Världen brinner... och rollspel

Det finns där i bakgrunden, men har det egentligen särskilt stor betydelse utöver att det är uttryck för en framtid som tar avtramp i vår verkliga nutid?

Rollspel är ofta en verktygslåda. Vill man spela i ett översvämmat Bangkok blir det nog svårt att inte på något sätt adressera klimatförändringarna.

Cyberpunkiga spel känns ofta som mer eller mindre ytliga ursäkter för att få använda bomba cybertech eller stora vapen liksom.

Det är verkligen inte min bild av Neotech. Överlag har "stora vapen" inte varit en grej i mitt spelande sedan 90-talet...
 
Jag tänker att man hade velat hacka AW lite så att det är mindre aggressivt och orienterat mot tanken på medmänniskan som hot. Ta bort allt det här med en framtid är det fortfarande finns nog med kulor och nog med bensin, liksom.

Det var ju lite detta som MÅ0 siktade på. Ett hackat AW med lite mer optimism. Återbyggande (och därmed samarbete) är ett centralt tema. Kanske hade kunnat vara en utgångspunkt?
 
Det är verkligen inte min bild av Neotech. Överlag har "stora vapen" inte varit en grej i mitt spelande sedan 90-talet...

Att vi använder spelen till allt mellan köksbänksdrama och epik är ju för att vi vill göra det. :)

Men i slutänden är ju eqip den överlägset största delen av Neotechd-grundboken, och stridsreglerna är de mest djupgående.

Missförstå mig rätt. Jag gillar Neotechd. Det är ett riktigt coolt rollspel på väldigt många sätt. Men utöver att klimatkrisen finns i bakgrunden så har den inte särskilt stor betydelse för spelet.
 
Att vi använder spelen till allt mellan köksbänksdrama och epik är ju för att vi vill göra det. :)

Men i slutänden är ju eqip den överlägset största delen av Neotechd-grundboken, och stridsreglerna är de mest djupgående.

Missförstå mig rätt. Jag gillar Neotechd. Det är ett riktigt coolt rollspel på väldigt många sätt. Men utöver att klimatkrisen finns i bakgrunden så har den inte särskilt stor betydelse för spelet.

Nu undrade ju @Nässe hur man kan få in det i spel, och då är ju miljöer där klimatkatastrofen är ett faktum ett bra alternativ. Att du inte ser möjligheten spelar kanske inte så stor roll för frågeställningen :)
 
Det var ju lite detta som MÅ0 siktade på. Ett hackat AW med lite mer optimism. Återbyggande (och därmed samarbete) är ett centralt tema. Kanske hade kunnat vara en utgångspunkt?

Ja, typ, fast man hade ju behövt ändra hela ramhandlingen. Sedan känner jag väl att M:Å0 gör rätt mycket handwaving med avseende på matförsörjning och ekologi, och det är två teman jag tycker borde vara i fokus.
 
Jag tänker att man hade velat hacka AW lite så att det är mindre aggressivt och orienterat mot tanken på medmänniskan som hot. Ta bort allt det här med en framtid är det fortfarande finns nog med kulor och nog med bensin, liksom.

Tvärtom. Det är ju den framtiden vi fått. Kan vi göra något åt skiten? Finns massa fina APs om längre kampanjer som inte brinner ur på två sekunder och med betydligt mindre PvP än vad folk på wrnu upplever. Framförallt malströmen brukar vara en sådan sak som figurerar i dessa APs som ett sätt att förstå och förändra. Tänker att AW inte är aggressivt, det är spelarna som är det.
 
Jag tolkar det som att alla uppslag hittills handlar om postapokalyps (eller möjligen apokalyps). Det vore spännande att spåna kring hur ett spel som är förlagt i en värld där det fortfarande finns hopp kvar skulle se ut. Skulle det vara roligt(intressant att rollspela klimataktivism, till exempel? Eller klimatpolitik? Eller noir, där klimatfrågan har växt så stor att den präglar alla fall?
 
Om det inte dyker upp ett klockrent spel som rekommendation hade jag nog spelat post-appo med flashback-diskussioner.

Typ använd bilder, fysiska eller berättade i lite mer detalj, av ett förstört landskap när ni kommer till en plats. Ställ frågan "vad tror ni ledde till att det blev såhär" och ta avstamp i vår nutid.

Det blir ju lite ooc-snack men samtidigt potentiellt världsbyggande och världsskapande om alla är med på det. Liksom "varför är det en jävla öken här? Vad fanns där innan?" kan ju få svar som i sig är plot hooks!

Jag hade tagit med kidsen! Nu har jag inte koll på åldrar på dina barn men 7+ lär ju kunna reflektera iaf något kring konsekvenser av vad som sker kring dem.
 
Tvärtom. Det är ju den framtiden vi fått. Kan vi göra något åt skiten? Finns massa fina APs om längre kampanjer som inte brinner ur på två sekunder och med betydligt mindre PvP än vad folk på wrnu upplever. Framförallt malströmen brukar vara en sådan sak som figurerar i dessa APs som ett sätt att förstå och förändra. Tänker att AW inte är aggressivt, det är spelarna som är det.

Jag tycker att mycket i hur spelet förmedlas är raka motsatsen till en mer lågmäld, vemodig och jordnära postapokalyps. Visst, det går att göra, men det innebär att man jobbar i motvind mot väldigt mycket i hur spelet formulerar saker.
 
Jag tycker att mycket i hur spelet förmedlas är raka motsatsen till en mer lågmäld, vemodig och jordnära postapokalyps. Visst, det går att göra, men det innebär att man jobbar i motvind mot väldigt mycket i hur spelet formulerar saker.

Lågmäld, vemodig och jordnära är de väl ingen som sagt något om? Tycker i själva verket Apocalypse World så klockrent centrerar sig kring frågor om gemenskap och samhälle och hur vi kan skapa en säker/säkrare tillvaro att vill vi spela efter en katastrof så finns det nog inget bättre spel att greppa för att närma oss det. För min miljöangst vill jag inte ha något jordnära kontemplativt jag vill ha en hagelbössa, en hacka, några frön och alldeles för lite vatten och kämpa för att överleva och bygga något bättre. Jag vill ha frustration, aggression och ilska.
 
Lågmäld, vemodig och jordnära är de väl ingen som sagt något om? Tycker i själva verket Apocalypse World så klockrent centrerar sig kring frågor om gemenskap och samhälle och hur vi kan skapa en säker/säkrare tillvaro att vill vi spela efter en katastrof så finns det nog inget bättre spel att greppa för att närma oss det. För min miljöangst vill jag inte ha något jordnära kontemplativt jag vill ha en hagelbössa, en hacka, några frön och alldeles för lite vatten och kämpa för att överleva och bygga något bättre. Jag vill ha frustration, aggression och ilska.

Alltså, mitt problem, som också tas upp i artikeln jag länkade tidigare, är postapokalyptiska narrativ som centrerar våld. Varför ska hagelbössan vara med? Varför älskar folk att föreställa sig en samhällskollaps där man ständigt hotas av ett hobbesianskt allas krig mot alla?
 
Alltså, mitt problem, som också tas upp i artikeln jag länkade tidigare, är postapokalyptiska narrativ som centrerar våld. Varför ska hagelbössan vara med? Varför älskar folk att föreställa sig en samhällskollaps där man ständigt hotas av ett hobbesianskt allas krig mot alla?
Därför att det är så vår historia och samtid ser ut, av icke-existerande eller kollapsade samhällen. Det är vårt teknologist avancerade, sekulära, rättssamhälle som håller det våldsamma allas krig mot alla borta.

Man kan såklart föreställa sig en fredlig postapokalyptisk tid, men det är helt orealistikst.
 
Dött Kött är ett zombiespel, men det är mer allmänt också ett spel om hur vi behöver varandra för att överleva katastrofen / kollapsen. Kärnan i det hela kan sammanfattas som "xp for making friends".
 
Alltså, mitt problem, som också tas upp i artikeln jag länkade tidigare, är postapokalyptiska narrativ som centrerar våld. Varför ska hagelbössan vara med? Varför älskar folk att föreställa sig en samhällskollaps där man ständigt hotas av ett hobbesianskt allas krig mot alla?

För att det är vad som brukar hända där det inte finns en centralmakt med våldsmonopol? Inte nödvändigtvis allas krig mot alla på individuell nivå (det är tvärtom ovanligt när de sociala strukturerna fått en chans att börja etablera sig, eller aldrig fallit samman helt), men däremot våld mellan grupper som slåss om begränsade resurser. Det stamsamhälle som mänskligheten haft under sin överväldigande större tid på Jorden.

Sedan kan man tänka också sig mjukare postapokalypser där inte samhällsstrukturen kollapsat, utan allt bara är fattigt, grått, eländigt och mer eller mindre auktoritärt, men hur kul är det att spela (eller, det kanske det är, men det är i alla fall en nischprodukt i så fall)? Nordkorea: Rollspelet?
 
Tvärtom. Det är ju den framtiden vi fått. Kan vi göra något åt skiten? Finns massa fina APs om längre kampanjer som inte brinner ur på två sekunder och med betydligt mindre PvP än vad folk på wrnu upplever. Framförallt malströmen brukar vara en sådan sak som figurerar i dessa APs som ett sätt att förstå och förändra. Tänker att AW inte är aggressivt, det är spelarna som är det.
Jag tror definitivt att man kan lira sådana kampanjer i AW, men ”AW är inte aggressivt” kan jag inte hålla med om. Det är nog ett av de mest aggressiva spel jag spelat. Okej, det är inte Poison’d, men det är inte långt därifrån.
 
Dream Askew är ett bra exempel på postapokalyps fokuserad på gemenskap istället för våld. Och ett jävla bra spel, dessutom. Även Wilding Tales, men det tar en kvart att spela igenom, så kanske inte tillräckligt matigt.
 
Jag tror definitivt att man kan lira sådana kampanjer i AW, men ”AW är inte aggressivt” kan jag inte hålla med om. Det är nog ett av de mest aggressiva spel jag spelat. Okej, det är inte Poison’d, men det är inte långt därifrån.

Haha, det jag menar är att AW inte behöver brinna upp på tre spelmöten och sen ryka bort kvällsvinden när allt ligger i aska. Spelet är ju till och med gjort för att INTE vara precis det utan för långa kampanjer. Så att folk spelar så, innebär ju att folk är taggade på full on action och skjuta folk i huvudet och bränna ner hela samhället inte för att spelet säger åt dem att göra just det.
 
Alltså, mitt problem, som också tas upp i artikeln jag länkade tidigare, är postapokalyptiska narrativ som centrerar våld. Varför ska hagelbössan vara med? Varför älskar folk att föreställa sig en samhällskollaps där man ständigt hotas av ett hobbesianskt allas krig mot alla?

Jag sa väl precis att jag ser AW som att det centrerar sig kring samhälle och gemenskap? Att våld finns där är inte samma sak som att det är centrum för allt och kärnan. Tvärtom.

Sen kring samhällskollaps och sådant. Jag tror det är intressant för att det sätter saker ur spel som vi kommit överens om i vår värld. Det är fel att döda. Det är fel att stjäla. Det är fel att ljuga. Osv. När det inte finns ett samhälle, en kyrka eller något annat som säger att dessa saker är fel så står vi mer tillsvars gentemot oss själva och de i vår närhet och dessa frågor kan disktueras på ett vad jag tycker rätt intressant sätt. För egen del är frustrationen, ilskan och aggressionen inte en del av postapokalypsen i detta fall, det är känslor jag kan känna inför politiker som inte rör ett finger, mot slapp liberal idé om att vi ska panta burkar för att rädda planeten, över att tro att bara vi beskattar plastpåsar och tvingar folk ha plastsugrör så kommer delfinerna börja prata och ge oss en high five och tycka det är ok att sitta i basäng och hoppa på kommando. Att kanalisera sådant in i spel, och parallellt säga att det handlar om att bygga ett samhälle, om att skapa en säkerhet, om att skapa något nytt, kan vi rädda världen, tycker jag skapar en intressant spänning som jag gärna skulle se i AW.

Sen, behöver ju inte vara allas grej. Men det finns betydligt fler nyanser mellan lågmält kontemplativt och full on storskaligt krig om minsta lilla grästäppa och dl vatten.

(edit: jag tycker ju då, förbjud plastpåsar och slit och slängmaterial, förstatliga storföretagen och tvinga dem in på en hållbar bana i detta nu, vi har inte tid att sitta och putta på ören på skatten för att se om folk med inkomster per år jag inte kommer se under min livstid ändrar sina val...)
 
Last edited:
Sedan kan man tänka också sig mjukare postapokalypser där inte samhällsstrukturen kollapsat, utan allt bara är fattigt, grått, eländigt och mer eller mindre auktoritärt, men hur kul är det att spela (eller, det kanske det är, men det är i alla fall en nischprodukt i så fall)? Nordkorea: Rollspelet?
Precis! Ett sådant spel hade kunnat vara intressant genom sin förankring i verkligheten, istället för fantasin. Dessutom skulle en kunna betrakta undvikandet av apokalypsen som en apokalyps i sig. Hur ser världen ut när vi radikalt minskar våra utsläpp? Hur ser världen ut utan kapitalism och konsumtion? Hur ser kapitalismen ut utan nyproduktion?

(Skrivet helt utan politiska ambitioner)
 
För att det är vad som brukar hända där det inte finns en centralmakt med våldsmonopol? Inte nödvändigtvis allas krig mot alla på individuell nivå (det är tvärtom ovanligt när de sociala strukturerna fått en chans att börja etablera sig, eller aldrig fallit samman helt), men däremot våld mellan grupper som slåss om begränsade resurser. Det stamsamhälle som mänskligheten haft under sin överväldigande större tid på Jorden.

Sedan kan man tänka också sig mjukare postapokalypser där inte samhällsstrukturen kollapsat, utan allt bara är fattigt, grått, eländigt och mer eller mindre auktoritärt, men hur kul är det att spela (eller, det kanske det är, men det är i alla fall en nischprodukt i så fall)? Nordkorea: Rollspelet?

Att beskriva stamsamhällen som ett hobbesianskt allas krig mot alla är något jag tror skulle få de flesta antropologer att lyfta på ögonbrynen. Även om det icke-statliga samhället innehåller våld -- ofta mer våld än det nuvarande -- så är det knappast heller den sortens brutala "alla är ett hot"-miljö som AW och den konventionella postapokalypsgenren målar upp.
 
Back
Top