Vad är det bästa med rollspelshobbyn?

[Franz]

Efter den kanske lite dystra tråden om de värsta delarna med rollspel tänkte jag att det kunde vara kul med en peppig tråd där vi pratar om de bästa sakerna med vår hobby

Jag pratar främst ur ett skaparperspektiv då jag gillar att skriva rollsprlsprodukter men alla former av pepp välkomnas

För det första tycker jag att det är najs att rollspel är en så billig hobby att vara kreativ till. Jag har tidigare sysslat med andra kreativa områden, exempelvis film, och att ens göra en liten kortfilm tar inte bara tid och energi, det är dyrt som tusan. Som skapare inom rollspel behöver du en dator and that's it.

Jag tycker att rollspelsvärlden är väldigt öppen och välkomnande! Om man jämför med andra kreativa områden så är dessa extremt creddiga och kissnödiga. Inom rollspelshobbyn kan man prata med rena legender som exempelvis @Magnus Seter och @Mekanurg och de är så otroligt casual och trevliga! Den transparensen mellan veteraner och glada aspiranter har jag inte hittar inom någon annan hobby, inte heller den allmänna välvilja där personer ger hjälp, feedback och respons på ens idéer och projekt! @Leon och @Måns har haft tålamod och gett respons på mitt lilla äventyrsbidrag till Kopparhavets Hjältar i nästan ett år, i vilken annan hobby hittar man en sådan dedikation??

Så, över till er! Vad tycker ni är det bästa med vår hobby?

 

[Anthrox]

Vrållådan är mitt sociala ledljus i apokalypsen.

Det och möjligheten för mig att få ut alla vrickade idéer jag har i huvudet.

 

[Magnus Seter]

Det bästa med hobbyn är den kreativa kraften som bubblar och sprudlar hos alla spelmakare, och alla fantastiska tankar de tänker.

 

[krank]

Främst ur ett skaparperspektiv, säger du…

Jag tycker att rollspelsvärlden är väldigt öppen och välkomnande!

Om jag bara skulle välja en grej så skulle nog det här ha en väldigt god chans att vinna.

Det är en ganska liten ankdamm, och i princip alla inblandade är liksom så… schyssta och trevliga. Avstånden känns aldrig så speciellt stora. Det är lite trist att en del makare slutat hänga här på forumet, men det känns inte supersvårt att få kontakt med dem på t.ex. fejjan eller så.

Men överlag – makarrummet på Gothcon är fantastiskt trevligt varje år. Det finns så vitt jag kan se ingen riktig känsla av "konkurrens", utan man hjälps åt och har överhuvudtaget en väldigt kamratlig syn på alltihop. Vilket mejkar sense – som sagt, liten ankdamm, och dessutom är det knappast så att ett sålt exemplar av Symbaroum innebär att någon ger fan i att köpa Kulf.

Jag har haft enorm hjälp av många olika personer i hobbyn och har lärt mig otroligt mycket av t.ex. Dante och Mekanurg. Alla är väldigt generösa med sin tid och sitt kunnande, liksom. I den mån jag kan grejer försöker jag "pay it forward" så gott jag kan, för jag vill att andra ska känna samma sak.


En av de första saker jag och andra brukar försöka få nytillkomna blivande kreatörer att förstå är just det: ingen kommer att sno din idé. Vi är alldeles för upptagna med våra. Men skriv öppet om din idé så kommer du att få hjälp och respons och kommentarer… (i många fall iaf).

 

[Rangertheman]

Hjälpsamheten mellan spelskaparna, och mellan spelskaparna och oss i "allmänheten" är fantastisk! De allra flesta i branschen som jag stött på pinkar inte revir och gör sig otillgängliga utan har ett öppet sinnelag.

 

[DanielSchenström]

För mig har rollspelen gett mig mina livslånga vänskaper. Förutom det är det bästa med hobbyn att den är så formbar efter ens egna möjligheter och önskemål, och att den kan ge utlopp för en massa skaparkraft.

 

[Dr_Dängrot]

Rollspel har i vissa svåra perioder i mitt liv varit ett ljus i mörkret och en fast punkt i tillvaron . När saker vart svårt och jobbigt here in the real world så har jag ändå haft rollspel att se fram emot och jag har kunnat fly in i fantasins värld ett par timmar .

Jag har också träffat en del pretty amazing människor genom rollspel som passerat revy genom åren , vissa av dom har jag tyvärr ingen kontakt med idag och andra stannade kvar och räknas idag in bland mina vänner .

Det är också ett utlopp för min kreativitet , jag älskar att skriva och berätta historier och det är något jag får utlopp för igenom rollspelandet .

 

[ÅkeZorkh]

Kreativt och roligt!

 

[Dr_Dängrot]

Kom på en till väldigt bra grej eller iaf bra för mig personligen . Den sociala aspekten .

Jag har i perioder haft ett begränsat umgänge tex på grund av att man är nyinflyttad på orten och inte känner någon än eller att man vart arbetslös och gått hemma och inte vet vad man skall göra med sin vardag eller att gamla polare flyttar , skaffar familjer ,får ökad arbetsbörda mm mm och inte har tid att ses och ta en öl och då har rollspel inneburit ett par timmars socialt umgänge några gånger i månaden där man träffas och fikar och snackar lite skit innan och efter spelmötet .

 

[Stareater]

Jag har ett stort kreativt behov av att skapa berättelser och/eller världar. Ibland får det uttryck i form av att jag skriver noveller/böcker/manus men oftast av att jag spelar/spelleder rollspel. Rollspel är mer stimulerande för fantasin, inte lika krävande på tid eller språklig perfektion och innehåller ett inbyggt element av kamratskap.

Utan rollspel skulle jag inte få utlopp för min kreativitet och jag vågar inte ens tänka på vad jag skulle göra då. Förmodligen bli helt tokig. Även fast jag tog en lång paus med rollspelandet medan barnen var små, och jag inte haft någon spelgrupp, så har jag ändå suttit och samlat idéer till karaktärer, bakgrundshistorior eller scenarion. Till exempel var detta samlande av idéer en av sakerna som höll humöret uppe när jag var allvarligt sjuk i cancer.

Bortsett från själva skapande ser jag rollspel som ett väldigt bra sätt att lära framförallt barn att lära sig att sätta sig in i andras känslor och lära sig att se saker från olika perspektiv.

Sen får man inte glömma att forum och konvent som är bland det bästa med rollspel. Hitta nya och återknyta till gamla vänner som har liknande skapande behov. Andra som man kan utbyta idéer med och som hjälper en att utvecklas som spelare, spelledare och människa.

 

[ÅkeZorkh]

Kan lägga till lärorikt. När man skapar världar osv krävs en del research vilket gör att man lär sig en hel del om diverse viktiga och oviktiga saker.

 

[MangeW]

Mångsidigheten i det. För mig som är relativt ny i hobbyn är det lika roligt att grotta ner sig i spelböcker som att faktiskt spela.

 

[Skarpskytten]

Jag tänker att människor har stora behov av att berätta och att var sociala (leka, humo ludens) och att i rollspel möts de två. I den mån jag alls kan förstå mitt eget intresse så ligger det i den skärningspunkten: det bästa är att få skapa berättelser tillsammans med andra. Det bästa (och värsta) i livet är ju trots allt att göra saker med andra människor.

 

[Mekanurg]

1. Under årens lopp har många personer förklarat för mig hur mycket stöd och glädje de har funnit i mina spelprodukter. För mig att är detta det bästa med rollspel.
2. Jag har mött många goda kompisar via rollspelen. Delat glädje är dubbel glädje.
3. Det kreativa arbetet är stimulerande. Jag blir glad av att konstruera rollspel.

 

[Organ]

Det finns flera anledningar till att jag gillar rollspel. Här är några.

1. Det är kul Det är antagligen den viktigaste anledningen. Några av de bästa stunderna i mitt liv har tillbringats runt ett spelbord i glada vänners lag. Det finns många saker jag älskar att göra. Kolla på en riktigt bra film, äta gorgonzola m m. Med de toppas nog alla av en riktigt bra session rollspel.

2. Den sociala biten Många av mina bästa vänner har jag träffat genom rollspel. Många av de vänskaper jag hade innan jag började med rollspel har cementerats runts spelbordet. En del av de jag spelar med är sådana som hängt med sedan dag ett, alltså i skrivande stund strax under fyra decennier.

3. Hobbyns öppenhet Detta hänger ihop med punkten ovan. Jag upplever rollspelshobbyn som oerhört välkomnande. Många som kanske har haft svårt att finna en plats i andra sammanhang har hittat en bland rollspelarna. Överseende med att en del är lite kufiga ibland är något jag tycker är oerhört sympatiskt.

4. Att det är kreativt Detta är något många redan varit inne på. Och jag håller med alla. Med tillägget att jag även gillar att det inte behöver vara det. Att det inte är något tvång. Den spelledare som inte vill skriva äventyr och kampanjer till sina spelare slipper. Det finns färdiga att köpa. Och spelare behöver inte skriva bakgrundsmaterial, teckna porträtt eller skriva episka diktcykler sin rollperson om de inte vill. Det räcker med ett "Det är en snubbe som heter Kalle". Det funkar liksom ändå.

5. Att det är lärorikt När jag var fjorton visste jag vad en cranequin var för något. Det vet inte de flesta människor. För att veta det krävs vanligen att man är historiker eller löjligt allmänbildad. Ja, eller rollspelare.