Rajr0t
Veteran
Läste lite längre ner på forumet om hur mycket frihet spelarna skulle få och hur mycket SL skulle styra dem till den handling som han själv planerat och tänkt ut.
Jag spelleder Femte Konfluxen-kampanjen för tillfället och vi har precis klarat av Oraklets fyra ögon (efter mycket om och men).
Jag tycker nog att jag ger spelarna rätt att göra vad som de tycker är den bästa lösningen och försöker sedan anpassa handlingen efter det. Men här kommer lite problem in.
Rollpersonerna är vid detta laget ganska mäktiga och ställs de inför en situation så anser de att våld är den bästa lösningen!
Nu är det inte så att SPELARNA anser det, men deras ROLLPERSONER gör det. Det är alltså inte så att vi är nybörjare med rollspel och bara går runt och slåss hela tiden för det mesta av våra spelmöten utspelar sig på värdshus och en massa karaktärsspelande och oavbrutet pladdrande
Men jag tror jag har försökt ställa spelarna inför svåra möten men de har börjat fajtas ändå, vilket resulterade i att alla utom två i gruppen dog. Vidare i Grimhilds trädgård kunde de ju inte vänta och tänka ut en plan för att fly utan skulle givetvis offra hjältepoäng för att skjute trollet i ögonen, och sedan springa och hacka på henne. (suck)
Hur ska man få spelarna att inse att det är roligare för SL om man inte alltid tar till svärdet fastän ens rollperson kanske är väldigt sugen på det??
Jag spelleder Femte Konfluxen-kampanjen för tillfället och vi har precis klarat av Oraklets fyra ögon (efter mycket om och men).
Jag tycker nog att jag ger spelarna rätt att göra vad som de tycker är den bästa lösningen och försöker sedan anpassa handlingen efter det. Men här kommer lite problem in.
Rollpersonerna är vid detta laget ganska mäktiga och ställs de inför en situation så anser de att våld är den bästa lösningen!
Nu är det inte så att SPELARNA anser det, men deras ROLLPERSONER gör det. Det är alltså inte så att vi är nybörjare med rollspel och bara går runt och slåss hela tiden för det mesta av våra spelmöten utspelar sig på värdshus och en massa karaktärsspelande och oavbrutet pladdrande
Men jag tror jag har försökt ställa spelarna inför svåra möten men de har börjat fajtas ändå, vilket resulterade i att alla utom två i gruppen dog. Vidare i Grimhilds trädgård kunde de ju inte vänta och tänka ut en plan för att fly utan skulle givetvis offra hjältepoäng för att skjute trollet i ögonen, och sedan springa och hacka på henne. (suck)
Hur ska man få spelarna att inse att det är roligare för SL om man inte alltid tar till svärdet fastän ens rollperson kanske är väldigt sugen på det??
)
). Visa helt enkelt att våld = problem kan tex alvkvinnan (vad hon heter nu igen) skälla ut dem för det de gjort och straffa dem på något sätt?
) och jag kommer att göra allt för att inte dö med min första RP för jag vet vilken värdelös RP jag får annars!