Nekromanti Utvärdera rasernas värderingar

[Rickard]

Jag är så himla trött på att alver är skogsälskande fjollor som inte har någon vilja för rikedom, att dvärgar är öldrickande, skäggiga girigbukar med yxor och hober gillar mat, tobak och sällskap.. Dock så skiljer sig raserna från varandra, men hur ska man kunna få fram detta på ett bra sätt annat än att ta till stereotyper?

Jag skulle vilja att ni tog fram någon av er egna värderingar som står er nära och se om man kan applicera den på någon ras (alla ickemänniskor är giltiga) och sedan (och det här är det viktigaste) ge en kulturbetonad motivering till varför det är så.. Försök göra en tvist på värderingen och dra till den en extrem eller till en motsatt extrem.. Här är några av mina värderingar..

Bruka våld
Döda
Förstörelselusta
Slå en kvinna
Skada ett barn
Hjälpa de sämre ställda
Fördomar
Använda droger
Familjesyn (inkluderar släkt)
Vänner

Bruka våld
Mycket i orchernas levnadssätt går ut på att överleva och de har sedan länge insett att den starkaste har den största chansen till att överleva.. Hela jargongen mot andra individer är väldigt hård utav sig och man trycker gärna ner andra med hjälp av våld.. Detta återspeglar sig även i en förstörelselusta, då orcherna ser avundsjukt på andras ägodelar och gärna tar sig för att förstöra dem.. Det är därför man hör (i historier) så många berättelser om orcher som plundrar och bränner byar.. Orchen är invidualist och kan endast tänka sig att ha någon nära sig om denne kan utnyttja den andra lägre stående individen..

Slå en kvinna
I vargmänstammar har man inte inte indelat sysselsättningar efter könen, utan en kvinna kan lika gärna vara krigare som en man kan vara barnskötare.. I övrigt är det inte någon stor skillnad mellan könen, vare sig i längd eller styrka, vilket bidragit till att vargkvinnorna aldrig ha behövt hävda sig mot männen.. I mänskliga samhällen så ses kvinnan i regel som det svagare könet och det är männens uppgift att skydda kvinnan som inte kan tänka sig lägga hand på kvinnan.. Detta tänkande existerar inte ens hos vargmännen..

Använda droger
Jag har skrivit om detta i en annan tråd, men i korthet så kan jag säga att människors (och orchers) destruktivitet gör att de kan tänka sig missbruka droger medan andra raser endast brukar dem..

/Han som helst av allt skulle vilja ställa helkonstiga värderingar mot en viss ras, som hur exempelvis hoberna skulle vara om de inte har några som helst problem med att skada barn och varifrån den (uteblivna) moraliska värderingen egentligen kommer ifrån

 

[Eksem]

Äh, mina orcher är lätt flockdjur, inte individualister. Det sabbar ju hela poängen med dem. Och sen hade jag inte mer att säga, nu i alla fall.

 

[Kaigon]

Då gillar jag de chronopiska stadsalverna (NT)


NT = Något trasigt

 

[Rising]

Rasers filosofi:

Jag utgår från filosofier, i stort sett.

Mina alver menar, och de började mena det när dödliga varleser började bli civiliserade, att det viktiga handlar om just odödligheten. En dödlig människa kan bryta vilka löften som helst, för det finns inget värre straff än döden för honom, att bannlysa honom eller sterilisera honom; det bryr han sig inte om, för han lever ändå ett så flyktigt och förgängligt liv.

Från den punkten började mänskliga magiker (först mänskliga animister, som läste vad alverna hade skrivit) börja på sin egen filosofi. De utgick från vad alverna hade skrivit, men broderade ut det till "inflytande är grunden till moralen". En odödlig varelse har mer inflytande än en dödlig varelse, precis som en magikerkunnnig varelse hade mer inflytande än en icke-magikerkunnig, och en man hade mer inflytande än en kvinna. Människorna bildade alltså sin hela kultur kring föreställningen om att "makt = rätt" och det var därför som människorna kunde bilda monarkier och teokratier, och bygga mycket starkare samhällen än exempelvis orcherna och dvärgarna.

Därefter kom de mänskliga teologerna och bröt trenden. De menade att moral handlade mer om viljan än om förmågan. Att en rullstolsbunden person som hade velat rusa in och hjälpa en främmande familj från en brand, men som inte kunnat, ändå hade ett gott hjärta, och på något vis skulle bli belönad i efterlivet. Alla religioner vid den här tidpunkten började handla om efterlivet eller om rättegångar där den som levt girigt och själviskt skulle få sona sina brott. Magikerna förlorade makten gentemot de religiösa och slavarna (för minsta lilla träl kunde hoppas på att få behandlas gott i den yttersta domen om han bara tänkte gott och levde fromt).

Sedan kom (i mitt Chronopia) Drakoniterna och ställde till allting. Mina drakoniter är att jämföra med antikens greker+senantikens araber. De hade full koll på matematiken, full koll på språket, full koll på dekrypteringen, full koll på geometrin, full koll på... tja, det mesta. Drakoniternas kultur spred sig snabbt över världen. Först via människorna, sedan via svartfolken och alverna. Drakoniterna införde på allvar metafysiken, och samtidigt ställde de frågan om inte de klokaste borde styra riket. Drakoniterna började experimentera med rena teokratier, som snabbt löstes upp i olika revolutioner. Trots det så menade de flesta drakoniter att det bästa av alla samhällen skulle byggas på grunden av vad filosoferna ansåg, och att visdom var nyckeln till det fungerande samhället.

Därimellan kommer Orchernas egen filosofi. De menade att styrka var det viktiga, och att människorna hade dömt sig själva till undergång genom att låta de många svaga styra (=demokratier) istället för de få, starka. I orchernas filosofi så kan inte ansvarsförmåga läras ut, utan det måste erhållas på riktigt. "Akademiker har ingen plats på undervisningslägren! " utbrast en orch, utan det viktiga var att man tog in folk som hade varit framgångsrika under verkliga förhållanden: Verkliga fältherrar, verkliga handelsresande, osv. De som bevisligen hade lyckats; de fick undervisa elever; inga andra. Tanken var att skapa en härskarras med riktiga härförare som kunde befalla de odugliga lydfolken; så att alla delar i hierarkin uppfyllde varsin post.

Den här filosofin upptogs på många håll bland människorna också, men bland alverna fick den inget gehör. Drakoniterna resp. svartfolken förstod inte alls varandra (de ena förordade teoretisk bildning, de andra lyfte fram praktisk framgång).

Dvärgarna å sin sida hade en egen filosofi som menade att plikten var det fina. Det man inte kunde säga något fint om, det var det finaste. Förutom plikten så nämndes också ansträngningarna, uppoffrandet och självreducerandet. "Att vara en liten del av något gott, det är finare än att försöka vara frontfiguren för något medelmåttigt". Dvärgarna menade att det perfekta samhället byggdes av individer som var redo att ge upp sin individualitet för det gemensamma godas skull.

Bland orcher så sågs handikappade (och ibland även kvinnor) som något fult och skamligt, medan det bland dvärgarna alltid fanns sympati för de som behövde hjälp och bistånd.

Några människor (främst lärda män) lyssnade på dvärgarnas filosofi, och byggde sin egen filosofi utefter det Gemensamma Goda. De menade att man skulle strunta i alla falska auktoriteter (såsom kungar, präster, och liknande), och istället lyssna till det medfödda; den naturliga medkänslan till ens medmänniskor. Det var på dessa känslor man skulle bygga det perfekta samhället, eftersom ingen skulle vilja revolutionera mot ens eget samvete.

Alverna hade vid det här laget bildat något liknande, men menade att man skulle se det i ett större perspektiv; man skulle se till vad naturen i stort menade. Vissa individer (såsom handikappade) var verkligen menade att dö ut, medan de mest framgångsrika var ämnade att föra sina gener vidare. Kanske kan deras synpunkt ha berott på deras långa livslängd, men det blev plötsligt mycket viktigare för alverna att bevara blodslinjer och hålla reda på ens släktträd.

Ungefär där står det idag (i mina rollspel): Människorna har både en rätt förlegad ideologi om att bevara furstendömen och monarkier, samtidigt som det finns många bondeuppror och revolutioner som menar annorlunda.

Kattfolk/vargfolk menar att livet är det viktiga. De har liksom inte kommit längre. Fortplantningen är en helig akt för dem, och kvinnan är rätt viktig. De folk som lärt sig bruka jorden är ofta rent matriarkala, eftersom befruktningen är så oerhört viktig (även symboliskt) för dessa folk. Bland katt/vargfolken finns det inga martyrer, utan det är enbart värt att slåss om man vinner. Därför står opportuna lönnmördare mycket högre i kurs än patriotiska soldater. Det finns ingen gud, och ingen ideologi som är värt något. Ingen monarki, inte någon... någonting... utan enbart bra ledare som man själv väljer att låta sig ledas utav. Kattfolkens ideologi har på senare tiden kommit att influera ljusalverna stort, och de menar att kattfolkens "livsideologi" tillsammans med deras egna odödlighet vittnar om att de funnit den enda sanna åskådningen.

Halvalviska filosofer är kända för att ta kattfolkens cynism och dra det till sin spets. Många halvalver menar "varför skulle jag bry mig om något? Den som lider av att bli våldtagen har ju ingen plats i det perfekta samhället, utan det är bättre om vi behåller dem som njuter av att bli utnyttjade. Om bara jag gör det jag själv vill och inte låtsas bry mig om någon annan, då tar jag i själva verket och gör något verkligt betydelsefullt för vår arts överlevnad." Kanske har dessa halvalver influerats av deras egna märkliga genetik och outsiderposition, men i vilket fall som helst så anses bildade halvalver vara ett gäng riktiga patrask, särskilt bland dvärgar, och man tar faktiskt och föredrar vanliga halvalvlönnmördare, då dessa inte är lika "farliga", ideologiskt sett.

Orcher ser makt som det enda viktiga. Att berusa sig själv, det är som att medvetet ge upp en bit av sin makt, och därför inget eftersträvnadsvärt. Orcher dricker enbart för att mäta sin styrka gentemot andra orcher, och även i dessa fall så görs det med stor återhållsamhet. Orcher dricker helt enkelt inte mycket, och absolut inte om inte alla i lokalen dricker.

Dvärgar menar också att alla ska berusa sig, men deras synpunkt är mer "varför ska jag ha roligt, om jag inte unnar alla runtom mig att ha lika roligt?" Så de gillar gensamma dryckesorgier. Det gemensamma samhället är allt som gäller, för dem. Där har alla sin plats och sin funktion. Det gör att mänskliga kvinnor kan tycka att dvärgkvinnor är hunsade husfruar, medan dvärgkvinnorna själva anser sig vara viktiga kuggar i samhället och att det inte är något mer med det.

Drakoniterna å sin sida anser att det är akademikerna som ska styra världen. De gillar droger som får en att ifrågasätta sitt eget omdöme, men anser ändå att det här med droger är ett folkligt nöje som inte lämpar sig särskilt väl åt den styrande klassen, eftersom de är väl medvetna om de permanenta skador som kan erhållas genom långvarigt narkotikabruk.

Äh, prutt. Jag slutar. Där har du mina fem ören, iaf.

 

[Lambi]

Jag gör det jag tror att du vill ha gjort med din förfrågan. Har jag massuppfittat dig så får du skälla ut mig och förtydliga

Jag slänger mig själv och några av mina (i det här fallet lite framlagda så att de blir applicerbara) värderingar.

Så här efter att ha skrivit det nedan så kan jag säga att det var ruggigt svårt att applicera mina värderingar på en (generell) dvärg. Det blev lite fantasi, lite kaos, lite av varje. Det blev mer åt värderingar som står min hjärna nära och inte dom som står mitt hjärta nära. Har du tur får du ut något alls av det hela.

Bruka våld: Vissa brukar våld, och när dessa gör det så drabbar det andra. Genom att ha en välslipad yxa i närheten så motverkar det onödigt våld. Om nöd finns, så har du också en skarp yxa i närheten.
Döda: Dödande är dåligt. Det är okonstruktivt och rent av ociviliserat. Alla har dock en gräns, en anledning, ett tillstånd, som är för extremt för att spärrarna ska gälla. När vättarna kommer med sina facklor och vill bränna stora blåsbälgen till aska, då förtjänar dom att skvätta sin hjärnsubstans över grottväggarna! DOM STARTADE DET! VI AVSLUTADE DET!
Förstörelselusta: Mycket låg. Okonstruktivt!
Slå en kvinna: (svårt att applicera min egen slå-min-kvinna-vareviga-dag-filosofi... ehm... eller vilken väg det nu var ) Dvärgar värderar kvinnor lika högt som män generellt. Men det finns uppgifter som kvinnor sköter bättre än män och tvärtom, möjligen beroende på arv eller betingad uppväxt mot något speciellt. I dessa icke-generella fall så faller ansvaret på någon specifik person eller grupp, som därav blir mer värd i det fallet, för den saken. Det är således fel att skada en kvinna, som är viktig för det hon gör bäst. Om det kommer fram på fel sätt kan du också tappa skägget, vilket är dåligt. Väldigt dåligt!
Skada ett barn: Vad är det för mening med att skada ett barn, som man kan komma att ha nytta av längre fram? De egna barnen kan man ju bära hem till gruvan om dom trilskas. Dom är så veka i nyporna ändå. Är det avkomman till en stinkande orch så behöver dom få skallen inbankad ett par gånger. Det är dock inte någon ära alls i att banka in deras skallar, och de bör lämnas. Det är inte ofta man konfronteras med de småttingarna då de oftast håller sig långt borta från våra gruvor.
Hjälpa de sämre ställda: Detta är bra, så länge som du inte försvummar din egen position och dina plikter gentemot de äldre.
Fördomar: För många. Så som det varit, kommer det också vara. Fördomar hjälper en att sålla, även om det lätt kan bli fel. Det är dock oftast bäst att hålla dom för dig själv. Det är ute med fördomar i dagens dvärgsamhälle. Det stod i 'veckans gruvrevy'.
Använda droger: Om du, utan att försumma dina plikter, kan avvara en kväll och några mynt så är öl ett trevligt sätt att spendera tillvaron. Lite lagom, så du inte blir oregerlig på jobbet dagen efter, men ändå så att du sitter lite skönt och har det så där extra trevligt som öl inbjuder till. En del föredrar piptobak också, men det kittlar mest i mustaschen, så det är inte för mig. (ehm, egentligen är jag en anti-rök-fascist men det kanske inte finns så många dvärgar som är det ändå, jagmenar, hur skön luft har dom i gruvan ändå?)
Familjesyn (inkluderar släkt): Låt dom tycka gott om dig. Det gör dom, och så länge du inte gör något drastiskt för att förändra den situationen så kommer dom fortsätta. Men rackarns vad duktiga dina släktingar är. Man måste nog jobba lite extra nästa vecka...
Vänner: Goda vänner med starka handslag är gott. Dom ställer upp för dig och du för dom. Det är grunden i en stark tillvaro. Med goda vänner förblir du aldrig ensam och svag.


Sen lite som jag tänkt angående ärketyper och samhällena bakom dem: Om man har en ras, som är på ett visst sätt, så måste baksidor finnas. En dvärg gör kanske allt för att bevara hedern (och skägget) och kan kanske mörda för att tysta ner något, eftersom han/hon ändå är rökt.
En orch kanske har mycket konstruktiva tankar och sätter sig på den där andrapositionen som så få eftertraktar men som ändå kanske styr väldigt mycket. Detta utan att vara näst starkast i stammen, men ändå lyckas bra. En ledsam rese kanske sällsammar sig till gruppen. Han slåss som en vargstam på tjugo individer, men gråter sig till sömn varje natt. Kommer då stammen/gruppen apa efter? Dom starka är ju coola, så gråt på du din jävel, annars drar jag kniven genom buken på dig.
Alver kanske inte står ut med odödligheten. Vad dom än gör, så förblir dom desamma. Detta kanske bäddar för en enorm frekvens av psykiska sjukdomar som gör att samhället vacklar lite. Utåt sett behålls dock den fina fasaden. Alver är immuna mot sjukdomar, men är dom immuna mot psykiska åkommor?

Människorna hamnar lite mitt i. Dom har något som de besitter i en oerhörd mängd om man jämför med de andra raserna: Öppenhet. Människor blir lätt inspirerade av andra. De tar efter det som är bra och förkastar det som är dåligt. Detta ger ett mycket mer dynamiskt samhälle över tid. De andra raserna är ganska fasta i sitt eget och aningen trångsynta. De har mycket att lära men erkänner det inte.

 

[Rickard]

Orchernas individuallism

"Äh, mina orcher är lätt flockdjur, inte individualister. Det sabbar ju hela poängen med dem."
Öhm.. Vilken poäng?

Nåväl, när jag skrev om orcherna så spann jag bara loss.. Jag tog en ståndpunkt försökte se var jag kunde nå någonstans utifrån den.. Inviduialism är något som man lätt kan förknippa med kattmän (eftersom... dööh ...de kan baseras på kattdjur) men det är nästan att göra det för enkelt för sig.. Dessutom så ser jag kattmänfolket som typiska jägare som jagar i de olika lag som finns i kattmänstammen..

Jag skulle vilja säga att svartfolket (jag breddar de en aning) är typiska individualister men som har ett strikt hierarktisk system inom den grupp som de befinner sig inom.. Går det att ha det så? Nåja.. Tanken får jag av att jag gärna ser gruppen av olika typer av svartfolk.. Det är ett fåtal resar blandade med orcher, svartalfer och <STRIKE>kobol</STRIKE> svartnissar.. Mycket utav Lambis tankar om orcher delar jag.. Varför det oftast finns så få resar i en grupp är för att de automatiskt står i toppen utav hierarkin när de ansluter sig till en grupp, så om det är för många resar så innebär det att det blir ofta stridigheter om den yttersta toppen på hierarkin..

Det svåra för mig är hur familj och gamlingar behandlas i en grupp med bara individualister.. Även kärlek tycker jag är väldigt svårt att placera men jag antar att där kan jag helt enkelt ta det från katterna.. Orcherna känner på sig när det är dags för att göka och att orchhonorna har längre mellan sina perioder än människokvinnor.. Lägg till detta att de har en hög barndödlighet (30-40% dör vid födseln) så förstår man varför orchernas bestånd håller sig relativt låga..

Mycket i orchernas uppfostran går ut på att barnen får klara sig själva så långt det är möjligt.. För om de inte kan stå på egna ben när de blir vuxna så kommer de aldrig att kunna klara sig.. Detta bidrar också till att orcherna ser på någon som behöver hjälp som en svaghet.. Därför positionerar sig gamla individer sig rätt långt ner i hierarkin inom stammen.. De gör detta frivilligt då de själva inser att de har blivit veka individer och de får oftast ta på sig uppgifter som att bära bort bajset, göra i ordning maten, vara vakter när de andra sover och liknande uppgifter.. De enda som egentligen kan hävda sig som gamlingar är shamanerna men det för att de bär på en annan kraft än råstyrkan och är därför åsidosatt den normala rangordningen..

Jag tycker det vore intressant att ha en orch med bland rollspelarna.. Denne skulle försöka ordna gruppen i en tydlig hierarki och kommer att se på förbryllad när rollpersonerna hjälper varandra.. Detta tankesätt jag presenterade förklarar också lite varför orcher i regel är så oorganiserade.. För skulle de vara organiserade skulle de vara otroligt fruktade att mötas i strid..

/Han som skulle vilja säga mer om orcherna men på ett helt annat område

 

[Eksem]

Re: Orchernas individuallism

"Öhm.. Vilken poäng?"

Att ha hackkött som är otrevliga, rör sig i grupp och grymtar högt.

 

[Rickard]

Rasera filosofin

Jag gillar hela drakonitbiten, jag gillar orchernas tanke om att sätta de ärrade erfarna att undervisa och jag känner verkligen hur du får fram bilden av att halvalverna är det sämsta av de två sidor de tillhör..

Något jag undrade över var hur alla dessa större filosofier fungerar tillsammans i en stad (för jag antar att du bara är i Chronopia)? Är allting blandat som en rassmältdegel när det kommer till vilka i staden som bestämmer eller har alla raser sina egna styresskick och så bryr man sig inte om de övriga raserna i staden?

"Några människor (främst lärda män) lyssnade på dvärgarnas filosofi, och byggde sin egen filosofi utefter det Gemensamma Goda. De menade att man skulle strunta i alla falska auktoriteter..."
De här låter rätt anarkistiska och jag antar att de är väldigt jagade och fördömda utav religioner och Kejsaren (om du nu har med honom).. Ungefär som Falun Gong-rörelsen är i Kina.. Nu vet jag visserligen om just den rörelsen (vet inte ens om jag stavade rätt), men det känns som om det är samma princip om nu själva rörelsens tänkande inte stämmer med människornas dvärgiska filosofi..

/Han som även undrar om Risings spelare vet om filosofierna i världen

 

[Rising]

Re: Rasera filosofin

Det första jag skrev var mer eller mindre i kronologisk ordning. Alvernas första filososfi började långt innan Chronopia ens var påtänkt, exempelvis.

I nuläget så har lärda män och filosofer (däribland mänskliga magiker) ganska bra koll på allas olika åskådningar. En vis man navigerar sig ledigt mellan både det ena folkets filosofier över till det andra, och är inte så bunden vid "sin" filosofi. Typ; de flesta dvärgar lever i ett samhälle som byggts på grunden av deras filosofiska tanke om det gemensamma goda: Hela deras historia är skriven av gemensamma ansträngningar, inte så mycket av individuella hjältar och andra idoler. Därför har de svårt att förstå sig på andra folk, och kulturkrockar kan uppstå. Men vid affärsuppgörelser med exempelvis alver så tar man in lärda män och diplomater som förstår sig på alvernas kultur och som inte föraktar dem för att de har andra åskådningar än dem själva.

Eftersom de flesta rollpersoner i mitt Chronopia är bildade, kulturella personer, så får de ofta ta sådana jobb.

De här låter rätt anarkistiska och jag antar att de är väldigt jagade och fördömda utav religioner och Kejsaren

Ja, det här är typer som Gåtmästaren Aaron Dufva (som jag tog med i din magitråd); de har en mycket farlig ideologi och försöker gärna smyga med sina åsikter. De flesta är illusionister (hela deras filosofi har sen länge kretsat kring att se igenom bländverk och att ifrågasätta sånt som alla tar för givet) och det gör att illusionisterna har lite problem i magikergillet. Illusionisternas färg; orange, är en färg som alltmer har kommit att symbolisera anarki. Några ungdomar södergårds har börjat klä sig i orange som ett statement (fast de är inte riktigt medvetna om vad färgen egentligen representerar och var den kommer ifrån, de har bara sett folk klädda i orange som blivit avrättade av svarta gardet och tycker att de har verkat tuffa).

Han som även undrar om Risings spelare vet om filosofierna i världen

Ja, vi har hjälpts åt att klura och skriva texterna tillsammans.

 

[ro83rt]

Jag förstår inte riktigt poängen med att tillskriva olika raser speciella värderingar, speciellt när anledningen är att man inte vill att de ska bli stereotypa. En "ras" är ju en människa med ett visst antal mänskliga karaktärsdrag som man förstärkt. Alver är visa och tråkiga, dvärgar skäggiga och har yxa. Om man inte följer konventionerna så finns så tappar man lite av charmen med att spela en ras, eftersom man då lika gärna kan spela människa. Tycker man ändå det är tufft med alver, men ändå inte vill har stereotyper, så förstår jag fortfarande inte varför man ska pådyvla dem rasvärderingar som ändå bara gör att det blir två sidor av samma mynt. Varför skulle t.ex. dvärgar vara mer likriktade i sina idéer och värderingar än människor? De måste få ha samma spektra att röra sig i som männikor. Annars blir de ju stereotypa.

 

[Rickard]

Bra, jag bara väntade på att någon skulle kommentera det där.. Tanken med den här tråden är att lyfta fram varför folkslagen tänker på det sättet och på så sätt få fram hur det skiljer sig kulturmässigt mellan raserna.. För det är där en del av ens värderingar kommer ifrån.. Om man har förklaringen bakom varför en ras är som de är så kan man säga "Nä, min rollperson har på grund av sin uppväxt ändrat sig och är [såhär] istället..".. För hos människor i vår värld finns det stereotyper hos olika nationaliteter, bara för att vi har en sådan annorlunda kultur och bakgrund.. Ta tyskarna som exempel som aldrig kan få något klart för att de har en sådan strikt rangordning och måste gå igenom en himla massa byråkrati för att få igenom något.. Det härstammar från andra världskriget..

Jag tycker exempelvis inte att alverna är lika stereotypa som dvärgarna, för hos alverna har jag läst igenom bakgrunden till varför de tycker som de gör.. Dvärgarna, däremot.. Det står typ bara i Monsterboken "Dvärgar är giriga och älskar guld och ädla stenar.".. Vad är det att bygga på? Ens uppfattning kan inte ändras lika lätt då det står "De är giriga" i klartext..

Nej, jag spelar inte dvärg, alv, whatever för att jag vill spela en viss typ av rollperson.. Jag spelar dem för att få något annorlunda att kunna bygga på.. Ickemänniskor har just det tänkandet och den kulturella bakgrund som kan göra att dem skiljer sig nämnvärt från en människa och det gäller att man kan sätta sig in i det för att för att kunna avskilja sig från sina egna mänskliga värderingar och på så sätt märkvärt få fram en annorlunda rollperson..

/Han som hatar att raserna endast är just "...ett visst antal mänskliga karaktärsdrag som man förstärkt.", för det är ju bara så för att spelskaparna som gjort det enkelt för sig själva

 

[Brunalven]

Använda droger
Jag anser att särskilt alverna har en tendens att använda alkoholen i sitt liv och leverne. Det handlar om missbruk i egentlig mening, men eftersom den är så införlivad i samhället tillhör det snarast sed och bruk att kunna framställa och avnjuta allsköns kröken. Det är alltså helt ok att vara berusad och göra saker berusad, eftersom det är normalt. Särskilt de heliga använder snillrika sätt att kunna skapa eget brygg. Härunder kommer en liten text (som tidigare funnits att beskåda i Skaldehuset på RMs forum) för att illustrera det hela:

Glentabrennt
Lotiilikjan Humalass stövlade in i den gömda gläntan suckandes över den hårda dagen i skogen. Det hade varit fullt upp hela dagen utan någon möjlighet till ro. En ekorre hade fastnat i en gömd snara; ett par skogstroll hade hållit på med sattyg och höll nästan på att starta en skogsbrand; ett stentroll hade somnat mitt på en stig... ja, allt på en gång.

Nu hade han i alla fall fått lite lugn och ro. Han log i mjugg över att han äntligen kunde koncentrera sig på veckans lilla experiment, nu mot sommarslutet. Han hade haft ett nogsamt schema och hade nu kommit till själva slutpunkten.

Första dagen hade han format roten på ett av skogens träd, så att den till slut blev en skål. Humalass hade sagt åt trädet att han efter detta skulle få rikliga mängder med vatten, men innan dess fick det inte dricka ur rotskålen. Trädet hade gått med på det avtalet. Därefter hade han låtit skapa lite svampar i den fuktiga marken bredvid trädet.

Andra dagen hade han skapat korn som frodigt växte upp invid den lilla källan i gläntan. Han hade oxå passat på att urinera lite på svamparna invid trädet och småpratat lite med trädet för att försäkra sig om att det senare skulle hålla avtalet. Trädet hade inte glömt bort det.

Tredje dagen hade han gjort en liten behållare av löv som han hade format till ett litet såll. Därefter hade han plockat de fina kornen och lagt i lövsållet som han sedan hade placerat under vattnet i källan. Han hade även vandrat bort en liten bit och skapat en humleranka. Sist hade han sällskapat trädet en stund medan han återigen hade urinerat på svamparna.

Fjärde dagen hade han plockat humleblommorna från humlerankan och skapat malt från kornen. Svamparna hade han plockat och smulat sönder. Han hade fyllt rotskålen med vatten efter ytterligare en påminnelse till trädet och sedan hade han stoppat i malten och jästsvampen.

Idag kom det viktigaste av allt. Humalass hängde upp sin alvmantel mellan några av trädets grenar över rotskålen. Därefter kallpratade han lite med trädet medan han lade ner humle och lät jästsvampen gro. Efter bara en liten stund skopade han upp lite av vätskan i sitt lilla lerkärl och smakade. Ah! Ett perfekt öl. Han berömde sig själv likväl som trädet för dådet. "Men tro nu inte att det är klart än," sade han till trädet och log pillemariskt. Humalass lade händerna på rotskålen och lät rena vattnet så att allt gift förångades upp i manteln. Slutligen tog han loss manteln och kramade ur den i det tomma lerkärlet. Han smakade och efter en hostning (som om han nästan satt i halsen) log han brett. "Ja, det ska du veta, detta är riktigt Älvamäsk!"

Humalass hann inte säga mer innan han tyckte sig höra yxhuggande längre bort. Med en sur min svepte han lerkärlet och ruskade på huvudet innan han greppade bågen och försvann iväg mot det huggande ljudet. De sista orden trädet hörde från lotiilikjan var "Nu ska du minsann få känna på att vara ett pilträd, din jäkla trädplågare!"

 

[ro83rt]

Bra, jag bara väntade på att någon skulle kommentera det där..

Bra, jag gillar att vara till lags.

Tanken med den här tråden är att lyfta fram varför folkslagen tänker på det sättet och på så sätt få fram hur det skiljer sig kulturmässigt mellan raserna.. För det är där en del av ens värderingar kommer ifrån.. Om man har förklaringen bakom varför en ras är som de är så kan man säga "Nä, min rollperson har på grund av sin uppväxt ändrat sig och är [såhär] istället..".. För hos människor i vår värld finns det stereotyper hos olika nationaliteter, bara för att vi har en sådan annorlunda kultur och bakgrund.. Ta tyskarna som exempel som aldrig kan få något klart för att de har en sådan strikt rangordning och måste gå igenom en himla massa byråkrati för att få igenom något.. Det härstammar från andra världskriget.. osv

Egentligen så var det inte meningen att ifrågasätta din diskussion. Tycker man det är kool med raser så ska man givetsvis grotta ner sig ordentligt i dem. Det jag menade var att jag tycker det är konstigt att man ser på raser som andra nationaliteter. Om det är en annan ras borde de kunna anta en mängd olika kulturdrag beroende på varifrån de kommer osv. Det måste ju finnas en lika stor kulturell spridning inom raserna som bland människor. Att diskutera gemensamma kulturdrag bland hela jordens befolkning känns för att lägga in i ett rollspel tycker iaf jag känns kontigt. Lika konstigt blir det för t.ex. dvärgarna om man ser dem som en ras och inte som en nationalitet.

Han som hatar att raserna endast är just "...ett visst antal mänskliga karaktärsdrag som man förstärkt.", för det är ju bara så för att spelskaparna som gjort det enkelt för sig själva

Men å andra sidan så är ju olika drag hos människor det enda vi har att utgå ifrån, varför det egentligen inte är så konstigt. Det är ju också det du gör när du vill knyta vissa värderingar till en viss ras.

 

[Rickard]

"Det jag menade var att jag tycker det är konstigt att man ser på raser som andra nationaliteter. Om det är en annan ras borde de kunna anta en mängd olika kulturdrag beroende på varifrån de kommer osv."
Ungefär som judarna, menar du? De som inte har något eget land utan är spridda runt omkring i världen och som har bibehållit sina egna seder i den mån det går.. Visst har de anpassat sig men inte helt ändrats.. Skulle väl kunna dra upp amishfolket som exempel också.. "Tyvärr" är jag inte helvass på religion, så jag går mest på hörsägen och (miss)uppfattningar (och Weird Al Yankovic - Amish Paradise )..

Det är väl inte bara kulturdrag som jag vill få fram utan även... tja, hur folkslagen fungerar.. Människan har ju sitt flockdjursbeteende och sin destruktivitet.. Finns det släkten (läs: raser, men jag ogillar det ordet) som saknar dessa beteenden eller har ett mer extremt beteende på dessa områden än människorna? Det var väl det jag ville att man skulle göra.. Ta några beteenden (och även kulturbetonade saker, ja) och försöka applicera dem på någon ras.. Vad är det som gör dvärgarna giriga.. Är det bara kulturbetonat eller är de så till naturen? Vad är det i deras gener som gör dem så?

Själv skulle jag kunna tänka mig att dvärgarna känner en naturlig dragning för det jorden omslutit, typ metaller och ädelstenar, och vill bearbeta dem eller bara ha dem nära sig.. Det förklarar dvärgarnas girighet.. De vill inte ha sakerna för att de ska vara rikare än någon annan eller för att de får högre "status" för vackrare föremål.. De vill bara vara nära det som jorden en gång har skapat..

Status är något som människor har hittat på (och som finns nästan överallt i alla människosamhällen - see my point?).. Men, men.. Jag antar att detta inte var såå himla intressant, eftersom folk tydligen inte har tänkt i dessa banor..

/Han som drar den slutsatsen utifrån antalet svar i tråden

 

[ro83rt]

Ungefär som judarna, menar du? De som inte har något eget land utan är spridda runt omkring i världen och som har bibehållit sina egna seder i den mån det går.. Visst har de anpassat sig men inte helt ändrats.. Skulle väl kunna dra upp amishfolket som exempel också.. "Tyvärr" är jag inte helvass på religion, så jag går mest på hörsägen och (miss)uppfattningar (och Weird Al Yankovic - Amish Paradise )..

Hmm... jag är ingen expert på judar men jag tror snarare att det är religionen som håller ihop dem. Eftersom de spridits över världen, uppblandats med andra folk så går det nog inte att säga att det finns ett enhetligt judiskt folk. Även om vi t.ex. delar vissa religiösa riter med amerikaner så hoppas jag att vi inte är alltför lika dem. Amish finns väl bara i USA eller?

Själv skulle jag kunna tänka mig att dvärgarna känner en naturlig dragning för det jorden omslutit, typ metaller och ädelstenar, och vill bearbeta dem eller bara ha dem nära sig.. Det förklarar dvärgarnas girighet.. De vill inte ha sakerna för att de ska vara rikare än någon annan eller för att de får högre "status" för vackrare föremål.. De vill bara vara nära det som jorden en gång har skapat..

Då blir det ju på en väldigt basal nivå och finns det då inte en risk att dvärgar blir stereotypa?

 

[Tell]

Orcer

Orcer är stamlevande varelser. På grund av de andra rasernas rädsla för varelser som är så fysiskt imponerande som orcerna, så har de alltid isolerat sig från dem som varande bråkstakar, och eftersom orcerna aldrig har tillåtits slå sig ner någonstans, men inte heller tillåtits att bedriva handel i någon större skala, så har de tvingats att lita till varandra istället för till främlingar.
Detta gör att de för det mesta är rätt reserverade mot främlingar och för det mesta är benägna att se dem i en mycket mörk dager inledningsvis.
De brukar sällan våld mot varandra, annat än i uppfostringssyfte, däremot är det inte ovanligt att våld ses som ett lämpligt sätt att hantera utomstående, och om någon dör då... so be it.
Eftersom de flesta kungar behandlar sina legoknektar (för legoknektsband är vad de flesta orcer tvingas leva i) som skit och inte värderar sina löften till dem så stämmer dessa fördomar för det mesta. De flesta orcer är rätt desillutionerande om de andra raserna, och efter ett tag ger de flesta helt enkelt upp och säger "om jag sviker först blir jag åtminstone inte sviken", och antar ett beteende som bara spär på de andra rasernas rädsla.
Orcer är otroligt lojala sinsemellan, och har inbördes ett mycket varmt och respektfullt sätt, även om det ofta uppfattas som bryskt av andra, eftersom det litar till allas kompetens, och inte berömmer andra än nybörjare, då beröm visar på att man inte litar på den andres kompetens (ung. detta hade jag inte väntat mig), däremot kritiserar de gärna, om det är något de ser som mindervärdigt: i frågor om stammens överlevnad (vilket allt är) är inget problem privat eller för litet.
Orcerna är monogama och gifter sig oftast bara en gång. Detta beror på att orcer värderar familjen så högt: det är bättre för barnen att leva med ett levande minne än med ett dött och en styvmor som är aldrig så bra (i motsats till de flesta andra raser som gifter om sig så fort en av parterna dött i lunginflamation).
Rättsväsendet inom stammen kan sammanfattas i ordet hövding. Hövdingen dömer i tvister mellan två av de orcer som följer honom, och förväntas vara dubbelt så hård mot sin egen familj som mot stammen, vilket också i praktiken är lag, eftersom hövdingafamiljen är så central i stammen.
Därför ses det orciska samhället som mycket "rent" av människor och andra som får insyn i det, eftersom alla relationer är så ärliga.
"att slå en kvinna? är det annorlunda än att slå en man? - tjaaa om hon förtjänat det skall hon naturligtvis straffas, men annars.... jag vet inte det verkar vara slöseri med en stammedlems hälsa, vi behöver henne."
"välgörenhet säger du? att hjälpa dem som inte duger något till bara för att verka god? hmmm. tja, jo, men är det inte bättre att använda deras kompetens? jasså karln är gammal? låt honom utbilda de små? jasså karln har förlorat benen, låt honom göra något som bara kräver armar. jasså karln vill inte arbeta? låt honom svälta!"
"droger? vad menar du?"

 

[Sir Toby]

Först och främst: Jag tror diskussionen blir mer eller mindre intressant mycket beroende på vilken typ av kampanj man har. I en starkt episk/sagobetonad high fantasy-kampanj tror jag att stereotyper och klichéer har ganska stor betydelse för stämningen, och där bör folk bete sig som folk, oavsett vilket folk det rör sig om. I en sådan värld vill nog rollpersonerna helst vara ädla hjältar som kan umgås med gamla och visa alver, giriga men modiga och hederliga dvärgar och tillsammans med dem bekämpa ondskefulla orcher. Då vill i alla fall inte jag bekymra mig om huruvida orcherna bränner upp en stad för att de haft en dålig uppväxt i en våldsglorifierande och patriarkal kultur, eller stöta på en alv som gjort uppror mot sina föräldrars och sin kulturs mossiga naturflum, flyttat in till stan och öppnat handelshus. Okej, jag vill absolut inte verka provokativ eller nedlåtande här, men jag menar bara att klichéer och stereotyper har en naturlig plats i en bra historia (som ju ett äventyr faktiskt är) och om man lägger in något som bryter mot hur en viss ras eller nation skall vara så skall det vara för att det för historien framåt och har betydelse för intrigen; man skall inte göra det bara för att visa att man är en "seriös" spelare/spelledare som "inte vill fastna i klichéer och urmodiga stereotyper" (och faktum är att en värld med starkt tecknade stereotyper även de kan ha mycket intressanta individer. Ta bara en sådan värld som Tolkiens Midgård med dess ultraädla, ridderliga och hederliga människofolk som gondoraner och rohirrim; i en sådan värld framstår en sådan som Ormstunga som betydligt mer intressant, eftersom han kontrasterar så starkt mot sin bakgrund). Märk väl att ovanstående resonemang i första hand syftar på SLP och folken i äventyrarnas omgivning. Som spelare är det inte bara tillåtet utan faktiskt rent av rimligt och naturligt att skapa sin rollperson som avvikande från stereotyperna. För när allt kommer omkring, hur stereotyp är egentligen en människa som reser omkring med diverse tvivelaktiga figurer från andra folk, samhällsklasser och till och med raser, i stället för att stanna på gården och odla potatis (eller grisar...) som sin far? Därmed så borde också de alver, dvärgar och andra som av någon anledning befinner sig utanför sina samhällen kunna utformas relativt fritt.

Nå, det var egentligen ett sidospår på en faktiskt mycket intressant diskussion, nämligen att man faktiskt bör fundera lite på varför alver, dvärgar, orcher och andra är som de är; hur geografin, naturresurserna och deras egna rent fysiska och mentala styrkor (skarpare/svagare sinnen, mer eller mindre fysisk styrka och så vidare), samt deras interaktion med kringliggande folk och raser avgjort och präglat deras livsstil, religion, kultur och seder. Och då är det enkelt att ändra på de icke-mänskliga folkens kultur och seder, beroende på hur dessa faktorer varit olika. I min egen kampanj (till GURPS visserligen, men dock med fantasyfolk av traditionellt/stereotypt snitt) finns fem olika dvärgriken, alla med skilda språk (eller åtminstone dialekter; även om det kan ifrågasättas varför alla dvärgar och alver talar "dvärgiska" och "alviska" när varenda mänsklig nation har ett helt eget språk så finns det ändå en relativt logisk förklaring, nämligen dessa folks långa liv; svenska från 1200-talet är nästan obegriplig för 2000-talssvenskar, medan samma tidsrymd för dvärgarna bara är några generationer) och med skilda kulturer. En dvärgnation har utvecklat sjöfart på grund av att deras rike, om än "obligatoriskt" underjordiskt, består av en sammanhängande system stora underjordiska sjöar och floder; en annan har antagit en monoteistisk mänsklig religion, på grund av att de under nästan tusen år var omslutna, och beroende av, ett mänskligt imperium (dock så har de givit denna religion sin egen twist, och anses som kättare av de människor som en gång konverterade dem). Och så vidare.

En annan sak man skall ha i åtanke när det gäller stereotyper är ett åtminstone i vår egen värld och bland mänskliga samhällen troligen rätt vanligt fenomen, nämligen att själv cementera dem. Kulturer, seder och bruk är i många fall viktigare att visa upp utåt än att faktiskt efterleva själv. Jag känner faktiskt till exempel på svenskar som inför utländska besök plockar fram surströmming, blodpalt, kräftor, kroppkakor och annat som de annars aldrig äter (jag har till och med själv i ett sådant sammanhang ätit surströmming, av inget annat än rent patriotiska skäl ). Det gäller ju trots allt att visa sin kultur med sin bästa sida inför oupplysta främlingar. Kanske fantasy-raserna kan tänka så också ibland? Tänk er en dvärg som, när han vet att det kommer människor på besök, kammar till skägget och gör det extra yvigt, hänger en stor yxa i bältet, köper en kagge "typiskt" dvärgöl av en sort som han själv egentligen avskyr, samt pluggar in några lämpliga sånger om guld. Eller en alv som tänker "oj, det kommer människor, och jag som är så usel på bågskytte! Bäst att bara se överlägset gammal och vis ut och låtsas snacka lite med ekorren där borta."

 

[Rickard]

"Då vill i alla fall inte jag bekymra mig om huruvida orcherna bränner upp en stad för att de haft en dålig uppväxt i en våldsglorifierande och patriarkal kultur, eller stöta på en alv som gjort uppror mot sina föräldrars och sin kulturs mossiga naturflum, flyttat in till stan och öppnat handelshus. Okej, jag vill absolut inte verka provokativ eller nedlåtande här,"
Inte då.. Jag skrattade med dina exempel.. De är klockrena..

"...en värld med starkt tecknade stereotyper /.../ framstår en sådan som Ormstunga som betydligt mer intressant, eftersom han kontrasterar så starkt mot sin bakgrund)."
En mycket bra poäng!

"...även om det kan ifrågasättas varför alla dvärgar och alver talar 'dvärgiska' och 'alviska' när varenda mänsklig nation har ett helt eget språk så finns det ändå en relativt logisk förklaring, nämligen dessa folks långa liv"
Jag brukar även säga att dvärgarna är väldigt konservativa, som en anledning som ska väga upp till alvernas anledning (alltså hög ålder).. Dock så får man inte glömma en sak.. Icke-raser kan vara en översättning, som jag pratar om en i annan tråd (som startades 6 månader efter denna - Rätt lustigt faktiskt).. Rasen som beskrivs är något som spelledaren kan stoppa in överallt utan något arbete.. Alverna kanske bara är det det där sättet som beskrivs i varelseboken i den plats i världen som spelledaren placerar rollpersonerna.. På andra ställen i världen så kan de vara helt annorlunda.. Detta funkar om dvärg- och alvriken inte är såpass vanliga att spelarna kan få uppleva flera stycken.. I ditt fall är det ju annorlunda..

"Kulturer, seder och bruk är i många fall viktigare att visa upp utåt än att faktiskt efterleva själv. /.../ Tänk er en dvärg som, när han vet att det kommer människor på besök, kammar till skägget och gör det extra yvigt, hänger en stor yxa i bältet, köper en kagge 'typiskt' dvärgöl av en sort som han själv egentligen avskyr /.../ Eller en alv som tänker 'oj, det kommer människor, och jag som är så usel på bågskytte! Bäst att bara se överlägset gammal och vis ut och låtsas snacka lite med ekorren där borta.' "
Haha! Fler guldexempel och ytterligare en mycket bra poäng! Du har fått mig att tänka till rejält.. Bra att du såg vad jag menade och inte vad jag skrev.. Och jag håller med om att det är ett intressant ämne.. Synd bara att jag inte kommer på (annat än vinklingen i trådens ursprungsfråga) hur man kan diskutera om det, annat än att säga "Ja, jag gillar det" eller "Nej, jag gillar det inte"..

/Han som mest skrev för att göra ett hålla med-inlägg

 

[Sir Toby]

Får tacka som mjukast för berömmet Men du såg min poäng: Alla folk, förmodligen även alver, dvärgar och andra, har ett sätt att uppträda inför sina egna, och ett annat då de interagerar med andra folk och raser. I det sistnämnda fallet gäller det att framstå som en god representant för sitt folk, och då är det inte så konstigt att stereotyper uppstår.

Hursomhelst, det kan vara ganska arbetssamt att fixa en utförlig förklaring till varför "alla" dvärgar är giriga och "alla" alver bra på bågskytte, men det är definitivt värt besväret, i synnerhet om man är intresserad av historia, sociologi och antropologi, och om spelarna vill ha rollpersoner från andra raser så är det kanske rent av nödvändigt.

Sir Toby, som mest skrev för att försöka bli av med grisodlartiteln någon gång...