Final (?) Grand Urification Theory
Jag visste det! Forumiter är högstående nog för att kunna fundera över även ett sådant här ämne med insikt och skärpa.
Varning, långdragen analys nedan.
De teorier som framlagts är:
-Man dricker mycket när man spelar rollspel (särskilt en del mörka och känt urindrivande drycker). Colateorin.
-Man vill av sociala skäl ha en kort paus (för att konferera, ta time out, eller av ren rutin). Den sociala teorin.
-Rollspelsupplevelsen i sig stör kroppsfunktionerna (man går oftare eller lite för sällan). Psykosomatiska teorin.
Den ursprungliga frågeställningen rörde rollspelsinitiation: när företrädesvis mycket unga människor för första gången spelar.
I en del fall har colateorin kunnat motbevisas, ingen ohemul drickning har förekommit.
Den sociala teorin har också kunnat motbevisas i en del fall, men det finns en ansenlig gråzon.
Den psykosomatiska teorin är svår att motbevisa utan de i ett inlägg föreslagna observationerna. Att den gäller för mig själv kan i sig vara ett hinder för min objektiva bedömning av andra fall.
Det verkar som om rollspelssituationen i sig ofta inbegriper egenartade toalettvanor. I denna utpräglat sociala aktivitet blir toaletten en giltig och garanterat privat tillflyktsort för den som vill vara från gruppen ett par minuter, av vad skäl det vara månde. Men rollspelandet innebär iband inlevelse av en styrka som är sällsynt i vardagslag. Denna inlevelse verkar kunna både spänna kroppen till ökad urinproduktion, och hålla tillbaka trycket att gå på toa.
Men som påpekats, detta är inte nödvändigtvis unikt för rollspel. Paralleller inom idrott har nämnts.
Slutsats?
Gärna tärningar, men först en rejäl toalett.