Nekromanti Vad är det egentligen jag vill? Eller: "Vad jag egentligen vill"

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Läste följande och ganska långa artikel, vilket fick mig att tänka på den här tråden. Om det är för mycket text, läs rubrikerna Meta-gaming is not a dirty word och Play your PC like an NPC. Kolla även om vad pdunwin skriver i den andra kommentaren, som börjar med "Excellent. My improv instructor talked to us about “puppet-and-puppeteer”:"

LÄS ARTIKELN innan du läser vidare.

I artikeln låter som att det inte går att kombinera Brecht och Stanislavskis idéer, men mina tankar vandrade till Trail of Cthulhu som har ett avsnitt med spelartips. (sida 190-191)
Yes, this is a game of horror, /.../ That said, the best way to fail is to become defensive and do nothing. /../ So be bold and size the initiative. Pick the type of terrifying risk you're most able to confront and go after it with both hands.
/.../
Expect to find only one major clue per scene.
/.../
An ordinary person might be reluctant to go out and involve themselves personally in investigations best handled by the professionals. /.../ Accept your weird new role in life, and make the most of it.​

Det här är Brechts idéer om teater; om att skådespelaren vet om att den är i en roll och ska agera för att skapa något. Fast i ett skräckrollspel så borde det handla om att spelaren blir rädd, och därför måste det till Stavislavskis idéer om att leva sig in i rollen på ett sådant sätt att rollpersonens fasor blir spelarens.

Här är ett exempel där båda metoderna kombineras men med "mjuka" regler (tekniker). Jag tror inte att det är särskilt svårt att skapa ett spel där strukturen i spelet både skapar Brechts metod, där rollpersonerna agerar (mot drivkrafter, exempelvis) för att saker ska hända, samtidigt som strukturen hela tiden förstärker Stavislavskis metod: att förlora sig i vad som är meningsfullt för rollpersonen.
 
Top