Nekromanti Våra konstiga egenheter:

[Rising]

Jag har en hel del skumma vanor och ovanor.

Jag pallar exempelvis inte av att äta med händerna och bli slabbig om fingrarna. Det går verkligen emot mig att äta kräftor eller att ta ett kycklingben i handen och börja snaska. Jag pallar det inte. Inte alls.

Och en annan sak; en verkligt skum sak med mig är att jag inte gillar att sova såsom de flesta människor sover, med huvudkudden mot väggen. Jag vill hellre ligga åt andra hållet; så att jag har fötterna mot väggen och ligger vänd ut mot rummet. Jag vet inte varför det har blivit så, eller när jag egentligen började med detta - men det känns mycket naturligare för mig.

Och så kan jag inte äta risifrutti. Det är en helt ogudaktig produkt i mina ögon. Det vänder sig i magen bara jag tänker på det.

Vad har ni för skumma små ticks?

 

[Arfert]

Jag hatar när folk äter frukt, typ päron, offentligt. Det är äckligt.

 

[Guest]

Jag pallar exempelvis inte av att äta med händerna och bli slabbig om fingrarna. Det går verkligen emot mig att äta kräftor eller att ta ett kycklingben i handen och börja snaska. Jag pallar det inte. Inte alls.

Samma här, det enda undantaget är revbenspjäll men det är knappt, det tar rejält emot att äta med händerna då också...

/Zorbeltuss

 

[Marukusu]

Jag ogillar automatiskt alla människor jag möter som har för små tänder, stora munnar eller ögon som sitter för nära varandra. Jag vet att det är en tråkig attityd, men det är bara så jävla fult.

 

[Hans E Magnusson]

Jag kan inte stå ut med folk som är kortare än mig, dom är så dryga alla korta människor. Styltor borde delas ut till alla om dom ska få röra sig fritt ute på stan.

/Hans 2m

 

[Nässe]

jag har extremt svårt för att bli uttråkad. Har ätit samma rätt till lunch på jobbet i åtta månader. Innan dess åt jag gröt och två mackor till lunch i två och ett halvt år, och köttbullar och spagetti nästan varje kväll...

samma sak med att lyssna på en låt eller läsa en bok- varför läsa eller lyssna på något nytt när man hittat det som är bra? men där tvingar jag mig faktiskt att variera för att inte bli störd på riktigt- eller nedslagen av min omgivning...

sjukt kul tråd!

 

[krank]

Vanor och ovanor... Jag ska fundera, men en av mina sämsta ovanor är att generellt inte tro att andra människor är kompetenta inom sitt yrke. Att helt sonika anta att de övervärderar sin egen förmåga och bara klarar sig för att de lyckas fejka till sina ännu mindre vetande kunder att det vet vad de håller på med.

Jag är inte helt säker på att det inte är så, men att anta det känns som en dålig vana.


Jag klarar inte av pinsamhetshumor. Jag har sett på Pain Olympics, Two Girls One Cup och One Guy One Jar och mest känt mig uttråkad, men ge mig Dum & Dummare och jag kommer rent fysiskt vara tvungen att gå därifrån inom femton minuter.


Jag har ovanan att prata. Mycket. Helst om mig själv. Babbla okontrollerat at the slightest provocation.


Jag har oerhört svårt för banan. Det känns bara bebismat för mig, och bebismat får det att vända sig i magen.


Jag mår ordentligt illa av tanken på mögel, men framför allt klumpig mjölk är nog det vidrigaste jag vet förutom Dum & Dummare.

 

[Krille]

Jag klarar inte pinsamhetshumor eller förnedringshumor. Typiska dramascener, ni vet de där "åh gud vad angstigt jag angstar just nu", har jag också svårt för. De spolar jag snabbt förbi eller byter kanal för att slippa när jag är ensam, eller hämtar nåt mumsigt när det är folk i närheten, eller lider tyst i biosalongen.

Jag har svårt för folksamlingar. Då blir jag tyst och väggblomma. Det spelar inte så stor roll om det är folk jag känner, jag blir väggblomma i alla fall.

Jag tål inte gatuförsäljare, välgörenhetsfolk, gatumusikanter och tiggare. Märker jag sådana tar jag långa omvägar runt omkring dem.

Jag avskyr värme. Jag avskyr resor. Solsemester är således värsta möjliga kombo för mig.

Jag spelar ofta kvinnliga rollpersoner i rollspel. Faen vet varför, och jag jobbar på att ändra på den vanan så att det åtminstone är fifty-fifty.

---

Det finns en busschaufför på bussen jag tar till jobbet på morgonen, som brukar passa på att använda högtalaren för att utbilda folk i konsten att åka buss. Som att säga att det finns två pipomater så man behöver inte köa framför den ena, att man ska checka ut i god tid när man ska av, att dörrarna öppnas automatiskt om man går mot dem, och han skäller ut passagerare som inte kan den här konsten. Det är hans lilla tick, och jag älskar det! För handen på levern, det behövs! Folk kan inte åka buss!

 

[krank]

Jag tycker rätt illa om naturen i stort. Knöliga skogsstigar, gassande sol som har mage att förflytta sig, väder man inte kan kontrollera, konstiga lukter etc. Jag promenerar hellre på löpband än ute i "verkligheten". Om jag nu ska promenera ute, så undviker jag gärna att "hitta nya vägar", jag går helst exakt samma väg varje gång. Jag känner inget egenvärde i att upptäcka nya stigar; kan jag vägen så kan jag slappna av och låta huvudet göra vettigare saker medan benen bränner kalorier.


Jag har en ovana att välja aparta åsikter att ställa mig bakom, och sedan vräka ur mig dem så snart jag får tillfälle.

 

[krank]

Jag avskyr värme. Jag avskyr resor. Solsemester är således värsta möjliga kombo för mig.

Jag hör dig, broder.




Hösten har, förutom regnet, egentligen det bästa vädret - det jag brukar beskriva som att man vare sig måste klä av sig eller på sig för att röra sig utomhus.

 

[Sodivra]

Små barn som äter glass.

Okej, det var varken underligt eller en tick, men jag har svårt för det iallafall.

 

[Ram]

Jag blir dum i huvudet av värme. Jag skämtar inte. Min IQ faller med 8,2 p per grad över 23 och med temperaturer runt 30 så inaktiveras min kropp helt.

Jag måste också räcka ut en tackens hand till krank för att han pekade klockrent på en egenhet som jag inte ens insett att jag hade; Jag utgår också från att folk inte är bra på sitt jobb eller att de ljuger eller fuskar tills dess att motsatsen bevisats. Detta gäller extra specifikt hantverkare och utlänningar (nej, jag ÄR inte rasist!).

Jag avskyr telefonförsäljare.

Jag tycker illa om föräldrar som inte uppfostrar sina barn.

Jag avskyr att ha på mig solkräm. Jag känner mig flottig och äcklig och vill bara krypa ur skinnet.

Jag tycker inte om att vara svettig i fel sammanhang. Jag arbetar uppskattningsvis 20-30% sämre när jag är svettig och kläderna knarrar.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker rätt illa om naturen i stort. Knöliga skogsstigar, gassande sol som har mage att förflytta sig, väder man inte kan kontrollera, konstiga lukter etc. Jag promenerar hellre på löpband än ute i "verkligheten". Om jag nu ska promenera ute, så undviker jag gärna att "hitta nya vägar", jag går helst exakt samma väg varje gång. Jag känner inget egenvärde i att upptäcka nya stigar; kan jag vägen så kan jag slappna av och låta huvudet göra vettigare saker medan benen bränner kalorier.

Där funkar jag helt annorlunda. Jag älskar att gå och upptäcka nya platser. Gärna ska det vara i områden som inte är gjorda för att det ska finnas en förutbestämd väg genom dem: att spatsera genom en park är inte spännande, för där finns en massa förberedda stigar, men att ta sig genom ett övergivet industriområdet är häftigt.

Det hör också till saken att jag gillar "fula" områden. Ödetomter, miljonprogram, gator där vartannat hus innehåller en bilverkstad. Lyckligtvis bor jag i rätt stad för att denna böjelse ska få sitt lystmäte.

 

[krank]

Det hör också till saken att jag gillar "fula" områden. Ödetomter, miljonprogram, gator där vartannat hus innehåller en bilverkstad. Lyckligtvis bor jag i rätt stad för att denna böjelse ska få sitt lystmäte.

Det gör jag också, iofs =)

Grejen är litegrann att jag inte går för att jag tycker att det är roligt att gå. Jag går dels för den meditativa effekten, och dels för att bränna kalorier. Och då vill jag att själva gåendet, framför allt det som ska ske dagligen, ska kunna automatiseras så mycket som möjligt. man börjar gå, och låter fötterna välja väg =)

 

[Petter42]

Tja, till skillnad från dom flesta andra, så gillar jag att stå och gå. Att sitta ner är ofta jobbigt för mig, och jag går oftare än åker buss. Även om bussen skulle vara gratis skulle jag hellre gå en halvtimme än åka buss i tio minuter.
Härom dagen till exempel gick jag dryga två och en halv mil, för att jag hade långtråkigt. Visserligen blev det längre än jag tänkt när jag krockade med en motorväg (det är helt sjukt att det ska vara ett par kilometer mellan gångvägarna över motorvägarna).

Jag gillar inte solen. Den är varm, bländande och obehaglig. Kommer dessutom ofta med kombon värme, vilket gör det hela värre. Hur kan man tycka om tjugofem grader värme och solsken? Kan man göra något annat ute än att bada eller vara stilla?
Å andra sidan gillar jag regn och vind. Helst ska det vara drygt sjutton grader, motvind och ett tungt duggregn/lätt regn. Kanske inte drömvädret för dom flesta.

Jag gillar inte riktigt folk. Individer? Visst! Grupper? Helst inte. Gillar inte hur många slutar tänka, hur grupper ofta formar personer, snarare än tvärtom.

/Petter har säkert hlömt något viktigt.

 

[Vimes]

Eftersom att jag är nörd ogillar jag folksamlingar, har osannolikt dåligt lokalsinne och är så disträ att det tar mig en halvtimme att köpa mjölk och bröd (och då lyckas jag ändå glömma brödet liksom).

Mer specifika ticks är att jag blir oproportionerligt arg över dåligt designad vardagsteknik (jag vill här inflika att jag är väldigt oteknisk och egentligen inte vet vad jag pratar om). Jag går gärna loss i långa rants om vad det är för idioter som tycker att det var en bra idé att placera audioutgången på en laptop på framsidan? Förstår de inte att jag vill koppla in ett externt högtalarsystem? Tror de att deras kunder är nöjda med det inbyggda ljudet av skramlande tomburkar? Förstår de inte att jag snubblar på sladden om audioutgången sitter på framsidan? Vad är det för fel på folk?

Vidare tycker jag alltid bättre om pulverkaffe än bryggkaffe. Och om jag är ute och någon frågar mig hur jag vill ha mitt kaffe måste jag svara: "Svartare än döden."

Dessutom är jag te-fundamentalist. Eller var i varje fall. Allt annat än Earl Grey är perverst och synliga tecken på samhällets förfall, o.s.v.. Här har jag märkt att när jag nu väl släppt på den här egenheten har jag helt fallit ner från från min egen smakpedistal och vältrar mig i dekadens och smaksatta teer.

 

[Markehed]

Haha det var verkligen riktigt märkligt. Det är nog första gången jag har hört om någon som klarar av det.

 

[Markehed]

Jag klarar i princip inte av att göra en sak i taget. Sitter jag och spelar så spelar jag inte bara, jag kollar som minst på en tv-serie och förmodligen finns det någonting intressant på wikipedia som måste undersökas. Gissar att det finns någon form av boksavskombination för det här. Finns det en penna eller ett par nycklar att leka med samtidigt som jag pratar med någon så kommer jag att leka med dem.

Jag hatar skog. Trots det är jag lajvare.

När jag var liten så klarade jag inte av ljudet av när folk åt äpplen. Det har tack och lov gått över.

 

[Patrick Bateman]

Ganska ny för mig, men ändå...

Glasögon modell nästan-pilotglasögon som var vanliga på 80-talet. Bäres företrädesvis av tjejer boendes (eller önskar att de bodde) på Södermalm. Denise Rudberg har ett par på sig på bilden i den här artikeln.

Om någon undrar varför, beror det på att jag själv är kraftigt närsynt (samt astigmatisk) och har haft glasögon sen jag var sex år. När jag var 14 år fick jag linser och det fungerar utmärkt. Men under åtta år var jag hänvisad till glasögon av samma modell som folk med varierande grad av hipster-ambitioner bär helt frivilligt. När jag ser någon på tunnelbanan med såna glasögon har jag nästan lust att gå fram till dem och påpeka att deras glasögon är skitfula och de borde ha bättre självkänsla än att följa ett så korkat mode. Visst, allt mode handlar väl i varierande grad om att framkalla masspsykos för att sälja säsongens färger och former. Men med dessa glasögon känns det som ett särdeles uppenbart fall av okritiskt tänkande för att eftersträva ett visst ideal.

Den här trenden verkar dock ha passerat sin peak, tack och lov. Inte ens Denise har såna glasögon längre (artikeln är från maj 2009).

 

[Petter42]

Dålig design är det värsta som finns! Det handlar om dom små detaljerna som visar huruvida en produkt gjordes för att fylla ett syfte eller för att sälja. Då den senare bara är ett slöseri med tid och pengar jämfört med den förra.