Evigt liv vore nog en dum idé, tror knappast att vi skulle slösat mindre med tiden då. Snabba generationsväxlingar behövs för att nya idéer och tankar ska få grogrund. Möjligen skulle väl en fördel vara att människan inte skulle ha så bråttom att begå samma misstag om och om igen. Jag är förstås ingen expert på området, men jag har jobbat inom äldrevården sex-sju år nu och där följer vi med på den palliativa resan. Vissa upplever sig färdiga med sitt liv; de har upplevt saker, sett sina barn växa upp och gett familjen tid. De som gått mer mot bitterhet och dödsångest har ångrat mycket i sina liv att de inte gett familjen tid, att de jobbat för mycket och satsat på en karriär utanför familjen istället för innanför. Dessa upplevelser inför döden och människans väg dit tror jag inte skulle förändras märkbart oavsett hur mycket tid vi som individer fick.
På huvudfrågan om civilisationens mål. Tja, civilisation är något vi byggt så vi borde ha något att säga till om där. Kunskap kanske, att förstå universum?