Totte said:
Eftersom jag gjorde spelet My Little Pony The Roleplaying Game MLPRPG i mitten/slutet av 80-talet så vet jag hur urbota tråkigt det är att kamma sina meningsmotståndare till sömns för att kunna återställa den stulna kakburken.
...vilket såklart är det
enda sättet att lösa saker som inte inbegriper våld.
Här är ett par exempel på icketråkiga kampanjer med väldigt lite/nästan inget/inget våld:
- Call of Cthulhu; en kampanj fokuserad på att lösa mysterier och balansera på kanten mellan nyfikenhet och vansinne. Nästan alla spelmöten går åt till att leta ledtrådar, prata med folk, försöka pussla ihop saker och vara skraj. När man till slut löser allt så är det inte en våldsam lösning; utan en ritual av något slag man måste utföra.
- Nobilis; en kampanj helt inriktad på intrig och ränkspel. Man häver aldrig ihjäl varandra - man spelar halvgudar, inkarnerade koncept (man är ädlingen av Vind, eller av Eld, eller av Naturen t.ex). Istället spenderar man spelmötena med att försöka undvika att andra ädlingar tar bort ens maktbas eller avslöjar ens hemligheter eller anfaller ens koncept (genom att, t.ex, göra "naturen" mindre viktig). Och med att försaöka utöka den genom att göra motsvarande saker med andra. och knyta allianser, och fundera på vem man kan lita på.
Återigen: Det behöver inte bli My Little Pony bara för att man inte fokuserar på, eller ens har med, våld. Jag klarar mig ypperligt helt utan strid - för mig är strid oftast trista störningsmoment mitt i det jag egentligen vill hålla på med - socialisera, konspirera, undersöka.