Fast fantasyvärlden brukar vara ociviliserad och oordnad - så att den behöver äventyrare!
Jag gillar dock tanken att man har kanske har kvar mynten och myntsystemet från Det Gamla Imperiet. Om inte annat så att de kan hittas i skattkammare och urgamla tempel.
Riktig fantasy har alltid ett dekadent imperium eller två som långsamt faller sönder både inifrån och utifrån, må det heta Melniboné, Aquilonia eller Lankhmar, men det är inte där allsköns brottslingar, galningar, maktlystna trollkarslärlingar och annat desperat folk springer runt på jakt efter mytomspunna skatter. Sådant sker naturligtvis i civilisationens utkanter, men när man väl tagit sig till botten av en övervuxen alvisk ruin eller ett dvärgiskt kungadöme långt ute de orcinfesterade vildmarkerna och länsat dem på dyrgripar måste man också hitta någonstans att sälja sitt plunder, och då behöver man rika knösar, högdragna adelsmän och giriga svartkonstnärer i sina palats av marmor och förgyllda torn som är villiga att punga ut för gamla statyer, böcker och smycken.
PS: Det romerska imperiet må ha varit så fredligt och ordnat man kunde hoppas på inom sina egna gränser, men så fort man korsade Rhen eller Donau var man ensam i vildmarken och omgiven av horder med blodtörstiga barbarer. Det är egentligen inte så annorlunda idag. Vem i sina sinnens fulla bruk skulle till exempel bestämma sig för att ge sig av in i Amazonas djungler och tampas med arga stamfolk, bindgalna drogbaroner och mordiska banditer, för att inte tala om tropiska sjukdomar och hungriga jaguarer, för att leta efter gamla Mayaruiner att plundra?
