Kärlekscraft said:
Vad hade dom för historia egentligen?
Väldigt liten vad jag kan se, de spred sig först norr och grundade sitt första fäste 6946 FD och sedan främst söder över, längs med kusten, ned mot momolan och eumo. De började bygga ett fäste vid Drakkarbergen som sedan övergavs pga vattenbrist. Okänt när, men måste ha skett innan 2439 ED. Eftersom det övergavs tidigt enligt boken Dvärgar skulle jag nog vilja placera dess utvandring till innan första tirakkriget. Man kan anta att de bosatte sig i Krolimbergen i det enda kvarvarande fästet.
Kärlekscraft said:
Svårt att säga. De var inte krigsivrare åtminstone. De var t.ex tillsammans med Zolod helt emot att ställa upp i tredje kriget mot alverna, men gick med då Roghan inte kunde låta bli. Jag skulle tro att deras roll var mer fredlig och tillbakadragen än de övrigas. Möjligen traditionalister. Medan övriga klaner försökte sprida sig så utökade Samar inte sina domäner. Möjligen var deras enda fäste enormt stort, det går inte att avgöra av texten. Kan väl säga att jag tror att det ändå var ganska litet då det gick att dränka fästet med vattencisterner, vilket skulle vara ganska svårt i ett riktigt stort fäste. Tror heller inte de var gruvbrytare i någon större skala, av samma anledning. Massor av övergivna tunnlar innebär att det blir svårare att fylla alltihop med vatten. De grundade sitt första fäste ganska kort efter de andra, så de har haft massor av tid att gräva - och ändå räckte det inte. Så, blygsam gruvdrift.
Kärlekscraft said:
Om Zolod är "handelsmän" och Drezin "magiker", vad var då Samar?
Vi har ju som människor en tendens att kategorisera, och när det gäller rollspel vill vi gärna tänka i just kategorier som "krigare" eller "helare" eller "magiker." Tror inte de hade en speciell roll på det viset. Vi vet att de inte spridde sig mycket, så de var knappast den utforskande typen. Vi vet också att de inte verkade vara krigsivrare. Jag tänker mig ganska hemkära traditionalister, möjligen djupt religösa. De verkar inte ha haft konflikter med övriga klaner, och har heller inga direkt utmärkande individer. Blygsamma helt enkelt.
Kärlekscraft said:
Och är dom verkligen totalt utdöda?
Deras klan är utdöd. Individuella dvärgar överlevde säkerligen, men upptogs i övriga klaner. Går säkert att finna dvärgar vars anfäder var Samar om man letar bland dvärgarnas krönikor och arkiv. Deras kultur och praxis överlevde inte, finns inget i någon bok om deras leverne på det viset.
Kärlekscraft said:
Adopterades dom in bland Zolod och de andra klanerna genom åren?
Absolut, speciellt om de nu var hemkära som antyds. Dvärgafästen går ju i krig i form av just fästen. Dvärgar blandar ogärna, dvs en dvärgisk armé består nog troligen inte av t.ex 1000 Ghor, 1000 Roghan och 1000 Zolod under en och samma befälhavare. Snarare är det tre olika arméer under tre olika befälhavare. Om Samar var under anfall så var hela klanen under anfall. Speciellt spridda var de nog inte. Kan tänka mig att ett antal specifika individer överlevde, handelsmän, diplomater, etcetera. Inte tillräckligt för att ha en egen klan.
Kärlekscraft said:
Vad hade dem för hemligheter?
Det tråkiga svaret är: inga. Inga utmärkande individer, inga speciella storhetsdåd. Fästet blev helt utspolat, eventuell utrustning togs nog hand om av Roghan, som trots allt vaktar Samars fäste än idag.
Egna spekulatoner
Är hyggligt övertygad om att Samar ändå har en religös överton. Lite av en påvestat bland dvärgar. Fästet ligger lite avsides och deras andra fäste, som de inte slutförde, ligger också rejält avsides. Drakkarbergen ligger långt bort från övriga fästen. Denna övergavs, men det luktar nästan lite kloster-isolering-missionsarbete över det hela. Medan alla dvärgar är väldigt religösa, skulle jag nog spekulera i just en religös stat i staten. Det passar in i deras top-down-hierarki och en styrande funktion för Undergörare och dylikt skulle säkert vara en god idé. Att fästet sedan döptes med religös överton stärker min övertygelse.
Tror inte på Balroger eller mörkerherrar som ställer till det, av lite olika skäl. För det första kollapsade fästet under en tid då peripetierna är långt borta. Tveksamt om någon mörkerherre skulle kunna manifesteras eller vidga makt när Samar gick under. Dels innebär en sådan förklaring att Tiraksläktet med Thaar och Nifel Hålöga i spetsen måste vara inblandade i konspirationen, vilket verkar otroligt eftersom fler Tirakkrig (startade med inblandning av Nifel själv) följer efter Samars kollaps.
Så jag skulle säga att Samar är gone with the wind never to return. Men det betyder inte att man kan ramla runt lite med Tirakernas motiv, och Nifels motiv. Vad hatar Tiraker mer än något annat? Urkath - demonynglen. Tirakerna övergas ju sina övriga (två) belägringar, men belägringen av Samars fäste var tydligen så viktig att man stannade, och dessutom så viktig att Thaar är villig att offra hela sin tirakarmé för att ta ut Samar, och upp på allt detta så verkar Nifel Hålöga lyckas återuppväcka Thaar för en rond två måt dvärgarna 50 år senare.
Något luktar lurt i den här historien.
Ponera nu att Samar verkligen blivit korrumperade, och att tirakerna var villiga att offra sig för att sätta stop för Samars korrumption. Ponera också att Nifel tar denna kunskap till Drezin, med oemotsägliga bevis. Jag tänker mig en historia där Tirakerna bryter sig in i Samars fäste, med Thaar som ledare och Nifel vid dennes sida. Jag tänker mig också att Nifel under stridigheterna tar besättning över någon dvärgs kropp, och låter denna kropp stjäla bevis för att Samar svurit sig till mörkret (eller dylikt). Innan Thaar offrar sig för att göra slut på de korrumperade Samar, så flyr Nifel med bevisen. Senare bryter tredje tirakkriget ut, och två av Drezins fästen ställer upp på Tirakernas sida mot sina forna dvärgavänner. Ponera att Nifel tog bevisen till de han antog var de visaste dvärgarna - magikerna. Och att dessa bevis antyder att fler av Dvärgarna kan vara korrumperade. Ponera också att Drezin därför väljer att gå emot övriga dvärgar eftersom de övertygats av dessa bevis.
Det blir en historia av korrumption bland Dvärgarnas högsta ledning, deras andliga ledning. Det blir en historia om dessa förrädare som försöker vända dvärgarna från Vontar genom små små förändringar av traditioner. Genom att manipulera dvärgarna att bygga upp sin makt och errodera traditioner och idéer för att slutligen kunna låta dvärgarna stå tillsammans med mörkerherrar på den yttersta dagen. Det är en historia om tirakerna som alltid ses som våldsamma och onda, som försöker kämpa emot det framtida mörkret, och det är en historia om att de visste av Dvärgar, som nu utmålats som förrädare och ryggstickare, i verkligheten inte alls fattat felaktiga beslut.
