D&D Uppmuntrar DnD ett barnsligt uttryck?

[Gamiel]

Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst


View attachment 8906View attachment 8907

Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel

 

[Oldtimer]

Min åsikt är att antropomorfa ankor är minst lika fånigt, så det är kanske ett drag hos High Fantasy att ta ut svängarna tills det blir fånigt?

 

[Gamiel]

Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.

Jag är inte säker på det här. Jag hör om det men det mesta Europeiska jag har sett är öppet på sådant sett att man kan spela vad man vill, så du kan lika gärna gör a det skitigt som inte ha det skitigt.

O samma sak gäller flera jänkar rollspel, du kan lika gärna köra smutsigt som icke-smutsigt i de flesta där.

O jag har sett spel från båda sidorna Atlanten som kör hårt på att de ska vara smutsiga o "jordnära" (vad det nu betyder), likt jag har sett båda sidorna ha spel som är rena o trevliga o inte försöker vara realistiska utan erbjuda en plats för att ha trevligt o roliga äventyr.

 

[Dr_Dängrot]

Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel

Yes jag tar inte mutant eller gamma world och rubbitar eller björnar i ishockeyrustning seriöst heller vilket framkommit i tidigare trådar.

Sedan behöver inte chucklefuckery och humor och oseriösitet nödvändigtvis vara något dåligt .

Så länge alla är ombord på skutan och vi alla seglar åt samma håll.

Men estetik och ton i ett spel kan göra mycket för hur spelet upplevs av mig som betraktare

 

[Gurgeh]

Jag tror att det handlar mer om spelarna än om spelet. Jag har inte märkt att de jag spelar med regelbundet blivit fånigare när vi spelat D&D än när vi spelat Apocalypse World eller Svärdets Sång.

 

[anth]

Jag har haft känslan att fantasygenren i Europa ofta jobbar med mer direkta historiska förlagor, medan man i USA oftare går en omväg via fiktion och är mindre brydd av att försöka matcha någon viss historisk epok. Jag tror det påverkar att amerikansk fantasygestaltning kanske oftare blir en lek med fiktionstroper. Jag tror också det spelar in att den europeisk preferensen i fiktion generellt sett är smutsigare och mer jordnära.

Amerikaner har ju ingen historia.

När man snackar gamla saker med amerikaner tänker de 1800-tal, medan kyrkan där jag bor är från vikingatiden (även om den fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet).

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.

 

[Oldtimer]

Amerikaner har ju ingen historia.

När man snackar gamla saker med amerikaner tänker de 1800-tal, medan kyrkan där jag bor är från vikingatiden (även om den fick sitt nuvarande utseende på 1600-talet).

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.

In America 200 years is a long time. In Europe 200 miles is a long distance.

 

[entomophobiac]

Européer har myter och sagor att plocka ifrån, medan amerikanerna har bara sin fantasylitteratur, som Conan, att plocka ifrån.

Tycker det här är något av en förenkling. Vi plockar alla från samma Hollywood idag. Att Europa har "mer historia", förutom att det utgår från en kolonial världsbild, innebär heller inte att européer har någon inblick i den.

Vi vill gärna tro att vi vet mer än vi vet, kort och gott. (En egenskap vi däremot har gemensamt med amerikaner!)

 

[Caligo]

Tja! Jag har när jag testat DnD upplevt att karaktärsrösterna har varit betydligt barnsligare i ord och tonläge än i andra rollspel. Att folk väljer att prata som Obelix, Gargamel eller mössen i Askungen ganska ofta. Kanske kunde bero på att de anser att fantasy låter lite larvigt på deras eget språk (jag har främst spelat på engelska), så amrisarna har gjort en kultur av att göra det extra barnsligt.

Vad tycker ni, upplevt liknande? Vad om så kan det bero på? Om inte, vadan skillnaden i upplevelse?

Har håller nog inte med frågeställningen ang seriöst/oseriöst men tänker att skillnaden ligger i att Dungeons & Dragons passar något bättre till high fantasy och Drakar och demoner passar till low fantasy. Jag tycker nog dessutom att Dungeons & Fragons lutar snarare mot en rätt mörk high fantasy snarare än glättigt oseriös. Har någon nämnt ankor?
Och som många andra nämnt: I slutändan är det viktigaste hur man själv väljer att spela. Jag har kört mycket low fantasy med D&D till exempel.

 

[DeBracy]

Jag kommer att tänka på en bit från Holmes D&D (den första blå basic-lådan, 1977-78 sådär). Tycker det känns som den ger stöd till den långa och fina traditionen med "funny voices"-D&D (eller vilket rollspel som helst såklart):

”Dramatize the adventure as much as possible, describe the scenery, if any. Non-player characters should have appropriate speech, orcs are gruff and ungrammatical, knights talk in flowery phrases and always say ‘thou‘ rather than ‘you.‘ When characters swear they call on the wrath of their appropriate dieties, be it Zeus, Crom, Cthulhu or whatever. The dramatic talents of the Dungeon Master should be used to their fullest extent. It adds to the fun.”

 

[zo0ok]

Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst

Fast kan man inte säga samma sak om alla ankor, rubbitar, klassiska (som från innan modern tid) monster som bara är fåniga med dagens mot-o-mätt, överdrivna axelskydd under vissa perioder, med mera, som finns i svenska rollspel

Jag kan bara uttala mig om hur jag känner... Jag är beredd att hålla med @Dr_Dängrot , om senare versioner av D&D. Titan Games D&D, AD&D 2e, har ju en helt annan (mer seriös) framtoning.

Jag tycker inte att ankor är speciellt fåniga. Inte i DoD och inte i Ereb Altor i varje fall. Det är bara så jag upplever det. Däremot uppfattar jag gamla Mutant som ... genomfånigt... jag har ingen uppfattning om nyare versioner av Mutant.

Men jag håller med om att allt beror på gruppen, så

I slutändan är det viktigaste hur man själv väljer att spela. Jag har kört mycket low fantasy med D&D till exempel.

Vi har aldrig spelat annorlunda när vi spelade DoD eller D&D. Det blev så att vi spelade mycket mer D&D för att det funkade bättre, i längden, och vi ville ha långa kampanjer.

 

[Dr_Dängrot]

Jag kan bara uttala mig om hur jag känner... Jag är beredd att hålla med @Dr_Dängrot , om senare versioner av D&D. Titan Games D&D, AD&D 2e, har ju en helt annan (mer seriös) framtoning.

Till saken hör ju dock att dom imperialistiska rymdflodhästarna som igentligen heter Giff kom (vad jag tror nån får gärna rätta mig) i samband med spelljammer till Adnd 2:ed som släpptes 1989 så om flodhästarna är en indikation på barnslighet och oseriösitet så har ju Spelet varit oseriöst sen iaf 1989

Alltså spelljammer släpptes 1989

 

[zo0ok]

så har ju Spelet varit oseriöst sen iaf 1989

Jag vet inte om jag tycker att ett barnsligt inslag i en modul/setting till spelet, gör hela spelet barnsligt. Spelljammer fanns inte till Titan Games D&D, och jag öppnade, ännu mindre ägde, aldrig en enda spelljammerbok till AD&D 2e. Det fanns väl en del barnsliga prylar i Sinkadus som inte nödvändigtvis gör EDD och Ereb Altor barnsligt.

Men vi är överens om att den grafiska profilen i 4e och 5e inte är så gravallvarlig.

 

[DanielSchenström]

Vill först nämna att jag inte ser barnsligt som en synonym till oseriöst. Och jag ser inte heller kul som motsats till seriöst.

Jag tycker att för det mesta så har D&D och AD&D en ganska neutral framtoning med utstickare åt olika håll. Saker som jätterymdhamstrar kontras av otrevligheter som personerna i Elder Evils. Jag tror mer av hur man spelar sina rollpersoner och sina spel kommer från en själv än spelen ifråga, oavsett spel då de flesta spel inte går in så mycket på att gestalta personer.
Jag tror att som med många andra saker så har olika folk olika gränser för vad de kan ta på allvar innan deras suspension of disbelief pajar. För vissa funkar inte ankor i DoD, flodhästar i AD&D eller alver i Shadowrun.

Om man spelar för en publik så kan jag tänka mig att man tar ut svängarna mer, för att det ska bli mer underhållande. Jag har försökt kolla på några spelsessioner på svenska och engelska men jag blir så sjukt uttråkad innan det ens kommit igång och jag inte sett nåt agerande.

 

[Theo]

Ser jag det här så kommer jag inte ta spelet i fråga seriöst

Inget jag skulle vilja ha i ett fantasyspel kanske, men flodhästen är ju en klockren Mutant-figur!

 

[Dr_Dängrot]

Jag tror definitivt ett spels prosa och estetik kan sätta tonen för hur jag som spelare kommer att anta hur spelet är tänkt att spelas och att det lägger grunden för hur jag kommer att agera vid spelbordet.

Skulle jag vara helt färsk inom hobbyn och någon skulle beskriva mutant för mig ----- ja men det är efter katastrofen i Skandinavien och du kan typ spela en muterad åkersork i gummistövlar , hockeyhjälm och flytväst beväpnad med golfklubba och vattenpistol och som skjuter laser med svansen och som heter lakkritz puck eller lave mang eller Jonse red osv och om jag sedan sett bilder och text ifrån spelet som styrkte detta då hade jag definitivt trott att detta spelet tar inte sig själv seriöst och det här skall spelas oseriöst och med over the top gonzo humor

Så jag skulle nog vilja påstå att en oseriös ton kan sättas av spelet likaväl som av spelaren

 

[zo0ok]

Så jag skulle nog vilja påstå att en oseriös ton kan sättas av spelet likaväl som av spelaren

Sedan, eftersom det är D&D vi pratar om, jag tycker att 4e och 5e har hämtat mycket från dataspelsvärlden (World of Warcraft).
De som spelar WoW tar ju spelandet på stort allvar, men deras karaktär är ju mer av en spelfigur än en trovärdig person. Rollpersonerna blir mer som superhjältar.

Men det hindrar ju inte att man tar ett superhjältespel där alla har färglada tajta kroppstrumpor på sig, på allra största allvar.

I Star Wars finns det ju en del... exotiska... möjligheter till rollfigur. Robot och så. Det sätter ju inte en oseriös ton.

 

[entomophobiac]

I Star Wars finns det ju en del... exotiska... möjligheter till rollfigur. Robot och så. Det sätter ju inte en oseriös ton.

Eh... jo? Har du hört en dialog mellan C3PO och R2D2 någon gång?

 

[Lemur]

Sedan, eftersom det är D&D vi pratar om, jag tycker att 4e och 5e har hämtat mycket från dataspelsvärlden (World of Warcraft).

Men vad är hönan och ägget här egentligen? Är det inte WoW som har inspirerats av DnD?

Edit: i övrigt håller jag med om vad du skriver.

 

[Lemur]

Men jag fattar liksom inte vad problemet är. Det är väl okej att någon förställer rösten ibland? Om alla inblandade har kul gör man väl rätt? Eller är det att spela fel?