3. Minotaur
Du är Tirdak, förmodligen världens mest missförstådda minotaur. För att förstå sig på dig, måste man förstå sig på minotaurer. Minotaurer är ett av Ereb Altors mest primitiva folkslag, storväxta och med tjurhuvuden. Människor beskriver ofta minotaurer som starka, enfaldiga, aggresiva, klumpiga och att de största nöjen alla minotaurer har är att slåss, äta, supa och slåss. Redan när du föddes hade du svårt att foga dig till det primitiva livet i din nomadiska minotaurstam. Du hade en hjärna och du ville använda den. Du gillade det vackra och eleganta i livet. Kortfattat var du en intelligent konstnärssjäl fångad i en vildes kropp. Våld, plundring och äventyr var aldrig något för dig och det tog inte många år innan du blev utkastad från din stam för att du var för mesig. Ditt namn Tirdak betyder för övrigt mesig på ditt modersmål och du bär det med stolthet.
Efter att du hade lämnat din stam strövade du land och rike runt för att finna din plats i livet. Det gick dock inte som du hade hoppats, var du än gick så möttes du av rädsla och fördomar. Det är ju inte direkt så att intellektuella och estetiska minotaurer växer på träd. Detta var en väldigt olycklig tid för dig och du var tvungen att ta upp arbete som hyrsvärd för att överleva, det var ju trots allt det enda som minotaurer duger till. Du klandrar dock inte någon, de få stamlösa minotaurer som tvingas finna ett liv i mänskliga samhällen för att överleva har inga andra förmågor att erbjuda. Det gör det dock inte mindre jobbigt att inte ens få chansen.
När det började se som mörkast ut för dig så vände plötsligt din tur. Du träffade den gamle barden Baldev och ni fattade snabbt tycke för varandra och han började lära dig i bardens ädla konst. Det tog inte lång tid innan du upptäckte att du funnit ditt kall. Ni flyttade till en enslig stuga i och där började han lära dig allt han kunde om att läsa, skriva, dansa, måla, spela musik, skapa poesi och sjunga. Det var den lyckligaste tiden i era liv när ni två levde lyckliga tillsammans, avskiljda från samhällets fördomar. Du skulle gett vad som helst för att få leva på det sättet resten av livet. Lyckan höll dock inte i sig. Sent en höst så insjuknade Baldev och det tog inte lång tid för er att inse att det var lungsot. Du gjorde ditt bästa för att sköta om Baldev men innan våren kommit blev du tvungen att begrava den älskade man som blivit den viktigaste personen i ditt liv.
Sorgen efter Baldev död blev stor för dig och du klarade inte av att stanna kvar i stugan som blivit ditt hem. Du begav dig ut i världen igen, denna gång fast besluten att sprida dina alster. Dock så har du inte haft så stor framgång denna gång heller, åtminstone inte än. De flesta ratar dina dikter eller musik redan innan du ens börjat, dessutom verkade det som att din inspiration övergivit dig efter Baldevs död. Du kan egentligen inte skylla på andra heller, vem vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja lyssna på en deprimerad minotaurs dikter och sånger om sorg och saknad. Du extraknäcker återigen som hyrsvärd för att överleva och det känns faktiskt ännu värre denna gång eftersom du fått smaka på det ljuva livet men det har ryckts ur dina händer.
Likt en sinuskurva så vände dock förra veckan ditt liv mot det bättre när det var som mörkast. Det var kanske inte en slump att det var en vacker vårdag när du såg henne. Den otroligt vackra, unga människokvinnan. Det var kärlek vid första ögonkasten från din sida. Rädd för att ens försöka närma dig denna kvinna så började du bevaka henne från avstånd. Du vet att det får dig att låta som en stalker, men med ditt utseende och alla fördomar som finns är det inte lätt. Speciellt inte när denna kvinnan var allt som du inte var, vacker, framgångsrik och människa. Du kunde dock inte undgå att märka att hon verkade en aning dyster och verkade känna sig väldigt ensam i livet. Vad du inte skulle ge för att vara människa och kunna trösta henne. Tyvärr verkar din kärlek vara dömd till att misslyckas, för vem skulle kunna älska ett vilde som du? Det är bara i sagorna och drömmarna som vackra kvinnor blir kära i fula vildar. Detta hindrar dig dock inte att drömma och skapa poesi och sånger med henne som din musa.
