Nekromanti Våt serietidningsdröm
- Thread starter Kultkult
- Start date
Jag drömmer att en galen vetenskapsman kidnappar Frank Quitely och Sergio Aragones, blandar deras gener och skapar en klon. Klonen är lika duktig på att teckna som Quitely och gör det lika snabbt som Aragones. Sedan anställs klonen av DC och tecknar ALLA deras serier.
/tobias
/tobias
Rising
Vila i frid
Tim Schafer (Monkey Island/Grim Fandango) skriver manus.
Jill Thompson (Scary Godmother/Sandman/mfl) tecknar.
Storyn är förlagd i mardrömslandets glamourösa teatervärld, som påminner extremt mycket om tjugotalets Broadwayshower i fråga om dekadens, korruption, kontakter med maffian och glamour. Det är en värld fylld av monster, knytt och andra mardrömsvarelser, och allt präglas av en blytung, majestätisk och dekorativ art deco-stil. Det är också en värld fylld med mysterier. Av okänd anledning så försvinner en stor del av befolkningen, och det verkar som om regeringen försöker tystna ner detta. Men varför?
Huvudpersonen är en naiv, konstnärlig manusförfattare/regissör-demon vid namn Gnarl Yung som kämpar emot etablissemanget med pjäser som saknar konventionell handling.
"Nej, nej, han blir inte uppäten av hundarna som jagar honom! De kommer närmare och närmare, men precis när de skall hoppa upp och sätta tänderna i hans nacke, så befinner han sig i sin gamla skola, och märker att han inte har några byxor på sig. Det var så jag skrev handlingen i manus, och det är så det ska vara! Jag skiter i vad finansiärerna tycker! De vill ha hjärndöda historier utan någon som helst eftertanke, men jag har en konstnärlig vision, mina verk har symboliska bottnar som berör på djupet!"
'Ett stort problem med Gnarls uppsättningar är att de är för långa. En finansiär förklarar det:
"Det är moderna tider, nu, Gnarl. Folk vill inte ha kryptiska drömmar om dansande dvärgar, de vill ha korta, koncisa mardrömmar som utan omsvep går direkt på the point. Man står på ett stup, någon puttar en, man faller å faller å faller ... å bang - man vaknar. No bullshit-storys, det är sånt som säljer. Skriv sånt!"
"Jag vägrar! Det är bara charlataner som skriver manus som får klienten att vakna. Det är inte konst, utan pornografi! Konsten är ju att hålla kvar klinterna så länge som möjligt!"
Gnarl får en sista chans att rädda sin pjäs - genom att låta flickvännen till en maffiaboss ta över den kvinnliga huvudrollen. Maffiabossen går in med pengar i projektet - delvis för att tvätta dem, delvis för att blidka flickvännen; men komplikationer uppstår då dels rivaliserande gangstrar blandar sig in i leken, dels när kärlek uppstår mellan Gnarl och flickvännen (hon är en glamourös Mara - en nyckfull femme fatale med sanslös skådespelartalang men också ett skumt förflutet), dels när en korrupt poliskår från en lika korrupt regering (med tydliga fascismvibbar, dessutom) börjar misstänka projektet; och dels när Gnarl drabbas av en omvälvande existentiell insikt i stil med Matrix:
Han luskar nämligen reda på att hans eget öde i själva verket är en mardröm i sig självt. Någon drömmer alltså om honom - och inte bara om honom, utan även om alla andra medborgare. Aha, så det är det som är anledningen bakom de mystiska försvinnandena; varelser försvinner när mardrömmarna de figurerar i tar slut och människor vaknar!
Därefter måste Gnarl alltså börja använda sina kunskaper i dramaturgi på sin egen personliga story för att se till att inte hans personliga klient vaknar. Det blir en kamp emot klockan, där målet är att lyckas rädda sig själv och maran till en ny mardröm; den sort som höjdarna inom den korrupta fascistregeringen försöker lägga beslag på och dölja från allmänheten; komapatienternas drömmar. - Drömmar som aldrig tar slut.
---
Det skulle vara kul att läsa. Eller, nja, jag vet ju redan hur handlingen skall vara - jag vill mest teckna det själv. Men... som sagt, jag är ju inte direkt så produktiv, så om Schafer/Thompson skulle kunna tänka sig att göra det åt mig, så vore jag ändå nöjd. Men jag kan få vara produktionsledare, eller något.
Och givetvis blir serien så populär att den senare filmatiseras av Tim Burton.
Jill Thompson (Scary Godmother/Sandman/mfl) tecknar.
Storyn är förlagd i mardrömslandets glamourösa teatervärld, som påminner extremt mycket om tjugotalets Broadwayshower i fråga om dekadens, korruption, kontakter med maffian och glamour. Det är en värld fylld av monster, knytt och andra mardrömsvarelser, och allt präglas av en blytung, majestätisk och dekorativ art deco-stil. Det är också en värld fylld med mysterier. Av okänd anledning så försvinner en stor del av befolkningen, och det verkar som om regeringen försöker tystna ner detta. Men varför?
Huvudpersonen är en naiv, konstnärlig manusförfattare/regissör-demon vid namn Gnarl Yung som kämpar emot etablissemanget med pjäser som saknar konventionell handling.
"Nej, nej, han blir inte uppäten av hundarna som jagar honom! De kommer närmare och närmare, men precis när de skall hoppa upp och sätta tänderna i hans nacke, så befinner han sig i sin gamla skola, och märker att han inte har några byxor på sig. Det var så jag skrev handlingen i manus, och det är så det ska vara! Jag skiter i vad finansiärerna tycker! De vill ha hjärndöda historier utan någon som helst eftertanke, men jag har en konstnärlig vision, mina verk har symboliska bottnar som berör på djupet!"
'Ett stort problem med Gnarls uppsättningar är att de är för långa. En finansiär förklarar det:
"Det är moderna tider, nu, Gnarl. Folk vill inte ha kryptiska drömmar om dansande dvärgar, de vill ha korta, koncisa mardrömmar som utan omsvep går direkt på the point. Man står på ett stup, någon puttar en, man faller å faller å faller ... å bang - man vaknar. No bullshit-storys, det är sånt som säljer. Skriv sånt!"
"Jag vägrar! Det är bara charlataner som skriver manus som får klienten att vakna. Det är inte konst, utan pornografi! Konsten är ju att hålla kvar klinterna så länge som möjligt!"
Gnarl får en sista chans att rädda sin pjäs - genom att låta flickvännen till en maffiaboss ta över den kvinnliga huvudrollen. Maffiabossen går in med pengar i projektet - delvis för att tvätta dem, delvis för att blidka flickvännen; men komplikationer uppstår då dels rivaliserande gangstrar blandar sig in i leken, dels när kärlek uppstår mellan Gnarl och flickvännen (hon är en glamourös Mara - en nyckfull femme fatale med sanslös skådespelartalang men också ett skumt förflutet), dels när en korrupt poliskår från en lika korrupt regering (med tydliga fascismvibbar, dessutom) börjar misstänka projektet; och dels när Gnarl drabbas av en omvälvande existentiell insikt i stil med Matrix:
Han luskar nämligen reda på att hans eget öde i själva verket är en mardröm i sig självt. Någon drömmer alltså om honom - och inte bara om honom, utan även om alla andra medborgare. Aha, så det är det som är anledningen bakom de mystiska försvinnandena; varelser försvinner när mardrömmarna de figurerar i tar slut och människor vaknar!
Därefter måste Gnarl alltså börja använda sina kunskaper i dramaturgi på sin egen personliga story för att se till att inte hans personliga klient vaknar. Det blir en kamp emot klockan, där målet är att lyckas rädda sig själv och maran till en ny mardröm; den sort som höjdarna inom den korrupta fascistregeringen försöker lägga beslag på och dölja från allmänheten; komapatienternas drömmar. - Drömmar som aldrig tar slut.
---
Det skulle vara kul att läsa. Eller, nja, jag vet ju redan hur handlingen skall vara - jag vill mest teckna det själv. Men... som sagt, jag är ju inte direkt så produktiv, så om Schafer/Thompson skulle kunna tänka sig att göra det åt mig, så vore jag ändå nöjd. Men jag kan få vara produktionsledare, eller något.
Och givetvis blir serien så populär att den senare filmatiseras av Tim Burton.
Nightowl
Champion
Jag vill se Mirakelflickan Mosesse färdigskriven, i en fet pocket.
Erik
Erik
Nightowl
Champion
Förresten...
Jag vill ha seriealbumen jag drömde om i det här inlägget, och att Punisher-versione från Marvels knasiga manga-experiment ersätter alla andra Punisher-serier - nedanstående beskrivning hämtad från Wikipedia:
Jag vill ha seriealbumen jag drömde om i det här inlägget, och att Punisher-versione från Marvels knasiga manga-experiment ersätter alla andra Punisher-serier - nedanstående beskrivning hämtad från Wikipedia:
Erik
"Då skulle jag vilja se ett nytt album med Arne Anka av Charlie Christensen(eller hur nu han stavar sitt namn.) [Det är rätt, Johan - du stavade rätt!]
Det är min våta dröm !"
Jag hoppas jag kan uppfylla din våta dröm i så fall, eller känner du redan till följande produkt?
Passa på att läsa mer om Arnes återkomst i Dagens Arbete.
Jag har den redan. Det är som att återse en gammal kär vän, men han har återigen hunnit växa ifrån mig. När jag började läsa Arne hade jag just nått tonåren, och han födde en lust och längtan i mig att uppleva bohemlivet - att supa, svira och filosofera. Arne drog runt på Ritz, Zekes och en hel del andra uteställen/krogar i Stockholm som antingen var påhittade eller hunnit försvinna innan det var min tur att göra det samma. Nu har Arne blivit småbarnsfarsa, och trots att han ständigt kommenterar sin gamla livsstil - bakom ett nostalgiskt skimmer - är filosoferande kring skilsmässa och ensamstående-problematik inte alls lika lockande som de gamla bohemerierna. Jag möter inte mig själv längre, eller ser något jag själv skulle vilja vara. Arnes återkomst avslutade en epok för min del, men även en vurm - den senare längtar jag tillbaka till.
Det är min våta dröm !"
Jag hoppas jag kan uppfylla din våta dröm i så fall, eller känner du redan till följande produkt?
Passa på att läsa mer om Arnes återkomst i Dagens Arbete.
Jag har den redan. Det är som att återse en gammal kär vän, men han har återigen hunnit växa ifrån mig. När jag började läsa Arne hade jag just nått tonåren, och han födde en lust och längtan i mig att uppleva bohemlivet - att supa, svira och filosofera. Arne drog runt på Ritz, Zekes och en hel del andra uteställen/krogar i Stockholm som antingen var påhittade eller hunnit försvinna innan det var min tur att göra det samma. Nu har Arne blivit småbarnsfarsa, och trots att han ständigt kommenterar sin gamla livsstil - bakom ett nostalgiskt skimmer - är filosoferande kring skilsmässa och ensamstående-problematik inte alls lika lockande som de gamla bohemerierna. Jag möter inte mig själv längre, eller ser något jag själv skulle vilja vara. Arnes återkomst avslutade en epok för min del, men även en vurm - den senare längtar jag tillbaka till.
Återigen, denna nyhet var trevlig !
& av en ren slump så snackde jag & butiksägern på Spel på Clemenstorget om Arne Anka.. Tor inte den rackrn har haft detta album inne ett tag...
/ Johan k, som numera är ägare av just nämna album.
& av en ren slump så snackde jag & butiksägern på Spel på Clemenstorget om Arne Anka.. Tor inte den rackrn har haft detta album inne ett tag...
/ Johan k, som numera är ägare av just nämna album.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Min dröm i serietidningsväg just nu är mycket enkel: en packe nya album av Linda och Valentin (Valérian et Laureline), gärna översatta från obegripliska till ett språk jag fattar (franska och finska är i princip de enda västeuropeiska språk som jag inte kan läsa hjälpligt om jag anstränger mig).
Örnie_UBBT
Swordsman
Ashley Wood på Kult får det att kittla lite grann i brallan för mej med faktiskt.
Andra förslag:
Peter Bagge gör sin version av Punisher.
Richard Sala gör serie baserad på Call of Cthulhu.
Charles Burns gör serieversion av The Naked Lunch.
Grant Morrison revampar Wonder Woman (om det är någon DC-hjälte som desperat behöver en Morrison-revamp så är det WW).
hälsar
Örnie
Andra förslag:
Peter Bagge gör sin version av Punisher.
Richard Sala gör serie baserad på Call of Cthulhu.
Charles Burns gör serieversion av The Naked Lunch.
Grant Morrison revampar Wonder Woman (om det är någon DC-hjälte som desperat behöver en Morrison-revamp så är det WW).
hälsar
Örnie
Nu när det här aset till tråd fortfarande lever så kan jag väl passa på att posta ett inlägg. 
Jag har försökt mig på "graphical novels" men tycker det är jobbigt att läsa. Jag gillar serier i strippformat med tydliga punhclines (hence min konsumtion av Rocky, Nemi och webserier) och jag ogillar egentligen superhjältar, så min serieflora är klart begränsad.
Min våta serietidningsdröm är alltså en serietidning som skulle intressera mig.
Jag kan tänka mig typ en Warcraft-serie, faktiskt. Världen lämpar sig bra till ett mer serietidningsaktigt berättande.
Jag har försökt mig på "graphical novels" men tycker det är jobbigt att läsa. Jag gillar serier i strippformat med tydliga punhclines (hence min konsumtion av Rocky, Nemi och webserier) och jag ogillar egentligen superhjältar, så min serieflora är klart begränsad.
Min våta serietidningsdröm är alltså en serietidning som skulle intressera mig.
Jag kan tänka mig typ en Warcraft-serie, faktiskt. Världen lämpar sig bra till ett mer serietidningsaktigt berättande.
Krille
Super Moderator
solvebring
Superhero
Att själv lyckas skriva ett riktigt sjukt men så klurigt manus att Jonas Darnell (Herman Hedning) och Patrik Norrman (Bacon & Egg, James Hund etc.) skulle vilja sätta tänderna i det som tecknare och finfilare.
...En våt dröm som t.ex. Magnus Seter redan fått uppfylld.
...En våt dröm som t.ex. Magnus Seter redan fått uppfylld.
solvebring
Superhero
Hahaha!
Ja, lite obehagligt, men sant väldigt indirekt...
Ja, lite obehagligt, men sant väldigt indirekt...
Simon
Swashbuckler
Fler böcker av Supreme Power som håller samma kvalitet som de tre första, ihop med att miniserierna om Hyperion, Nighthawk och Spectrum glöms bort.
...
Okej, nu såg jag att fortsättningen har kommit. Då ändrar jag mig till att hoppas på att Volume 2 är så bra som jag vill att det ska vara.
...
Okej, nu såg jag att fortsättningen har kommit. Då ändrar jag mig till att hoppas på att Volume 2 är så bra som jag vill att det ska vara.