Följande är egentligen en fråga som borde så i nån FAQ, med tanke på hur ofta den ställs här på forumet. =)
I min spelgrupp har vi en spelledare som är jättedålig och vi vill inte spela med honom, samtidigt som vi inte vill vara elaka. Vad göra?
På vad för sett är han dålig?
1. Hans äventyr är fullkomligt strukturlösa, oftast så till den grad att man undrar om han har ett äventyr överhuvudtaget. Det alltid upp till oss som spelare att hitta på saker, och gör vi inte det sitter han där tyst och tittar på oss.
2. Om det mot förmodan dras igång ett äventyr visar det sig snart att det är helt obegripligt. Rollpersonerna förväntas göra saker som de inte har den mista lust eller ens anledning att göra. Dels har man som spelare svårt att förstå de långsiktiga målen man är tänkt att sträva efter (alltså, man har inget svar på frågan "varför gör vi det här överhuvudtaget?"), dels är de kortsiktiga målen obegripliga och vaga. Resultat är att man varken vet vad man ska åstadkomma eller hur man ska göra det.
3. Det irriterande hög dödsfrekvens på rollpersoner. 1-2 stycken per spelomgång (inte per spelare, utan på hella gruppen, alltså). Det är inte heller ovanligt att 50-75% av gruppen dör på en gång. Dödsorsakerna är oftast helt omotiverade och onödiga. Random encounters, fällor som inte går att upptäcka, tillsynes harmlösa företelser som visar sig ha 90% dödlighet.
4. Allting sker i ultrarapid. Det händer inget! Och när det väl gör det, tar det så långt tid! Jag svär, det händer dagligen att det tar 5 minuter mellan att han säger "någonting stormar in i rummet" och att han beskriver _vad_ som stormar in i rummet och vad det _gör_. Eller att berättar hur långt man gått i en gång "10 meter... 15 meter... 20 meter... 25 meter..." i all evighet - istälet för att t.ex. beskriva hur gången ser ut.
5. Dålig berättare. Alla miljöer och personer i hans äventyr är bleka och intetsägande. Man får aldrig en beskrivning på hur t.ex. en stad ser ut, annat än "ni ser en stad". En hel by kan vara befolkad av "bönder". Frågar man hur en ser ut kan man få svaret "som en bonde". I allmänhet är det lönlöst att be om närmre beskrivningar, dock. Denna lilla egenhet hos vår kära SL har t.ex. fått oss att attackera ett kungligt följe i tron om att det var de stråtrövare vi väntade på och att gå i envig med ogres som vi trodde var orcher.
Detta var en sammanfatting av spelledarens brister. Vad ska man göra åt honom?
Steg 1 borde vara att ge honom lite subtila vinkar om hur han kan förbättra sig, utan att nödvändigtvis konfrontera honom om att han är dålig SL. Detta har vi gjort utan resultat.
Steg 2 blir rimligen att öppet diskuetera det man trycker är dåligt med honom. Detta har givit negativa resultat, t.ex. att rollsperonsen till spelaren som tog upp det hela dör en smärtsam och plötslig död utan någon logisk anledning.
Steg 3 blev att konfrontera honom mer strängt och säga att om han inte ändrar sig på några specificerade sätt har vi ingen lust att spela med honom längre. Detta fick honom att sluta spela rollspel helt i ett par månader.
Nu har han dock börjat spelleda igen och INGENTING HAR FÖRÄNDRATS. Världen är en blek, sorglig röra av dåliga beskrivningar. Alla bönder heter numera Nisse, Olle, Åke och liknande - så på en del sätt har det blivit värre. Senast vi spelade dog 80% av rollpersonerna av något som var en 100% säker död, utan förvarning. Etc. Han har inte lyssnat ett dugg på vår kritik!
När detta hände tappade jag fattningen och sa rakt ut att det var det mest värdelösa jag någonsin varit med om i ett rollspel. Fast mer utförligt. Då blev han bara röd i ansiktet och avslutade spelsessionen.
Vad göra? Vi har flera mkt bra spelledare i vår spelgrupp och alla (utom den dåliga SL i fråga) vill häldre spela med dessa. Det finns dock flera anledningar till att vi inte bara kan dumpa den dåliga spelledaren rakt av:
Dels har vi känt honom väldigt väldigt länge och är bra polare med honom. Dels är han EXTREMT lättstött och grinig och tar illa vid sig även av _kontruktiv_ kritik. Det känns fördjävligt att behöva dalta med honom som ett jävla småbarn, han är ju fan över 25!
Det hela görs inte bättre av att vi oftast spelar hemma i hans lägenhet - det är det överlägset bästa stället att lira på just nu - och att alla grejer finns där. Vi skulle garanterat förlora vår spelplats om vi konfronterade honom igen. Skulle han bli riktigt sur skulle det inte förvåna mig om han helt enkelt vägrade ge oss rollspelsböckerna om vi ville sitta någonannanstans. Låssas att inte vara hemma och så ...
Problemet är även att han, uppenbarligen, tycker det är asroligt att spelleda!
Vad göra? Jag börjar bli desperat.
I min spelgrupp har vi en spelledare som är jättedålig och vi vill inte spela med honom, samtidigt som vi inte vill vara elaka. Vad göra?
På vad för sett är han dålig?
1. Hans äventyr är fullkomligt strukturlösa, oftast så till den grad att man undrar om han har ett äventyr överhuvudtaget. Det alltid upp till oss som spelare att hitta på saker, och gör vi inte det sitter han där tyst och tittar på oss.
2. Om det mot förmodan dras igång ett äventyr visar det sig snart att det är helt obegripligt. Rollpersonerna förväntas göra saker som de inte har den mista lust eller ens anledning att göra. Dels har man som spelare svårt att förstå de långsiktiga målen man är tänkt att sträva efter (alltså, man har inget svar på frågan "varför gör vi det här överhuvudtaget?"), dels är de kortsiktiga målen obegripliga och vaga. Resultat är att man varken vet vad man ska åstadkomma eller hur man ska göra det.
3. Det irriterande hög dödsfrekvens på rollpersoner. 1-2 stycken per spelomgång (inte per spelare, utan på hella gruppen, alltså). Det är inte heller ovanligt att 50-75% av gruppen dör på en gång. Dödsorsakerna är oftast helt omotiverade och onödiga. Random encounters, fällor som inte går att upptäcka, tillsynes harmlösa företelser som visar sig ha 90% dödlighet.
4. Allting sker i ultrarapid. Det händer inget! Och när det väl gör det, tar det så långt tid! Jag svär, det händer dagligen att det tar 5 minuter mellan att han säger "någonting stormar in i rummet" och att han beskriver _vad_ som stormar in i rummet och vad det _gör_. Eller att berättar hur långt man gått i en gång "10 meter... 15 meter... 20 meter... 25 meter..." i all evighet - istälet för att t.ex. beskriva hur gången ser ut.
5. Dålig berättare. Alla miljöer och personer i hans äventyr är bleka och intetsägande. Man får aldrig en beskrivning på hur t.ex. en stad ser ut, annat än "ni ser en stad". En hel by kan vara befolkad av "bönder". Frågar man hur en ser ut kan man få svaret "som en bonde". I allmänhet är det lönlöst att be om närmre beskrivningar, dock. Denna lilla egenhet hos vår kära SL har t.ex. fått oss att attackera ett kungligt följe i tron om att det var de stråtrövare vi väntade på och att gå i envig med ogres som vi trodde var orcher.
Detta var en sammanfatting av spelledarens brister. Vad ska man göra åt honom?
Steg 1 borde vara att ge honom lite subtila vinkar om hur han kan förbättra sig, utan att nödvändigtvis konfrontera honom om att han är dålig SL. Detta har vi gjort utan resultat.
Steg 2 blir rimligen att öppet diskuetera det man trycker är dåligt med honom. Detta har givit negativa resultat, t.ex. att rollsperonsen till spelaren som tog upp det hela dör en smärtsam och plötslig död utan någon logisk anledning.
Steg 3 blev att konfrontera honom mer strängt och säga att om han inte ändrar sig på några specificerade sätt har vi ingen lust att spela med honom längre. Detta fick honom att sluta spela rollspel helt i ett par månader.
Nu har han dock börjat spelleda igen och INGENTING HAR FÖRÄNDRATS. Världen är en blek, sorglig röra av dåliga beskrivningar. Alla bönder heter numera Nisse, Olle, Åke och liknande - så på en del sätt har det blivit värre. Senast vi spelade dog 80% av rollpersonerna av något som var en 100% säker död, utan förvarning. Etc. Han har inte lyssnat ett dugg på vår kritik!
När detta hände tappade jag fattningen och sa rakt ut att det var det mest värdelösa jag någonsin varit med om i ett rollspel. Fast mer utförligt. Då blev han bara röd i ansiktet och avslutade spelsessionen.
Vad göra? Vi har flera mkt bra spelledare i vår spelgrupp och alla (utom den dåliga SL i fråga) vill häldre spela med dessa. Det finns dock flera anledningar till att vi inte bara kan dumpa den dåliga spelledaren rakt av:
Dels har vi känt honom väldigt väldigt länge och är bra polare med honom. Dels är han EXTREMT lättstött och grinig och tar illa vid sig även av _kontruktiv_ kritik. Det känns fördjävligt att behöva dalta med honom som ett jävla småbarn, han är ju fan över 25!
Det hela görs inte bättre av att vi oftast spelar hemma i hans lägenhet - det är det överlägset bästa stället att lira på just nu - och att alla grejer finns där. Vi skulle garanterat förlora vår spelplats om vi konfronterade honom igen. Skulle han bli riktigt sur skulle det inte förvåna mig om han helt enkelt vägrade ge oss rollspelsböckerna om vi ville sitta någonannanstans. Låssas att inte vara hemma och så ...
Problemet är även att han, uppenbarligen, tycker det är asroligt att spelleda!
Vad göra? Jag börjar bli desperat.