Rising
Vila i frid
Vad utgår ni ifrån när ni börjar skriva på ett skräckäventyr?
Jag personligen tycker att skräckäventyr i större grad än vanliga äventyr behöver ha en rätt tydlig röd tråd som löper igenom hela äventyret. Om spelupplevelsen blir lös och för luddig så tappar man mycket av stämningen, såsom jag ser det. The Ring är ett bra exempel på en rulle som jag tycker spretade i lite för många riktningar.
När jag började skriva Chock-äventyr på allvar så utgick jag mycket från miljöer. Liksom, jag kunde utgå ifrån en djungel i Sydamerika, ett bergsmassiv i alperna, eller en gudsförgäten bonnhåla i ett träsk någonstans i den amerikanska södern, typ. Miljöer där man kunde isolera rollpersonerna. Sedan fick naturen och något monster hjälpas åt att hota äventyrarna; en varulv tillsamans med en bitande vinterkyla, eller en mumie bland egyptens hetta och sandstormar, osv.
Med Kult och Vampire började jag allt mer utgå från mörka hemligheter; typ familjehemligheter och hemska saker som lämnat avtryck i vår värld. Då utgick jag från ett sådant skede; typ en man som utsatt sina fosterbarn för systematisk tortyr och bestraffningar, två systrar som i syskonrivalitet förstört varandras liv, eller liknande, för att sedan försöka hitta på sätt att låta äventyrarna få nysta upp denna mörka hemlighet allteftersom handlingen pågår.
Sedan har jag mer och mer låtit äventyren utgå från... tja skräckeffekter. Typ, "att inte veta vem som är vän eller fiende", "att kunna fly, men att inte kunna gömma sig", "att inte kunna skilja på inbillning och verklighet", "konspirationsskräck" osv, för att sedan bygga allt i äventyret runt den effekten så att den framhävs så tydligt och effektfullt som möjligt.
Hur tänker ni?
Jag personligen tycker att skräckäventyr i större grad än vanliga äventyr behöver ha en rätt tydlig röd tråd som löper igenom hela äventyret. Om spelupplevelsen blir lös och för luddig så tappar man mycket av stämningen, såsom jag ser det. The Ring är ett bra exempel på en rulle som jag tycker spretade i lite för många riktningar.
När jag började skriva Chock-äventyr på allvar så utgick jag mycket från miljöer. Liksom, jag kunde utgå ifrån en djungel i Sydamerika, ett bergsmassiv i alperna, eller en gudsförgäten bonnhåla i ett träsk någonstans i den amerikanska södern, typ. Miljöer där man kunde isolera rollpersonerna. Sedan fick naturen och något monster hjälpas åt att hota äventyrarna; en varulv tillsamans med en bitande vinterkyla, eller en mumie bland egyptens hetta och sandstormar, osv.
Med Kult och Vampire började jag allt mer utgå från mörka hemligheter; typ familjehemligheter och hemska saker som lämnat avtryck i vår värld. Då utgick jag från ett sådant skede; typ en man som utsatt sina fosterbarn för systematisk tortyr och bestraffningar, två systrar som i syskonrivalitet förstört varandras liv, eller liknande, för att sedan försöka hitta på sätt att låta äventyrarna få nysta upp denna mörka hemlighet allteftersom handlingen pågår.
Sedan har jag mer och mer låtit äventyren utgå från... tja skräckeffekter. Typ, "att inte veta vem som är vän eller fiende", "att kunna fly, men att inte kunna gömma sig", "att inte kunna skilja på inbillning och verklighet", "konspirationsskräck" osv, för att sedan bygga allt i äventyret runt den effekten så att den framhävs så tydligt och effektfullt som möjligt.
Hur tänker ni?