Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
I Östra Alabro bor den unge, oerfarne prästen fader Cuthbert i prästgården. Han skickades på prästutbildning av sin far, köpmannen Gedd Hedersman, efter att Cuthberts mor blivit bränd på bål för häxeri. Det fick Gedd att bryta med gammeltron och bli kristen på allvar, vilket bl a innebar att skicka Cuthbert till prästseminarium.
Cuthberts storasyster Tole bröt inte med vare sig gammeltron eller häxkonsterna, men å andra sidan inte med sin nykristna pappa eller snart prästvigda bror heller.
Den kringresande trubaduren Sigwald spelman har snackat till sig mat och husrum i fader Cuthberts prästgård, mot att han skriver en ny psalm varje vecka.
En morgon när Sigwald har sovmorgon möts fader Cuthbert och Tole utanför kyrkogården och upptäcker att den och kyrkan har blivit vandaliserad. Ett par gravstenar har välts och hedniska runor har klottrats på kyrkväggen. Händelsen rapporteras till länsherren riddar Wilfrid och klockaren städar upp kring kyrkan.
Tole ombeds komma till en bondgård där en av pojkarna gjort illa foten. Medan hon är där och förbinder honom (men misslyckas med trolldomsslaget) får hon höra av en av jägarna på gården att det finns ovanliga spår i skogen. En grupp om flera personer har rört sig utanför de vanliga stigarna. Tole får löfte om att visas till spåren nästa dag.
Länsherren håller Tole som huvudmisstänkt för vandaliseringen av kyrkogården. För att hon ska hållas under uppsikt uppmanas hon att flytta in på prästgården tills hela saken är utredd. Sigwald har inget emot det.
Spelledarbyte
Nästa dag kommer en piga till prästgården för att prata med Tole. Det visar sig att gläntan där gammeltroende brukade (brukar?) samlas har "vissnat". Gräset har svartnat och löven på den urgamla eken gar grånat. I barken på eken är en hednisk runa inristad, en likadan som var klottrad på kyrkan dagen innan. Den vissnade området formar dessutom en perfekt cirkel runt eken.
Tole går ut i skogen tillsammans med jägaren som sett de märkliga spåren. Hon lyckas inte hindra Sigwald från att följa med. De följer spåren till ett stenigt område där de tappar bort dem. På andra sidan det steniga området hittar de bara en äcklig padda som Sigwald trampar på. Tole tar med den hem för att trolla med. De går tillbaka till byn.
Figurerna måste hitta en bättre spårare och söker upp byns bäste jägare. Mot löfte om en hjälteballad går han med ut för att spåra. Även fader Cuthbert är med nu. Jägaren hittar även efter det steniga partiet. Han kan även identifiera spåren som "från människor, fast med klor". Spåren slutar vid en grotta.
Spelledarbyte
Tole går in först, eftersom hon är den inte som inte har egenskapen "dåligt självförtroende" eller "pultron". Grottgången vindlar framåt och efter en stund hörs trummor. Under häxans trygga ledning tågar de framåt och hör även ett mässande ljud efter en stund. Strax före en stor grottsal finns en liten sidogång som de inte hinner undersöka. I grottsalen finns flera stora klippblock, flera varelser med olika djurattribut som horn, huggtänder, klor, osv. som mässar, i mitten ett altare, på altaret en kidnappad dräng som är bunden och skriker på hjälp.
Fader Cuthbert stiger fram för att exorcera varelserna. Två av dem avbryter ceremonin och tar fast honom. Cuthbert dänger krucifixet i huvudet på den ena och lyckas ta sig loss (Spelaren får för detta tillfälle tillstånd att slå för Prästvigd+Teologi för att slåss med krucifix :-D ) och springer därifrån med de övriga figurerna som föredöme.
Länsherren, riddar Wilfrid, underrättas och kommer strax med knektar till platsen. Då är grottan tom. På altaret finns det blod, och i blodet är samma runa som på kyrkan och eken ritad. En knekt skickas in för att undersöka sidogången, det hörs ett skrapande ljud och ett skrik som försvinner, därefter blir allt tyst. Fader Cuthbert går in för att se vad som hänt och upptäcker ett hål med hala sluttande kanter. Han glider inte ner själv. Riddar Wilfrid avbryter undersökningen eftersom det är för farligt att vara kvar i grottan och skickar hem alla.
Spelledarbyte
Fader Cuthbert går med dödsbud till den offrade drängens och den döde knektens familjer. Drängens själ blev ju fördöm, eftersom han offrades i en hednisk rit. Inget att göra åt. Knekten dog ju tjänst och kan säkert komma undan med 50 000 år i skärselden.
Tole går hem och undersöker paddan. När hon råkar rota igenom sin mors gamla saker hittar hon ett öppnat brev med riddar Wilfrids sigill på. Hon kan inte läsa utan måste ta med det till fader Cuthbert. Det visar sig vara ett brev från "W.J" (Wilfrid Jernskiöld?) till baronen i grannförläningen. WJ säger till baronen att skicka dit "broderskapet" i tid så att de inte behöver vänta fem år till nästa tillfälle, och försäkrar att deras inkomster snart ska vara säkrade. Han varnar också för häxan Silja (Toles och Cuthberts mor) som vet för mycket.
Spelledarbyte
Figurerna lyckas få Toles och Cuthberts far att återuppliva några gamla minnen från sin tid som gammeltroende, och avslöja att runan som återkommit på tre ställen betyder "ek". En av runorna var ristad på en ek, drängen som blev offrad hette Ek i efternamn, och kyrkan är byggd av ekvirke. Det sista hans fru sa innan hon gick hemifrån natten innan hon greps var att hon skulle "skydda eken".
En titt på en karta avslöjar att riddar Wilfrids herrgård ligger mitt i en triangel, vilkens uddar består av de tre olycksdrabbade platserna.
Spelledarbyte
Figurerna går på ekjakt till riddarens herrgård. Där finns mycket riktigt en stor ek i trädgården. Sigwald går på en pissrunda runt den och ser ekrunan ristad i barken på den. Dessutom är de säkra på att eken inte fanns där dagen innan.
Riddar Wilfrid vill inte betala uppehälle till den förolyckade knektens familj (trots att fader Cuthbert lovat det dagen innan).
Figurerna återvänder till grottan med ett rep för att undersöka hålet i sidogången. Där hittar de den försvunna knekten, Pethrun, nedkyld men vid liv, och tar med honom upp.
Brevet handlade WJ:s och baronens inkomster. Deras gemensamma inkomster kommer från tullar av bron över Östra Alafloden. Bron är också gjord av ek, enligt Tole, Cuthbert och brovakten. Sigwald är säker på att det är ene, och han är uppvuxen i en instrumentverkstad och kan det här med träslag (nollat slag).
Toles och Cuthberts far anförtros hemligheten om vad som hänt. Köpman som han är blir han upprörd över tanken på höjda tullar, plockar fram lådan i källaren som han sparat för särskilda tillfällen, säger åt figurerna att hålla ögonen på riddaren och rider iväg med lådan.
Knekten Pethrun följer med till herrgården för att inställa sig hos riddaren. På vägen dit stöter de på några barn som leker björn och kossa. De har hittat en björnmask och två uppsättningar kohorn i skogen.
Herrgården har förstärkt bevakning och släpper inte in någon. Vakterna tycks dessutom ha fått allvarligt fel på sin tidsuppfattning och blandar ihop allt som hänt det senaste dygnet med vad som hänt de senaste åren. T ex Pethruns försvinnande och att eken växte upp tycks dem avlägset. Pethrun vill inte gå in där.
Figurerna går hem, men återvänder i hemlighet med en filt för att spana på herrgården. Mitt i natten kommer ca 10 personer ut ur herrgården, formerar sig till fackeltåg och går iväg. De har olika masker på sig. De går till bron, stannar på den och penslar saker på kanterna. När de går tillbaka på Sigwald panik (nollat slag igen) och försöker fly genom folkskaran. Två av dem brottar ner honom. Tole förtrollar den ene till att lyda allt hon säger och Sigwald lyckas fly.
När de kommit hem skriver fader Cuthbert brev till biskopen och ber om hjälp mot dessa oheliga krafter.
Dagen därpå upptäcker de att det är ekrunan som målats på bron (skräll). Figurerna börjar gå runt i byn i sällskap med knekten Pehtrun och säga att alla ska samlas vid riddar Wilfrids herrgård för en kvällsgudstjänst när dagen är slut, men anledning av de hotfulla händelser som ägt rum. Hela byn är där när kvällen kommer, och med Toles egenskap "Genomträngande blick" snackar man sig förbi vakterna vid grinden och folket väller in i trädgården. Riddar Wilfrid blir inte glad och bussar vakterna på inkräktarna. Precis innan det blir våldsamheter kommer Cuthberts och Toles far, köpmannen Gedd, med trettio inhyrda legoknektar till häst. Vakterna ger upp.
Mannen som Tole förhäxade natten innan lyder fortfarande under förhäxningen och får order att offentligt berätta alltihop. Riddar Wilfrids plan var att med den förtrollade eken, som skulle fällas under rituella former och kastas i floden, förtrolla floden så att ingen kunde ta sig över den, utom på ett ställe som skärmades av med runor, d.v.s. bron i Alabro. D.v.s. höjda tullar just där också.
Riddar Wilfrid sätts i husarrest av legoknektarna och två dagar senare kommer biskopens soldater och en fogde. Riddaren döms extra fredlös, kyrkan konfiskerar hans herrgård och gör till ny prästgård. Den gamla herrgården blir arrendebyggnad och fröken Tole erbjuds bli gårdsfru där.
Sigwald spelman slår 17 på sitt komponera-slag och diktar tidernas hjälteballad om det som hänt. Figurerna och deras medhjälpare blir omsjungna för lång tid framöver.
Cuthberts storasyster Tole bröt inte med vare sig gammeltron eller häxkonsterna, men å andra sidan inte med sin nykristna pappa eller snart prästvigda bror heller.
Den kringresande trubaduren Sigwald spelman har snackat till sig mat och husrum i fader Cuthberts prästgård, mot att han skriver en ny psalm varje vecka.
En morgon när Sigwald har sovmorgon möts fader Cuthbert och Tole utanför kyrkogården och upptäcker att den och kyrkan har blivit vandaliserad. Ett par gravstenar har välts och hedniska runor har klottrats på kyrkväggen. Händelsen rapporteras till länsherren riddar Wilfrid och klockaren städar upp kring kyrkan.
Tole ombeds komma till en bondgård där en av pojkarna gjort illa foten. Medan hon är där och förbinder honom (men misslyckas med trolldomsslaget) får hon höra av en av jägarna på gården att det finns ovanliga spår i skogen. En grupp om flera personer har rört sig utanför de vanliga stigarna. Tole får löfte om att visas till spåren nästa dag.
Länsherren håller Tole som huvudmisstänkt för vandaliseringen av kyrkogården. För att hon ska hållas under uppsikt uppmanas hon att flytta in på prästgården tills hela saken är utredd. Sigwald har inget emot det.
Spelledarbyte
Nästa dag kommer en piga till prästgården för att prata med Tole. Det visar sig att gläntan där gammeltroende brukade (brukar?) samlas har "vissnat". Gräset har svartnat och löven på den urgamla eken gar grånat. I barken på eken är en hednisk runa inristad, en likadan som var klottrad på kyrkan dagen innan. Den vissnade området formar dessutom en perfekt cirkel runt eken.
Tole går ut i skogen tillsammans med jägaren som sett de märkliga spåren. Hon lyckas inte hindra Sigwald från att följa med. De följer spåren till ett stenigt område där de tappar bort dem. På andra sidan det steniga området hittar de bara en äcklig padda som Sigwald trampar på. Tole tar med den hem för att trolla med. De går tillbaka till byn.
Figurerna måste hitta en bättre spårare och söker upp byns bäste jägare. Mot löfte om en hjälteballad går han med ut för att spåra. Även fader Cuthbert är med nu. Jägaren hittar även efter det steniga partiet. Han kan även identifiera spåren som "från människor, fast med klor". Spåren slutar vid en grotta.
Spelledarbyte
Tole går in först, eftersom hon är den inte som inte har egenskapen "dåligt självförtroende" eller "pultron". Grottgången vindlar framåt och efter en stund hörs trummor. Under häxans trygga ledning tågar de framåt och hör även ett mässande ljud efter en stund. Strax före en stor grottsal finns en liten sidogång som de inte hinner undersöka. I grottsalen finns flera stora klippblock, flera varelser med olika djurattribut som horn, huggtänder, klor, osv. som mässar, i mitten ett altare, på altaret en kidnappad dräng som är bunden och skriker på hjälp.
Fader Cuthbert stiger fram för att exorcera varelserna. Två av dem avbryter ceremonin och tar fast honom. Cuthbert dänger krucifixet i huvudet på den ena och lyckas ta sig loss (Spelaren får för detta tillfälle tillstånd att slå för Prästvigd+Teologi för att slåss med krucifix :-D ) och springer därifrån med de övriga figurerna som föredöme.
Länsherren, riddar Wilfrid, underrättas och kommer strax med knektar till platsen. Då är grottan tom. På altaret finns det blod, och i blodet är samma runa som på kyrkan och eken ritad. En knekt skickas in för att undersöka sidogången, det hörs ett skrapande ljud och ett skrik som försvinner, därefter blir allt tyst. Fader Cuthbert går in för att se vad som hänt och upptäcker ett hål med hala sluttande kanter. Han glider inte ner själv. Riddar Wilfrid avbryter undersökningen eftersom det är för farligt att vara kvar i grottan och skickar hem alla.
Spelledarbyte
Fader Cuthbert går med dödsbud till den offrade drängens och den döde knektens familjer. Drängens själ blev ju fördöm, eftersom han offrades i en hednisk rit. Inget att göra åt. Knekten dog ju tjänst och kan säkert komma undan med 50 000 år i skärselden.
Tole går hem och undersöker paddan. När hon råkar rota igenom sin mors gamla saker hittar hon ett öppnat brev med riddar Wilfrids sigill på. Hon kan inte läsa utan måste ta med det till fader Cuthbert. Det visar sig vara ett brev från "W.J" (Wilfrid Jernskiöld?) till baronen i grannförläningen. WJ säger till baronen att skicka dit "broderskapet" i tid så att de inte behöver vänta fem år till nästa tillfälle, och försäkrar att deras inkomster snart ska vara säkrade. Han varnar också för häxan Silja (Toles och Cuthberts mor) som vet för mycket.
Spelledarbyte
Figurerna lyckas få Toles och Cuthberts far att återuppliva några gamla minnen från sin tid som gammeltroende, och avslöja att runan som återkommit på tre ställen betyder "ek". En av runorna var ristad på en ek, drängen som blev offrad hette Ek i efternamn, och kyrkan är byggd av ekvirke. Det sista hans fru sa innan hon gick hemifrån natten innan hon greps var att hon skulle "skydda eken".
En titt på en karta avslöjar att riddar Wilfrids herrgård ligger mitt i en triangel, vilkens uddar består av de tre olycksdrabbade platserna.
Spelledarbyte
Figurerna går på ekjakt till riddarens herrgård. Där finns mycket riktigt en stor ek i trädgården. Sigwald går på en pissrunda runt den och ser ekrunan ristad i barken på den. Dessutom är de säkra på att eken inte fanns där dagen innan.
Riddar Wilfrid vill inte betala uppehälle till den förolyckade knektens familj (trots att fader Cuthbert lovat det dagen innan).
Figurerna återvänder till grottan med ett rep för att undersöka hålet i sidogången. Där hittar de den försvunna knekten, Pethrun, nedkyld men vid liv, och tar med honom upp.
Brevet handlade WJ:s och baronens inkomster. Deras gemensamma inkomster kommer från tullar av bron över Östra Alafloden. Bron är också gjord av ek, enligt Tole, Cuthbert och brovakten. Sigwald är säker på att det är ene, och han är uppvuxen i en instrumentverkstad och kan det här med träslag (nollat slag).
Toles och Cuthberts far anförtros hemligheten om vad som hänt. Köpman som han är blir han upprörd över tanken på höjda tullar, plockar fram lådan i källaren som han sparat för särskilda tillfällen, säger åt figurerna att hålla ögonen på riddaren och rider iväg med lådan.
Knekten Pethrun följer med till herrgården för att inställa sig hos riddaren. På vägen dit stöter de på några barn som leker björn och kossa. De har hittat en björnmask och två uppsättningar kohorn i skogen.
Herrgården har förstärkt bevakning och släpper inte in någon. Vakterna tycks dessutom ha fått allvarligt fel på sin tidsuppfattning och blandar ihop allt som hänt det senaste dygnet med vad som hänt de senaste åren. T ex Pethruns försvinnande och att eken växte upp tycks dem avlägset. Pethrun vill inte gå in där.
Figurerna går hem, men återvänder i hemlighet med en filt för att spana på herrgården. Mitt i natten kommer ca 10 personer ut ur herrgården, formerar sig till fackeltåg och går iväg. De har olika masker på sig. De går till bron, stannar på den och penslar saker på kanterna. När de går tillbaka på Sigwald panik (nollat slag igen) och försöker fly genom folkskaran. Två av dem brottar ner honom. Tole förtrollar den ene till att lyda allt hon säger och Sigwald lyckas fly.
När de kommit hem skriver fader Cuthbert brev till biskopen och ber om hjälp mot dessa oheliga krafter.
Dagen därpå upptäcker de att det är ekrunan som målats på bron (skräll). Figurerna börjar gå runt i byn i sällskap med knekten Pehtrun och säga att alla ska samlas vid riddar Wilfrids herrgård för en kvällsgudstjänst när dagen är slut, men anledning av de hotfulla händelser som ägt rum. Hela byn är där när kvällen kommer, och med Toles egenskap "Genomträngande blick" snackar man sig förbi vakterna vid grinden och folket väller in i trädgården. Riddar Wilfrid blir inte glad och bussar vakterna på inkräktarna. Precis innan det blir våldsamheter kommer Cuthberts och Toles far, köpmannen Gedd, med trettio inhyrda legoknektar till häst. Vakterna ger upp.
Mannen som Tole förhäxade natten innan lyder fortfarande under förhäxningen och får order att offentligt berätta alltihop. Riddar Wilfrids plan var att med den förtrollade eken, som skulle fällas under rituella former och kastas i floden, förtrolla floden så att ingen kunde ta sig över den, utom på ett ställe som skärmades av med runor, d.v.s. bron i Alabro. D.v.s. höjda tullar just där också.
Riddar Wilfrid sätts i husarrest av legoknektarna och två dagar senare kommer biskopens soldater och en fogde. Riddaren döms extra fredlös, kyrkan konfiskerar hans herrgård och gör till ny prästgård. Den gamla herrgården blir arrendebyggnad och fröken Tole erbjuds bli gårdsfru där.
Sigwald spelman slår 17 på sitt komponera-slag och diktar tidernas hjälteballad om det som hänt. Figurerna och deras medhjälpare blir omsjungna för lång tid framöver.
Hur funkade det med bytena?