Han said:Det du skriver är precis lika värdelöst som att skriva "Det är din värld (alt. ditt regelsystem). Gör vad du vill med den". Det är ett så dumt argument att det inte ens är att argument. Det är bara en friskrivning som rollspelare har fått för sig är smart att använda som argument.
Varför fortsätter då rollspelare att hävda att detta är ett argument? Denna vagel i ögat. Denna ... denna bajskorv på vår enhörning. För det är ungefär det här jag tycker det argumentet är. En bajskov.
Jag snackar om att skapa element för att få en dynamik som är inspirerande för spelledaren när du snackar om en bajskorv på vår fina enhörning - en inspirationsblockare över sitt like. Om att rälsa spelledaren i vad scenariot måste handla om istället för att få den att välja i ett smörgåsbord av inspiration. Detta smaragdfyllda bord av delikatesser som bjuder på ändlösa fantasier.
...Eller så kan man läsa det jag skriver. Det är också ett alternativ, har jag hört. Det jag skriver är alltså inte att SL ska ändra på det innan, utan att relationen kan förändras i spel, och att det kan vara ett äventyr eller rentav en kampanj att ändra på relationen.
EDIT: jag tycker alltså att du har en poäng i att saker ska vara dynamiska. Att de ska kunna användas på många olika sätt, alltså. Att man liksom inte ska vara färdig med en grej efter att ha använt den på ett sätt en gång. En central grej i mitt tankearbete kring fästytor och element är ju som säkert bekant att fästytorna ska vara just så dynamiska som möjligt.
Jag delar bara inte din uppfattning om de element du kallar "statiska", och som jag kallar "också dynamiska". Du säger att mina fina fästytor, som jag finner inspirerande och roliga, är bajs på enhörning. Och därmed bajsar du på min enhörning. Jag tycker att det skulle vara trevligt om du kunde släppa tanken att du sitter inne med någon form av Universell Sanning när det gäller rollspelsteori. Kliv av den höga hästen, vetja. Du är ingen rollspelsguru.
//Krank, din mamma kan vara en bajskorv på en enhörning