Rickard
Urverk speldesign
Det var ett vettigt förslag. Jag låste exempelvis utmanövreringen vid -5 för att gå 5 rutor mindre då det var för svårt att förklara det för spelarna. Helt klart borde jag gjort samma sak på det andra. Jag återkommer dock till detta.Hakanlo said:
Alla exempel från boken är tagen från de spelmöten jag har haft under de två år som jag speltestade Matinés regelkärna. Det var en råttmänsmaffia i det allra första äventyret jag körde.
Fast du kan satsa och beskriva det som att det träffar på känsliga områden, så den där taktiska finessen finns redan. Jag plockade bort kroppsdelar då de endast är omständliga och faktiskt inte tillför något, precis som kartor inte tillför något under strider. Någon kommer nu att säga att det visst tillför något och jag håller med men det går precis lätt att uppnå samma sak endast genom att använda sig av muntliga beskrivningar istället för regelmässiga (kroppsdelar) eller visuella (kartor) beskrivningar.
Här är det också möjligt att kunna finlira lite. Jag gillar själv att kunna satsa 3 för att försöka få ut motståndaren lite fortare eller bara köra på det optimala och satsa hälften av det motståndaren Slås ut på. Dock har jag varit med om spelare som har satsat 7-10 bara för att det är häftigt att kunna beskriva hur totalt tillintetgjord motståndaren blir.
Om man låser fint och satsning vid ett visst värde kommer det medföra att det aldrig känns värt att göra det förrän vid riktigt höga värden (15+). Jag tycker inte att det är särskilt stor skillnad på att säga "Jag satsar på att träffa huvudet" mot att säga "Jag satsar 5 på att träffa huvudet".
Enligt personen som utövar medeltida strid, som jag har snackat med (och som utformade rustningssystemet) är en hjälm mer i vägen än till nytta, då den inte skyddar tillräckligt stor yta för att motståndaren ska ha problem med att undvika skyddet.
Glöm inte att personen som har värde 11 kan satsa. Om inte fummelregeln funnits hade det alltid varit bättre för den med lägre värdet att satsa. Att det är enkelt att man kan bli väldigt duktig gör faktiskt inget - det är till och med befriande för mig som spelledare. Det hade känts konstigt med en såpass viktig regel som perfekta slag, som en del av spelarinflytandet, om den sällan hade inträffat.
Någon som är Mästare i sitt vapen (eller Rutinerad i ditt exempel) ska vara kick-ass och kunna plöja igenom namnlösa motståndare (som har värde 10).
Ett av designmålen är att få ner bokföringen i så stor mån som möjligt. Om man använder initiativbrädet slipper man anteckna initiativet Shadowrun, någon?), reda ut vems initiativ det är (DnD och Deadlands, någon?), bokföra hur många namnlösa det är kvar, slippa hålla på med stridsrundor och slå nya initiativ (DoD, någon?) och så ger även stridsbrädet en möjlighet till ännu en taktisk användning.
Jag har börjat använda stridsbrädet även till andra rollspel då det underlättar väldigt mycket att ha det.
/Han som tackar för kritiken
Exempelvis skadebokföringen går att göra på krångliga (Eon) och enkla (Matiné) sätt och ändå få ut ungefär samma information. Jag har själv insett att det går att förenkla saker - jag nämnde i förra inlägget hur jag ersatt regelmässiga och visuella beskrivningar med muntliga.
