Kyrkan och mörkret ska inte ses som representanter för gott och ont utan kan snarare jämföras med ideologier som finns i vårt eget samhälle. Den människosyn som mörkret företräder kan vid en första anblick te sig som anarkistisk, men är snarare anarkoliberal eller bara liberal, då inget solidaritesideal finns. Det är enligt mörkret sina egna behov och ingen annans man ska se till, vilket inte är förenligt med traditionell anarkism. Mörkret är även smått fascistiskt, då man dyrkar de starka och har en gansa stark våldsprägel-enda sättet att få makt är att ta den med våld.
Vad gäller kyrkan så är den Ende väldigt lik det gamla testamentets bestraffande gud, vilket antagligen gör honom ganska skrämmande för många människor (till skillnad från ex. den kristna guden, som genom Jesus förlåter alla människans synder-förlåtelse finns inte i tron på den Ende). Kyrkan har en mycket strikt hierarki och makten är koncentrerad till fyra personer. Detta gör antagligen, som i alla centralmakter, att avstånndet mellan makthavarna och folket blir väldigt stort, både rent fysiskt och vad gäller folklig förankring av besluten. Kyrkan har dessutom ganska elitistiska ideal, ideal som är svåra för den vanliga människan att leva upp till. Detta i kombinaltion med att någon syndernas förlåtelse inte finns göt antagligen tron på den ende ganska svår att hålla kvar vid för många vanliga människor då de inte kan leva såsom den Ende och hans kyrka har ålagt dem.
Vad gäller kyrkans metoder så är inkvisitionen uppenbarligen inte världens trevligaste grabbar. De är antagligen ganska snara att anklaga folk och använder sig av tortyr för att tvinga fram bekännelser. Ordensriddarna gör antagligen inte ett alltför snällt intryck de heller, och kyrkans övriga soldater uppför sig antagligen inte mycket bättre mot bönderna än vanliga soldater, dvs. inte särskilt bra.
/Odd
