Nekromanti Vad är det för unikt med mediet rollspel?

[Lupus Maximus]

Angående det här med lämpliga/olämpliga berättelser: Kan ni också känna att ju mer olik en plats är i rollspelet jämfört med vad man upplevt i verkliga livet (sci-fi t ex) ju svårare är det att visualisera den? Jag kan känna väldig visuell stimulans av att se en sci-fi-film men aldrig när jag spelar coriolis t ex. För mig personligen är sci-fi mycket mindre lämpat för rollspel än nutida berättelser som jag har väldigt lätt att relatera till.

Eller har jag bara dålig fantasi?

Det är nog personligt vad man har lätt eller svårt för. Hjärnan är också en associationsmotor, och desto mer erfarenhet (oberoende om det är från verklighet eller fantasi) så finns det fler kopplingar som leder fram till en visualisering. Har man erfarenhet av att dyka med tuber så har man troligtvis mer att ta av för att visualisera tyngdlöshet. Har man åkt mycket färja kanske det blir lättare att föreställa sig ett stort fartygsliknande rymdskepp. Men, har man fantiserat mycket om det, så har man ett annat användbart underlag.

Sedan är det mycket möjligt att någon som är bra på att ge rätt beskrivning kan locka fram en bra visualisering även hos de med mindre att ta av.

 

[Mogger]

Det unika med rollspel? Att man använder väldigt konstiga tärningar.

Ok, det kanske finns något obskyrt brädspel/figurspel som gör det med, men de är sannolikt skapade av rollspelare.

 

[Lupus Maximus]

Det unika med rollspel? Att man använder väldigt konstiga tärningar.

Så... betyder det att om man inte använder konstiga tärningar, så är det inte rollspel? :wink:

 

[Mogger]

Så... betyder det att om man inte använder konstiga tärningar, så är det inte rollspel? :wink:

Haha, JA!