Vill man bli kung i ett land så gäller det att ha stöd ifrån olika maktgrupper. De behöver inte finnas inom landet men de måste vara villiga att erbjuda sin hjälp. Några av de viktigaste maktgrupperna är kyrkan, adeln och borgarna. I norra Europa finns till exempel Hansan som tidvis är väldigt mäktiga, det finns kloster och biskopar som har mycket att säga till om och det finns naturligtvis adelsmän. Men sedan finns det också andra maktgrupper förutom de traditionella, bergsmännen i Dalarna som var knutna till järnhanteringen var självständiga och hade mycket att säga till om, bönderna var inte lika kuvade som i övriga Europa även om de i allmänhet stod sig slätt mot tungt rustade riddare.
Något som kan vara värt att komma ihåg är att det är sällan de mest förtryckta och utnyttjade stackarna som gör uppror eller tjänar på dem. De kan dras med eller påverkas men oftast så blir de bara utnyttjade. Det gäller att hitta de personer inom de olika maktgrupperna som är missnöjda med det rådande läget och sedan börja överösa dem med löften, som man inte nödvändigtvis behöver hålla när man väl kommit till makten.
Att ha ett legitimt krav på kungatronen är alltid ett plus, men det brukar egentligen inte vara särskilt svårt att fixa. Det kan lösas med taktiska giftermål eller med kyrkligt stöd.
Någon militär styrka bör trummas ihop. Har man mycket pengar och kontakter kan man köpa ihop sig en armé med legoknektar. Men en legoknektsarmé brukar fara rätt hårt fram över landet och är sällan särskilt populära ibland gemene man. En bondearmé kan vara framgångsrik om man använder den väl och inte kastar ut den på öppna fält där den kan bli krossad av riddarkavalleri. En armé sänd ifrån en utländsk allierad kan vara till stor hjälp men är sällan lojal mot dig personligen och kan lätt bli till ett hot mot din egen makt. Det går även bra att fixa fram en arm+e ur adelns led, men det kräver eftergifter och löften. Det finns alltså risker och fördelar med alla typer av styrkor.
När man har en armé så gäller det att tillskanska sig strategiskt viktiga platser som städer, hamnar, borgar, kloster, farleder osv så att motståndarens resurser sakta stryps.
