Världens mest komplicerade Rollspel!

[God45]

Jag vet folk som spelat MUA med de reglerna. Skulle aldrig palla med det själv.

OMFG! Det är dedikation.

 

[JohanL]

Western 1 är det värsta jag faktiskt sett och försökt använda, följt av Khealataar, men Phoenix Command och Delta Force ska väl vara där uppe också?

Rolemaster och MERP är minst en division längre ned - det är massor med tabeller, men de är det ju bara att rulla på i enligt instruktioner.

 

[Franz]

Som @Zire säger, tidiga Eon.

 

[Mogger]

Western 2* av de jag spelat, Warhammer 3 är god tvåa. Rolemaster av de jag är bekant med.

(* Exakt samma spel som 1an tror jag)

Western 3rd Ed var rejält slimmad och kanske den bästa versionen. Absolut den jag har spelat mest. Långt ifrån Western 1st Ed i komplexitet och med Western IV togs ett steg tillbaka mot komplexitet igen men fortfarande inte i paritet med första utgåvan.

 

[Kalil]

Jag tycker Shadowrun förtjänar att nämnas i den här diskussionen. Framförallt då på grund av hur köttrymd, matrix och astral interagerar med separata initiativ och handlingar som överlappar dessa. It is a glorious mess!

 

[Dr_Dängrot]

Wastelands upplevde jag som extremt avancerat back in the days , vet inte vad jag skulle tycka nu

Eon 1 gick över mitt huvud och min dåvarande spelgrupp spelade så som jag tolkat reglerna vilket jag senare fick lära mig att min tolkning var helt åt helvete men så länge man har kul .

 

[Tant Ragnar]

Jag tror att Blades in the dark egentligen inte är så komplicerat, men regelboken gör sitt bästa för att dölja det.

 

[zo0ok]

Vi spelade mycket Western 1e. Då var vi 11 år. Så så svårt kan det inte ha varit.

Därmot fick vi aldrig igång något spel vare sig med Eon 1e eller Khelataar.

 

[DanielSchenström]

Utan att jag ger någon beskrivning av vad jag tycker komplicerad betyder, och utan att du går ner och läser vad andra svarat i den här tråden. Vad anser du vara det mest komplicerade rollspelet?

Jag tror det är Phoenix Command, baserat på vad jag läst om det. Av de spel jag läst så är det Dangerous Journeys.

 

[Mogger]

Sedan får man väl följa upp den här tråden med vilka kvaliteter komplexitet kan ha.

 

[Dilandau]

Polaris (indie-spelet). Fattar verkligen inte hur man ska spela det.

 

[entomophobiac]

Sedan får man väl följa upp den här tråden med vilka kvaliteter komplexitet kan ha.

Under årtionden var alltid Advanced Squad Leader spelet vi i min bekantskapskrets skrattade åt för hur komplicerat och otympligt det var, utan att vi egentligen hade spelat det. Det representerade bara "det gamla" i spelsammanhang, med sina kartongbitar och hexagonkartor.

Men i vuxen ålder fick jag reglerna av en bekant, för hen hade råkat köpa dubletter, och jag gav det en ärlig chans. Och visst, det är mycket märkliga undantag och inkonsekvenser som visar spelets ålder rent pedagogiskt, men det visade sig också vara ett makalöst interaktivt och framförallt narrativt spel som inspirerat mig väldigt mycket och som jag introducerat fler till sedan dess.

Att spelet sedan har tabeller för om buskar börjar brinna efter explosioner och olika regler för att skjuta med olika typer av vapen gör ju att det snarare är en hel hobby än ett spel, och den biten intresserar mig inte lika mycket. Men kärnan är faktiskt såpass solid att det får moderna figurspel - som vi väl kan se som krigsspelens arvtagare - att kännas mindre interaktiva.

På andra sidan ser vi spel som Burning Wheel och Burning Empires, som jag tycker är väldigt komplicerade men där mekanikerna är till för att ge intressanta resultat och levererar detta med bravur. Jag fattar fortfarande inte en bråkdel av synergierna mellan olika manövrer, och kanske aldrig kommer göra det, så mitt spelande blir mindre strategiskt och mer att "välja nåt som låter ballt och se vad som händer", vilket jag inte tror är intentionen riktigt. Men komplexitet kan absolut tillföra något!

När det är som bäst ger det oss häftig output att spela vidare på.

 

[Mogger]

...det snarare är en hel hobby än ett spel

Precis! System mastery! Jag har ju sett folk spela olika typer av figurspel med en komplexitet som vida överstiger de klurigaste rollspelen, men där man satt sig i reglerna till sådan grad att man kan se och förstå (och analysera) varje val. Det blir en fungerande strategi som kan kontras. Men detta kräver ett otroligt engagemang som man kanske har, eller inte.

Vi spelade Eon 1 regelbundet under flera års tid. Det var inte det minsta komplext (iaf inte efter de 3-4 första spelmötena) utan allt flöt på fint och de djupa lagren av komplexitet gav spelandet ett mervärde. Det krävdes som sagt kontinuerligt spelande och en vilja att förstå och lära sig reglerna.

Bra, komplexa regler som passar den föredragna spelstilen och spelgruppen är sjukt kul!

Jag har idag varken tid eller lust att lära mig nya regler. Jag är inte där i mitt hobbyutövande. Men komplexitet har absolut sin plats inom hobbyn.

Ps. Jag kan tycka att alltför enkla regler blir för triviala med. Jag vill ha lagom tuggmotstånd.

 

[Skarpskytten]

Det finns mycket att bena i här. Är många regler samma sak som komplexitet? Hur ska vi jämföra DnD5 som har en slimmad regelmotor med en universellt resolutionsmekanik samt hundratals förmågor och trollformler mot DnD Basic med sina få regler och specialförmågor men med olika subsystem för varje enskild sak (en mekanik för räddningskast, en för att hitta dolda dörrar, en för att öppna dörrar, en för social interaktion, etc, slå över, slå under, slå tabell)? Komplexiteten kan finnas på olika ställen i systemet.

Rolemaster, som flera av oss har nämnt, har ett komplex system för att göra rollfigurer, massor av modifikationer, men flyter i min erfarenhet på bra när alla har sina gubbar och sina tabeller framför sig. Däremot stannar 5e-möten ofta upp för att SL eller spelare måste läsa på någon förmåga eller trollformel. PC har som jag minns det ett snabbt system för att göra rollfigur, men stridssystemet … Und so weiter.

Detta inlägget dedikeras till @Måns , som drog igång de här associationerna.

 

[Rickard]

Av spel jag läst: Mouseguard

Av spel jag hört talas om: World of Synnibarr

 

[JohanL]

Advanced Squad Leader

Det är också ett exempel på att spel kan vara komplicerade på olika vis. ASL har massor med regeltext och är ökänt svårt att lära sig, men samtidigt är reglerna benhårt logiska och exceptionellt väldefinierade och sammanhängande. Det är komplicerat på samma vis som det är komplicerat att läsa programkod. Medan att förstå andra spels regler kan vara som att tolka en feberdröm där inget hänger ihop och inget är begripligt.

 

[Skarpskytten]

Dangerous Journeys.

Oj. Aldrig hört talas om. Kan du berätta lite om det?

 

[Skarpskytten]

Det är också ett exempel på att spel kan vara komplicerade på olika vis. ASL har massor med regeltext och är ökänt svårt att lära sig, men samtidigt är reglerna benhårt logiska och exceptionellt väldefinierade och sammanhängande. Det är komplicerat på samma vis som det är komplicerat att läsa programkod. Medan att förstå andra spels regler kan vara som att tolka en feberdröm där inget hänger ihop och inget är begripligt.

Det här tycker jag fångar skillnaderna mellan DnD3 och 5. 3 är mer komplext, men det är också tydligare skrivet. För mig var 3 lättare att köra än 5.

 

[entomophobiac]

ASL har massor med regeltext och är ökänt svårt att lära sig, men samtidigt är reglerna benhårt logiska och exceptionellt väldefinierade och sammanhängande.

Det handlar ju till stor del om mängd undantag, skulle jag säga. Det logiska och väldefinierade gör också ofta reglerna rätt svårlästa och snåriga, särskilt som att två regler ibland kan motsäga varandra och det är inte självklart att det blir tydligare i det finstilta. Systemet har ju också massor med små exploits som folk gillar att använda, som att skjuta med en stridsvagns hull MG för att få svänga gratis... Och inbitna fans brukar skoja om att ingen någonsin spelat ett helt scenario "korrekt" med alla regler.

Men allt detta tillhör ju det positiva i spelet som hobby, för dem som är inbitna fans. Spelet ger dem något som de inte kan få av andra spel. Det går att se samma inställning bland World in Flames fans att "det här är är världens bästa spel!"

 

[CapnZapp]

MERP, av de jag känner till.

Jag tror mig ha en förklaring här:

Jag började själv min rollspelskarriär med MERP, och länge hade även jag uppfattningen spelet var imponerande komplicerat.

Jag har dock insett att detta var en ungdomens illusion. I själva verket är MERP inte alls särskilt komplicerat. Ja, det finns många tabeller men själva grundmekanismen är förbluffande enkel. Och även om vi räknar in tabellerna är inte MERP mest komplicerat, det räcker ju att nämna att MERP är en (kraftigt) förenklad variant av RoleMaster för att inse detta.

Två spel som är mycket svårare och grisigare att ha att göra med (om vi definierar "komplicerat" som "många saker för spelaren och spelledaren att hålla reda på" är Pathfinder 2 och Warhammer FRP 4)