ungdomar hur kapitalets kreatur suger ut proletariatet).

--
Åke

 

[Äventyr]

Re: Vad SF handlar om

Förmodar att du syftar på Universums öde böckerna. Det beror förstås på vilken politisk skola man tillhör. Men det är aldrig fel att tycka och berätta för andra vad man tycker.
Jag gjorde en intervju med George Johansson för ett tag sedan. Han var riktigt trevlig och gemytlig. Till nyutgåvan hade del två i serien strukits, för att han tyckte den var full med tramsiga politiska idéer. Så tramsig var den väl kanske inte, vissa delar var riktigt bra.
Det var dock synd att han inte fyllde upp glappet mellan Uppbrott från jorden och På okänd planet i och med det. Tycker åtminstone jag.

- daniel lehto

"The force is with you. Always."

 

[Rosen]

Re: Vad SF handlar om

<I>Förmodar att du syftar på Universums öde böckerna.</I>

Inte nödvändigtvis; det gäller i största allmänhet.
Har själv plågsamma barndomsminnen av Sven Wernströms 'Utflykt på tyst planet' (eller vad den nu hette)... för att inte tala om 'Ville, Valle och Viktor'. Lille Åke fick alltid en väldigt otäck känsla i maggropen när han insåg att en bok/film/serie inte var till för att underhålla honom, utan bara hade en underhållande yta avsedd att hålla honom kvar medan den berättade vad han skulle tycka om ettellerannat.

<I>Det beror förstås på vilken politisk skola man tillhör.</I>

Eller vilken politisk skola verkets upphovsman tillhör?

<I>Men det är aldrig fel att tycka och berätta för andra vad man tycker.</I>

Det är sånt forumen är till för, t.ex, men gör man nånting med det syftet ska man också klargöra att det är det som <B>är</B> ens syfte, tycker jag.

--
Åke

 

[Nightowl]

Re: Vad SF handlar om

Mea culpa; det är inte UPPGIFTEN jag irriterar mig på; det är att en viss uppgift är INBYGGD i genren. Extra illa blir det om man börjar dra in den i definitionen på genren, vilket t.ex. Sam J. Lundwall gärna gör ungefär som hr Lehto "SF _skall_ vara samhällskritisk". Burr. Men att man skriver litteratur med ett viss ändamål - inklusive "att roa" - är väl ganska oundvikligt.

Sedan är det intressant att de flesta människor som säger att de inte tycker om litteratur med "ett budskap"
A, inte märker de budskap böckerna faktiskt har och/eller
B, inte bryr sig så länge budskapet överensstämmer med deras egen världsbild.
A och B hänger givetvis ihop.

Nightowl

"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus

 

[Nightowl]

Didaktisk litteratur

Daniel:
Det beror förstås på vilken politisk skola man tillhör.

Åke:
Eller vilken politisk skola verkets upphovsman tillhör?

Skola och skola... När jag läste litteraturkritik förklarade en något oinsatt föreläsare att FÖRR, då lade man minsann moraliska aspekter på litteraturen, men i VÅR upplysta tid då är det bara de litterära kvaliteterna som gäller. Jag samlade mödosamt ihop uttalanden om barnlitteratur, fantasy och SF för att visa att så inte är fallet; genrelitteratur i allmänhet och för barn i synnerhet synas med en politisk korrekthetslupp. Vilken politisk korrekthetslupp som gäller beror naturligtvis på vilket samhälle kritikern befinner sig i, men bakom det hela ligger alltid idéer om att de "svaga" - kvinnor, barn och allt som oftast de genrellt sett lägre utbildade som förväntas läsa genrelitteratur - kan förgiftas av den onda populärkulturen.

Därför måste recensenten, allt som oftast man, definitivt vuxen och om än inte född in i den nu medlem av välutbildad medelklass, styra de stackars svaga dummingarnas intag genom att fördöma de farliga böcker som vågar antyda att hans världsbild inte stämmer för alla.

Samtidigt verkar de flesta politiskt orienterade intellektuella, vare sig de är viktorianska gamm-fröknar eller arga unga män på vänsterkanten, anse att det är helt OK att framförallt barnlitteratur är moralkakor.

Nightowl, oberoende rabiat bibliotekarie, som ber att få tipsa om Janice Radway - feminist och litteratursociolog - och vad hon skrivit om "kiosklitteratur" riktad till kvinnor, Harlekin etc.

"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus

 

[Äventyr]

Re: Vad SF handlar om

I got your point. Att jag anser det är kanske för att de bästa romanerna jag läst i genren varit "samhällskritiska". Inte alltid det, utan kanske bara funderat över en möjlig framtid. Det finns så många sf-böcker som glömmer det mänskliga, och förirrar sig i en massa teknikaliteter och effekter, som ändå inte består i längden.
Fantasylitteraturen är ju tex uteslutande innehållslös, pladdriga böcker sida upp och sida ned. Jag läser ändå, och överraskas ibland av någon som har något att säga. Trots detta finner jag t.ex. Kerr och Eddings gemytliga. Men inte beständig. Och språkligt sett är hon/han kanske inte katastrofer, men väl inte kvalitativa.
Nej, hr. Lehto uppskattar författare som står för vad de tycker och vågar skriva om det också. Inbyggt i någon genre eller inte.
Hälsningar och välgång, trots meningsskiljaktigheter. =)

"The force is with you. Always."

 

[Nightowl]

Re: Vad SF handlar om

_Säg_ det då; "min favorit-SF är samhällskritisk SF". Inte att det är en hörnsten i genren.

Sedan definierar du (liksom andra) tydligen fantasy som "högfantasy"; skall jag läsa populärfantasy läser jag hederlig swordnsorcery (Leiber, Howard, Sprague-DeCamp etc), skall jag nöta hjärnan läser jag urban fantasy eller magisk realism (Borges rules!). Och du får ursäkta, men inte faen har Georg Johansson bättre språk etc än Kerr! Och skall man snacka om teknikaliteter, är väl Johanssons framtidsvärld med A, centraliserad datormakt och B, ett falskt men ändå existerande trefrontskallakrig hopplöst förbisprunget av historien!

När SF är samhällskritisk brúkar den väl ändå säga något om _dagens_ samhälle, inte ett tänkt framtida (Pohl's "Venus är vår" är mitt favoritexempel; Pohl har själv sagt ganska elaka saker om det sättet att skriva "gatsopardystopi"). Den mest fixerade framtidsSF-en är ju sådant som gammal förkrigstida tekno-fixerad SF - själva orsaken till alla klichéer a la Jetsons, med rullande trottoarer och flygande bilar och fan och hans moster. Eller för att vara mer kvalitativ, Olaf Stapledon och hans ultrakosmiska perspektiv.

_Min_ favorit-SF, och för övrigt alla sorts fantastisk litteratur, är den som säger: "Tänk om..." Tänk dig en värld som består av ett oändligt bibliotek, säger Borges; tänk att vara den ende mänsklige i en familj av monster, säger Bradbury; tänk om reklammakare styrde världen, säger Pohl; tänk om 99,99% av jordens befolkning bara försvann en vacker dag, säger Simak; tänk om Dracula existerat och gjort drottning Victoria till vampyr, säger en karl vars namn jag glömt; tänk om alla kvinnor är funktionellt trollkunniga och vi män är ena jäkla idioter som har missat det, säger Leiber. Spekulationen behöver icke vara det minsta realistisk - men den måste vara innovativ och konsekvent.

Nightowl

"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus