Quan'talis
Swashbuckler
För ganska länge sedan arbetade jag på en ihålig rollspelsvärld (där handlingen utspelar sig inuti, alltså. De flesta fantsyvärldar verkar ju vara en blandning mellan katakomber och schweitzerostar, men det är inte så jag menar) och då jag var hemma på jullovet hittade jag mina gamla anteckningar och bestämde mig för att sätta igång igen.
Problem 1: Jag vet inte vilken sorts spelvärd jag helst vill ha. Jag har två alternativ som jag tycker lika bra om (fast jag tycker lite bättre om alternativ B, för det mesta åtminstone), och jag kommer inte på något bra sätt att kombinera dem.
[color:red]Alternativ A:</font color=red> En fantasyvärld. För länge, länge sedan bodde alla på utsidan, men sedan inträffade en Katastrof. Solen slocknade, haven steg och allt levande (jo, i en fantasyvärld kan man leva fast solen slocknat) började förvridas av de okontrollerade magiströmmar som uppstod (eller något liknande). De som lyckades undgå att förvridas samlade sig för att göra motstånd mot de fruktansvärda varelser som de andra förvandlats till.
Till slut verkade allt hopp förlorat, men då genomförde de tolv (eller något annat lagom legendariskt antal) mäktigaste magikerna/prästerna/whatever en sista, desperat ritual som öppnade en väldig spricka i jorden. The good guys slank ner i sprickan, som stängdes efter dem. De befann sig nu i jordens inre.
Och där har de bott i ett par tusen år; livet på ytan är bara legender och en del tvivlar på att det ens finns någon yta. Det kan kanske vara möjligt för någon RP att at sig till ytan, men det är inte själva grundidén. Det är helt enkelt fråga om en "normal" fantasyvärld, men inuti ett klot i stället för på utsidan.
[color:red]Alternativ B:</font color=red> En "Jules Verne meets H.P. Lovecraft"-värld. Sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal; tänk luftskepp, ångfartyg, vaxade mustascher och namnlösa varelser från underjorden som är ute efter din själ. Den här idén är ny, så jag har inget gammalt material att sammanfatta, men jag har tänkt ha med referenser till "verkliga" teorier om att jorden är ihålig (och det finns en hel del sådana teorier).
Inte en skräckrollspelsvärld, dock, utan mera... ja... hmm... nåja, kanske en skräckrollspelsvärld i alla fall, men en där man inte behöver spela skräck. Det allmänna intrycket är tänkt att bli en blandning av En Resa till Jordens Medelpunkt (inte den version som jag såg ett par avsnitt av på TV 4 under jullovet) och videon till Smashing Pumpkins' Tonight, Tonight.
Problem 2: Jag borde kanske spara det här till ett annat inlägg (eftersom det inte har något med det föregående att göra), men det gör jag inte:
Hur fungerar dag och natt om man är inuti en sfär? Om det finns en "sol" i mitten kommer den ju att lysa lika mycket hela tiden, eftersom den inte har någonstans att ta vägen. Och om den av någon orsak bara lyser åt ett håll åt gången borde man ju ändå se den reflekteras i andra halvan av sfären. En pulserande sol, som bara lyser halva dygnet, kännd inte riktigt rätt, inte heller att det faktiskt är lika ljust hela tiden (vare sig det är dagsljus eller halvskymning). Vad kan man ha för förklaring om man inte har en "sol"? Självlysande svampar? Alla ser i mörkret? Gudarnas ficklampa?
Problem 1: Jag vet inte vilken sorts spelvärd jag helst vill ha. Jag har två alternativ som jag tycker lika bra om (fast jag tycker lite bättre om alternativ B, för det mesta åtminstone), och jag kommer inte på något bra sätt att kombinera dem.
[color:red]Alternativ A:</font color=red> En fantasyvärld. För länge, länge sedan bodde alla på utsidan, men sedan inträffade en Katastrof. Solen slocknade, haven steg och allt levande (jo, i en fantasyvärld kan man leva fast solen slocknat) började förvridas av de okontrollerade magiströmmar som uppstod (eller något liknande). De som lyckades undgå att förvridas samlade sig för att göra motstånd mot de fruktansvärda varelser som de andra förvandlats till.
Till slut verkade allt hopp förlorat, men då genomförde de tolv (eller något annat lagom legendariskt antal) mäktigaste magikerna/prästerna/whatever en sista, desperat ritual som öppnade en väldig spricka i jorden. The good guys slank ner i sprickan, som stängdes efter dem. De befann sig nu i jordens inre.
Och där har de bott i ett par tusen år; livet på ytan är bara legender och en del tvivlar på att det ens finns någon yta. Det kan kanske vara möjligt för någon RP att at sig till ytan, men det är inte själva grundidén. Det är helt enkelt fråga om en "normal" fantasyvärld, men inuti ett klot i stället för på utsidan.
[color:red]Alternativ B:</font color=red> En "Jules Verne meets H.P. Lovecraft"-värld. Sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal; tänk luftskepp, ångfartyg, vaxade mustascher och namnlösa varelser från underjorden som är ute efter din själ. Den här idén är ny, så jag har inget gammalt material att sammanfatta, men jag har tänkt ha med referenser till "verkliga" teorier om att jorden är ihålig (och det finns en hel del sådana teorier).
Inte en skräckrollspelsvärld, dock, utan mera... ja... hmm... nåja, kanske en skräckrollspelsvärld i alla fall, men en där man inte behöver spela skräck. Det allmänna intrycket är tänkt att bli en blandning av En Resa till Jordens Medelpunkt (inte den version som jag såg ett par avsnitt av på TV 4 under jullovet) och videon till Smashing Pumpkins' Tonight, Tonight.
Problem 2: Jag borde kanske spara det här till ett annat inlägg (eftersom det inte har något med det föregående att göra), men det gör jag inte:
Hur fungerar dag och natt om man är inuti en sfär? Om det finns en "sol" i mitten kommer den ju att lysa lika mycket hela tiden, eftersom den inte har någonstans att ta vägen. Och om den av någon orsak bara lyser åt ett håll åt gången borde man ju ändå se den reflekteras i andra halvan av sfären. En pulserande sol, som bara lyser halva dygnet, kännd inte riktigt rätt, inte heller att det faktiskt är lika ljust hela tiden (vare sig det är dagsljus eller halvskymning). Vad kan man ha för förklaring om man inte har en "sol"? Självlysande svampar? Alla ser i mörkret? Gudarnas ficklampa?