Hmm.
Bra fråga du ställde där, när känns en värld levande?
För mig är det när jag som spelledare kan improvisera utan att det känns som improvisation utan som om jag visste att det skulle vara si och så. Den känslan och det flytet kommer inte direkt utan det är först efter flera år av spelande i den världen som den och dess karaktärer känns som de fanns på riktigt. Jag kan verkligen se platserna framför mig. Jag tror att väldigt stor del kommer från engagemanget jag själv lagt på världen trots att det är en färdig värld (Greyhawk från TSR).
Vi börjafde spela i den 1990 och fortsatte fram till 1996. Sedan dess har jag återbesökt Oerth i noveller och i artiklar medan spelarnas rollpersoner har hamnat någon annanstans.
Några saker som underlättat, tror jag, i att få vårlden att kännas riktig är att TSR betraktade dem som sådana. Greyhawk kom från ett gammalt uppslagsverk, Forgotten Realms, det vi känner till om det kommer från karaktärer som bor där som berättat om det för skribenterna. Bilderna är behjälpliga. De visar hur folk ser ut, hur miljön är och så vidare.
När man skapar en värld så är det viktigt att inte bara skapa för skapandets skull. Har man fått en jättebra ide så är det bara att sätta igång men är det bara för att "det vore kul att skapa en värld" då ska man nog hålla sig i skinnet ett tag till för det är väldigt mycket arbete trots allt.
När man dock sitter där i skapartagen så finns det väl en hel del att tänka på och allt det som gör ens värld speciell bär tas upp, allt som skapar karaktär. För spelarna kanske det är ytliga saker som kläder, mat och dylikt, sånt som de stöter på under spelets gång. För spelledaren kanske det är det bakomliggande, varför en kultur är på ett visst sätt, varför folk klär sig på ett visst sätt och äter en viss mat.
Lite saker man kan ta upp.
Historia
Kultur
Religion
Geografi
Flora
Fauna
Politik
De här för sig själv gör ju inte någonting levande men tillsammans, med eftertanke så kan det bidra till att miljön känns levande.
Det här är ju egentlgen bara färarbetet. Precis som en bok blir levande när man läser den blir spelvärlden levande när man spelar den. Tänk på att utveckla den bortom det rollpersonerna gör. SLP lever, dör, gifter sig, ändrar stil, äventyrar o.s.v. KRiken fattar beslut som påverkar tusentals eller miljontals. Naturkatastrofer drabbar länder och de som bor där. Allt måste finnas med för att det ska kännas levande, både det stora och det lilla.
Daniel Schenström
Blomarter, poesi, strategiböcker, hälsningsfraser, tygmönster, rovfåglar, adelssläkter, träleksaker, dryckesvanor, musikinstrument, bördighet, vinterkyla, barnsjukdomar, böneriter, vårsådd, sorgedräkt, midsommarfirande, stamemblem, skrivstil, lädergarvning, sedeslära, utedass, brandskatter, kryddor, hasardspel, visdomsord, kustklimat, mandomsprov, eldväkteri, vidskepelse, skapelseberättelse, magiteori, rustningssmide, brudklänningar, gränsakskonservering, medicin, handelsvägar, ostsorter och träsnideri är några saker man kan ta upp