Nekromanti Världar och sociologi och statsvetenskap

[solvebring]

Mekanurg har i sin blogg snubblat över hur han haft glädje av sina kunskaper inom sociologi, statsvetenskap och historia då han författat världar. Om jag inte missuppfattat Anders så menar han att en värld först kan bli verkligt dynamisk när/om den en skapad enligt den struktur som ett samhälle i sig bygger på. Det vill säga att man måste besvara en massa frågor som rör historiska och sociala, liksom kulturella (och politiska), strukturer för att förstå varför det här samhället är som det är. Saker och ting måste hänga ihop, på riktigt, med andra ord.

Jag som har knappa historiakunskaper - i alla fall jämfört med de flesta här - och som är värdelös på sociologi besitter inte den här kunskapen. Jag har bara kunskaper inom vissa mindre områden, så att säga. Likväl tycker jag att detta är urintressant, både vad gäller sådana strukturer liksom att skapa världar.

Därför frågar jag mig - vilka bitar är i det här sammanhanget de viktiga, och varför och hur?
Om jag nu vill skriva en trovärdig värld som inte bara är en bunt coola prylar i en jordnära förpackning, vad ska jag tänka på?

Edit: Tackar Vitulv för hans rättning - statsvetenskap heter det ju för böveln.

 

[Vitulv]

Re: Världar och sociologi och stadsvetenskap

Mekanurg har i sin blogg snubblat över hur han haft glädje av sina kunskaper inom sociologi, stadsvetenskap och historia då han författat världar. Om jag inte missuppfattat Anders så menar han att en värld först kan bli verkligt dynamisk när/om den en skapad enligt den struktur som ett samhälle i sig bygger på. Det vill säga att man måste besvara en massa frågor som rör historiska och sociala, liksom kulturella (och politiska), strukturer för att förstå varför det här samhället är som det är. Saker och ting måste hänga ihop, på riktigt, med andra ord.

Jag som har knappa historiakunskaper - i alla fall jämfört med de flesta här - och som är värdelös på sociologi besitter inte den här kunskapen. Jag har bara kunskaper inom vissa mindre områden, så att säga. Likväl tycker jag att detta är urintressant, både vad gäller sådana strukturer liksom att skapa världar.

Därför frågar jag mig - vilka bitar är i det här sammanhanget de viktiga, och varför och hur?
Om jag nu vill skriva en trovärdig värld som inte bara är en bunt coola prylar i en jordnära förpackning, vad ska jag tänka på?

Vill inte vara nitpickig, men menar du inte statsvetenskap?

 

[solvebring]

Re: Världar och sociologi och stadsvetenskap

Mekanurg har i sin blogg snubblat över hur han haft glädje av sina kunskaper inom sociologi, stadsvetenskap och historia då han författat världar. Om jag inte missuppfattat Anders så menar han att en värld först kan bli verkligt dynamisk när/om den en skapad enligt den struktur som ett samhälle i sig bygger på. Det vill säga att man måste besvara en massa frågor som rör historiska och sociala, liksom kulturella (och politiska), strukturer för att förstå varför det här samhället är som det är. Saker och ting måste hänga ihop, på riktigt, med andra ord.

Jag som har knappa historiakunskaper - i alla fall jämfört med de flesta här - och som är värdelös på sociologi besitter inte den här kunskapen. Jag har bara kunskaper inom vissa mindre områden, så att säga. Likväl tycker jag att detta är urintressant, både vad gäller sådana strukturer liksom att skapa världar.

Därför frågar jag mig - vilka bitar är i det här sammanhanget de viktiga, och varför och hur?
Om jag nu vill skriva en trovärdig värld som inte bara är en bunt coola prylar i en jordnära förpackning, vad ska jag tänka på?

Vill inte vara nitpickig, men menar du inte statsvetenskap?

Det är bra att du är nitpicking, för jo - jag menar statsvetenskap.
Vetefan vad jag fick "stads-" ifrån. Min hjärna är nog inte med mig idag. Möjligen för att jag satt och tänkte på just städer i sammanhanget.

... Bäst att redigera lite rubriker tror jag. Och text.

... skriver solvebring som undrar hur man kan skriva så fel när man till och med läste en text om statsvetenskap då tråden skapades.

 

[solvebring]

Jag vill förövrigt understryka att faktiska exempel från dem som gett ut rollspel innehållande världsbeskrivningar vore extra intressanta. Arbetsmetoder och anekdoter är alltid extra välkomna.

 

[Möller]

Det handlar ju dels om att anpassa för målgruppen. Hur mycket stasvetenskap kan din målgrupp? Hur mycket kommer de att störa sig på felen?

Själv gillar jag Mekanurgs tankar på världar som hänger ihop. Jag kan, med bara mina högst amatörmässiga kunskaper, ibland störa mig på orimliga fantasyvärldar.

Enklaste sättet att dölja sin okunskap som spelmakare lär ju vara att inte säga något. Då fyller statsvetarna i hålen för sig själva och alla övriga slipper bry sig.

Äh, jag svammlar säkert bara.

 

[Tony.Meijer]

Det ska börjas med att jag inte har någon form av humanistisk utbildning utöver 60 hp konstvetenskap, så jag har ingen koll, men med det sagt så är det här min metod för att bygga världar:

Jag gör till en början en enkel karta över världen där sjöar, skogar och naturresurser är utplacerade. Den absolut enklaste metoden om man har tråkigt med inspiration är att ta några redan existerande öar och använda dessa som "värdsdelar".

Därefter så placerar jag ut en grupp stamar, beroende på folk och ras och så. De får därefter spela ett litet spel mellan varandra där de utvecklas iterativt fram tills dess att jag har nått det tillstånd som jag är intresserad av eller som är intressant.

Detta spel har fem grundpelare, ekonomi, kultur, religion, vetenskap och militär och dessa grundpelare använder jag under varje steg för att varje granne ska gissa vad det landet ska göra, när jag väl har skrivit ner alla gissningar så "agerar" det landet gentimot alla andra grannar beroende på om de vill övertygga den grannen att agera på något sätt (diplomati), anfalla den grannen eller inte göra något.

Jag hoppas det hjälper.

 

[Sapient]

Njae, jag läser inte Anders riktigt så. Jag tror mer han menar att den bakgrunden hjälper honom att dels ha något så när konkreta uppfattningar om vad som är viktigt att beskriva i samhällen och dels vad som är någorlunda realistiskt.

Det första gör att man slipper misstag som beskrivningar av ett land som nämner sjutton namn på olika kungligheter, vilka slott de äger, vem som bjuder vem på middag osv. men inte säger ett ord om hur deras maktförhållanden fungerar, hur deras relationer till invånarna är eller andra saker som hade sagt mer om just hur landet fungerar.

Det andra gör att man slipper saker som D&Ds helt obegripliga anti-ekonomi för magiska föremål. (Värre än någonsin i 4th ed.) Underbar parodi i Order of the Stick...

Det är inte uteslutet att man kan knåpa bra världar utan dessa kunskaper. Bra "sunt förnuft" för sådana saker kan räcka långt. Men det gör det lättare och är en trygghet. Typ.

 

[Tell]

om du vill ha en god grund i antropologi, börja med små-platser stora frågor. Den och gustave le bon,massan, en studie i gruppsykologi.

För det grundläggande: börja med att titta på ekonomin. olika former av ekonomi får olika sociala effekter - i grund och botten effekter av vad som behövs för att få samhället att fungera. Ett lantbruk, exempelvis behöver generationer för att bli lönsamt. Detta innebär att du behöver ha ett samhälle som skyddar äganderätt och reglerar arvsförållanden. Ett samhälle som fokuserar på boskap å andra sidan, kommer att utvecklas acephalt, dvs. utan överhuvud. Detta beror på att agensen i samhället i stort ökar, när fler medborgare har samhällsroller som kräver mobilitet, och dessutom våldskapacitet. Det finns helt enkelt för många skäl för en herde att vägra att låta förtrycka sig. Det gör det inte för en bonde. Det finns dessutom halvdussinet andra arkitypa samhällen.

Titta därefter på religionen. Välj någon obskyr gudom från vår värld, min personiga favorit är Vejovis, och postulera att detta är den gud som kult utgår ifrån. Du behöver inte utveckla den särskillt djupt ännu, men det är bra om du har en gudamall att arbeta utifrån. Välj så ut religionens grundare, och beskriv ett par av dess hjältar. Livshistorier från dem man beundrar determinerar troendes attityder mer än myterna gör, men i kombination med gudens antagna natur, så ger de mycket information om hur de troende relaterar till världen. Sök efter roller, förhållningssätt och attityder. För att ta ett kristligt exempel, så blir kristendom grundad på Ignatius av Loyolas pragmatiska lydnad, Gregorius den stores politiska geni och abbot Sugers kombination av tro och aktionskapacitet mycket annorlunda än en baserad på St Fransiscus, St Stephanos och St:a Agnes.

När du väl har bestämt dig för näringsförhållandena och religionens grundvalar, så bör du ta en titt på vilka samhällsklasser som har makten. Den informationen ger dig tonen för samhället, vilket kommer att avspeglas i estetik, värderingar etc. Helt enkelt i hur man gör saker.

Ett ruralt gentrydominerat samhälle kommer förmodligen inte att se upp till överdåd, eftersom man inte har råd till det, men idealisera fysisk styrka och förmåga, medan ett skrivardominerat samhälle (i den medeltida bemärkelsen) kommer att förvänta sig kunnade för respekt. Kommer mer, men nu vill flickvännen ha datorn.

 

[Sapient]

Här tycker jag mig se ett exempel på en potentiell svaghet med utbildning inom discipliner som antropologi eller sociologi eller liknande - en risk att bli för styrd av tankarna på teorin.

I den typen av undersökande samhällsvetenskaper finns risken att hemfalla åt "historicism". (Karl Poppers beskrivning av det, i "The Poverty of Historicism".) Man utgår från ett visst dataunderlag (befintliga studier, egen erfarenhet osv.) och generaliserar samband som sen är ohållbara i ljuset av nya eller andras upptäckter.

Varför skulle t.ex. samhällen med ekonomisk fokus på boskapskötsel utvecklas mot ledarlöshet eller svaga ledarstrukturer? En del pastorala samhällen tycks ha gjort det, andra inte. Vissa har haft en blandning av väldigt "modulära" strukturer baserade på stamsamhällen, vilka kan samlas under extra karismatiska ledare, men ofta agerar utan central styrning - men alls icke ledarlöst. (Det bara skiftar mellan klanledare och karismatiska klanöverskridande ledare...) Xiongnu och mongoler (plus turkar och jurchen m.fl. folk) under Djingis Kahn är några sådana exempel.

Lite samma sak med kommentarerna om religion. De tycks utgå från ett västerländskt, monoteistiskt perspektiv - att religionen är organiserad av någon t.ex. Att den bygger på nån slags institutioner (kyrka, klosterväsende osv.). Och att den har ledare.

Massor med fullt fungerande, livskraftiga kulter har saknats en eller flera av dessa element och varit extremt betydelsefulla för sin tid, sina troende osv. (Inkl. ett antal religioner/kulter idag.)

Hela förhållningssättet till religion, som Orfeus beskriver, följer samma smala paradigm - vilket skiljer sig rejält från flertalet antika, polyteistiska religioner. (Idag uppmärksammar vi mest skillnaden i antalet gudar, mindre deras helt annorlunda roll i samhället och för individen.) Förhållandet mellan det publika, "katolska" (i ordets urspr. betydelse) kultutövandet i tempel och på torg och den privata, individuella deltagandet i mysteriekulter "vid sidan om" blir t.ex. osynligt, obegripligt och oklart i det paradigmet. Ändå var det så det fungerade i både Grekland, Egypten och under större delen av Roms historia - perioder inte utan viss betydelse för vår historia.

Nej, jag tror mer på förhållningssättet att utbildning i någon antropologisk eller sociologisk disciplin kan ge en allmän fördel - ett förhållningssätt, en kunskap om vad som är viktigt att fokusera på och vad som är mindre viktigt ("fluff") - men undvik att bli för invävd i alltför specifika teorier.

 

[solvebring]

Trevligt inlägg, klarläggande och inspirerande.
Kan väl inte säga att det skiljer sig från mina tidigare metoder, fast jag får väl erkänna att jag inte tänkt på det så... akademisk. Då känns det mer som jag gjort just som Sapient säger ovan - använt sunt förnuft.

 

[Mekanurg]

Du har tolkat mig väl.

 

[Mekanurg]

När jag började spela D&D 1977 blev jag lätt fnoskig på de orimliga samhällen som figurerade i fantasyvärldarna, där det t.ex. var omöjligt för vanligt folk att resa mellan städer på grund av de monster som härjade i vildmarken, där guldet flödade in från underjorden utan efterföljande inflation och där handelsmän inte förstod betydelsen av kundvård.

Redan där insåg jag betydelsen av rimliga världar där samhällen och ekologi fungerar på ett internt trovärdigt sätt. Och den linjen har jag drivit hela tiden sedan dess.

 

[Tell]

God poäng med faran med att stirra sig blind på en religionteoribild. I övrigt verkar det emellertid som om vi talar förbi varandra.

Om jag inte minns fell, klassas modulära samhällen som acephala; och visst hade xiognu, mongolerna, mfl. starka ledare, som samlade folket runt sig; och visst var dessa kraftigt karismatiska gestalter.

Vad hände emellertid efteråt? Rikena splittrades. Acephal skall i sammanhanget förstås som utan permanent ledarskap: Till och med tuaregernas adelsmän har bara karismatisk auktoritetet att falla tillbaka på, snarare än juridiskt skydd. Popper talade också om falsifiering om jag minns rätt - och just den nämnda teorin har så vitt jag vet ännu inte kunnat falsifieras (mao. de variationer som vi har sett, har kunnat förklaras inom ramen för teorin).

Angående religionen, så har varje enskilld kult en grundare, eller en period av grundande. De föds inte av naturen, och de påverkas därmed av den troende, och dess bakgrund; medan de troende å sin sida påverkas av de ideal som religionen förespråkar, vilka i sin tur lärs ut med hjälp av, eller kanske definieras av, sedelärande berättelser.

Eftersom vi är intresserade av samhället, snarare än hönan-äggetfrågor i religion, så går det på ett ut, och vi kan därför välja den enklare modellen, vilken vanligen är att definiera heroerna först (det blir mindre krystat så).

För att ta ett polyteistiskt exempel, så är Orfeuskulten radikalt annorlunda än den tillägnad den romerska magna mater. Trots att båda är födda under samma epok, och trots att de båda inblandande gudomarna är naturgudar med asiatisk bakgrund.

Naturligtvis är båda dessa åtminstone kvasimysteriekulter, vilka tenderar att fungera efter samma mönster som du verkar karaktärisera som monoteistiskt.

Häxkulterna kring guldkusten fungerar naturligtvis radikalt annorlunda, liksom statreligioner över huvud taget, men även dessa påverkas radikalt av de myter och historier som berättas omkring religionen. För att svara på det sista, där, så har alla religioner institutioner.

Häxkulterna har sina ritualer och sina mentorförhållanden, Vestakulten hade sina tempel, och till och med Palatuakulten hade sin flamin. Nu är jag långt ifrån någon expert på buddhismen, men så vitt jag vet har den också sina kloster med mera. Tengrikulten har sina schamaner, vilkas riter är traderade, och därmed att betraktas som institutioner.

Det finns en del av ditt svar som jag inte kan bemöta, eftersom jag inte förstår vad du menar, syftar på. Skulle du kunna förklara stycket nedan, i ditt nästa svar?
Massor med fullt fungerande, livskraftiga kulter har saknats en eller flera av dessa element och varit extremt betydelsefulla för sin tid, sina troende osv. (Inkl. ett antal religioner/kulter idag.)

 

[Sapient]

Jag hade för mig att acephala samhällen var mer än så. Om jag minns korrekt ska de också sakna de strukturer som t.ex. Djingis Khan byggde sin makt på - dvs. släkskap med härskande klanhövdingar och andra etablerade stratifieringar inom samhällena. (Djingis själv var ju son till en stamhövding.) Acephala samhällen har jag för mig ska sakna stratifieringar och ha åtminstone nära konsensusbaserade beslutsorgan (om än deltagande i dem kan vara förbehållet en mindre del av stammen, t.ex. enbart vuxna krigare et.c.).

Men men, det är egentligen inte det eller någon annan enskildhet jag var ute efter. Och jag var inte heller ute efter att låta som jag i allmänhet dissar någon vetenskaplig disciplin som sådan, vilket jag kan se finns en fara att det jag skrev tolkas som...

Jag menar att en sådan grund kan vara utmärkt att stå på, därför att det ger åtminstone nån slags ramverk att arbeta med - något som skapar ordning och struktur i det man skapar och beskriver, ser till att man får med viktiga komponenter och deras relationer till andra komponenter osv.

Problemet med olika samhällsvetenskaper är dock att deras synsätt är begränsade - och därför begränsande för den som förlitar sig på dem. (Och, skulle jag tillfoga utom ramen för denna diskussion, ofta en alltför stor tendens att anta att de samband de beskriver är kausala till sin natur...) Skickar man representanter för fem olika samhällsvetenskaper till samma plats för att studera samma sak, kommer de ändå att lämna helt olika beskrivningar.

Vilket naturligtvis inte nödvändigtvis är ett problem så länge man kan ta dem var för sig som en applikation av vissa undersökningsprinciper på ett givet fält. Men när man måste förlita sig på förklaringsvärdet av en given teoribildning (vilket jag menar är risken man råkar ut för, om man ger dem för stor tyngd i konstruerandet av en fantasivärld, på bekostnad av andra synsätt) så blir resultatet sämre.

Är handeln mellan två byar enbart ett utslag av rationell strävan att förmera begränsade resurser, genom ökad specialisering på komparativa fördelar (ekonomi)? Eller är det ett sätt att inom en given kulturell ram förstärka sociala band mellan byarna, ge utrymme för att skapa nya familjeband osv (antropologi)? Eller ett sätt för den enskilde samhällsmedlemmen att knyta allianser, skapa sig ryktbarhet och socialt kapital som kan omvandlas till status eller inflytande (sociologi)?

Vart och ett av synsätten är ett sätt att beskriva samma företeelse, som var för sig fungerar. Men ingendera är för sig självt uttömmande. Och att begränsa sig till att använda en av dem, kan därför vara väldigt begränsande.

 

[Mekanurg]

Jo, det där är en poäng jag känner till. Statsvetare, sociologer och historiker brukar ju "attackera" samma problem med rätt så skilda resultat. Det finns en utmärkt bok på det där temat, där en amerikansk akademiker i tre analyser av samma händelse (Kuba-krisen) framgångsrikt använder olika samhällsvetenskapliga teorier och instrument. Jag har själv pluggat historia, statsvetenskap, nationalekonomi och ekonomisk historia. Fyra ämnen, fyra synsätt. Mycket givande vid rollspelskonstruktion.

 

[Sapient]

Re: Kulter och religioner

(...)Angående religionen, så har varje enskilld kult en grundare, eller en period av grundande. De föds inte av naturen, och de påverkas därmed av den troende, och dess bakgrund; medan de troende å sin sida påverkas av de ideal som religionen förespråkar, vilka i sin tur lärs ut med hjälp av, eller kanske definieras av, sedelärande berättelser.

Eftersom vi är intresserade av samhället, snarare än hönan-äggetfrågor i religion, så går det på ett ut, och vi kan därför välja den enklare modellen, vilken vanligen är att definiera heroerna först (det blir mindre krystat så).

För att ta ett polyteistiskt exempel, så är Orfeuskulten radikalt annorlunda än den tillägnad den romerska magna mater. Trots att båda är födda under samma epok, och trots att de båda inblandande gudomarna är naturgudar med asiatisk bakgrund.

Naturligtvis är båda dessa åtminstone kvasimysteriekulter, vilka tenderar att fungera efter samma mönster som du verkar karaktärisera som monoteistiskt.

Häxkulterna kring guldkusten fungerar naturligtvis radikalt annorlunda, liksom statreligioner över huvud taget, men även dessa påverkas radikalt av de myter och historier som berättas omkring religionen. För att svara på det sista, där, så har alla religioner institutioner.

Häxkulterna har sina ritualer och sina mentorförhållanden, Vestakulten hade sina tempel, och till och med Palatuakulten hade sin flamin. Nu är jag långt ifrån någon expert på buddhismen, men så vitt jag vet har den också sina kloster med mera. Tengrikulten har sina schamaner, vilkas riter är traderade, och därmed att betraktas som institutioner.

Det finns en del av ditt svar som jag inte kan bemöta, eftersom jag inte förstår vad du menar, syftar på. Skulle du kunna förklara stycket nedan, i ditt nästa svar?
Massor med fullt fungerande, livskraftiga kulter har saknats en eller flera av dessa element och varit extremt betydelsefulla för sin tid, sina troende osv. (Inkl. ett antal religioner/kulter idag.)

Kulter och religioner är intressanta och ofta väl integrerade i ffa. fantasyspelvärldar. Men jag tycker många gånger att de är väldigt stereotypa - en viss gud med vissa attribut ger sina följeslagare vissa fördelar. Dess främsta företrädare (spelarroller eller spelledarpersoner) som Clerics eller liknande får vissa gåvor vars effekter ofta ska påminna om gudens attribut.

Inte sällan är en pantheon en fixerad skara där varje gud har sin specifika nisch. Kanske någon eller några elaka gudar, lite vid sidan om för monster och BBE:s att dyrka...

Religioner och kulter i rollspel har allt att vinna, spelmässigt, på att bli lite mer komplexa, motsägelsefulla och konkurrerande sinsemellan.

Visst grundas religioner vid ett specifikt tillfälle, i ett specifikt samhälle. Och det är ofta betydelsefullt - men inte alltid. Kulter omformas också, genom de samhällen där de tas upp. Man kan se t.ex. på kristendomen. Hur mycket av det essenska arvet finns kvar i den kristendom som sen omformades via Nicaea?

Och i gengäld så färgar framgångsrika religioner naturligtvis av sig på de samhällen de existerar i. Men fram till de första monoteistiska religionerna var det inflytandet inte alls lika starkt. De "katolska" anspråken (den term jag använde i förra inlägget) är alltså mer medeltida och kristna (eller för den delen med tiden även muslimska) än nästan någon annan religion vare sig förr eller senare.

Det hänger så klart samman med att kristendomen och islam lierade sig nära den profana makten (blev statsreligioner), men deras hegemona anspråk stannade inte där. Eftersom de var monoteistiska, skapades konflikt med andra religioner, vilket i de polyteistiska samhällena sällan hade uppkommit.

(Det historiskt vanliga, såväl i Eurasiska, Afrikanska som Amerikanska samhällen hade varit att en segrande militär makt som lade under sig ett annat, assimilerade dess gudar och lade dem till sina egna eller tolererade fortsatt lojalitet med de gamla gudarna hos det besegrade folket. Det var dock inte sällan ett militärt och politiskt underkuvat folk övertog segrarmaktens gudar, eftersom deras förlust tolkades som att deras egna gudar inte var starka nog...)

Dessa former av spridning ger helt andra resultat än ett monoteistiskt perspektiv. På många sätt också mer intressanta, tycker jag. Men hur religionen såg ut när/där den grundades, blir mindre viktigt än den roll den fyller i ett visst samhälle vid en viss tidpunkt.

Magna Mater-kulten, som du nämnde, är ju olika i Grekland, I Anatolien och i Rom - men betydelsefull i alla tre områdena.

Och av samma skäl, när gudarna (eller andra heroer) kan omtolkas, tycker jag inte de alltid är så lämpliga som utgångspunkt - eftersom det snarare leder till de stela pantheonerna som rollspel är så fulla av. De tenderar ju att fixera heroerna genom att fixera vid dem, så att säga.

Sedan finns ju religioner eller andra system av läror/filosofier som inte passar direkt in på dessa mallar. Buddismen är en. Den saknar visserligen inte heroer, den saknar heller inte institutioner, men den saknar mycket annat som förknippas med en religion. Konfucianism, Taoism och Jainism har också stora avvikelser från dessa mallar. Utgår man från dem, är det stor fara att den sortens läror inte får någon plats i ens rollspelsvärld.

Och det var ungefär det jag menade, i kondenserad form, i det stycke du frågade om:
Massor med fullt fungerande, livskraftiga kulter har saknats en eller flera av dessa element och varit extremt betydelsefulla för sin tid, sina troende osv. (Inkl. ett antal religioner/kulter idag.)

 

[solvebring]

Fyra ämnen, fyra synsätt. Mycket givande vid rollspelskonstruktion.

Häftigt. =)
Skulle du kunna berätta lite om hur detta kan se ut i praktiken? Det vill säga, vid rollspelskonstruktion.

 

[Mekanurg]

Fyra ämnen, fyra synsätt. Mycket givande vid rollspelskonstruktion.

Häftigt. =)
Skulle du kunna berätta lite om hur detta kan se ut i praktiken? Det vill säga, vid rollspelskonstruktion.

Jag önskar att jag kunde, men det är svårare att förklara än att göra. Det handlar om att få överblick, att se vilka detaljer som behövs för att bygga en trovärdig helhet.

 

[solvebring]

Fyra ämnen, fyra synsätt. Mycket givande vid rollspelskonstruktion.

Häftigt. =)
Skulle du kunna berätta lite om hur detta kan se ut i praktiken? Det vill säga, vid rollspelskonstruktion.

Jag önskar att jag kunde, men det är svårare att förklara än att göra. Det handlar om att få överblick, att se vilka detaljer som behövs för att bygga en trovärdig helhet.

Okej, det är iof förståeligt. Men vad skulle du kunna säga rent sporadiskt om vad som är viktigast - vad kommer i första rummet?

Jag själv skulle vilja säga geografi och flora liksom fauna, eftersom det talar om vad för slags samhälle vi har att göra med. Ligger det nära havet så är det ju troligt att det förekommer mer fiske än jordbruk till exempel.

Vart jobbar man sig sedan om man vill göra det smidigt för sig? Kommer utveckling här näst - hur pass moderna och "civiliserade" folket i området är? Beroende av det så kommer man ju in på politik, ekonomi osv.

En annan tanke är kanske att jobba sig bakåt? Man etablerar helt enkelt ett samhälle: Rikt jordbrukssamhälle med god export av virke, säd och vin. Rik stat med aristokratiskt styre. Därefter kanske man helt enkelt jobbar sig bakåt för att göra klart för alla de här punkterna?

Nåväl, mina frågor är mer reflektioner än direkta frågor så du svarar helt enkelt om du skulle vilja anmärka på något eller så.

... skriver solvebring som känner sig allmänt intresserad av mer metodiskt världsskapande.

 

[Tell]

ok, tack för förklaringen. (NT)

(NT)= no text