[Världsbygge] Vad utspelar sig på den klippiga kusten?

[Dewil]

Kom med synpunkter!

Jag har fragmentariska tankar om ett landområde (och en skiss, men den kan jag lika gärna redogöra för principiellt) och behöver lite kritik och idéer.

Geografi:
- Läget i världen motsvarar ungefär Nordafrika
- En lång kust, längd oklar men kanske "några hundra mil" från öster till väster
- Öst-västlig utsträckning, hav i norr
- Höga klinter längs hela sträckan - flera hundra meter höga - det är som om hela landskapet har gått av och sedan tippat och sluttar svagt söderut
- Torrt men inte hett, begränsad nederbörd, dimma förekommer

- Havet är långgrunt, fyllt med klippor och förrädiska sandrevlar - större båtar kan bara passera utom synhåll från kusten.
- Stenig strand finns.
- Källsprång i klippväggen kan finnas
- Det kan finnas skrevor-raviner där det går att förflytta sig mellan stranden och ovansidan.

- Uppe på klinterna växer gräs. Buskar finns, träd sällsynta (för torrt).
- Mot söder övergår landskapet till öken.
- Om vattendrag finns är de små, uppstår en god bit (hur långt?) från kanten, rinner söderut och försvinner till slut när man närmar sig öknen.

Kultur:
- Förmodern miljö
- Det finns civilisationer i öster och väster men inte just här (p.g.a. geografin och klimatet)
- Långt i söder ligger Stora öknen där det sägs att det finns ruiner efter förlorade riken (vilket också är det minst konstiga av allt som sägs om Stora öknen)
- Det bor förmodligen människor längs kusten men i så fall i småsamhällen
- Sjöfarten mellan öst och väst kan inte gå längs kusten (p.g.a. skäl ovan) men är heller inte så utvecklad att den kan gå helt oceangående så lång sträcka.
- Enda sättet att handla mellan öst och väst är därför karavaner.

Jag tänker mig att området är isolerat, glesbefolkat och outvecklat men ändå ständigt i kontakt med omvärlden genom de viktiga karavanerna som passerar genom. Men vilka är de som bor i området och hur lever de? Hur är karavantrafiken organiserad? Vilka spännande och ospännande saker händer här? Hundra mil av stäpp, några fåraherdar och en karavan i månaden är ju lite torftigt.

Ös på bara, högt som lågt!

 

[afUttermark]

En anledning att det ens går karavaner till denna avkrok är att här skördar handelshuset Otter purpursnäckor. I det långgrunda havet skördas snäckor av slavarbetskraft som hålls i schack av det faktum att det finns ingenstans att fly.

 

[Dewil]

En anledning att det ens går karavaner till denna avkrok är att här skördar handelshuset Otter purpursnäckor. I det långgrunda havet skördas snäckor av slavarbetskraft som hålls i schack av det faktum att det finns ingenstans att fly.

Åh, jag hade föreställt mig att det inte finns några naturresurser utöver vad en enkel familj kan försörja sig på. Men snäckor i havet, det är en rimlig tanke. Om än något som gör området mindre öde. I gengäld väcker det frågor som hur stor en sån koloni kan vara och hur den försörjs.

Jag hade egentligen tänkt mig att karavanerna bara passerar igenom på sin långa färd. Jag har ingen aning om vad de fraktar, bara att det måste vara förbaskat värdefullt för att det ska löna sig med landtransport.

 

[lupmet]

Några spontana tankar är att så höga klippor borde vara stora tillhåll för sjöfågel och befolkningen hänger i långa rep ned och plockar ägg. Fåglarna kanske är ätliga men roligare om det är lite udda som att de vuxna smakar vedervärdigt men ungfåglarna är en delikatess. De får sin fina smak av de småfisk som föräldrarna fångar åt dem – föräldrarna äter inte själva den fisken utan de fångar andra, större fiskar som ger deras kött den vedervärdiga smaken.

Det kan bli spännande med någon meter tidvatten eller två – det kan bli dramatiskt för fiskarna att i sina små kanoter eller "coracle" hinna (bokstavligen) upp på land innan tidvattnet kommer in. De fiskar krabbor, purpursnäckor och småfisk och skördar tång.

Så mycket fågel gör såklart att det finns gott om rovfåglar. Bland klipporna går hjordar med hjortliknande djur som med sina 5-10 meter långa ben enkelt kan klara de många kanalerna och klipporna oavsett vattenstånd. De söker föda som de filtrerar igenom sina långa snablar som de sänker ned i vattnet och silar i sig småfisk – tänk Los elefantes av Dali.

 

[JohanL]

Det här känns som att stället ber om pirater. De har bosättningar där kusten formar naturliga hamnar, och lever tämligen tryggt för attacker från bägge sidor på grund av den oländiga terrängen, och har ingen statsbildning över sig. Piraterna använder rodda fartyg och lätta små galärer som klarar av att ta sig fram om man vet vad man gör. På land håller man getter som klarar sig med den risiga vegetationen, och på de ställen som klarar det bedriver man lågintensivt jordbruk.

 

[Dewil]

Det här känns som att stället ber om pirater. De har bosättningar där kusten formar naturliga hamnar, och lever tämligen tryggt för attacker från bägge sidor på grund av den oländiga terrängen, och har ingen statsbildning över sig. Piraterna använder rodda fartyg och lätta små galärer som klarar av att ta sig fram om man vet vad man gör. På land håller man getter som klarar sig med den risiga vegetationen, och på de ställen som klarar det bedriver man lågintensivt jordbruk.

Farvattnen längs kusten är så svåra att den lilla oceangående sjöfarten håller sig utom synhåll från land - 50 till 80 km ut, kanske - vilket gör att jag tror att förutsättningarna för sjöröveri är dåliga. Annars har du rätt i att hela området är ingenmansland - ingen stat har några resurser att skaffa sig överhöghet genom att etablera permanenta stödjepunkter.

Jag gillar tanken att mindre nogräknade organisationer - bland dem kanske även stater - etablerar tillfälliga kolonier med högst ofrivillig arbetskraft för att skörda purpursnäckor säsongsvis. Det kanske är förbjudet men ingen ställer några frågor om hur utvinningen har skett. Purpurpigment är ett bra exempel på en sådan vara som är så dyr att den är värd mödan att frakta dit arbetskraft och förnödenheter.

På landborgen kan jag däremot tänka mig att det kan finnas stråtrövare som angriper karavanerna - men karavanerna borde vara tungt beväpnade av den anledningen. Den nomadiska lokalbefolkningen håller sig nog undan stråtrövarna, de kanske ibland tar kontakt med karavanerna för att byta ylle mot vissa förnödenheter (metallföremål?). I den karga miljön tror jag att mord och röveri är väldigt illa sett bland stammarna - miljön kräver en stark kollektiv gemenskap där man sköter sitt och den som begår övertramp blir utstött vilket är närapå en dödsdom.

 

[JohanL]

Farvattnen längs kusten är så svåra att den lilla oceangående sjöfarten håller sig utom synhåll från land - 50 till 80 km ut, kanske - vilket gör att jag tror att förutsättningarna för sjöröveri är dåliga.

Det borde vara OK om de är utom synhåll från kusten - man kan patrullera ändå.

 

[afUttermark]

En anledning till att större kanoter eller ens jollar inte seglar in bland sandrevlarna är att detta är jaktmarker för Nougoruz havskrokodil en 8 manslängder lång rovbest av rang. Denna sandfärgade rovbest med huggbetar som sliter sönder en jolle som ingenting.

 

[JohanL]

En anledning till att större kanoter eller ens jollar inte seglar in bland sandrevlarna är att detta är jaktmarker för Nougoruz havskrokodil en 8 manslängder lång rovbest av rang. Denna sandfärgade rovbest med huggbetar som sliter sönder en jolle som ingenting.

Plot hook: Rollpersonerna shanghajas som besättning hos den galne kaptenen som jagar den vita Nougorouz som tog hans ben.

 

[Dewil]

Bra tänkt med hemska sjöodjur som lever längs kusten. Äter förmodligen mest fisk men drar sig inte för att fånga en äventyrare om tillfälle ges.

Överlevnadsutsikterna för snäckfiskarna sjönk plötsligt.

 

[Magnus Seter]

Överlevnadsutsikterna för snäckfiskarna sjönk plötsligt.

Och guldet de tar för snäckorna ökade lika plötsligt!

 

[afUttermark]

Bra tänkt med hemska sjöodjur som lever längs kusten. Äter förmodligen mest fisk men drar sig inte för att fånga en äventyrare om tillfälle ges.

Överlevnadsutsikterna för snäckfiskarna sjönk plötsligt.

Därav slavarbetskraften

 

[Magnus Seter]

Kan man tänka sig att det finns en sträcka längs med kusten där man KAN segla in mot kusten, men att det är jättefarligt där och därför finns en hel vrakstad med förlista skepp, där rövare och banditer lever?

 

[lupmet]

Om kampanjen rör sig emot Grimdark går det låta snäckfisket huvudsakligen skötas av "frivilliga" (som redan sagts): De skickas ned i korgar vid vissa bestämda platser (varje handelshus har sitt avsnitt med flera mil dem emellan) och sedan får de klara sig bäst de kan. För varje kilo snäckor som hissas upp hissas en viss mängd mat och andra förnödenheter ned. Korrupta och effektivitetspressade Översynare tullar såklart på dessa och ändrar hela tiden "prislistsan" för att berika sig själva. Det har uppstått hårda samhällen vid strandkanten där de frivilliga får inordna sig i en skoningslös hackordning där de längst upp bokstavligen är längst upp i det grottsystem de hugger ut i klippan för att bo och leva i. Stenen är mycket hård och bara ett fåtal verktyg finns som kan användas för att hugga i en så alla är trångbodda. Översynarna hyr in äventyrare att patrullera kusten och fånga/stoppa förrymda frivilliga. På grund av det mycket farliga arbetet (snava och slå huvudet i en sten och/eller drunkna, skära sönder sig på de vassa klipporna, svält, våld, rovdur, sjukdomar, …) behövs det ständigt nya frivilliga. Några av småpåvarna bland de frivilliga har lyckats få en ganska bra maktposition och vill självklart inte att någon får för sig att fly och därmed underminera deras små härskardömen…

Rollpersonerna jagar efter sin kusins kompis förra rumskompis svåger som har en mystisk tatuering som förklarar kartan som de har till äventyrets stora McGuffin.

 

[Dewil]

Haha! Underbart.

 

[Dewil]

"-llå!"

Du hör ropet uppifrån landborgen. Du ställer ifrån dig vattenspannarna som du precis har fyllt i källan. Det är ingen mening att ropa tillbaka, du vet att det inte hörs upp. Men du vet vilka de är. Du har väntat dem i några dagar, det har gått två veckor sedan solståndet och de brukar passera nu.

Det är ingen mening att vänta. Det tar några timmar att klättra upp. De kommer att stanna på platsen över natten men ge sig av i gryningen så om du vill ha något måste du gå nu. Och framför allt om du vill hinna ner innan solnedgången. Vägen ner för klippan är obarmhärtig i mörker.

Du tar spannarna, går hem till stugan och ställer dem vid spisen. Ränseln hänger på kroken på väggen. Den här gången behöver du... ståltråd, spik, lite kopparplåt och kanske en järngryta. Det beror på vad de har att erbjuda, men det är i alla fall vad du helst vill ha nu. Och de vill ha torkad fisk. Det är i och för sig det enda du har att erbjuda, men du vet att de inte kommer att tacka nej. De behöver alltid proviantera. Deras resa är lång.