Första ordentliga speltestet av Utpost gick av stapeln i morse. Som väntat uppdagade det en mängd problem i systemet som skall rättas till. Såhär såg det ut:
Skapandet av utposten
Det här gick väldigt smidigt och enkelt. Sedan första testet med Simon och NilsH hade jag plockat bort ett par kategorier, så konceptet kom på en gång -- en militär utpost i en djungel med dinosaurieliknande monster. Planeten har hög gravitation, så det krävs träning för att kunna vistas utomhus, och man behöver exoskelett för att kunna gå omkring. Inuti utposten finns dock gravitationsdämpande fält. 13 personer finns på utposten, allt som allt.
De nya reglerna för kontrasterande egenskaper för att skapa relationer gick som på räls. Listan behöver finjusteras, men mekanismen gav intressanta personligheter med subtila motsättningar. Och det rockar.
Nyckelpersoner (kursiva är rollpersoner)
Löjtnant Mbala von Peech: försiktig, ordning, självständig
Seregeant Taqiana Gunn: cynisism, bevis
Doktor Jegor Arigato: kaos, förtröstan
Tekniker Roc Ferdinant, f.d. brottsling: Reserverad, undvika, förmåga
Soldat Ziggy Zaki, vildmarksman: Impulsiv, magkänsla, tar hjälp av andra
Soldat Zalwador Andews, rookie: känslosam, sträva, vilja
Rollpersonerna skaffade även ett par fokus (hette tidigare källor) och litet utrustning. Roc spelades av en kille jag spelat med väldigt länge, och Ziggy av en kille som bara spelat rollspel en gång förut.
Spel
Det var inte lika enkelt att komma på källor till inre konflikter som jag trodde. Jag tänkte att jag kunde komma på något medan spelarna stattade de andra nyckelpersonerna, men efter någon minut var de klara, och jag hade ingen idé, antagligen för att de hade papperet med nyckelpersonerna och deras kontraster på. Så jag satte igång med en småpratsscen, som jag ofta gör. Jag frågade dem var de ville ha sina första scener, och Roc började sin i gymmet, tillsammans med löjtnanten. De gymmade och snackade, och jag introducerade en framtida uppgift jag kunde använda till yttre hot: en signalpost hade slutat sända, och Roc och Ziggy skulle behöva åka iväg och laga den. Det hade dock varit lugnt på sistone, och det var ingen brådska. Slut på scenen.
Ziggy ville ha sin scen på andra sidan planeten, något som jag avrådde ifrån, eftersom det skulle bli svårt att få in honom i samma ståry som de andra, så han satte istället sin scen när han just kom tillbaka från en spaningstur. Han träffade den nyduschade löjtnanten som nämnde samma sak till honom som hon nämnt till Roc. Därefter skickades han på patrulltjänst i området tillsammans med Andrews.
Andrews och Ziggy snackade under patrulltjänsten, och det var uppenbart att Andrews var ganska knäckt. Som rookie blev han aldrig skickad på de intressanta uppdragen, och efter tre månader höll han på att bli galen av tristess. "Jag pallar inte det här längre, Ziggy!" Han berättar att han tänker ordna en fest. Sjukstugan är ljudisolerad och doktor Arigato kan fixa läkarspriten drickbar. Ziggy tycker inte om planen, och en social konflikt sätter igång. Ziggy förlorar, och går med på festen.
Ny scen där Roc behöver fixa ett fel med generatorn. Han vill att Andrews skall krypa omkring i gångarna och fixa det, så att han slipper, och tack vare detta och en förlorad konflikt blir generatorn inte ordentligt lagad. Min plan här var att någon skulle bli skadad på grund av generatorn, alternativt att den skulle gå sönder och folk behövde laga den, medan festen i sjukstugan var i full gång.
Dock sätter impulsive Ziggy igång med en grej tidigt morgonen därpå. Han väcker Roc och meddelar att de skall gå ut till signalposten utan att vänta på löjtnantens order. Han hoppas vara tillbaka innan festen, men det säger han inget om till Roc.
De sticker iväg till signalposten och vi får in litet karaktärsfördjupande bjäfs på vägen. Posten lagas, men det är uppenbart att något knuffat omkull den. Här börjar Ziggys spelare narrera saker utanför rollpersonens kontroll och utanför konflikt. Det är inte så jag lirar, och jag funderar på hur jag bör hantera det. Att bara säga åt honom att hålla käft om sådant han inte kan påverka känns knappast aktuellt, utan jag tar hans idéer och bygger om dem istället. Det blev till ett hoppande dinosauriemonster som anföll dem på vägen tillbaka. Inte så jag tänkt, riktigt, men monstret var ju det viktiga. Kommentera gärna och tala om hur ni tycker att man bör hantera en sådan situation.
Nåväl, monstret anföll dem och bilen kvaddas. Ziggy är skadad. Här hittar hans spelare på att det finns en annan signalstation norrut som de kan använda för att kalla på hjälp. Suck. Hm. Jag låter honom slå ett slag för att hitta till den, skadad och utan bilens navigationssystem. Han misslyckas med slaget och de spenderar värdefull tid med att irra runt. När de till slut kommer tillbaka till lägret förlorar Ziggy medvetandet. Roc släpar honom till sjukstugan, där festen nu är i full gång.
Roc skäller ut festarna, och Andrews och två rödtröjor försöker övertala honom att inte kalla på befälen, men han vinner. De får en rejäl utskällning, men Ziggy klarar sig. Friktionen skjuter i höjden.
Tyvärr hade vi slut på tid här, annars hade det här varit ett utmärkt tillfälle för fienden att anfalla, till exempel. Eller generatorn gå paj. Men det var bara ett första speltest för att undersöka systemet, så det gör inte så mycket.
---
Hur gick det?
Konfliktsystemet behöver fixas om. Tydliga riktlinjer eller regler för hur många Träffpoäng man ger målen behöver sättas upp. Dessutom behöver gränsen där man går över från att försvaga tills dess att det blir lönt att försöka uppnå målet göras tidigare. Som det blev nu tjänade de aldrig på att göra hjälpslag, vilket undergräver friktionsmekaniken å det grövsta.
Fokus (före detta källor) fungerade också dåligt. Hur aktivering och användning av dem fungerar behöver tänkas om, och de skall ge en generell bonus som är enklare att få in i spel.
Skapandet av utposten
Det här gick väldigt smidigt och enkelt. Sedan första testet med Simon och NilsH hade jag plockat bort ett par kategorier, så konceptet kom på en gång -- en militär utpost i en djungel med dinosaurieliknande monster. Planeten har hög gravitation, så det krävs träning för att kunna vistas utomhus, och man behöver exoskelett för att kunna gå omkring. Inuti utposten finns dock gravitationsdämpande fält. 13 personer finns på utposten, allt som allt.
De nya reglerna för kontrasterande egenskaper för att skapa relationer gick som på räls. Listan behöver finjusteras, men mekanismen gav intressanta personligheter med subtila motsättningar. Och det rockar.
Nyckelpersoner (kursiva är rollpersoner)
Löjtnant Mbala von Peech: försiktig, ordning, självständig
Seregeant Taqiana Gunn: cynisism, bevis
Doktor Jegor Arigato: kaos, förtröstan
Tekniker Roc Ferdinant, f.d. brottsling: Reserverad, undvika, förmåga
Soldat Ziggy Zaki, vildmarksman: Impulsiv, magkänsla, tar hjälp av andra
Soldat Zalwador Andews, rookie: känslosam, sträva, vilja
Rollpersonerna skaffade även ett par fokus (hette tidigare källor) och litet utrustning. Roc spelades av en kille jag spelat med väldigt länge, och Ziggy av en kille som bara spelat rollspel en gång förut.
Spel
Det var inte lika enkelt att komma på källor till inre konflikter som jag trodde. Jag tänkte att jag kunde komma på något medan spelarna stattade de andra nyckelpersonerna, men efter någon minut var de klara, och jag hade ingen idé, antagligen för att de hade papperet med nyckelpersonerna och deras kontraster på. Så jag satte igång med en småpratsscen, som jag ofta gör. Jag frågade dem var de ville ha sina första scener, och Roc började sin i gymmet, tillsammans med löjtnanten. De gymmade och snackade, och jag introducerade en framtida uppgift jag kunde använda till yttre hot: en signalpost hade slutat sända, och Roc och Ziggy skulle behöva åka iväg och laga den. Det hade dock varit lugnt på sistone, och det var ingen brådska. Slut på scenen.
Ziggy ville ha sin scen på andra sidan planeten, något som jag avrådde ifrån, eftersom det skulle bli svårt att få in honom i samma ståry som de andra, så han satte istället sin scen när han just kom tillbaka från en spaningstur. Han träffade den nyduschade löjtnanten som nämnde samma sak till honom som hon nämnt till Roc. Därefter skickades han på patrulltjänst i området tillsammans med Andrews.
Andrews och Ziggy snackade under patrulltjänsten, och det var uppenbart att Andrews var ganska knäckt. Som rookie blev han aldrig skickad på de intressanta uppdragen, och efter tre månader höll han på att bli galen av tristess. "Jag pallar inte det här längre, Ziggy!" Han berättar att han tänker ordna en fest. Sjukstugan är ljudisolerad och doktor Arigato kan fixa läkarspriten drickbar. Ziggy tycker inte om planen, och en social konflikt sätter igång. Ziggy förlorar, och går med på festen.
Ny scen där Roc behöver fixa ett fel med generatorn. Han vill att Andrews skall krypa omkring i gångarna och fixa det, så att han slipper, och tack vare detta och en förlorad konflikt blir generatorn inte ordentligt lagad. Min plan här var att någon skulle bli skadad på grund av generatorn, alternativt att den skulle gå sönder och folk behövde laga den, medan festen i sjukstugan var i full gång.
Dock sätter impulsive Ziggy igång med en grej tidigt morgonen därpå. Han väcker Roc och meddelar att de skall gå ut till signalposten utan att vänta på löjtnantens order. Han hoppas vara tillbaka innan festen, men det säger han inget om till Roc.
De sticker iväg till signalposten och vi får in litet karaktärsfördjupande bjäfs på vägen. Posten lagas, men det är uppenbart att något knuffat omkull den. Här börjar Ziggys spelare narrera saker utanför rollpersonens kontroll och utanför konflikt. Det är inte så jag lirar, och jag funderar på hur jag bör hantera det. Att bara säga åt honom att hålla käft om sådant han inte kan påverka känns knappast aktuellt, utan jag tar hans idéer och bygger om dem istället. Det blev till ett hoppande dinosauriemonster som anföll dem på vägen tillbaka. Inte så jag tänkt, riktigt, men monstret var ju det viktiga. Kommentera gärna och tala om hur ni tycker att man bör hantera en sådan situation.
Nåväl, monstret anföll dem och bilen kvaddas. Ziggy är skadad. Här hittar hans spelare på att det finns en annan signalstation norrut som de kan använda för att kalla på hjälp. Suck. Hm. Jag låter honom slå ett slag för att hitta till den, skadad och utan bilens navigationssystem. Han misslyckas med slaget och de spenderar värdefull tid med att irra runt. När de till slut kommer tillbaka till lägret förlorar Ziggy medvetandet. Roc släpar honom till sjukstugan, där festen nu är i full gång.
Roc skäller ut festarna, och Andrews och två rödtröjor försöker övertala honom att inte kalla på befälen, men han vinner. De får en rejäl utskällning, men Ziggy klarar sig. Friktionen skjuter i höjden.
Tyvärr hade vi slut på tid här, annars hade det här varit ett utmärkt tillfälle för fienden att anfalla, till exempel. Eller generatorn gå paj. Men det var bara ett första speltest för att undersöka systemet, så det gör inte så mycket.
---
Hur gick det?
Konfliktsystemet behöver fixas om. Tydliga riktlinjer eller regler för hur många Träffpoäng man ger målen behöver sättas upp. Dessutom behöver gränsen där man går över från att försvaga tills dess att det blir lönt att försöka uppnå målet göras tidigare. Som det blev nu tjänade de aldrig på att göra hjälpslag, vilket undergräver friktionsmekaniken å det grövsta.
Fokus (före detta källor) fungerade också dåligt. Hur aktivering och användning av dem fungerar behöver tänkas om, och de skall ge en generell bonus som är enklare att få in i spel.
