Nekromanti Vad är det viktigaste med en kultur?

[Poseur]

Ja vad är det viktigaste, vad gör en kultur bra? spännande?
Bra beskrivningar och förklaringar till varför saker är som de är i kulturen anser jag vara en väldigt bra grej som bidrar till allmän awesomeness.
Har försökt ett tag nu att tänka igenom vad som gör kulturtext bra och dåligt, läst igenom om olika kulturer vad det är man gillar och tycker det är bra, och delvis för att jag håller på att skriva ner mina tankar och tycken om mitt Mûhad, som det är i mitt mundana

Liksom det finns ju otrolig skillnad bland alla dessa Eonböcker, och just anledningen att jag frågar i detta forum är för att mitt projekt handlar om Eon.

Men vad tycker ni är det som gör att ni fastnar för en kultur och vad är det som gör att ni känner 'yaow här vill jag spela' ?


/Poseur -Lite trött men ska på dryckesprovning nu.

 

[Arfert]

...inte specifikt för Eon, utan mer generellt:

Antingen kulturer som känns trovärdiga (typ Harn), eller kulturer fyllda med balla saker (typ världen i Elric-böckerna).

Helst en kombo, men det är svårt, är väl bara Tekumel, och en handfull till, som klarar det.

 

[duncan_UBBT]

Jag skulle säga kulturer som är mycket uppblandade i fråga om stämning. Det skall helst finnas många olika nivåer man kan spela på, till exempel tjuvar i hamnkvarteren, hantverkare i städerna, rika, fattiga, det skall finnas övernaturliga aspekter (till exempel ett mystiskt prästerskap eller ett säreget magikersällskap). En karaktär skall ehla tiden kunna sträcka sig efter mer och med en viss påfrestning kunna greppa det, men samtidigt riskera att falla. Kulturer där en karaktär befinner sig på en viss nivå där denne går i cirklar är inte vidare kul att spela i.

Exempel på en bra kultur:
Takalorr. Det finns tjuvar och fattiga får en kampanj med låg nivå, det finns handelsmän och handelshus för en kampanj med intriger, det finns Schamanerna i Maktahs prästerskap som bidrar med det ockulta, det finns djungler av outforskade hemligheter för en rollpersoner som känner för att gå på skattjakt, det finns alver som i bästa fall blänger på en ifrån träden, det finns ulvar och monster som biter dig i foten, det finns mängder av växter, örter och hemliga pajrecept liggandes där.

Min poäng är att man kan spela många olika typer av äventyr på samma plats, fast med olika perspektiv. Ensidiga kulturer är inte vidare skoj.

 

[Arfert]

Jag skulle säga kulturer som är mycket uppblandade i fråga om stämning. Det skall helst finnas många olika nivåer man kan spela på, till exempel tjuvar i hamnkvarteren, hantverkare i städerna, rika, fattiga, det skall finnas övernaturliga aspekter (till exempel ett mystiskt prästerskap eller ett säreget magikersällskap). En karaktär skall ehla tiden kunna sträcka sig efter mer och med en viss påfrestning kunna greppa det, men samtidigt riskera att falla. Kulturer där en karaktär befinner sig på en viss nivå där denne går i cirklar är inte vidare kul att spela i.

Exempel på en bra kultur:
Takalorr. Det finns tjuvar och fattiga får en kampanj med låg nivå, det finns handelsmän och handelshus för en kampanj med intriger, det finns Schamanerna i Maktahs prästerskap som bidrar med det ockulta, det finns djungler av outforskade hemligheter för en rollpersoner som känner för att gå på skattjakt, det finns alver som i bästa fall blänger på en ifrån träden, det finns ulvar och monster som biter dig i foten, det finns mängder av växter, örter och hemliga pajrecept liggandes där.

Min poäng är att man kan spela många olika typer av äventyr på samma plats, fast med olika perspektiv. Ensidiga kulturer är inte vidare skoj.

Ja, det håller jag med om. Arcaria (till saga) är skrivet med de ambitionerna.

 

[Ymir]

och delvis för att jag håller på att skriva ner mina tankar och tycken om mitt Mûhad, som det är i mitt mundana

Jag tar jättegärna del av de tankarna, när du är klar.

- Ymir, nyfiken

 

[Poseur]

Jag tar jättegärna del av de tankarna, när du är klar.

- Ymir, nyfiken

Jag delar gärna med mig, jag hade tänkt lägga upp mina tankar här på forumet. Ska dock påpekas att mycket utav mitt Mûhad är väldigt reviderat


Poseur - ska in till medeltidsmarkand och fortsätta skrivandet i mysmiljö

 

[Gemstone]

att det finns mycket djup i kulturen gör den mycket intressant för mig. Se bara t.ex. på raunerna, som är så mycket mer än bara rida häst och skjuta med båge...

I grund och botten:
1) Kulturen är välutvecklad och genomtänkt. Mycket som hänger ihop finns beskrivet... om det finns många fattiga, -varför- finns det många fattiga t.ex.
2) kulturen passar med omgivningen (mitt asharien är mycket mer feudalistiskt än det i grundböckerna är för det tycker jag passar bättre) och har en realistisk interaktion med den.
3) (med risk för att vara sådan) kulturen är inte rippad i detalj ifrån en/ett spel/serie/film (alver någon?). granted, dvärgarna är faktiskt otroligt stereotypa med, men de är så mycket mer genomarbetade känns det som. Man har lyckats sätta en egen spinn på dem, även fast de är fantastisk stereotypa.

 

[Hösnuba]

Jag skulle säga kulturer som är mycket uppblandade i fråga om stämning. Det skall helst finnas många olika nivåer man kan spela på, till exempel tjuvar i hamnkvarteren, hantverkare i städerna, rika, fattiga, det skall finnas övernaturliga aspekter (till exempel ett mystiskt prästerskap eller ett säreget magikersällskap). En karaktär skall ehla tiden kunna sträcka sig efter mer och med en viss påfrestning kunna greppa det, men samtidigt riskera att falla. Kulturer där en karaktär befinner sig på en viss nivå där denne går i cirklar är inte vidare kul att spela i.

Exempel på en bra kultur:
Takalorr. Det finns tjuvar och fattiga får en kampanj med låg nivå, det finns handelsmän och handelshus för en kampanj med intriger, det finns Schamanerna i Maktahs prästerskap som bidrar med det ockulta, det finns djungler av outforskade hemligheter för en rollpersoner som känner för att gå på skattjakt, det finns alver som i bästa fall blänger på en ifrån träden, det finns ulvar och monster som biter dig i foten, det finns mängder av växter, örter och hemliga pajrecept liggandes där.

Min poäng är att man kan spela många olika typer av äventyr på samma plats, fast med olika perspektiv. Ensidiga kulturer är inte vidare skoj.

Väldigt bra skrivet.

Jag vill lyfta fram att det är bra att tidigt markera dominerande kultur-typiska konflikter mellan valda grupperingar (tex tronföljdsdispyter, krig, kontroll över handel, slavuppror, religiösa slitningar). Det sätter en prägel på platsen, ger passande aktörer till äventyr, kan ge inspiration och gör platsen mer levande och unik. Då många äventyr kretsar kring konflikter blir de också en slags lupp genom vilken världen betraktas, så konfliktens natur påverkar intrycket av platsen. Kliche artade mini-konflikter kan behållas men ges nya aktörer (eller bara få nya kostymer), det är inte särskilt fantasifullt men det påverkar upplevelsen av platsen (de klassiska frakk-tirakerna kan bytas ut mot beduinrövare, de ondsinta fristående nekromantikerna kan bytas ut mot demoner med magiska krafter som besätter folk).