En av sakerna som är så ballt med rollspel är att det består av så otroligt många delfärdigheter, så man har alltid något att jobba på. Det är dramaturgi, skådespeleri, vältalighet, omvärldskännedom, improvisationsförmåga och mycket annat. Så det finns massor av saker att jobba på, och olika personer har olika starka och svaga punkter. Några saker jag ser en hel del hos nybörjarspelare:
- Osynk med berättelsens tematik/genre. Att man kastar in saker som inte riktigt är i linje med den typen av berättelse vi spelar. Vi har en ganska smutsig realismkänsla, och någon lägger in balla hjältemoves, till exempel.
- Brist på pacing/spretig berättelse. Det är ganska vanligt, framförallt hos spelare som är nya på samberättande, att kasta in alla möjliga nya saker i berättelsen, när det ofta är bättre att jobba vidare med de element som redan är introducerade. Framförallt i slutet av en berättelse behöver man generellt jobba mycket mer med att knyta ihop säcken, istället för att lägga in nya saker.
- Språklig förmåga. Moderna svenskar är ofta katastrofalt skadade av engelskan, vilket drabbar deras aktiva ordförråd i historieberättande. Detta gäller tredubbelt inom nördkulturen, som är extremt amerikafokuserad, och många rollspelare är riktigt kassa på svenska. De konsumerar all sin media på engelska och arbetar överhuvudtaget inte med sin svenska. Det gör att de tappar ord, använder sig av anglicismer eller rakt av säger saker på engelska då de inte kommer på vad det heter på svenska. Eftersom rollspel är en verbal aktivitet dödar detta ofta alla försök till stämning och poesi i spelet.
- Otrygghet i gestaltandet och inför känsliga teman. När det kommer till gestaltandet är det många nybörjare som inte känner sig bekväma i att spela ut känslosamma scener, som kärleksscener, sexscener eller sorgfyllda scener. Att ha gestaltningsförmågan att kunna göra det väl är en sak, men först måste tryggheten komma där man inte punkterar stämningen genom skämt eller undviker scenerna överhuvudtaget.
- Otrygghet för egna idéer. Självcensur är också en fråga om otrygghet, där man inte lägger fram sina egna bästa idéer, för man är rädd för att de andra ska tycka att de är töntiga. Så antingen är man väldigt tillbakadragen, eller så lägger man fram putslustiga saker som alla fattar är skämt, så att alla vet att man inte på allvar tycker att det här är ens bra idéer. Här behöver man jobba på sin prestationsångest och sin trygghet i sig själv och i gruppen.
Ovanstående är några vanliga saker jag sett en hel del av hos nybörjare (och en del erfarna spelare också). Det finns alltid anledningar att bryta mot regler, att göra ett genrebrott eller etablera nya grejer i slutet kan vara jätteballt, alla anglicismer är inte nödvändigtvis av ondo, och så vidare, men först måste man behärska basen.
