Vad den vinner på är att WW som brukligt skippat det urtrista och ohyggligt utjatade äventyrarkonceptet och på ett seriöst, intressant och trovärdigt sätt involverat rollpersonerna i handlingen.
Jo, okej, det kan tolkas som allmän WW-dyrkan, men då missar man poängen. Som Ymir skriver engagerar GC spelarna på ett personligt plan, till skillnad från din gemena kampanj som engagerar spelarna på ett äventyrarplan.
Man bjuds in till ett gästabud och snärjs in i handlingen personligen, för att göra detta använder Black Dog vampyrismen som främsta verktyg, vilket för en gångs skull gör något bra av hela den fåniga vampyrgrejen.
Nu har jag ju inte jag spelat härket (fan, jag har aldrig spelat ett officiellt scenario), men textmässigt är det ingen höjdare. Enligt diverse trovärdiga källor var det skoj att spela det, men efter att ha kikat på det är jag övertygad om att jag hade gjort det bättre.
Hur som helst finns det en stor poäng i det Ymir skriver, att frångå den stereotypa scenariokonstruktionen (som Black Dog har gjort i GC) kan säkert gynna hobbyn.
Eller något.
- Lycan