Lördag 27 februari hade vi vår första rollspelsträff. Vi är alltså jag, som var spelledare, och min dotter J, hennes sambo B och L, en vän till oss. Med oss på spelgolvet var deras respektive tre hundar som levde rövare.
Allt sedan nyåret när jag tog upp rollspelandet igen (och började spela Eon) så hade jag pratat om att jag skulle vilja spela/spelleda Mutant på nytt. Och alla tre ovan nämnda tyckte, på frågan om de ville spela, att det var en bra idé. Min svärson B och kompisen L hade inte spelat rollspel innan, visste knappt var det var. Min dotter hade för 15 år sen, i yngre tonåren, spelat både Mutant och Eon med mig och mina vänner.
Vad vi kom att spela var alltså det klassiska introduktionsäventyret till gamla Mutant - Uppdrag i Mos Mosel. Fast med reglerna till Mutant: Undergångens Arvtagare. Detta för att jag tycker det nyare spelet är mer logiskt och att det har en mer genomarbetad spelvärld.
Det finns även ett par händiga färdigskapade karaktärer till äventyret De sju mutanterna (konventäventyr som är som en prequel till kampanjen Undergångens Arvtagare), som min lilla spelgrupp tog till sig och alltså under lördagens första spelmöte spelade.
Första hade jag tänkt att vi skulle spela just det äventyret, men jag ville verkligen spela Mos Mosel igen. Verkligen kul att få uppleva det igen på nytt. Senare, när vi är klara med detta uppdrag så kan jag alltid låta spelarna få spela De sju mutanterna.
Min dotter spelade karaktären Rhea. Min svärson spelade roboten Delta Max och kompisen tog sig an att spela råttan Luger.
Alla tre klarade av att rollspela karaktärerna med egna små egenheter. B som spelade Delta Max, klarade verkligen av att spela roboten logiskt, analytiskt och lite egoistiskt (C-3PO någon). Råttan Luger är en legoknekt och har striden i blodet och det lyckades L spelade strålande med det lite krigiska i sina beslut (L hade inte sett filmen Guardians of the Galaxy, men spelade råttan lite som Rocket). J spelade Rhea lite tafatt och naivt, men med skinn på näsan, eller ska jag säga med förmågan att sväva och beväpnad med en vedyxa.
Att jag valde att använde de färdiga karaktärerna var för att jag ville spara tid (och slippa) att slå fram egna karaktärer på vårat första spelmöte. Det är något vi kan göra senare, när de, vi, har blivit lite varmare i kläderna.
Själva spelmötet började med att de fick uppdraget av von Rijn, begav sig till Mos Mosel, där de genast började gräva i Wolfs försvinnande. Ganska omgående kom de på kant med polisen och "skurkarna", dock inte så illa att de sattes bakom lås och bom, eller att de var tvungna att fly. Men de blev mer försiktiga.
När vi avbröt spelmötet efter ungefär 5 timmars spelande så hade de precis träffat Fripp och fått veta vad som hade hänt med Wolf, samt fått kodknäckaren av han. De misslyckades dock med att klura ut vad det var för något. De hade även varit smarta att märka upp på bykartan vilka bybor som var "stela" och vilka som verkade vara normala - något som de snappade upp tidigt. Däremot har de än så länge ingen aning om varför, de av byborna som hade försvunnit för att komma tillbaka, är just stela, känslokalla och allmänt konstiga.
Deras teorier växlar mellan att de är robotar, cyborger eller att de är påverkade av något främmande ämne som kommer från zonen.
Vi får se hur de reagerar när de klurar ut vad de stela utbyta byborna egentligen är.
Allt sedan nyåret när jag tog upp rollspelandet igen (och började spela Eon) så hade jag pratat om att jag skulle vilja spela/spelleda Mutant på nytt. Och alla tre ovan nämnda tyckte, på frågan om de ville spela, att det var en bra idé. Min svärson B och kompisen L hade inte spelat rollspel innan, visste knappt var det var. Min dotter hade för 15 år sen, i yngre tonåren, spelat både Mutant och Eon med mig och mina vänner.
Vad vi kom att spela var alltså det klassiska introduktionsäventyret till gamla Mutant - Uppdrag i Mos Mosel. Fast med reglerna till Mutant: Undergångens Arvtagare. Detta för att jag tycker det nyare spelet är mer logiskt och att det har en mer genomarbetad spelvärld.
Det finns även ett par händiga färdigskapade karaktärer till äventyret De sju mutanterna (konventäventyr som är som en prequel till kampanjen Undergångens Arvtagare), som min lilla spelgrupp tog till sig och alltså under lördagens första spelmöte spelade.
Första hade jag tänkt att vi skulle spela just det äventyret, men jag ville verkligen spela Mos Mosel igen. Verkligen kul att få uppleva det igen på nytt. Senare, när vi är klara med detta uppdrag så kan jag alltid låta spelarna få spela De sju mutanterna.
Min dotter spelade karaktären Rhea. Min svärson spelade roboten Delta Max och kompisen tog sig an att spela råttan Luger.
Alla tre klarade av att rollspela karaktärerna med egna små egenheter. B som spelade Delta Max, klarade verkligen av att spela roboten logiskt, analytiskt och lite egoistiskt (C-3PO någon). Råttan Luger är en legoknekt och har striden i blodet och det lyckades L spelade strålande med det lite krigiska i sina beslut (L hade inte sett filmen Guardians of the Galaxy, men spelade råttan lite som Rocket). J spelade Rhea lite tafatt och naivt, men med skinn på näsan, eller ska jag säga med förmågan att sväva och beväpnad med en vedyxa.
Att jag valde att använde de färdiga karaktärerna var för att jag ville spara tid (och slippa) att slå fram egna karaktärer på vårat första spelmöte. Det är något vi kan göra senare, när de, vi, har blivit lite varmare i kläderna.
Själva spelmötet började med att de fick uppdraget av von Rijn, begav sig till Mos Mosel, där de genast började gräva i Wolfs försvinnande. Ganska omgående kom de på kant med polisen och "skurkarna", dock inte så illa att de sattes bakom lås och bom, eller att de var tvungna att fly. Men de blev mer försiktiga.
När vi avbröt spelmötet efter ungefär 5 timmars spelande så hade de precis träffat Fripp och fått veta vad som hade hänt med Wolf, samt fått kodknäckaren av han. De misslyckades dock med att klura ut vad det var för något. De hade även varit smarta att märka upp på bykartan vilka bybor som var "stela" och vilka som verkade vara normala - något som de snappade upp tidigt. Däremot har de än så länge ingen aning om varför, de av byborna som hade försvunnit för att komma tillbaka, är just stela, känslokalla och allmänt konstiga.
Deras teorier växlar mellan att de är robotar, cyborger eller att de är påverkade av något främmande ämne som kommer från zonen.
Vi får se hur de reagerar när de klurar ut vad de stela utbyta byborna egentligen är.
