Nekromanti Upptäcka Polaris

[Andy]

Jag upptäckte precis Polaris (ett Forge-spel tror jag?).

Det verkar vara något som jag letat efter.

Är det någon som är sugen på att berätta om era upplevelser kring spelet och om det finns ytterligare spel som man borde kolla in?

Var köper man Polaris enklast (jag gillar att gå till en butik där jag kan känna och klämma, kanske titta lite på spelet)?

 

[Ackerfors]

Krönikor på rollspel.nu
Början på Slutet 2006-05-22
Polaris i Uppsala woo! 2007-09-01
Folkmorden 2007-09-01

Recension på rollspel.nu
Polaris 2007-04-24

Jag tror dessutom att både SF-bokhandeln och Goblin Games kan ta in det, men det kan jag inte svära på.

Jag har själv bara haft bra erfarenheter av Polaris och tycker att det är ett rackarns schysst lir som inbjuder till mycket frihet och berättande. Jag antar att det inte passar alla, men med tanke på hur litet spelet är tycker jag det definitivt är värt ett försök. Om inte annat för de underbara bilderna.

 

[Genesis]

(ett Forge-spel tror jag?)

Jajjemän.

Jag har haft Polaris i min ägo väldigt länge nu. Det är jättesvårt att få folk att spela det, i min erfarenhet. Jag vill jättegärna prova det, men ingen vill spela med mig. Det är så "seriöst" och "pretto", tycker de.

//Genesis, frustrerad.

 

[Gurgeh]

Jag tycker att Polaris är fantastiskt intressant och väldigt kul att spela. Det finns däremot en del svagheter med det, främst det faktum att det nästan ofelbart resulterar i fyra helt separata berättelser snarare än en enda, samt det faktum att varje berättelse engagerar två av spelarna, medan de andra mest agerar publik. (Nu måste det naturligtvis inte vara på det här sättet, men det har blivit så varje gång jag har spelat det. Det är fullt möjligt att det det är mig och mina bekanta det är fel på snarare än spelet.) Sedan måste man vara rätt fokuserad för att få till en bra historia. Det är lätt att låta handlingen gå för fort fram eller att introducera för omstörtande händelser lite för lättvindigt.

Men reglerna är helt lysande. Boken innehåller riktigt läckra bilder, men är annars inte speciellt imponerande. Köp det och testa själv.

(Om du vill läsa en mer detaljerad beskrivning av mina spelerfarenheter har Thark skrivit en krönika och Ackerfors har bidragit med en länk till den.)

/tobias

 

[Sodivra]

Det behöver väl inte vara ett fel, egentligen?

Vi ska börja spela Polaris vid nästa spelmöte (Jihoo!) och jag tror det kommer vara en bra idé att få spelet att måla upp en sammanhängande bild av hela folkets fall, men jag skulle inte vilja spela det som en äventyrargrupp. På äventyr.

 

[Gurgeh]

Det behöver väl inte vara ett fel, egentligen?

Nej, det är väl inte direkt fel. Det är bara saker som jag uppfattar som mindre positiva med spelet.

Vi ska börja spela Polaris vid nästa spelmöte (Jihoo!) och jag tror det kommer vara en bra idé att få spelet att måla upp en sammanhängande bild av hela folkets fall, men jag skulle inte vilja spela det som en äventyrargrupp.

Det går antagligen bra bara man tar det lite lugnt i sina beskrivningar. När jag spelat har jag upplevt det som lite för lätt att utplåna hela settingen ("... men bara om alla riddarna slukas av lågorna och du blir landsförvisad som straff."). Om man försöker behärska sig från de mest världsomstörtande beskrivningarna fungerar det säkert.

/tobias

 

[terje]

Det finns däremot en del svagheter med det, främst det faktum att det nästan ofelbart resulterar i fyra helt separata berättelser snarare än en enda

Mm, jag håller delvis med om detta, men det går att i viss mån åtgärda. Genom att binda samman rollpersonernas bakgrund känns deras berättlerser en aning mer relaterade. Kanske är de syskon, kanske har de samma mästare, samma kärlek. De kan också dela samma quest men utföra sitt sökande på var sitt håll, som kung arturs gralsökande riddare. Och i slutändan är ju deras individuella öden bara facetter av Folkets öde - att falla från den rätta vägen eller att dö en ärofull död.

samt det faktum att varje berättelse engagerar två av spelarna, medan de andra mest agerar publik

Fast månarna har ju goda möjligheter att vara aktiva genom sina respektive statistroller och genom att ge råd till både hjärtat och den misstagne.

 

[Eksem]

Jag köpte mitt av Goblin Games, Hunk här på forumet. Såvida man inte tänker besöka GBG är det förstås lite klurigt att klämma på spelet (det är litet, jättefint och tryckt på typ den sämre sortens skrivarpapper), men jag tyckte det var tryggt och trevligt att beställa från Hunk. Snabbt gick det också!

Hittils har jag bara läst spelet, men är väldigt taggad och kommer spela det så snart jag hittar en lämplig spelgrupp (mina vanliga dungeonbashare sade tack men nej tack).

 

[Johan Granberg]

Tänkte att det kanske kunde vara av intresse att vår grupp när vi spelade det hade en stark stringens mellan de fyra protagonisternas berättelser och tighta samband genom återkommande karaktärer och en hel del scener innehållande två eller fler protagonister på samma plats. Mycket tack vare det gemensamma temat man väljer i början, tror jag. Vi valde "Södern" vilket innebar att alla berättelser i någon mån handlade om resor till världen utanför "The remnants". Det ledde till att många av våra icke-protagonist-karaktärer rörde sig mellan olika spelares scener och att alla protagonister i någon mån interagerade med varandra, direkt och indirekt. Jag skulle säga att man väljer ganska mycket själv hur mycket man vill att berättelserna ska hänga ihop och påverka varandra, snacka om det i gruppen!

Det är alltså inte någon naturlag att de fyra berättelserna blir helt separata.