Nekromanti Våldskulturen

[w176]

Om man accepterar tesen att människorna har en biologisk drift för våld, så blir frågan "Varför finns det våld i fiktion?" onödig.

Utan den enda relevanta frågan blir "Hur skildrar man våld fiktivt på bästa sätt så att detta behov tillfredställs utan att det blöder och förrråar och skapar verkliga våldshandlingar?"

 

[Ymir]

Så ska man undvika våld så är sex och attraktion ett alternativ. Och då menar jag det i ett större sammanhang än att bara beskriva akten.

Hur menar du då? "Större sammanhang"? Hur skulle man gå tillväga?

 

[w176]

För mif tycker jag att sexualitets närvaro i ett spel finns ivarje interaktion och realtion. Liksom till och med när du helt klart inte är attraherad av någon är det ett sexuellt statement. Flörtande är ett sexuellt statement. Äktenskap med. Sexualsysnen i kampanjvärlden osv osv.

Sexualitet pågår liksom hela tiden.

 

[Korpen]

Jag tror att förklaringen ligger i att sex och våld tills tor del aktiverar samma delar av hjärnan, men folk är mindre genereade att spela våld.

Det finns massor av grymma artiklar och foskningsrapporter på det.
Så ska man undvika våld så är sex och attraktion ett alternativ. Och då menar jag det i ett större sammanhang än att bara beskriva akten.

Jag tycker inte man behöver ge sig in på genetiska förklaringsmodeller, som jag ser det är det mycket enklare än så:
Våld är den enda formen av konfliktlösning som inte kräver samtycke.
Sex, pengar, heder, skam, självbevarelsedrift och vänskap kan alla vara motivationer till att acceptera en konfliktresolution, men utan att någonstans stödjas av våldsmakt kan inget av de där tvinga någon till något.

 

[Tony.Meijer]

Hemskt och hemskt, snarare så tycker jag att det är viktigare att stävja våldskulturer än sexualisering.

Ska jag vara ärlig så har jag svårt att sätta gränsen för när sexualisering blir ett problem. Arferts framsida exempelvis, som visar upp en hyfsat aktiv kvinna som också har en sexuell framton, ser jag inte som ett problem (så länge kvinnan i fråga inte är ett våp eller naken i en snöstorm så är det för mig inte ett problem att hon är lättklädd, även om det saknas en motsvarande mängd halvnakna män). Nu har jag inte sätt någon porr (ja, jag är helt ärlig, det är en industri jag INTE stödjer) men jag misstänker att större delen/allt är grymt sexualiserad på ett förnedrande viss för någon eller alla inblandade.

Mina två kronor...

 

[Rickard]

Hemskt och hemskt, snarare så tycker jag att det är viktigare att stävja våldskulturer än sexualisering.

Varför? Vad utger den för problem, enligt dig?

/Han som noterar att inlägget han svarar på är det första inlägget som svarar på den frågan

 

[w176]

Jag tror att förklaringen ligger i att sex och våld tills tor del aktiverar samma delar av hjärnan, men folk är mindre genereade att spela våld.

Det finns massor av grymma artiklar och foskningsrapporter på det.
Så ska man undvika våld så är sex och attraktion ett alternativ. Och då menar jag det i ett större sammanhang än att bara beskriva akten.

Jag tycker inte man behöver ge sig in på genetiska förklaringsmodeller, som jag ser det är det mycket enklare än så:
Våld är den enda formen av konfliktlösning som inte kräver samtycke.
Sex, pengar, heder, skam, självbevarelsedrift och vänskap kan alla vara motivationer till att acceptera en konfliktresolution, men utan att någonstans stödjas av våldsmakt kan inget av de där tvinga någon till något.

Fast ska man se till varför våld är ett huvutema i all slags fiction i alla kulturer är det faktiskt viktigt med en genetisk förklaring.

 

[Tony.Meijer]

Varför? Vad utger den för problem, enligt dig?

Vad våldskulturer utger för problem?

Ja, jag vill helst undvika att få skallen sprängd nästa gång jag åker på konvent sådär...

Eller för att vara lite mer seriös så uppskattar jag när folk jag umgås med inte är aggressiva, vilket är det ideal som uppmuntras med en glorifiering av våldskulturer.

 

[Arfert]

...nu är väl rollspelare allt annat än aggresiva... de är ju knappast fotbollsfans eller nåt sånt.

 

[Tony.Meijer]

...nu är väl rollspelare allt annat än aggresiva... de är ju knappast fotbollsfans eller nåt sånt.

Nja, beror på vad man sätter i ordet, jag har aldrig blivit anfallen, men folk har skrikigt på mig när jag har spellet och mot spelledare i grupper jag har spelat i för saker de har uppfattat som orättvist.

Men nä, det händer inte ofta kan jag glatt erkänna

 

[Arfert]

...farligare att spela Monopol eller Fia med knuff.

 

[Recca]

Jag tänker mig att många vill uppleva sånt de inte kan eller vill uppleva i verkligheten. Som stora slag där lemlästning är en absolut möjlighet...

 

[Frank_UBBT]

Våldskulturen är djupt rotad i leksaksindustrin i övrigt, särskilt när det gäller grabbavdelningen.
Hur sexualiserade är heller inte Barbie eller Bratz-dockor? Övriga, mer gulliga, leksaker är för de yngre. Givetvis kan man spekulera över varför det är så.

 

[Totte]

Jag tänker mig att många vill uppleva sånt de inte kan eller vill uppleva i verkligheten. Som stora slag där lemlästning är en absolut möjlighet...

Absolut helt rätt. Rollspelande är verklighetsflykt. man spelar rollspel för att fly undan vardagen och inträda i en roll och en värld. Man vill väl inte spendera 12 timmar av den del av sitt liv man lyckats lägga undan för roligheter med att "vandra runt i tunnelbanan och dela ut matpaket till behövande, på låtsas".

Skall vi spela "socialrealitysåparollspel" kan vi lika gärna sätta oss på en bänk i tunnelbanan och titta på eländet en stund.

 

[krank]

Absolut helt rätt. Rollspelande är verklighetsflykt. man spelar rollspel för att fly undan vardagen och inträda i en roll och en värld. Man vill väl inte spendera 12 timmar av den del av sitt liv man lyckats lägga undan för roligheter med att "vandra runt i tunnelbanan och dela ut matpaket till behövande, på låtsas".

Skall vi spela "socialrealitysåparollspel" kan vi lika gärna sätta oss på en bänk i tunnelbanan och titta på eländet en stund.

Jag hoppas att du inte antyder att det skulle bli helt fantasilöst eller händelsefattigt bara för att det inte blir våld.


//Krank, som skulle gilla ett socialrealitysåparollspel förutsatt att det fanns element av fantastik i spelvärlden - lite vardagsmagi eller nåt monster att vara rädd för eller några konspirationer att utreda, eller så

 

[Totte]

Jag hoppas att du inte antyder att det skulle bli helt fantasilöst eller händelsefattigt bara för att det inte blir våld

Eftersom jag gjorde spelet My Little Pony The Roleplaying Game MLPRPG i mitten/slutet av 80-talet så vet jag hur urbota tråkigt det är att kamma sina meningsmotståndare till sömns för att kunna återställa den stulna kakburken.

 

[krank]

Eftersom jag gjorde spelet My Little Pony The Roleplaying Game MLPRPG i mitten/slutet av 80-talet så vet jag hur urbota tråkigt det är att kamma sina meningsmotståndare till sömns för att kunna återställa den stulna kakburken.

...vilket såklart är det enda sättet att lösa saker som inte inbegriper våld.

Här är ett par exempel på icketråkiga kampanjer med väldigt lite/nästan inget/inget våld:

- Call of Cthulhu; en kampanj fokuserad på att lösa mysterier och balansera på kanten mellan nyfikenhet och vansinne. Nästan alla spelmöten går åt till att leta ledtrådar, prata med folk, försöka pussla ihop saker och vara skraj. När man till slut löser allt så är det inte en våldsam lösning; utan en ritual av något slag man måste utföra.

- Nobilis; en kampanj helt inriktad på intrig och ränkspel. Man häver aldrig ihjäl varandra - man spelar halvgudar, inkarnerade koncept (man är ädlingen av Vind, eller av Eld, eller av Naturen t.ex). Istället spenderar man spelmötena med att försöka undvika att andra ädlingar tar bort ens maktbas eller avslöjar ens hemligheter eller anfaller ens koncept (genom att, t.ex, göra "naturen" mindre viktig). Och med att försaöka utöka den genom att göra motsvarande saker med andra. och knyta allianser, och fundera på vem man kan lita på.


Återigen: Det behöver inte bli My Little Pony bara för att man inte fokuserar på, eller ens har med, våld. Jag klarar mig ypperligt helt utan strid - för mig är strid oftast trista störningsmoment mitt i det jag egentligen vill hålla på med - socialisera, konspirera, undersöka.

 

[Totte]

- Call of Cthulhu; en kampanj fokuserad på att lösa mysterier och balansera på kanten mellan nyfikenhet och vansinne. Nästan alla spelmöten går åt till att leta ledtrådar, prata med folk, försöka pussla ihop saker och vara skraj. När man till slut löser allt så är det inte en våldsam lösning; utan en ritual av något slag man måste utföra.

Jo, men när du blir galen och blir inlåst på mentalsjukhuset, tas du väl dit med våld. Och när deepones kommer och tuggar på dig i sömnen är det väl åxå våld.

 

[krank]

Jo, men när du blir galen och blir inlåst på mentalsjukhuset, tas du väl dit med våld. Och när deepones kommer och tuggar på dig i sömnen är det väl åxå våld.

OM man nu blir galen och inlåst föredrar jag att sköta det utan särdeles mycket våld.

Och även om det skulle hända att ett monster utövar våld, så är det inget rollpersonerna kan göra något åt eller själva använda våld för att avstyra. Jag föredrar monster som inte syns utan mest märks i efterhand.

Alltså; det finns våld i settingen. Men våld är inget rollpersonerna pysslar med.

 

[Rickard]

Eller för att vara lite mer seriös så uppskattar jag när folk jag umgås med inte är aggressiva, vilket är det ideal som uppmuntras med en glorifiering av våldskulturer.

Är det någonting som du upplever förekommer? Nu menar jag inte anekdotiska bevis, som att någon vill spöa någon för att den personen gör ett medvetet dåligt strategiskt val i en strid, utan en tendens som du har märkt hos många. Jag menar, det finns alltid anomalier men om du kan peka på någonting som förekommer gång på gång på gång i en bredare grupp så är det någonting som jag kan ta till mig.

/Han som inte har något emot våld i rollspel men är nyfiken på att höra andras åsikter