Nekromanti Värdet av efterforskningar

[entomophobiac]

Jag gillar hård science fiction. Jag gillar verklighetsförankrade berättelser. Inte bara — men mest. Så att ha grottat ned sig i grundmaterial om Gustav III förra året och nu om tyska infanterister har varit en stor belöning i sig. Men det tar också fantastiskt mycket tid i anspråk och jag är i slutänden lite osäker på hur värdefullt det egentligen är. Rollspel är ju i allmänhet mer episka än de är köksbänkiga; mer superhjältiga än de är hårda.

I min nuvarande LotFP-kampanj har jag läst väldigt mycket om digerdöden och dess sociala konsekvenser, för konceptet är "Pest-Brest"; någon sorts alternativt 1600-tal som korsar en nästan ännu tuffare variant av medeltidens digerdöd med det verkliga 1600-talets Europa. Så även där har jag gjort mycket efterforskningar, bara inte lika omfattande som för scenarioskrivandet till GothCon.

Men det jag undrar nu är helt enkelt om det finns fler här som lutar mer åt efterforskningshållet? Jag älskar när ett verk ger en ton av trovärdighet, även om det handlar om drakjakt eller epik.

 

[erikt]

Efterforskningar av olika slag kan vara mycket bra om man vill bygga en realistisk spelvärld, men det mesta av resultaten av efterforskningarna bör inte vara så synliga i slutmaterialet även om de finns någonstans i bakgrunden.
Det är även värt att komma ihåg att 99% av spelare varken vet eller bryr sig om ifall det är realistiskt att ett svärd kostar mer än en tunna öl eller inte.

Hur pass mycket värde det finns i den typen av efterforskningar du talar om beror väldigt mycket på i vilken utsträckning spelgruppen bryr sig om "historisk korrekthet" - citationstecken då de flesta spelvärldar inte är vår värld rakt av..

 

[Dimfrost]

Jag avskyr alla typer av efterforskningar när jag spelar eller skriver spel. Jag föredrar om all information presenteras i form av slumptabeller eller krysslistor som det tar en minut att titta igenom. Sen får allt häftigt uppstå vid spelbordet.

 

[entomophobiac]

Jag avskyr alla typer av efterforskningar när jag spelar eller skriver spel. Jag föredrar om all information presenteras i form av slumptabeller eller krysslistor som det tar en minut att titta igenom. Sen får allt häftigt uppstå vid spelbordet.

Det här tycker jag är intressant, för det ena behöver ju inte utesluta det andra. De saker som befolkar dina slumptabeller eller krysslistor kan ju lika gärna vara noga efterforskade som de kan vara uppdiktade på en lunchrast. Det efterforskningarna leder till behöver verkligen inte vara hundra sidor doktorsavhandling, utan hellre en röd tråd. Har själv för dåligt tålamod för att ta till mig allt för mycket "kött" jag med.

Helt enkelt: jag håller med dig helt, men ändå inte alls. Jag håller med om avsikten, men inte om att efterforskningarna skulle försämra den avsikten — snarare tvärtom.

 

[entomophobiac]

Det är även värt att komma ihåg att 99% av spelare varken vet eller bryr sig om ifall det är realistiskt att ett svärd kostar mer än en tunna öl eller inte.

Hur pass mycket värde det finns i den typen av efterforskningar du talar om beror väldigt mycket på i vilken utsträckning spelgruppen bryr sig om "historisk korrekthet" - citationstecken då de flesta spelvärldar inte är vår värld rakt av..

Många spelare diskuterar med stark inlevelse hur mycket ett bredsvärd väger eller vad som är en "realistisk" effekt av skada, etc., etc. Jag ser det dock som en stor skillnad mellan detaljistisk simulation och en friare narrativ tolkning. Det senare är helt klart det som funkar bäst runt ett spelbord, för min egna del. Det intressantaste för mig handlar om människor, kultur, och hur resonemang och perspektiv kan skilja sig mellan exempelvis vår nutid i Sverige och nutiden i Sverige för 250 år sedan. Priset på svärd och öl är inte särskilt viktigt i någon av de situationerna.

Tror min avsikt är lite som filmmanus skrivs: en dramatiserad tolkning av en situation, så den funkar för rollspel, snarare än en ren simulation. Efterforskningarna handlar då mer om att informera dramatiseringen än om att bygga upp en 400-sidig simulationsmanual. Typ.

 

[Rymdhamster]

Absolut, efterforskningar är sin egen belöning =)

Min grundinställning till rollspel är att saker överhuvudtaget inte behöver ha någon koppling till hur saker funkar i den verkliga världen. Och en stor del av att spela rollspel för mig är just att komma bort från den verkliga världen lite.

Så tråkiga saker så som att pilbågar inte bör förvaras strängade nån längre tid, inte tål regn och sånna saker... det är kul att veta, men jag ignorerar det högaktningsfullt för det mesta.

Men genom att veta hur saker och ting funkat i verkligheten ger mig en otroligt stadig grund att stå på senare när jag behöver göra bedömningar och improvisera saker under spelets gång. Om jag vet allt om hur pilbågar egentligen fungerar så kan jag använda det för att göra fummelslag lite roligare, exempelvis.

Och eftersom dessa improviserade saker och bedömningar jag gör är grundande på verkligheten så gör det att dessa saker ofta blir någorlunda rimliga, och inte helt verklighetsfrånvända, vilket jag inbillar mig gör dem lättare för spelarna att acceptera.

Och den stora hemligheten är att jag _gillar_ historia, och en mängd andra ämnen. Det är bara det att om jag satte mig ner för att läsa på _allt_ skulle jag ju aldrig ha tid att göra något annat. Så jag låter mitt spelande styra vad jag efterforskar och gör sedan efterforskningarna för mitt höga nöjes skull.

På samma sätt som jag ofta råkar se nått ämne som ser intressant ut (vanligtvis när jag kollar upp något på wikipedia och ser en länk som ser spännande ut) och bara börjar följa det spåret. Jag får läsa på om ett ämne jag kanske aldrig hört talas om tidigare, och samtidigt gör jag massor av anteckningar om saker jag kan använda mig av i rollspel som inspiration till allt möjligt.

För mig handlar efterforskningar egentligen inte alls om att skapa en "realistisk" spelvärld, utan för att ge mig något att utgå ifrån när jag hittar på fantastiska saker.

Dessutom finns det och har funnits massor av fantastiska saker i vår egen värld som med väldigt lite tweakande kan bli superhäftigt i rollspel.

 

[entomophobiac]

Otroligt intressant med diskussioner här, för det förvånar mig ofta vilka svar jag får. Blir så uppenbart att den egna rollspelsbubblan bara är just en bubbla.

 

[entomophobiac]

För mig handlar efterforskningar egentligen inte alls om att skapa en "realistisk" spelvärld, utan för att ge mig något att utgå ifrån när jag hittar på fantastiska saker.

Inte för mig heller. Det är intressant att begreppet "realism" visar sitt fula tryne, tycker jag. Det är stor skillnad på, säg, trovärdighet eller verklighetsförankring jämte realism. Jag tänker mig exempelvis att Lovecrafts berättelser fungerar till stor del på grund av att de är skrivna på ett väldigt torrt språk och med uttryck som känns trovärdiga, nästan lite skolbänkstråkiga. Kontrasterna mot vad som sedan händer blir då synnerligen förstärkta. Det är mer det jag är ute efter. Inte att göra spelandet torrare.

 

[Dimfrost]

Det här tycker jag är intressant, för det ena behöver ju inte utesluta det andra. De saker som befolkar dina slumptabeller eller krysslistor kan ju lika gärna vara noga efterforskade som de kan vara uppdiktade på en lunchrast. Det efterforskningarna leder till behöver verkligen inte vara hundra sidor doktorsavhandling, utan hellre en röd tråd. Har själv för dåligt tålamod för att ta till mig allt för mycket "kött" jag med.

Helt enkelt: jag håller med dig helt, men ändå inte alls. Jag håller med om avsikten, men inte om att efterforskningarna skulle försämra den avsikten — snarare tvärtom.

Åh, ja, jag menar bara att jag inte är intresserad av att göra efterforskningar i rollspelssammanhang (det har jag tillräckligt mycket av i min vardag). Naturligtvis förstår jag att det kan vara ett effektivt verktyg för att skapa bra och användbara texter.

 

[Bifur]

Så mycket som behövs är det enkla svaret. Det kan vara roligt men är sällan nödvändigt. Men det varierar från spelgrupp till spelgrupp. Så fort en spelare säger "vänta här nu" när de tycker öltunnan kostar för mycket så hade kanske mer research behövts (även om frågan är oviktig för mig...).

Sen är det klart, när jag skrev "I nålens öga" researchade jag massor för att ligga så nära den historiska verkligheten som möjligt, men där är det ju en grej att spelarnas egen historiekunskap ska kunna förhöja upplevelsen.

 

[Jocke]

Jag tycker ofta att efterforskningar och research betalar av sig både som spelledare, spelare och rollspelsskribent.
Men vad gäller "realism" så tycker jag att det som mest kan vara intressant som estetik och fluff. Det är en cool grej att i ett vietnamkrigs äventyr lämna ut en lista med allt en amerikansk soldat har i sin packning. Särskilt om det är en riktig lista och inte bara jox spelskaparen tycker passar in. Jag vill däremot inte att mina regler ska sölas ner av "realism" eller ens känslan av realism. Verkligheten har jag nog av när jag inte spelar rollspel.

 

[krank]

Jag tycker väldigt mycket om när spelvärlden känns "verklig". Utifrån sina egna förutsättningar och i viss mån genrekonventioner, såklart, men ändå.

Så jag gillar efterforskningar. Både när jag är spelare och SL efterforskat, och när jag är SL och efterforskar. Väl efterforskade äventyr gillar jag skarpt.

Det är för mig lite som att jag gillar att spela hyfsat klipplöst när jag kan, dvs med få tidshopp, och att jag gillar att vara väldigt konkret med vad det är för år, månad, dag, veckodag. Framför allt när vi spelar i "vår värld". När jag kör CoC vill jag ha relevanta kulturelladetaljer, dagsaktuella händelser, någorlunda korrekta restider. Jag har spenderat en del tid med att kolla upp typografin i specifika brittiska tidningar på 1920-talet för att kunna skapa urklipps-handouts som använder rätt typsnitt och tidstypisk design. Sånt gillar jag. Det ger en känsla av påtaglighet, att det är "på riktigt".

Jag vill att avsteg jag gör från historien/verkligheten ska vara medvetna. Jag gillar ju överhuvudtaget det metodiska skapandet mycket mer än det impulsiva, det medvetna och deliberativa mer än det inspirerade och omedelbara. Ju mer jag förbereder, desto mindre behöver jag improvisera och desto lättare blir det att improvisera när jag väl behöver. Vilket passar mig väl, för jag tycker inte om att improvisera.

Plus att det är intressant och roligt att lära sig om grejer. Nästan vad som helst kan vara roligt att lära sig, så länge det inte börjar handla om att memorera listor med årtal eller liknande. Men så länge det handlar om vad som fanns tillgängligt, hur något fungerar eller ser ut, vilka tankar som fanns och vilka händelser som hände så är typ allting intressant. Från historia till fysik till knyppling. Så efterforskningar blir liksom sällan eller aldrig tråkigt.


Egentligen är det såklart inte absolut realism som är det viktiga, utan att känslan av "realism" skapar en jordnära känsla som, för mig, underlättar inlevelse i rollpersonen och dess situation.

 

[Rickard]

Min erfarenhet är att av allt jag läser kanske 1% blir använt vid spelbordet. Detta gäller rollspelsböcker såväl som annat material jag läser för att använda till rollspelstillfällen. Bästa jag har läst i rollspelsväg var blurbarna til Gemini, med några få rader om specifika företeelser i världen. Jag skulle vilja ha ett helt rollspel som är på det sättet och sedan vettiga verktyg (en scenariostruktur) för att sätta ihop dessa bitar och skriva ett scenario. Världsbeskrivningar är till 99% kassa för mig.

 

[Svarte Faraonen]

Efterforskningar är ett utmärkt sätt att motverka klichéer. Om folk baserar ett spel på en tidsperiod eller ett fenomen och faktiskt har gjort sin research brukar de upptäcka saker som går tvärs emot den mest stereotypa bilden av det, eftersom verkligheten är oerhört mycket mer komplex än det som förmedlas i populärkultur. Allt som fördjupar ens kunskap om olika kulturer, idéströmningar och samhällen gör en till en mer mångsidig världsskapare.

Sedan använder jag också efterforskningar i spel av ett helt annat skäl: jag är bra på det. Att jag skriver saker som är grundade i min bildning och förmåga till informationsinhämtning är lika naturligt som att en skicklig tecknare antagligen inkorporerar detta i sitt spelskapande. Om man är duktig på något och det kan utnyttjas för spelsyften ska man göra det.

 

[Quadrante]

Jag skapar inget utan grundlig efterforskningar, vi kan bara ta mitt gamla Vingar över Haga som handlar om insekter i ett tidigt 1609-tal. Där läste jag några hyllmeter om insekter, en bunt böcker om tidsperioden i Sverige. Detaljstuderade bilder på främst humlor, men även andra flygfän och insekter. Gjotde massor med skisser på hur hus, varelser och sånt skulle sett ut.

Sen skrev jag en kort dubbelsidig A4 och gjorde några färdiga teckningar.

Jag graverade ett glas också ... hmm

Men, för spelaren är det inte säkert att mycket av denna efterforskning skulle synas, men jag tror att det känns när det gjorts.

Nu kan man säkert göra det långt enklare för sig och hålka efterforskningar på en nivå som gör att man undviker klyschor och har ett sammanhang, även om man bara läst någon roman, läst nån enstaka bra avhandling och tittat genom en bunt med väl valda bilder.

Men utan efterforskningar kan man inte veta vikten av den där lilla detaljen , som sedan gör att spelare utan särskilt stor insats känner att de får en ny inlevelse och att den håller. Ger det som världen verkar handla om.

Kan väl säga att ju mer efterforskat desto lättare finner jag det att få det enkelt och minimalt, om det då är den där slumptabellen, hur ett rustningsskydd funkar, hur magi upplevs eller hur en by är uppbyggd.

Spelaren ska kunna sötra sig på tåget och välja destination utan att behöva kunba köra det.

Spelledaten ska kunna föra tåget framåt med den väl utformade manöverpanelen.

Den som vill, ska kunna göra egen efterforskning och se varför något är som det är och det ska finnas en logik bakom.

Om det då är sagologik, hermetisk alkemi eller historiska fakta, ska inte spela roll.

 

[krank]

Min erfarenhet är att av allt jag läser kanske 1% blir använt vid spelbordet.

Jag tycker att det här är intressant, för för mig är det ju inte bara det som blir använt kring spelbordet som är värt att skapa, eller skriva, eller läsa. Det är lite som med bakgrundshistorier till rollpersoner: om jag spenderar tid med att skriva flera A4 om min rollperson så ger det ju mig något även om inte ett endaste ord av bakgrunden faktiskt framkommer i spel. Det som sker öppet mellan spelarna är inte nödvändigtvis allt som är viktigt. Ibland känner jag att det inte ens är det viktigaste för mig, utan det viktigaste för mig är det som sker i mitt huvud medan jag spelar...

 

[entomophobiac]

Jag vill däremot inte att mina regler ska sölas ner av "realism" eller ens känslan av realism. Verkligheten har jag nog av när jag inte spelar rollspel.

Det här tycker jag är en rätt trist grej i samband med diskussioner om "realism", eftersom det på något sätt blivit synonymt med simulationism. Helt enkelt: realistiskt betyder långsamt. Så är ju inte alls fallet, trots allt. Det beror ju helt på vad det är för något från verkligheten som ska tolkas. Men i rollspel är det här helt klart en koppling som görs. Det är oftare reglerna är realistiska än världen eller egentligen något överhuvudtaget.

 

[entomophobiac]

Men, för spelaren är det inte säkert att mycket av denna efterforskning skulle synas, men jag tror att det känns när det gjorts.

Det här är nog exakt vad jag själv känner. Det finns en underton — en själ — som uppstår på grund av efterforskningar. Visst kan idéer rakt ur någons huvud också vara intressanta, men på något sätt kan jag tycka att det märks när det finns mer eftertanke än bara "det kändes coolt". Med det inte sagt att det ena är bättre eller sämre i någon objektiv bemärkelse, dock.

 

[Jocke]

Det här tycker jag är en rätt trist grej i samband med diskussioner om "realism", eftersom det på något sätt blivit synonymt med simulationism. Helt enkelt: realistiskt betyder långsamt. Så är ju inte alls fallet, trots allt. Det beror ju helt på vad det är för något från verkligheten som ska tolkas. Men i rollspel är det här helt klart en koppling som görs. Det är oftare reglerna är realistiska än världen eller egentligen något överhuvudtaget.

Jag skrev sölas inte slöas

 

[Quadrante]

Det här är nog exakt vad jag själv känner. Det finns en underton — en själ — som uppstår på grund av efterforskningar. Visst kan idéer rakt ur någons huvud också vara intressanta, men på något sätt kan jag tycka att det märks när det finns mer eftertanke än bara "det kändes coolt". Med det inte sagt att det ena är bättre eller sämre i någon objektiv bemärkelse, dock.

Dito. Det ena behöver inte vara bättre eller sämre sett ur spelare/spelledares synvinkel. Skriver mest vad som känns viktigt för mig (med mitt ibland maniska tillvägagångssätt).

Det jag tror, är när man väl gör efterforskning, så gäller det att vara grundlig så man vet vad man ska och vad man kan skala bort. Känner ibland att någon släppt sitt projekt innan det tippat över den där kanten när saker börjar falla på plats och man kan sola bort två tredjedelar som lätt förklaras av den sista tredjedelen. För, efterforskning kan bli högar av lösa trådar som bara dumpas rakt på spelare och spelledare om det inte slutförts. Men det gäller även högar av "coola grejor" som slängts in för man vill ha med det och kan tänka sig det är "roligt att det är med!!!".