Jag har en standard revolutions setup som jag spelledit flera gånger i fantasy spel och som alltid blivit bra. Den fungerar så här:
-Du tar en stad som är stor nog att ha en massa politiska grupper, en stor civilbefolkning och en massa utrymme att röra sig i.
-Myndigheterna är korrupta och territoriella. Vissa av dem är en dålig vecka från öppet våld med varandra. Polisen är värst.
-Befolkningen är förtryckt men det lyckas inte riktigt hålla nere missnöjet som håller på att koka över.
-Befolkningen är splittrad av ras eller religion.
-Det finns en MASSIV kriminell undrevärld. Den kan vara enad eller inte. Men folk litar mer på den än på polisen.
-Överklassen är skiljd från folket av något mer än klass. De kanske är en annan typ av fantasy varelse, de kanske talar ett annat språk eller har en annan religion.
-Envåldshärskaren är inkompetent, slug, lat och rädd.
Så, staden är redo att explodera. Nu släpper vi ner en tändsticka i krutet. Vi tar nu in en ond äventyrargrupp (konspirationen) inställd på att döda stadens ledning, jämna skiten med marken och är fanatiska i sin dedikation. De går in med pengar, lögner, lönnmord och retorik. De låtsas att de inte samarbetar och de spelar alla vinklarna. Där är bara fem eller sex av dem men de använder juridik, rasupplopp, myndighets korruption, fanatiska predikanter, svart magi och allt annat de kan för att få staden att äta sig själv.
Så skit har redan börjar gå fruktansvärt fel och envåldshärskaren kan inte hantera det. Här tar han in spelarkaraktärerna som är mäktiga och kompetenta. De får nästan helt fria händer och uppdraget att hantera oron i staden. Hela staden. De får en badass titel (ge den till en spelare bara, så kan de bråka om vem som har den och sedan vem som slipper den) och släpps loss.
Så här är grejen. Spelarkaraktärerna är mäktiga fantasy motherfuckers så de KAN lösa tydliga problem genom att döda folk, sätta huvuden på pålar och sådant. Det är vad envåldshärskaren vill men det är också vad konspirationen vill. Det är en dubbel fälla.
Envåldshärskaren vill att de är extremt hårdhänta så att de löser problemen brutalt varpå han kan skylla brutaliteten på dem, ha dem avrättade och slippa vara skurken men vara av med sina problem. Konspiration vill det för det kommer inte lösa något, det kommer bara göra saker värre och mer korrupta.
Kampanjen handlar om att spelarkaraktärerna börjar nysta i saker, distraheras av kriser, behöver lösa vissa saker snabbt, hittar underliggande problem och sedan upptäcker konspirationen. När de vet att konspirationen finns börjar slutspelet. De vet att de har en fiende men inte vem de enskilda medlemmarna i konspirationen är. Konspiratörerna gömmer sig i institutioner och bland folket. Använder spelarna den stora hammaren för att hitta och döda dem kommer de skada oskyldiga vilket gör staden argare + mer mot dem. Det ger också envåldshärskaren mer ursäkt att be om mer brutalitet han sedan kan avrätta dem för. Hade de bara kommit öga mot öga med konspirationen hade saker varit lättare, spelarkaraktärerna är mäktigare än konspiratörerna, men nu är det som att försöka slå rök.
Jag har sett spelare låtsas vara upprorsmakare och ta över revolutionen för att hitta konspirationen. Jag har sett spelare massakrera en fredlig demonstration för att se till att en särskilt farlig konspiratör dör. Jag har sett spelare backa en religions etniska våld bara för att ha en ursäkt för att förstöra den kyrkan. Jag har sett spelare förbjuda yttrandefrihet, stänga tidningar bara för att se maffian börja sprida de enda nyheterna folket litar på.
Mellan de politiska avvägningarna (Vem kan vi lita på?!), de praktiska valen vid kriser (Hur hårt vågar vi gå?!) och mysterielösandet (Vem är med i konspirationen?) får spelkaraktärerna chansen att jaga folk över hustak, prata med spännande NPC:er, lära känna staden och hantera administration (fucka upp folk om de tar EN ENDA KRONA från de sociala myndigheterna. FUCKA UPP DEM! Vill du att kyrkorna och organiserad brottslighet ska vara folks enda skyddsnät när du försöker få ett strypgrepp om staden så är du en idiot. En grupp var fine med att kyrkan till DÖDSGUDEN och LÖNNMÖRDAREGILLET drev de enda skolorna medelklassen hade tillgång till.)
